GR20, augusti 2009, D+9, Avmarsch fran Carrozu

Lordag 29 augusti 2009, Carrozu - Ortu di Piobbu - Calenzana

Eftersom Carrozu ligger pa relativt lag hojd fros jag inte det minsta den gangna natten. Halv sju var jag klar for avmarsch, ater en gang helt ensam. Mina vanner hade bestamt sig for att ta sovmorgon, sa vi hade tagit avsked kvallen innan. Efter tva veckors vandring med atta till tio timamrs marsch om dagen kunde jag konstatera att mina ben var i fin form, och jag kande mig oforskamt val till mods.

De 20090831_Corsica

Fran Carrozu bar det uppfor nastan 800m men jag kande dem knappt.

De 20090831_Corsica

Nar jag nadde le Col de Pisciaghja tittade jag en sista gang pa det oerhorda massivet som jag nu lamnade bakom mig. Harifran skulle det (i stort sett) bara leda nerfor.

De 20090831_Corsica

Fyra och en halv timme efter att jag lamnat Carrozu nadde jag stugan Ortu di Piobbu som ar en stuga som inte har sarskilt mycket att erbjuda annat an att vara en forlosning for nordlingarna som kampat sig uppfor 1200m. Fran Ortu ar det bara nerfor, och dessutom gar GR20 mestadels genom skogen.
Det enda minnesvarda som hande under farden var att jag korsade nagra korsikanska langhariga getter.

De 20090831_Corsica

Det var spannande att nu ga i motsatt riktning jamfort med vad jag gjorde i varas. I maj slet jag ont i stigningen med en tryckande hetta. I maj hade jag missbedomt mitt vattenbehov och var tvungen att hushalla pa mina tva liter vatten, och anda rackte det inte riktigt till. Den har gangen, som "sydling", drack jag inte ens ur min lilla halvlitersflaska...

Efter ca fyra timmar kom jag till sist fram till Calenzana och jag slog mig ner ett tag pa caféet som ligger ett stenkast fran GR20:s borjan. Jag passade pa att vila lite och aven ladda min telefon som var helt urladdad. Min forvaning var inte sarskilt stor nar flickan i baren vid min forfragan forkunnade att det inte fanns nagon forbindelse under helgen till Calvi. Pa Korsika har man som regel antingen sin bil, sin tumme eller sina fotter som fardmedel. Man kan aldrig rakna med kollektivtrafiken i den ringa man den existerar. Och finns det nagon kollektivtrafik kan man vara ganska saker pa att den inte gar ofta, och ej heller kvallar, helger och skollov... Lyckligtvis funkar det ganska bra att lifta, och en dam plockade upp mig efter knappa 5 minuters vantan. (Det kanske ska sagas att jag lart mig av mastarna, Jean-Marie & Cécile!). Av en slump visade det sig att damen som plockade upp mig var en f.d. bergsguide som kande mycket val till GR20. Vi smapratade om vandingen i bilen, och sedan slappte hon av mig vid Calvis tullar. Knappt 200m fran platsen hon slappte av mig pa upptackte jag att det lag en stor campingplats. Precis nar jag passerade framfor ingangen till campingen kunde jag se ett par valkanda figurer: Pierre, Jean-Marie, Cécile, Blandine et Sarah som var pa vag att ta en svang till snabbkopet tvars over gatan for att handla mat! Det var tankt att vi skulle mota upp framfor radhuset i Calvi klockan sju, men har lyckades vi - helt utan moderna kommunikationsmedel - finna varandra anda! Sicken flax!

Pa kvallen tog vi forst ett glas tillsammans pa campingen, for att sedan ga till Calvi for att ata.

Infor morgondagen hade jag stamt traff med en lokal dykklubb for att gora ett dyk pa den beromda B-17 bombaren fran andra varldskriget som ligger pa 28m, nagra minuters batfard fran hamnen.

En studie i forsumlighet och osmidighet:
I slutet av forra veckan, da jag tvingats planera om pga att Emeline blivit sjuk, bestamde jag mig for att ga norra delen av GR20. Jag tankte da att jag skulle "pressa" lite och ga sa fort som mojligt, bara pa kul for att se om det var mojligt att greja det pa fyra dagar. Saledes sa jag till Emeline innan jag for upp i bergen att jag skulle komma ut pa "andra sidan" fyra, max fem, dagar senare. Nar jag sedan traffade pa Jean-Marie och Cécile i Petra Piana tankte jag om en aning och valde att skjuta mina rekordforsok pa framtiden. Jag glomde bort att jag sagt till Emeline att jag skulle ringa pa onsdag. Pa tisdagen blev det ovader (som jag dock inte sag sa mycket av) som uppmarksammades med ett inslag pa kvallsnyheterna. Emeline trodde sedan nar jag inte ringde pa onsdagen att jag rakat ut for nagot, och ringde turistbyran i Calvi for att hora sig for. Pa turistbyran rekommenderade de Emeline att ringa gendarmeriet och efterlysa mig om hon var orolig. Gendarmerna tog emot hennes efterlysning och bad om en utforlig beskrivning av mig och min utrustning, och Emeline gav dem en lank till The Fake Frog Goes West dar min majresa ar dokumenterad med nagra bilder. Gendarmerna kunde givetvis inte forsta svenskan, men de sag att nagon lamnat en kommentar dagen innan. Emeline undersokte kommentaren, och sag att det var Stefan som skrivit nagot. Da gendarmerna ocksa ville veta vad det var for marke pa min rygga bestamde sig Emeline for att ringa och fraga Stefan som enligt henne borde kunna mina campingpinaler utan och innan.
Nar jag kom fram till Calenzana och kunnat ladda min telefon och ocksa hade ett fungerande natverk, pep min telefon till och visade ett kryptiskt SMS fran Stefan: "Tillbaka i civilisationen?". Jo, faktiskt, men hur kunde han veta det? Svaret fick jag nar jag ringde jag till Emeline. Jag fick mig en rejal avhyvling per telefon for att jag drojt.
Personligen kan jag kanna att risken inte ar sarskilt stor pa GR20 med tanke pa att tusentals vandrare passerar arligen, och att man sallan gar pa sa vis att man inte traffar nagon alls under dagens lopp. (Det ar definitivt inte som i Sarek...) Skulle olyckan vara framme handlar det mest om att vanta i en kvart (om ens det) tills nasta grupp kommer och be dem om hjalp. Darfor tankte jag mig inte sa noga for nar jag planerade om och kom tillbaka till civilisationen forst 24-48 timmar efter annonserad ankomst. (Men det kunde ju inte Emeline veta.) Dock tycker jag att det ar lite val dramatiskt att rora upp himmel och jord och ringa snuten for att efterlysa mig... Dar fick jag for att jag for min optimism! Nasta gang sager jag kategoriskt "en vecka" (eller tva) istallet for att rakna pa vad som kan vara mojligt...

Folj ledmarkeringen!