Jobb och schack

Jag har inte spelat schack pa evigheter, och sedan jag kopte en ny telefon blev jag sugen pa att ateruppta min forna hobby. Jag har en schackspelande kamrat som forelog att vi skulle spela per korrespondens, da vi bada har lite svart att komma ifran for att spela tillsammans. (Nar vi traffas ar det ofta i grupp och da betraktas man som en party-pooper om man kommer dragandes med sitt brade och sitter tyst hela kvallen;) ). Saledes har vi spelat ett tag tillsammans och det ar spannande varje gang jag kollar om han har svarat pa mitt senaste drag.

De senaste veckorna har jag slagits av att mitt jobb i mangt och mycket paminner om att spela flera partier schack samtidigt. Det finns fler partier an vad det finns spelare, och man har inte rad att slosa vare sig drag eller pjaser. En annan likhet ar att varje drag maste ha ett mal, annars forlorar man i langden partiet.

Fästingar i grannskapet

Vi har en koloni igelkottar i grannskapet och vid elvatiden pa kvallen brukar de promenera pa grasmattan framfor vart hus. Av nyfikenhet tittade vi narmare pa en av dem och sag att den hade tva riktigt feta fastingar pa ryggen. Jag drog pa mig ett par handskar, utrustade mig med pannlampa och en pincett och immobiliserade igelkotten infor operationen. En igelkott ar en idealisk patient jamfort med en katt; igelkotten rullar ihop sig och varken ror sig eller protesterar under ingreppets gang. Olja, ether, aceton, bensin eller liknande tror jag inte pa som metod betraktat, utan jag plockade av fastingarna enligt den minimalistiska skolan. Ett rakt och fint grepp, mild men fast dragning rakt ut, och det gar precis som avsett. Enda svarigheten med igelkotten ar att inte av misstag aven greppa tag i en tagg samtidigt, for da blir det svart att fa loss eftersom taggarna sitter mycket val forankrade i skinnet.
Fastingarna verkar inte ta skada av att bli bortplockade utan kryper glatt omkring om man lagger dem pa ratt kol.

En fästing mer eller mindre i en igelkotts liv gor sakert ingen stor skillnad, men det kandes som en god garning anda. Fastingar tycker jag ar synnerligen obehagliga kryp, och det var med viss tillfredsstallelse som jag "poppade" dem over gaslagan. (En valfylld fasting beter sig lite som ett popcorn nar man grillar den... Forst dor insekten, sedan knapper det till nar blodfyllda kroppen briserar.)