GR20, augusti 2009, D+2, Avmarsch fran Pedinielli

Tisdagen den 18 augusti 2009, D+2
Jag klev upp tidigt den har morgonen och passade pa att ta nagra bilder i morkret och tystnaden.

De 20090831_Corsica

Fran Pedinielli till Usciolu tog det inte mer an ca fyra timmar. Leden gar over en ganska spektakular kam och jag hade det riktigt roligt, tillochmed nar jag var tvungen att klattra en smula for att jag orienterat fel.

De 20090831_Corsica

De 20090831_Corsica

Vd stugan Usciolu radde lugnet fore stormen, enligt stugvakten. Han var i fard med att forbereda for att ta emot fem grupper om 12 vandrare vardera som skulle komma fram lite senare under eftermiddagen. Efter avklarad lunch packade jag ihop, vilade lite och fortsatte sedan mot stugan Prati.

De 20090831_Corsica

Fran Usciolu gar GR20 ater over kammen mot stugan Prati, och man far rakna med ca 6h vandring.

De 20090831_Corsica

Fyra timmar senare, stod jag vid foten av Punta Capella, som ar kand for att vara den sista (om man kommer fran norr) toppen over 2000m.

De 20090831_Corsica

I sluttningen traffade jag tva seniordamer som fick kampa lika mycket uppfor som utfor. De verkade nagot nedslagna och jag stannade till for att se om en stunds konversation kunde fa dem i battre mod. De fragade mig hur langt det var kvar till stugan, och jag plockade fram kartan for att kunna soka ett svar. Enligt min avlasning skulle det vara ca tva timmars vandring for att komma till stugan. "Tva tillar for dig som ar ung...? det betyder fyra timmar for oss gamlingar!" utbrast den ene. Innan jag lamnade de tva seniorerna lovade jag att jag skulle be stugvakten att stalla undan tva sarskilt kalla ol at dem infor deras ankomst.

Leden passerar endast nagra hundra meter, och kanske 50 hojdmeter, fran toppen, men jag kande inte for att klattra mer an jag redan klattrat den dagen. Det enda jag ville just da var att komma fram for att vila och tvatta mig lite. Sedan jag lamnade "vaskerna" i Conca hade jag inte tagit tid att tvatta mig ordentligt, och min t-tröja borjade bli lite stel och laskig av all accumulerad transpiration. Framme vid stugan kunde jag konstatera tre saker: a) stugan ar trevlig och har en mycket fin utsikt b) ytan som tjanstgor som campingplats ar riktigt trevlig ty for en gangs skull ar marken mjuk och fin istallet for hard och stening som pa de flasta stallena, och c) duschen var lika rustik som iskall.

Nar jag var klar med tvatt och att sla lager gick jag till de ovriga vandrarna som satt bredvid stugan. Dar larde jag kanna tre bretagnare (annu fler bretagnare!) som gick fran norr mot syd. Alexi, Gaël och NN var fiskefantaster och fiskade korsikansk forell i backar och sjöar.

De 20090831_Corsica

Den korsikanske forellen ska vara annorlunda an den man kan fiska pa kontinenten, och Alexi lovordade den. Alexi&co hade redan hunnit sanka en eller tva flaskor vin, men vi delade pa en flaska korsikanskt vin som var utmarkt redan vid tredje glaset. En festlig detalj med korsika ar att manag dagligvaruprodukter ar marka som "korsikanska" och ar ofta lite dyrare och enligt mitt tycke inte ett dugg godare eller batttre an varan som inte ar uttryckligt korsikansk. Jag tanker i synnerhet pa vin, brod och ost. Undantaget till den har "regeln" ar enligt mig vissa charkvaror: tex Lonzu, som ar utmarkt.

"Nordlingar" mot "sydlingar"
Majoriteten vandrare gar GR20 fran Norr mot Syd. Valet att ga mot strommen har sina for och nackdelar. A ena sidan ar sodra delen mindre avancerad och "brutal" an den nordliga delen och jag tycker det ar lampligt att "ga in sig" pa lite mildare terrang an att borja med det svaraste. A andra sidan korsar man mycket folk och hinner inte knyta sa mycket kontakt under dessa korta moten. Nordlingarna som startar samtidigt (pa franska kallar men det att "ta samma tag") foljs at mer eller mindre under tva veckor, och hinner lara kanna varandra. Givetvis kan samma "tageffekt" uppsta bland sydlingarna med, men da de ar betydligt farre ar det mindre uppenbart. Reser man i ett redan etablerat sallskap spelar det inte sa stor roll vilket hall man gar. Reser man ensam och vill lara kanna manniskor bor man nog ga nord-syd. Vill man vara lite mer solitar, ar syd-nord en bra idé.

Till de ovriga argumenten for syd-nord hor man ofta sagas att man slipper ha solen i ogonen hela dagen, men det har aldrig slagit mig som nagon riktigt avgorande. Den solsveda man som sydling undviker i ansiktet far man istallet pa vaderna som ar exponerade i soderlage hela dagen...

Följ ledmarkeringen!