Super-Hollande

Att Frankrikes sittande president nyligen haft sangkammarbesvar har rapporterats brett i varldens media. Till det festligare hör att det skapat nagra roliga mediala skutt fran olika aktörer:

1. Aterforsaljaren av den motorcykelhjalm Hollande bar da han blev ertappad har publicerat ett oppet tackbrev till presidenten, dar de tackar och bockar hogaktningsfullt for den reklamboost de atnjutit.

Tackbrev till presidenten

Enligt aterforsaljaren saldes pa ett par dagar lika manga hjalmar som under en hel manad, och hjalmen ar tillfalligt slut i lager. De passar ocksa pa i brevet att tipsa om att de aven för "motorcykeljackor for damer, som skulle vara en utmarkt alla-hjartans-dag-present".

2. En firma som skapar spel for Android och iPhone har lanserat ett spel som kallas "Super-Hollande", dar spelaren ska styra en hjalmprydd liten flygande gubbe, inte olik presidenten, iford slangkappa och med ett "H" pa brostet. Spelet gar ut pa att forinta journalister och fotografer med gifflar, samtidigt som presidenten maste väja for sina fore-detta, dvs Valerie Trierweiler och Ségolène Royal. (Att det ar just gifflar som ar Super-Hollandes kastvapen i spelet anspelar pa att Hollande skickade sin livvakt till det lokala bageriet for att kopa frukostbrod at de tu.)

Spelet Super-Hollande

Spelet som sadant ar inte sarskilt upphetsande, och lat inte bli langlivat, men jag ger skaparen "cred" for kreativitet.

3. En lang rad komiker har drivit med presidenten fran olika vinklar. Satirprogrammet Les Guignols de l'info skojade friskt med Hollandes presskonferens i januari da den officiellt skulle behandla "fragor som beror fransmannen" (dvs jobb, pension, social service, reformer etc) men som foljdes av den stora massan for att det var Hollandes forsta presskonferens efter affarens uppdagande. Jag tror inte nagon vantade sig att Hollande skulle komma med nagra stora avslojanden eller nagon avbon (otankbart i Frankrike for en affar av den har kalibern), men det radde stor nyfikenhet infor pa vilket satt han skulle proklamera att hans privatliv ar... privat.

Les Guignols de l'Info du 14/01/14 - La conférence de presse

Faktum ar att ingen jag talat med pa jobbet eller privat ar vare sig chockad, upprord eller forvanad over Hollandes eskapader. Jag tror t.o.m att han kan ha vunnit en smula inrikes pa den har affaren. Forklaringen ligger enligt mig i att Hollandes f.d. sambo, Trierweiler, framstatt i media som en kylig, lynnig och snarstucken hagga som statt langt fran folkets hjartan. Dessutom hor jag ofta latt beundrande kommentarer om hans alskarinna, Julie Gayet, i stil med "sedär, att Hollande lyckats ragga upp en sa fräsh pingla"...

Det var nagon som skrev: En fransk president utan alskarinna ar som en sheriff utan pistoler; folk skulle tro att han inte har nagot krut i pasen!

Skandinavien i Frankrikes ögon

Gemene man i Frankrike har ganska dalig koll pa Norden, och har ofta svart att urskilja de olika landerna. Givetvis finns det folk som har mer solida geografikunskaper an geomsnittet, eller som haft anledning att läsa pa och darmed bildat sig en mer precis uppfattning. Men overlag brukar det heta att allt norr om Nederlanderna ar en "grazon" och att folket i grazonen anvander sig av "konstiga bokstaver". Men trots att genomsnittsfransmannen endast har en vag idé om de nordiska landerna, har Norden och framforallt Skandinavien en mycket stark marknadsforingsimage i Frankrike. Jag sag ett roligt (eller sorgligt, beroende pa hur man ser det) exempel pa detta for ett par dagar sedan i snabbköpet.

Marketing med skandinavisk "touch" i Frankrike.

Polarkakan blev popular i Frankrike for en tio ar sedan, och kallas "pain polaire". Pa bilden ovan ser man hur marknadsforingsfolket rort ihop allt: en svensk flagga, ett danskt Ø,
ett svenskt å, och nonsensordet "pølåire". Jag tror inte att marknadsforingsfolket ar okunniga eller ovetande om att emballagets grafiska utformning ar ren rappakalja. Daremot tror jag att de med flit profilerar utformningen med lite "exotiska bokstaver" och en svensk flagga, och att de raknar med att genomsnittsfransmannen inte har en aning (och/eller inte bryr sig) om att det ar helt absurt.

En annan festlig detalj ar att en smörgas av just polarkaka (oberoende av palagget) kallas en "svensk", som i:
- Vad far de lov att vara?
- En svensk tack.
- Varsagod, det blir tre och femtio.
Men om det ar rökt lax pa smorgasen kallas det en "norrman".

Ytterligare ett exempel pa den skandinaviska profileringens framgang ar Tuborgs produkt Skøll.
Bakgrunden ar att det franska bryggeriet Fischer med stor framgang har lanserat ett "öl" (som smakar som lask) med smak av tequila och citron, som heter Desperado. Carlsberggruppen (som ager Tuborg) har kontrat med en "nordisk" variant pa samma produkt, men dar den produkten ar smaksatt med vodka. Da vodka inte har nagon utpräglad smak alls att tala om, har de aven lagt till citron, sa att slutprodukten ar forvillande lik konkurrentens produkt. Sa till karnpunkten: Produkten heter i Frankrike "Skøll", vilket for fransmannen utstralar skandinaviskhet och Vikingar, (vilket ar de enda de kanner till fran Skandinavien, forutom IKEA). I reklamen uttalas produktens namn "skåååål". Att det riktiga uttalet pa "ø" inte ens ar i narheten av reklamens uttal bryr man sig inte om, ty nordiska bokstaver saljer.

Annu ett exempel pa hur skandinaviskhet saljer ar den franska inredningsfirman "Høme" som har en slogan som lyder: "d'inspiration scandinave", dvs "skandinavisk inspiration".

Den som skapade namnet "Høme" har med all sakerhet privilegierat att potentiella kunder uppfattar logon som skandinavisk, oberoenda av hur en skandinav skulle uttala "Høme".

Ett avslutande exempel ar en fransk mobelforsaljare som kallar sig "Coctail Scandinave". Deras logo ar en antropomorfisk tallkotte som haller ett fang flaggor i handerna. Flaggorna ar Sveriges, Danmarks, Norges och Finlands! Finalnd ar forvisso en del av Norden, men sedan nar ar Finland en del av Skandinavien??

Den vanligast forekommande nordiska bokstaven i fransk marknadsforing ar utan tvekan "ø". Varfor ar det sa? Jo, "Ø" ar den bokstaven som folk spontant namner om man fragar om de har nagon uppfattning om vad som ar utmarkande inte bara for danska och norska utan aven svenska och finska(!!). Darfor ar det inte forvanande att marknadsforingsfolket som vill rida pa det skandinaviska vurmandet anvander sig av just "Ø". "å" ar pa satt och vis en bubblare, da den bokstaven ocksa ar lite exotisk och har borjat synas i media. Daremot har "ä", "ö" och "æ" betydligt lagre potential, da "ä" och "ö" forekommer som accentuerade bokstaver i normal franska, och "æ" ar vanligt forekommande pa latin, som flertalet fransman studerat i varierande omfattning nagon gang i skolan.

Nar jag laser igenom min artikel slas jag av att det jag skrivit kanske kan uppfattas som raljerande eller att jag forsoker fa fransmannen att framsta som dumma och okunniga, vilket absolut inte ar min avsikt. Exemplevis kan genomsnittsfransmannen utan problem kan namna huvudstaderna i tex Elefenbenskusten, Benin och Sénégal. (Hur manga svenskar grejar det? Det kanske vi svenskar ska ha i atanke innan vi utropar oss som mastare pa allmanbildning och innan vi klankar ner pa att andra folk inte kan peka ut var just vart land finns pa kartan ;) )

Kontentan ar, tror jag, att en av livets konstanter ar att det frammande och exotiska har en dragningskraft pa alla folk. Marknadsføring bygger i størt pa att kittla manniskørs nyfikenhet før det exøtiska, øch idag i Frankrike ar Skandinavien hett, øm än nästintill helt økänt. Faktafel øch sakfel vager latt nar det satts emøt viktiga saker sasøm hur malgruppen uppfattar det.

Torsdag kvall i Antony

Sa for att sla in en sedan lange inslagen dorr: En knepig aspekt med internationellt arbete ar att jamka samman lokala olikheter i arbetskultur. I fallet dar man som jag jobbar i Frankrike och har nordamerikanska kunder, ar det speciellt svart att fa det att ga ihop med semesterkulturen. I Frankrike ar man ganska sa bortskamd med kopiost mycket semester. I Nordamerika antalet semesterveckor langt under vara totalt 8 veckor. Det ar svart att saga, sarskilt i stressade lagen, att man prompt maste ga pa semester for att inte ackumulera mer an vad man redan ackumulerat... I Frankrike kan arbetsgivaren normalt inte betala ut semesterdagar i pengar. Rent formellt ar den semester som aterstar nar aret ar slut forverkad, och gar upp i rok. Men da det ar arbetsgivaren som ber den anstallde att skjuta pa semestern a tjanstens vagnar, gar arbetsgivaren med pa att flytta over overskjutande saldo fran ett ar till ett annat. Detta ar givetvis ingen langsiktig losning, da manga sakta men sakert bygger upp ett enormt overflod av semesterdagar. Just iar har foretagsledningen bestamt sig for att som en regel inte skjuta over dagar fran 2008 till 2009. Mellancheferna sliter sitt har, da de maste tvinga sina undersatar att ta ut sina dagar (eller forlora dem) samtidigt som de maste prestera samma resultat med mindre resurser till sitt forfogande. Aven for fotsoldater som jag ar det en knepig sits. Det ar inte ar helt enkelt att bade klara av uppdraget i Ottawa och klamma in 6 veckors semester innan den 31 maj, sarskilt som Kanadensarna inte har ett spar av forstaelse for att jag "maste" ta semester.

En illustration ar min Kanadensiska kollega Andy, som for narvarande ar pa Hawaii for att gifta sig. Just for att han gifter sig har han lyckats pressa fram hela fyra veckors semester, vilket enligt de ovriga pa kontoret ar nagot man gor once in a lifetime. En sadan once in a lifetime hander ofta i Frankrike over sommaren...

Vad galler arbetstider ar det radikalt olika likval: I Frankrike kommer man till jobbet vid nio och sitter sedan garna langre pa kvallen, fram till sju eller atta. (att jamfora med den lagstadgade officiella 35-immarsveckan...). I Frankrike finns det till och med ett ironiskt uttryck for att retas med kollegor som gar sa "tidigt" som mellan sex och sju, prendre son après-midi (ta en ledig eftermiddag).
Kanadensarna kommer till jobbet ungefar vid halv nio pa morgonen. Mellan halv fem och halv sex toms kontoret i Ottawa pa sin besattning.

Det ar svart att dra nagra langtgaende slutsatser av ovanstaende, men jag tror att det ar sundare att inte sitta och uggla pa kontoret pa fransk vis, men jag ar inte sa saker pa att jag skulle vilja byta bort komforten att aldrig behova fundera pa om semestern "racker".

Skilda varldar, skilda kulturer...