Kul och allmänbildande blogg - Rymdslottet

Undertecknad har aldrig någonsin varit en stor beundrare av DN-journalisten Fredrik Strage, men i kväll läste jag med behållning en krönika han skrivit i DN. Han refererar till en, i mitt tycke, fantastiskt rolig (och allmänbildande) blogg: RYMDSLOTTET

Rymdslottet ägnar sig åt att förklara kosmiska koncept med ett oväntat och nydanande grepp: ett slags bildroman baserad på bilder av kungafamiljen(!).

Ciceronen kronprinsessan fôrkunnar sina lärda ord för sin "sidekick" prins Daniel. 

Victoria "nappar" på alldagliga kommentarer prins D gör, drar in monologen (ty någon dialog kan man knappast säga att det är) på något kosmiskt/geologiskt ämne och knyter ihop det som ett svar på en fråga prins D inte ens ställt.

Det är så taffligt att det blir roligt.

Den olycklige prinsen framstår som Victorias "sidekick", lite som Dr Watson förhåller sig till Sherlock Holmes... ett berättarteknisk katalysator som hjälper huvudpersonen att reda ut komplexa resonemang för läsaren.

Även lillasyster och herr Christopher får delta i dansen med samma upplägg; kungligheten förklarar vetenskap, och maken får ikläda sig Dr Watsons mantel.

Madeleine dissekerar filmen Armageddons vetenskapliga brister...

En fundamental upptäckt efter dryga femton år

I skrivande stund har jag bott i Frankrike i... sexton år, på det sjuttonde. Den första tiden jag bodde här försökte jag finna ett lätt och smidigt sätt att skriva "å", "ä" och "ö" med ett franskt tangentbord, men det kändes knökigt och struligt.

Ett klassiskt franskt tangentbord. Notera att de accentuerade tecknena é, è ç, à och ù har egna tangeter, som rent av anses som viktigare än tex siffrorna, vilket alltid leder till frustration när utländska gäster ska använda en fransk dator. 

"ä" och "ö" var förvisso inte så svåra då franska tangentbord hanterar det som kallas tréma på franska, (trema på svenska) dvs de två prickarna som i franskan används för a, e, i och ibland y. I franskan är trema ett s.k. diakritiskt tecken som tjänar syftet att särskilja uttalet av vokalen. Vanligtvis betyder trema att vokalen inte skall ingå i en digraf, d.v.s. orten L'Haÿ-les-Roses uttalas [Ha-i les roses] och inte [Hä les roses] som man skulle läsa det om inte trema vore där. På liknande vis uttalas Citroën [Citro-e-n] och inte [Citr-eu-n].

Så tillbaka till tangentbordet; för att skriva "ä" eller "ö" krävs tre knapptryckningar, skift-cirkonflex/tréma + a eller + o. Det är lite besvärligt, men inte ogörbart. Men däremot har jag alltid betraktat "å" som ett problem då det inte finns något (synligt) diakritiskt tecken att ta till, och perfektionisten i mig har alltid känt att det är onödigt att besvära sig med att skriva ä och ö om det inte på ett enkelt sätt går att vara konsekvent och skriva också "å". Ibland har jag tagit till den lite bestialiska metoden att kopiera ett "å" på någon svensk nätsida, och sedan klistrat in med Kontroll-v varje gång jag behövde skriva "å", men det var alltid besvärligt. Således har jag i en halv evighet skrivit ä och ö endast om ordet utan prickar leder till förvirring eller oklarheter, såsom "okand" gentemot "ökänd" eller "kalla" gentemot "källa" eller liknande.

Men i samband med att jag micklade med ett hobbyprojekt kom jag att dyka in i teckenuppsättningens underbara värld, och upptäckte att det faktiskt finns ett diakritiskt tecken för att skapa ett å, om än inte synligt, på ett franskt tangentbord. På franska heter den rond en chef, och framkallas genom att trycka AltGr-Skift-Cirkumflex/Trema + . Den används aldrig på franska, vilket förklarar varför den inte syns på tangenterna, men den finns med i Linux teckenuppsättning! Således, med blott en knapptryckning mer än "ä" och "ö", kan jag få till ett "å"! Kruxet är dock att denna kombination bara funkar med Linux, och inte i windows. Det kanske finns något liknande i windows, med andra knappar, men det har jag inte orkat leta reda på än.

Ett svenskt tangentbord, som för mig känns ytterst knöligt och ovant om jag måste skriva på det... Bokstäverna sitter ju inte "rätt", och siffrorna är ju helt fel. Och hur får jag till alla livsviktiga accenter för é, è, ç, à, ù och â?? :)

Så hädanefter, efter ett halvt livs famlande, ska jag försöka att skriva svenska mer renlärigt, i den mån jag har min linux-maskin till hands... men ibland kan det nog bli så att jag av ren lättja skippar a, a och o ;)

Super-Hollande

Att Frankrikes sittande president nyligen haft sangkammarbesvar har rapporterats brett i varldens media. Till det festligare hör att det skapat nagra roliga mediala skutt fran olika aktörer:

1. Aterforsaljaren av den motorcykelhjalm Hollande bar da han blev ertappad har publicerat ett oppet tackbrev till presidenten, dar de tackar och bockar hogaktningsfullt for den reklamboost de atnjutit.

Tackbrev till presidenten

Enligt aterforsaljaren saldes pa ett par dagar lika manga hjalmar som under en hel manad, och hjalmen ar tillfalligt slut i lager. De passar ocksa pa i brevet att tipsa om att de aven för "motorcykeljackor for damer, som skulle vara en utmarkt alla-hjartans-dag-present".

2. En firma som skapar spel for Android och iPhone har lanserat ett spel som kallas "Super-Hollande", dar spelaren ska styra en hjalmprydd liten flygande gubbe, inte olik presidenten, iford slangkappa och med ett "H" pa brostet. Spelet gar ut pa att forinta journalister och fotografer med gifflar, samtidigt som presidenten maste väja for sina fore-detta, dvs Valerie Trierweiler och Ségolène Royal. (Att det ar just gifflar som ar Super-Hollandes kastvapen i spelet anspelar pa att Hollande skickade sin livvakt till det lokala bageriet for att kopa frukostbrod at de tu.)

Spelet Super-Hollande

Spelet som sadant ar inte sarskilt upphetsande, och lat inte bli langlivat, men jag ger skaparen "cred" for kreativitet.

3. En lang rad komiker har drivit med presidenten fran olika vinklar. Satirprogrammet Les Guignols de l'info skojade friskt med Hollandes presskonferens i januari da den officiellt skulle behandla "fragor som beror fransmannen" (dvs jobb, pension, social service, reformer etc) men som foljdes av den stora massan for att det var Hollandes forsta presskonferens efter affarens uppdagande. Jag tror inte nagon vantade sig att Hollande skulle komma med nagra stora avslojanden eller nagon avbon (otankbart i Frankrike for en affar av den har kalibern), men det radde stor nyfikenhet infor pa vilket satt han skulle proklamera att hans privatliv ar... privat.

Les Guignols de l'Info du 14/01/14 - La conférence de presse

Faktum ar att ingen jag talat med pa jobbet eller privat ar vare sig chockad, upprord eller forvanad over Hollandes eskapader. Jag tror t.o.m att han kan ha vunnit en smula inrikes pa den har affaren. Forklaringen ligger enligt mig i att Hollandes f.d. sambo, Trierweiler, framstatt i media som en kylig, lynnig och snarstucken hagga som statt langt fran folkets hjartan. Dessutom hor jag ofta latt beundrande kommentarer om hans alskarinna, Julie Gayet, i stil med "sedär, att Hollande lyckats ragga upp en sa fräsh pingla"...

Det var nagon som skrev: En fransk president utan alskarinna ar som en sheriff utan pistoler; folk skulle tro att han inte har nagot krut i pasen!

Det finns en forening for allt...

I ett ogonblick av attio-nittiotalsnostalgi harom kvallen lyssnade jag pa Magnus Ugglas coverversion av Hoola Bandolas "Van kan man lita pa". Laten skrevs for drygt 40 ar sedan av Mikael Wiehe, och den har aldrats med behag. Hela sangen osar skepsis och weltschmertz, och jag var tvungen att kolla om wikipedia hade en artikel om den. Pa wikipedia kunde jag lasa att inte bara Uggla gjort en cover, men aven Lena Ph. Och har kommer kvallens clou: Lenas cover ska ha adragit sig kritik fran Rojalistiska Föreningen, ty hon hade bytt ut originalets "när prinsar och presidenter ljuger medvetet i kapp" mot "när kungen och hans vänner ljuger medvetet i kapp". Rojalistiska Foreningen !!?? WTF? Jag blev stum av forundran att det ens fanns en formell Rojalistisk Forening i Sverige. Rojalismen i Sverige tror jag har standigt byggt pa den sk tysta massans stod, och det ar val forklaringen till varfor kungahuset an sitter dar de sitter. Jag trodde att svenskarna i allmanhet tyckte det var lite smatrevligt att ha en kung, och kanske ar det sa. Men den chockerande verkligheten ar att det finns manniskor som gar med i en forening, och som gar pa veckomoten, och som gar pa riksmoten, etc for att traffa andra manniskor som organsierat sig for att stodja rojalismen i Sverige. Det kanske bara ar mina fordomar, men ar det en slump att den rojalistiska foreningens ordforanden hetat Rosensparr, Nordstrandh, Linderoth, Lundbergh... Klubben av kungens kompisar kanske?

Skandinavien i Frankrikes ögon

Gemene man i Frankrike har ganska dalig koll pa Norden, och har ofta svart att urskilja de olika landerna. Givetvis finns det folk som har mer solida geografikunskaper an geomsnittet, eller som haft anledning att läsa pa och darmed bildat sig en mer precis uppfattning. Men overlag brukar det heta att allt norr om Nederlanderna ar en "grazon" och att folket i grazonen anvander sig av "konstiga bokstaver". Men trots att genomsnittsfransmannen endast har en vag idé om de nordiska landerna, har Norden och framforallt Skandinavien en mycket stark marknadsforingsimage i Frankrike. Jag sag ett roligt (eller sorgligt, beroende pa hur man ser det) exempel pa detta for ett par dagar sedan i snabbköpet.

Marketing med skandinavisk "touch" i Frankrike.

Polarkakan blev popular i Frankrike for en tio ar sedan, och kallas "pain polaire". Pa bilden ovan ser man hur marknadsforingsfolket rort ihop allt: en svensk flagga, ett danskt Ø,
ett svenskt å, och nonsensordet "pølåire". Jag tror inte att marknadsforingsfolket ar okunniga eller ovetande om att emballagets grafiska utformning ar ren rappakalja. Daremot tror jag att de med flit profilerar utformningen med lite "exotiska bokstaver" och en svensk flagga, och att de raknar med att genomsnittsfransmannen inte har en aning (och/eller inte bryr sig) om att det ar helt absurt.

En annan festlig detalj ar att en smörgas av just polarkaka (oberoende av palagget) kallas en "svensk", som i:
- Vad far de lov att vara?
- En svensk tack.
- Varsagod, det blir tre och femtio.
Men om det ar rökt lax pa smorgasen kallas det en "norrman".

Ytterligare ett exempel pa den skandinaviska profileringens framgang ar Tuborgs produkt Skøll.
Bakgrunden ar att det franska bryggeriet Fischer med stor framgang har lanserat ett "öl" (som smakar som lask) med smak av tequila och citron, som heter Desperado. Carlsberggruppen (som ager Tuborg) har kontrat med en "nordisk" variant pa samma produkt, men dar den produkten ar smaksatt med vodka. Da vodka inte har nagon utpräglad smak alls att tala om, har de aven lagt till citron, sa att slutprodukten ar forvillande lik konkurrentens produkt. Sa till karnpunkten: Produkten heter i Frankrike "Skøll", vilket for fransmannen utstralar skandinaviskhet och Vikingar, (vilket ar de enda de kanner till fran Skandinavien, forutom IKEA). I reklamen uttalas produktens namn "skåååål". Att det riktiga uttalet pa "ø" inte ens ar i narheten av reklamens uttal bryr man sig inte om, ty nordiska bokstaver saljer.

Annu ett exempel pa hur skandinaviskhet saljer ar den franska inredningsfirman "Høme" som har en slogan som lyder: "d'inspiration scandinave", dvs "skandinavisk inspiration".

Den som skapade namnet "Høme" har med all sakerhet privilegierat att potentiella kunder uppfattar logon som skandinavisk, oberoenda av hur en skandinav skulle uttala "Høme".

Ett avslutande exempel ar en fransk mobelforsaljare som kallar sig "Coctail Scandinave". Deras logo ar en antropomorfisk tallkotte som haller ett fang flaggor i handerna. Flaggorna ar Sveriges, Danmarks, Norges och Finlands! Finalnd ar forvisso en del av Norden, men sedan nar ar Finland en del av Skandinavien??

Den vanligast forekommande nordiska bokstaven i fransk marknadsforing ar utan tvekan "ø". Varfor ar det sa? Jo, "Ø" ar den bokstaven som folk spontant namner om man fragar om de har nagon uppfattning om vad som ar utmarkande inte bara for danska och norska utan aven svenska och finska(!!). Darfor ar det inte forvanande att marknadsforingsfolket som vill rida pa det skandinaviska vurmandet anvander sig av just "Ø". "å" ar pa satt och vis en bubblare, da den bokstaven ocksa ar lite exotisk och har borjat synas i media. Daremot har "ä", "ö" och "æ" betydligt lagre potential, da "ä" och "ö" forekommer som accentuerade bokstaver i normal franska, och "æ" ar vanligt forekommande pa latin, som flertalet fransman studerat i varierande omfattning nagon gang i skolan.

Nar jag laser igenom min artikel slas jag av att det jag skrivit kanske kan uppfattas som raljerande eller att jag forsoker fa fransmannen att framsta som dumma och okunniga, vilket absolut inte ar min avsikt. Exemplevis kan genomsnittsfransmannen utan problem kan namna huvudstaderna i tex Elefenbenskusten, Benin och Sénégal. (Hur manga svenskar grejar det? Det kanske vi svenskar ska ha i atanke innan vi utropar oss som mastare pa allmanbildning och innan vi klankar ner pa att andra folk inte kan peka ut var just vart land finns pa kartan ;) )

Kontentan ar, tror jag, att en av livets konstanter ar att det frammande och exotiska har en dragningskraft pa alla folk. Marknadsføring bygger i størt pa att kittla manniskørs nyfikenhet før det exøtiska, øch idag i Frankrike ar Skandinavien hett, øm än nästintill helt økänt. Faktafel øch sakfel vager latt nar det satts emøt viktiga saker sasøm hur malgruppen uppfattar det.

Arga Lappar

Efter tva dagar i klorofyllen kom jag tillbaka till huvudkontoret. Döm om min forvaning nar jag konstaterade att kontorets gemensamma kylskap ej langre inneholl mitt paket med mineralvattensflaskor. Jag hade forvisso inte satt nagon lapp eller indikering om vem flaskorna tillhorde, men jag var anda lite forvanad over att alla fyra flaskor "fatt fotter". Men kan jag tillsta att jag lat flaskorna ligga i kylen lite som ett experiment for att sondera den lokala "pentrykulturen". Ar det eller ej en arbetsplats dar man respekterar varandras prylar?

Min forsta tanke var att satta en liten lapp i kylen for att kommunicera med den eller dem som tagit for sig. Men sedan tankte jag om, och slog mig till att jag i egenskap av nyanstalld inte ville bli kand som killen som satter upp "arga lappar"...

Jag kan ha fel, men jag tror att "arga lappar" ar en typiskt svensk foreteelse, och jag tror det finns (minst) tre skal till detta:

1) I Sverige (till skillnad fran Frankrike) ar det betraktat som mycket upprorande att nagon tagit nagot han eller hon inte ager. Darmed inte sagt att det ar socialt ok i Frankrike att stjala, men ingen blir forvanad av att olasta eller obevakade prylar forsvinner. Det kan t.o.m vara sa att det betraktas som pinsamt att ha blivit bestulen om man lamnat en agodel pa nagot utsatt stalle. "Va? Lamnade du tvatten pa tork i en obevakad tvattstuga? Hur omedveten (underforstatt: dum) kan man vara?"

2) I Sverige delar man pa resurser i storre utstrackning an i Frankrike. Ex: gemensam tvattstuga. Att dela pa gemensamma resurser leder alltid till spanningar som kan mynna ut i konflikt.

3) Svensken har storre konfliktaversion an tex fransmannen. Darmed ar en "arg lapp" ett perfekt satt att ventilera ilskan... Dessutom, i egenskap av anonymt meddelande, kan man skriva precis vad som helst utan att behova ta ansvar for det. (jfr. debatten om "nathat" i Sverige...)

Man skulle nog aldrig se en sadan har lapp i Frankrike:

fran argalappen.se

Daremot kan man se, sasom i pentryt pa kontoret, en lapp pa vers (javisst! Frankrike ar lyrikens hogborg!) om vikten att stada upp efter sig.

For att styrka min tes om att arga lappar ar typiskt svenska sokte jag efter kallor pa natet. Jag fann den otroligt roliga bloggen Arga Lappen, dar folk kan skicka in foton av just arga lappar.

Fran argalappen.se

An har jag inte funnit nagon fransk motsvarighet till ArgaLappen.se, men kanske ar det ett sk business opportunity? ;)

Påsnitar pa franska...

For en tid sedan pa jobbet skulle jag hamta nagra smasaker sasom pennor och gem i sekreterarens forrad, och da fann jag en kontorspryl jag inte sett pa lange: Påsniten.

En påsnit heter pa franska "attache/agrafe parisienne", dvs "parisisk nit" eller "nit fran Paris". Att det heter "attache" eller "agrafe" ar knappast konstigt, men vad ar det som ar sa parisiskt? Jag fragade Emeline, och hon svarade att det var kopplat till hur landsortsfransyskorna sag pa sina parisiska medsystrar i borjan av 1900-talet.

Denna ytterst sexistiska benamning pa ett vardagligt foremal fick mig att tanka pa nagot jag fick hora i lumpen. Innan svenska armén förvärvade Bofors Fälthaubits 77A/B, brukades en fransk haubits som hette Obusier 155mm Modèle 50, eller Falthaubits m50. Bland saval officerare som varnpliktiga kallades den "fransyskan". Man behover nog se ett kort pa haubitsen i aktion for att begripa varfor den kallades pa det viset:

Sammanfattningsvis kan man saga att sexism ar djupt rotad...

Svenska flaggans dag... forlat, Svenska Nationaldagen!

Igar kvall blev jag pamind om att den 6:e juni inte langre heter "svenska flaggans dag", utan "Svenska Nationaldagen", och att dagen ar helgdag sedan 2005.

Men jag undrar: hur stor andel av befolkningen vet vad det ar som firas? Jag hade ingen aning, och jag var tvungen att titta i svenska wikipedia for att fa reda pa hur det ligger till. Det vi firar idag ar att vara anfäder valde en kung for 490 ar sedan, och att Sverige blev en suveran stat. Och jag stryker under ordet "valde", da det ar ett ord man sallan ser i sammanhanget kungligheter o.dyl. Det kanns lite ironiskt att just den har dagen visar sig kungafamiljen for sina undersatar, delar ut en och annan blombukett och vinkar fint. Pa kungahusets hemsida kan man lasa:

Hela Kungafamiljen deltar i firandet den 6 juni.

Kungaparet  närvarar under dagen på nationaldagsfirandet i Eslöv. Kronprinsessparet öppnar "Öppet slott" på Kungliga slottet samt närvarar vid en medborgarskapsceremoni i Stockholms Stadshus.

På kvällen åker Kungaparet och Kronprinsessparet, tillsammans med  Prins Carl Philip och Prinsessan Madeleine, hästanspänd kortege från Kungliga slottet till Skansen för att delta i det traditionsenliga nationaldagsfirandet.

[...]

Det var ju fint att Eslövsborna föräras ett kungabesok, och att undersatarna far besoka kungliga slottet kostnadsfritt med kronprinsessan som värdinna. De invandrare som far sitt svenska medborgarskap i statshuset tycker sakert det ar trevligt att kronprinsessan deltar i upplevelsen, och att det ger lite guldkant pa en annars ganska blek administrativ process. Men att kungafamiljen bjuder till lite den 6:e juni, rattfardigar det att Sverige an idag sallar sig till den alltmer exklusiva klubben av lander (44 monarkier av drygt 200 suverana stater) vars statsskick stannat kvar i medeltiden?

Sydsvenskan visar prov pa civilkurage en dag som denna och publicerar en debattartikel med ett langt utdrag ur Vilhelm Mobergs Darfor ar jag republikan, utgiven 1955. Nar jag laste utdraget av Mobergs text slogs jag av hur det endast var orden, och inte innehallet, som aldrats en smula. Inledningen forkunnar:

Rikets högsta ämbete bör icke besättas genom börd eller arv, alltså av slumpen, utan genom ett av folket verkställt val bland personer som genom ådagalagda egenskaper visat sig vara skickade för detsamma. Även för de lägsta ämbeten krävs det vissa bestämda meriter, och varje ämbete tillsättes, när lagen följes, genom en tävlan på jämlik fot emellan de sökande. För en konsekvent bekännare av den mänskliga jämlikhetens idé är det en stötande tanke, att det allra högsta ämbetet skall ärvas. I ett demokratiskt samhälle strävar man att åt medborgarna genomföra så lika startmöjligheter i livet som möjligt. Men själva vårt svenska statsskick, den ärftliga monarkin, upphäver jämlikhetsprincipen.

Moberg hade kunnat arbeta pa statens personalkontor, med tanke pa att han 1973 med kraft och talang lyckats sammanfatta regentens arbetsuppgifter:

"Den blivande konung Carl XVI Gustav skall alltså bli handelsresande i kunglighet inom landet och framför allt utomlands. Utanför Sverige skall han tjänstgöra som agent åt den svenska exportindustrin. Och så skall det förstås åligga honom de vanliga representativa kungliga uppgifterna: Han skall bli broinvigare och utställningsöppnare, och han skall själv vara utställningsföremål vid solenna tillfällen och visa sig med regalierna i kunglig härlighet för folket."

Vidare kritiserar Moberg "undersatligheten", "servilismen" och "kryperiet":

När Oscar II på Axel Danielssons tid på 1890-talet besökte Malmö, hissades alltid flaggan på Folkets Hus – men den hissades på halv stång. När landets konung i våra dagar kommer till den skånska residensstaden, mottages han av en delegation med en bugande socialdemokratisk landshövding i spetsen. Så växlar människors umgänge med varandra i tidens längd.

Mobergs skrift avslutas med ett citat av blivande statsministern Tage Erlander från tidskriften Clarté 1927:

"...en energisk kamp för republiken måste igångsättas ... Kampen för republiken blir kanske i mångas ögon en kamp för demokratin, som redan erövrats. I själva verket torde emellertid republiken för oss bli den enda möjligheten att skapa drägliga arbetsformer åt den segrande demokratin. Och med all säkerhet kommer man i den striden att finna demokratins motståndare som kungadömets pålitliga vapendragare. Men för oss som arbetar för republikens införande ligger det en viss känsla av trygghet i att veta, att vi står på svensk historisk mark, när vi kräva detaljen kungadömets avskaffande."

Kan man saga nagot annat an att socialdemokraterna svikit sig sjalva?

Mobergs 58 ar gamla text sammanfattar i stort mycket väl mina tankar om Sveriges statsskick. Tiden ar mogen for Republiken Sverige.

Lordag i Antony - Anton, Nice och Berlin

Inte helt forvanande vaxer Anton for varje dag. Det marks tydligt att han forstar och kan skilja pa spraken, men han behover lara sig att koppla ihop sprak och person, dvs franska med fransmannen och svenska med svenskarna. Just nu sager han (oberoende av vilken publik han har) "vovve" om alla djur pa fyra ben och "pippi" om alla andra. Nar han undrar nagot sager han "qéchéché" (dvs "qu'est-ce que c'est?", eller "vad ar det?").



Det har blivit en del resande fram och tillbaka pa sistone, om an kortare i bade langd och avstand an tidigare. For en tre veckor sedan var jag i Nice pa en konferens, och det var inte utan att jag undrade vad i hela fridens namn jag gor i Paris. I Nice var det varmt och skont, och jag hann med att ta ett dopp i havet bade under lunchen och sedan vid midnatt pa vag hem fran restaurangen.

I veckan som gatt var jag pa en konferens i Berlin, vilket ar en stad jag aldrig besokt tidigare. Jag hade en knapp timme pa mig att gora lite sightseeing och diskade av nagra höjdpunkter innan det var dags att aka till flygplatsen.

Brandenburger Tor

"

"Trabi-tours"

Checkpoint Charlie

Pa planet tillbaka hem konverserade jag med en fransk-tysk kvinna som berattade om en kulle kallad Teufelsberg soder om staden. Jag hade aldrig hort om Teufelsberg tidigare, men det ska vara byggd av de enorma mangder rasmassor som var resultatet av Berlins forstorelse under 2:a VK. Idag ar det den hogsta punkten(!) i Berlin. Under kalla kriget byggde Amerikanska NSA en lyssningsstation pa toppen, och hade den i drift anda till murens fall. Det finns gott om bilder pa natet fran toppen av Teufelsberg, och nasta gang jag aker till Berlin ska jag forsoka klamma in en egen fotoexpedition dit.

Zlatanfeber i Paris

Efter att Zlatan Ibrahimovic kopts av klubben Paris St Germain, "PSG", rader det Zlatanfeber i Frankrike. Under onsdagen och torsdagen toppade Zlatan nyheterna pa saval radion "Info" som statstelivisionen "TF1". Att frassarna skulle vara sa exalterade over att en svensk kopts av en fransk (naja, Quatariansk...) fotbollsklubb forvanade mig en smula. Men Zlatan verkar ha tillrackligt med "cred" for att de franska PSG-fansen ska vaga tro pa stordad i den franska och europeiska ligan.
Det som media talade allra mest om var att Zlatan ska ha fatt en nettolon pa 14 miljoner om aret, vilket ska vara ett rekord inom fransk fotboll.

Simdebut i Massy

Det var ursprungligen tankt att Anton skulle fa aka till simhallen langt tidigare i livet, men diverse trakigheter kom emellan. Man nu var det dags! Emeline kunde inte delta direkt i upplevelsen i vattnet (hon ar fortfarande for... radioaktiv!) men hon fotade fran askadarplats.

Anton i barnbassangen

Till min stora forvaning var Anton mer fortjust in stora basangen an barnbassangen. I barnbassangen ville han bara sitta i mitt kna, medan i stora bassangen kunde vi faktiskt simma lite; han holl sig fast pa min rygg och somnade(!) efter en stund. Vi fick manga positiva kommentarer fran andra simmare om att han var en utomordentligt ung "simmare".

Val hemma kunde jag se att simturen tagit pa krafterna och att han slocknade pa nolltid. Knappt hade han svalt sista tuggan sa somnade han in.

Köldvag over Paris

Det blev over en natt kallt över hela landet, med temperaturer ner mot 10-15 köldgrader i öster och i centralmassivet. I Paris har det thittlills inte blivit kallare an ca -5°C. Jag dammade av min vinterjacka som jag hade i Kanada for ett par ar sedan, och till min stora forvaning gjorde jag ett par "fynd" i jackfickan: nyckelknippan till eriksbergsvagen som jag trodde forsvunnit i flytten!

Utrensning i ladorna pa Eriksbergsvagen

Nar jag flyttade fran Sverige sommaren 98 lamnade jag kvar en hel del prylar hos mina foraldrar pa Eriksbergsvagen, sasom man gor nar man inte vet riktigt hur lange man kommer vara borta. Sedan dess har det gatt manga ar och helt naturligt har jag rensat successivt for att nu endast ha kvar mina dykprylar i kallaren och ett par kartonger i ett horn. I hostas gav jag mig pa kartongen markt "fjallprylar" som fatt sta oantastad anda sedan jag lamnade landet. Det ar en marklig kansla att oppna en kartong med saker som man inte rort pa säg en tio ar. Kanslorna som kommer fram kan vara allt fran "Ja dar var den! Antligan har jag hittat den!", till "ja den ja, den kommer jag ihag" till "hur i hela fridens namn tankte jag nar jag sparade den har..." I sanningens namn hander det betydligt oftare det sistnamda snarare an det forra. Men a andra sidan ar det sa manniskor fungerar; nar man sorterar saker vet man inte sakert pa forhand vad som i framtiden kommer kannas meningsfullt. Darfor ar det lockande att spara "just in case". Men med vetskapen att det ar ytterst sallan gamla glomda undangomda prylar verkligen kommer till anvandning kan man gora sig fri fran ganska mycket.

Till de lite "roligare" grejerna jag slangde horde tva paket av kronans nodlivsmedel(!).

Nodlivsmedel, variant 1.

Det var givetvis i lumpen jag fick de paketen, och i nagot forvirrat ogonblick innan jag akte till Franskrike maste jag ha tankt "de dar kan jag ha nytta av nagon dag, om KRIGET KOMMER eller liknande". Som en logisk konsekvens av att ha sparat nodlivsmedel i snart 20 ar kande jag att jag var tvungen att smaka pa dem innan jag slangde paketen. Jag oppnade variant 1 forst, da den sag aldst ut. Dock sag jag inget tillverkningsdatum pa forpackningen. Kexen smakade fett och syntetisk vanilj, ungefar som forsvarets hudsalva. Ingen smaksensation direkt men klart atbart om man varit utan mat ett par dagar.

Arméns nodlivsmedel, variant 2. Notera skillnaden i forpackning.

Forpackningen till variant 2 sag betydligt nyare ut och var stamplad med forpackningsdatum (sa sent som i oktober 1983). Dock verkade innehallet lite mindre stabilt an den aldre forpackningen, och en frän doft spred sig fran kexen. Nar jag smakade pa kexet kande jag en omisskanlig smak av... härsket smör. Med en mustig smak av smörsyra i munnen gick jag till soptunnan och slangde hela rasket.

Rent allmant, om jag bortser fran just kexen/nodlivsmedlet, nar man rensar stoter man forr eller senare pa agodelar som man inte formar sig att slanga, trots att det rent objektivt ar mer eller mindre skrap. En viss del "nostalgiprylar" kan man val spara om man vill, sa lange som det ar en begransas till en rimlig kvantitet och volym. Men nar man regelmassigt spar bara for att man redan sparat prylen i en herrans massa ar kan man pa sikt raka ut for problem.

Jag brukar i de fallen fraga mig sjalv vad det ar det som gor att jag har svart att skiljas fran foremalet. Ofta ar svaret att det mentalt finns nagot mer eller mindre medvetet ouppklarat eller oavslutat med foremalet ifraga. Sist jag tittade pa kexen var som jag skrev kanske 10 ar sedan, och jag tror att jag da kande att jag inte kunde slanga nagot som jag da sparat i tio ar. Att slanga efter tio ar ar att erkanna for sig sjalv att tio ars sparande inte tjanat nagot till. Som alltid ar det svart att erkanna sina felaktiga beslut for sig sjalv, och darfor ar det for stunden bekvamare att lata grejen ligga i tio ar till. Nasta gang den kommer till ytan ar det an svarare att ta itu med det. Men nar jag accepterade for mig sjalv att mitt tidigare beslut var tveksamt, lattar "separationsangesten" och det ouppklarade uppklaras. Jag "blir klar" med foremalet, och kan forpassa det till soptunnan omedelbart. Det viktigaste ar att gora upp med en gang, och inte lagga tillbaka och "gora det sen", vilket oftast ar liktydigt med tio ar till...

Sensmoral: tio ar i mobforrad, tjugo ar i en kartong i mitt barndomshem, fem minuter "smakprovning", och en kvarts bloggskrivande. Sedan faller kronans nodlivsmedel i t o t a l glomska. Kanske borde jag ha tankt mig for innan jag bestamde mig for att spara just den har grejen?

Fransk Humor - Contrepétrie

Svensk och fransk humor skiljer sig at pa ett distinkt satt. Det som uppfattas som roligt i Sverige faller ofta platt till marken i Frankrike och vice versa. Ett av den franska humorns regalskepp ar ordlekarna, varav en s.k. Contrepétrie ar speciellt uppsakttad.

En Contrepétrie gar ut pa att en alldaglig fras genom permutation av vissa stavelser och fonem far en helt annan (och ofta snuskig, grov och anstotlig) mening. For en oinvigd later frasen helt banal och ibland meningslos, medan den som dechiffrerat frasen roas av "losningen". Traditionellt, nar en Contrepétrie berattas, sager man endast den banala frasen, och later sedan lyssnarna klura ut lösningen, eller forbli ovetande om den komiska forvanskningen. Darfor sags en Contrepétrie uppskattas allra bast i sallskap av tre personer; en som berattar, en som forstar, och en som inte forstar. Malet med Contrepétrie ar att det grova ska begripas av de invigda men forbli outtalat. Darfor ar Contrepétrie nagot frustrerande for utlanningar som inte beharskar begreppet och tekniken. Klassiskt for nykomlingen ar att nagon berattar en Contrepétrie varvid storre delen av sallskapet skrattar gott. Den som inte kanner till begreppet Contrepétrie fragar da irriterat vad som ar roligt, vilket foljs av en tystnad, da ingen vill bryta traditionen av att aldrig uttala den gomda frasen. Nar man val forstatt principen kan det ta en stund innan man hittar "losningen", och ibland hittar man den inte alls. A ena sidan ar det en form av skamt som accentuerar utanforskap, men a andra sidan blir fransman ofta djupt imponerade av utlanningar som faktiskt begriper skamtet.

Jag har inte funnit nagon direkt motsvarighet pa svenska, och de franska Contrepétrie ar i allmanhet ooversattliga. Men det fanns (finns fortfarande?) en svensk variant, om an lite mindre subtil: "Alla barnen..."-skamten fran borjan av nittiotalet:

Alla barnen leker pa gatan utom Rolf, for han sitter fast i grillen pa en Golf.

Alla barnen alskades av sina foraldrar utom Tea, for hon saldes pa rea.

"Alla barnen..."-skamten foljer principen om att skapa komisk effekt genom en makaber avslutning genom ett byte av ett fonem, men har ges losningen med en gang istallet for att lata ahoraren komma pa den sjalv.

Contrepétrie har gamla anor, dar sjalva ordet ska ha sina anor i 1400-talet. Beromda forfattare, politiker och religiosa ledare(!) har ofta genom arens lopp anvant Contrepétrie som komiska element i bocker, uttalanden och predikan. Den franska litteraturens gigant Victor Hugo skrev bl.a. "le vaincu de son coeur", dar "den som besegrats av hjartat" fick genom sin Contrepétrie en helt ny betydelse som kanske kan oversattas (om vi ska forbli rumsrena) som "den som fick henne/honom i sang".

Vissa Contrepétrie ar helt oavsiktliga, vilket gor dem an roligare for dem som kan utlasa dem. Till exempel ar min arbetsgivares personaldirektors namn(!) en Contrepétrie med en synnerligen grov betydelse...

Det finns pa engelska ett slags Contrepétrie, kallad Spoonerism, som ar mycket nara den franska varianten. Exempel:

• Pheasant Plucker,
• Those girls have a cunning array of stunts.

Storkok Barnmat

Efter en tur till den lokala frukt- och gronsaksmarknaden kokade Emeline och jag mat till Anton, istallet for att kora med fardiga burkar fran snabbkopet.

Relativt nytt och "hett" pa den franska barnmatsmarknaden ar (i svenska ogon sett, ganska banalt) le panais, eller palsternacka pa svenska. Emeline hade kopt en palsternacka, och vi kommer inom kort fa veta vad Anton tycker om den.

Slutligen blev menyn:

- Zuccini & potatis

- Haricots verts & potatis

- Pumpa

- Palsternacka & potatis

- morotter

- apple & banan

- apple, paron och mandarin

Frukt och gronsaker for 13€ + 1 timme jobb + 25 burkar = 2-3 veckors middag och efterratt till Anton

Att fiska under isen

Pa lunchen snubblade jag over ett roligt klipp pa natet:

Killarna maste ha övat en del, da det faktiskt ar lite svart att inte drutta omkull när man gar upp-och-ner under isen. (Jag har sjalv provat ett par ganger)

Nyar i Paris

Nyarsafton firade vi med vanner i Châtillon, som ligger mellan Antony och Paris. Vi hade forberett lite smaplock att ta med;

• en toast skagen,
• en terrin (eller snarare verrin) av sesamkyckling med koriander och Ljusterökantareller i sas med en touch av lingonsaft, och
• en toast med filet mignon och chèvre- och gräslökscrème.

Uppstallningsplats innan transport

Toast Skagen à la Velpeau

Sesamkycklingverriner med koriander och Ljusterökantareller

Filet mignon pa toast med chèvre- och graslokscrème

Vardparet hade mekat nagra liknande snittar och coctailtilltugg, och alltsammans blev en hel middag.

Emeline och Anton

Vid tolvslaget gick vi upp pa takterrassen och skalade och onskade varandra gott nytt ar.

Fran takterrassen hade vi fin utsikt over stan.

Katten Kayoshin som fran en matchvikt pa 11kg(!) gatt ner till "endast" 7kg. "Brorsan" Kubilai Khan vager dock annu 12 pannor... Bakgrunden till katternas viktproblem kan man lasa om har.

Militarisering pa IKEA...

Jag ser en lika klar som ovantad tendens pa IKEA: militarisering av produkternas namn! Militärerna världen över "döper" sina artiklar enligt ett mönster där det mest generella ordet kommer först och följs sedan av precisioner, sasom MÖSSA VINTER eller BASKER GRÖN, istället för det mer civila "vintermössa" eller "grön basker". I Kanada köpte jag i en överskottsbutik en solhatt för bergsvandringsbruk som på den insydda etiketten hette HAT, SUN, HOT WEATHER, TYPE II

Saledes skapas ett språk som för civila öron låter helt bakvänt: "Tag fram mössa vinter", eller "efter genomförd övning jägare tilldelas dragonen basker grön".

Nar jag strosade runt i IKEAs speceriaffär för ett par dagar sedan såg jag hur frysen var fylld av TÅRTA BLÅBAR, BAKELSE PRINSESS och TÅRTA MANDEL.

I kylen står SILL SENAP och SILL VITLÖK. På hyllorna kan man se CHOKLAD MÖRK och BRÖD KNÄCKE. På julavdelningen finner man PEPPARKAKA HUS och GLÖGG RÖD.

Köttbullarna heter dock fortfarande KÖTTBULLAR, men jag ser framför mig hur de snart kommer heta BULLAR KÖTT.

Jag skulle foresla att IKEA tar steget fullt ut och även skapar egna förkortningar på militart vis. Vad sägs om BKHLBY (Bokhyllan Billy), SLSP (Sill Senap) och PKKHS/BSTS (Pepparkaka Hus Byggsats)?

Eller annu "bättre", varför inte införa modellår à la KSP m/58 (kulspruta modell 58) eller SPLJPBRPROJ m/90 (Spårljuspansarbrandprojektil modell 90)? Då får vi sådana fina namn som PKK m/10 (Pepparkaka modell 2010) eller DKSM m/12 (Durkslag Metall modell 2012)!

Utifall det finns fler varianter under ett och samma modellår är det bara att lägga till ett käckt bokstavssuffix, B, C, D, etc. Istället för att skriva eller säga en "pepparkaksgris" kan de förkorta det hela till PKK m/10-D, dar D givetvis ska utläsas som "David" pa militärt vis.

Verktyg for minnesövningar

Ur artikeln Mnemoteknik fran sv. wikipedia:

"Mnemoteknik (Mnemonik) (av grekiska mneme, "minne", och techne, "konst"), minneskonst eller konstteori för minnet, är läran om lämpligaste sättet att utveckla minnet och genom avsiktligt bildade idéassociationer underlätta inlärandet och bevarandet av minneskunskaper. Dess historia kan föras tillbaka till sofisten Simonides från Keos, men måhända hade redanPythagoras och hans lärjungar övat minneskonst, liksom sannolikt långt förut liknande försök gjorts både i Indien och i Egypten."

Det ar lattare att komma ihag en portkod eller ett telefornnummer om man kan binda ihop de enskilda siffergrupperna till en "historia". For att komma ihag siffror och nummer anvander jag mig av associationer mellan tvastalliga tal (00 till 99) och platser, handelser och personer. For att det ska funka maste man gnugga associationerna sa att man sponatnt tanker tex "Lenin" nar man ser talet "23". Det spelar ingen roll vilka associationer man gor, bara de ar meningsfulla for den som gor dem. Min lista innehaller olympiska vardlander, personers fodelsear, viktiga handelser i mitt liv och lite annat. Resultatet ar att for tex ett 8-siffrigt telefonnummer far jag fyra associationer, tex ett land, tva personer och en handelse, som jag kan snickra ihop till en historia som ar latt att komma ihag. Exempel:

• "11747352" blir pa sa vis "Anton(=11) och Emeline(=74) aker Motorcykel(=73) till Finland(=52)",
• "99908034", som blir "Wayne Gretzky (=99) i Uniform (=90) i Moskva (=80) aker Stridsvagn (=34)

Att gnugga en lista av 100 associationer tar lite tid, men kan underlattas av att ta anvandning av moderna "verktyg". Det finns en utmarkt webplats som heter "www.glosor.eu" som ar tankt som klassisk "glosövning" fran ett sprak till ett annat, men man kan ocksa definiera egna gloslistor, och definiera egna "sprak" som i mitt fall med min associationslista. Det som ar lite finurligt ar att glosor.eu haller reda pa hur mycket tid man lagger ner pa sjalva "gnuggandet", och visar sedan hur man utvecklas for varje "forhorsomgang".

Exemplet nedan visar hur jag pa totalt 90 min lart mig 88 associationspar (jag har inte fyllt i alla 100 an).

Nar jag nu later mig "forhoras" av glosor.eu pa min associationslista tar det i genomsnitt 4 sekunder per "glosa" - tangenttryckningar inraknade - att svara, och riktigheten ar nara 100%.

Tank om jag hade haft det har verktyget da det begav sig for 25 ar sedan nar jag tragglade franska... ;)

For att anvanda glosor.eu behover man registrera ett anvandarnamn och en mail-adress, men det ar helt gratis. Man kan dela sina gloslistor om man vill det, eller sa kan man behalla dem som privata listor. Webplatsen ar mycket latt att anvanda och det finns varianter av forhor som inkluderar tex "hanga gubbe" eller ett slags bilspel for dem som tycker att det ar trakigt att bara svara pa fragor.

Louis Theroux - Gonzo Journalism

Forra hosten i Kanada "upptackte" jag ett intressant program pa BBC - Louis Theroux's Weird Weekends - som handlar om en journalist, Louis Theroux - som praktiserar sk Gonzo Journalism.

Gonzo handlar om att skenbart slappa taget om objektiv journalistik, och att dyka in i amnet som deltagare snarare an som observator. Pa wikipedia beskrivs Gonzo som "[...]Gonzo journalism tends to favor style over fact to achieve accuracy[...]" vilket i Louis Theroux fall ar val uppfyllt. Utan att agressivt stalla nagon mot vaggen i sina avsnitt, belyser han mer eller mindre udda manniskor och foreteelser pa ett lysande klart vis. Genom att lata folket beratta och tala ut sjalva forstar man langt battre an om journalisten pressar for att fa fram en speciell mening eller vinkel.

Louis Theroux har som specialitet att ge sig in i exotiska/kontroversiella amnen och situationer. Bland amnena han tagit upp finner man fangvard i USA, sjalvhavdade UFO-jagare, porrindustri, the Mustang Ranch, demolition derby, rasism i vasterlandet och i Sydafrika, hasardspel i Las Vegas, etc. Under det att Louis Theroux foljer med i aktiviteten eller gor "hemma-hos"-reportage intervjuvas intervjuoffret, och intervjuvaren tar en lite naiv position och later "offret" beskriva fritt vad de agnar sig at. Louis staller oskyldiga, lite naiva fragor vilka leder "offret" till att sjalv ifragasatta (eller blint lata bli att ifragasatta) aktiviteten. Louis valdigt mjuka intervjustil leder till intressanta vittensmal och observationer, men nar jag sag avsnittet om Las Vegas kunde jag inte se till slutet utan var tvungen att stanga av; folket han foljde och intervjuvade var sa uppenbart djupt nere i speltrasket att det blev svart att hora om summorna det spelade bort under en kvall. En kille som i borjan av programmet berattade om hur resonlig han var (ta med dig endast de pengar du har rad att forlora) gick ner sig dubbelt sa mycket och fortsatte anda att spela (och forlora). Casinot har "vanligheten" att bjuda pa drinkar under tiden, vilket knappast ger spelarna battre chans att dra sig ur i tid...

Rekommenderas.