Fredag 28 augusti 2009, D+9, Tighjettu - CarrozuSa kom da dagen alla vantat pa sedan starten i Conca: korsandet av le
Cirque de la Solitude. Fran stugan Tighjettu stiger det ca 600 hojdmeter till passet vid "ingangen" till Cirque de la Solitude, Bocca Minuta. Darefter gar det 250 hojdmeter nedat och sedan 200 hojdmeter uppfor till "utgangspasset", le Col Perdu. "Le Cirque" ar som siffrorna anger mycket brant bade uppfor och nerfor och ar i allmanhet betraktad som den svaraste passagen pa GR20.
Upp till ingangspasset, Bocca Minuta, gick det fort och utan nagra som helst svarigheter. Pierre, Blandine och Sarah, som lamnade stugan efter oss, hann nastan ikapp oss nar vi nadde passet. De hade satt pa musik pa hogsta volym och nadde passet sprintandes pa en air av
Noir Désir. Jag skulle gissa pa att det slagit alla rekord i klattringen.
Att se Le Cirque soderifran ar lite mindre imponerande an nar man kommer norrifran; soderifran ar sikten lite skymd, och man ser inte "botten" pa passagen. Det var riktigt brant pa sina stallen, men ar man bara forsiktig gar det utan problem.
Jag tror att Jean-Marie och Cécile var lite oroliga for Le Cirque anda sedan resans borjan, da alla ma moter namner Le Cirque minst en gang i konversationens gang.
Jean-Marie och Cécile var markbart lattade att upptacka att det inte alls var ooverstigligt, och gav sig med gott humor pa att klattra upp for den norra vaggen som vore det en idrottsgren.
Nar vi kom till "utgangen", Le Col Perdu, kunde jag konstatera att vi korsat Le Cirque pa ca 1h30, vilket ar 25% snabbare an vad guideboken anger. (Som en jamforelse tog det nastan tre timmar for mig att korsa i motsatt riktining i maj. Men da lag det sno overallt och det var lite klurigare att hitta)
I det har fallet radde de allra gynnsammaste forhallanden man kan tanka sig; svalka, inget regn, ingen vind, inga proppar, ...
Under det att vi satt och pausade traffade vi pa en riktig harding; ung tyska som liksom oss gick fran soder mot norr men helt pa egen hand.
Om man foljer den officiella dragningen av GR20 gar leden ner i dalen till den nedlagda skidorten Asco. Dock ar Asco ungefar som Le Col de Vergio; slitet, fult och helt ointressant. Som tur ar finns det en annan mojlighet som dessutom gor att man tjanar tid och hojdmeter. Man tar den "gamla" strackningen av GR20 som gar via kammen, 600 hojdmeter ovan Asco. Man slipper saledes forlora hojd for att sedan ga upp samma hojd igen, och dessutom viner man tva timmar, och far en fantastisk utsikt pa kopet. Forvanansvart verkar det som att de som underhaller ledmarkena forsoker fa folk att glomma den gamla strackningen. Guideboken namner inte ens den gamla strackningen sasom de i allmanhet gor nar det finns "varianter" som i Bavella. Dar stigen forgrenas, efter Altore-sjön har nagon givit sig pa att uplana ledmarkeringarna som gar upp pa kammen. Onda tungor sager att det ar handelsboden i Asco som ligger bakom detta tilltag.
Jag hade lobbat for att vi skulle hoppa over Asco av ovan namda skal, och till slut lyckades jag overtyga Jean-Marie och Cécile. Pierre&co och tyskan Ariane valde att sluta sig till oss och alla sju fortsatte vi over kammen.
Forgreningen ar utmarkt med en improviserad pil gjord av stenar.
Fran kammen har man en fin utsikt over le Col Perdu som vi passerade pa vagen ut fran Le Cirque.
Man kan aven se for forsta gangen var slutdestination i fjarran; Calvi, som ligger pa den ljusa halvon.
En humla valde att pausa pa Arianes handled under lunchen.
Det tar ca tva timmar att ga langs kammen for att komma till platsen dar man ater ansluter GR20, vid le Col de Stagnu. Sedan bar det av nerfor anda ner till hangbron vid Spasimata dar det finns trevliga bassanger man kan bada i.
Min lilla termometer fran
MEC i Kanada matte temperaturen till 17°C.
Stugan i Carrozu ligger fint, ar valstadad och valskott.
Det ar en av mina favoritstugor, aven om taltplatserna ar lite steniga. Det har ar ett stalle dar man ar riktigt glad att man kopte extrainsatsen till taltet for att skydda botten fran slitage. Efter att vi kom fram till stugan borjade det regna lite latt. Bretagnarna satt kvar pa terrassen (en bretagnare skyt inte lite vatten!) men tog till retratten nar det borjade vraka ner.
Det var var sista kvall pa GR20 tillsamamns. Jean-Marie och Cécile hade bestamt sig for att ga ner i dalen fran Carrozu till byn Bonifatu och sedan lifta darifran till Calvi. Jag a min sida hade bestamt mig for att ga hela vagen, och skulle dubbla etapperna under morgondagen och ga fran Carrozu till sugan Ortu di Piobbu och sedan komma fram till slutstationen Calenzana. Pierre, Blandine och Sarah ville aven de korta av och ga ner till Bonifatu, vilket gjorde att vi stamde traff i Calvi pa lordag kvall.
Folj ledmarkeringen!
Un régal cette étape, passée en bonne compagnie, avec des panoramas sublimes sur les cretes, le passage tant redouté du Cirque où il faut juste se laisser aller (pas trop quand meme) et la baignade en prime. Pfou...que d'émotions!
SvaraRaderaEn fait tom, elle est à 16° et pas à 17 l'eau des vasques lol