Tisdag morgon i Antony

Svenska, ett sprak for kvallspressen?

Till morgonkaffet tog jag en svang pa natet och tittade in pa svd.se for att uppdatera mig pa vad som hant i Sverige pa sistone. Det gick fort att skumma igenom forstasidan, och det som slog mig var knappast nyheterna i sig (som i princip ar samma som i Frankrike) men rubrikerna och speciellt substantiven som anvandes.
Pa SvD:s forstasida idag kunde jag finna en samling ord jag hittills inte kande till: Pakistansvenskarna, Atomsopor och Giftsandaler.

Pakistansvenskarna
Pakistansvensk eller pakistansk-svensk hade jag kunnat tanka mig som ett adjektiv i den mån man kanner for att tala om nagon persons blandade ursprung, men att skapa ett eget substantiv kanns overflodigt.

Atomsopor later dramatiskt, men finns det inte redan ett mer vedertaget ord i kärn(krafts)avfall som ar mer precist? "Kärnavfall" anger att det ror sig om avfall fran driften av karnkraftverk medan "atomsopor" medfor ett tvivel om det kan rora sig om "sopor bestaende av atomer" vilket, om man tanker efter, ar en pleonasm. Mig veteligen talar man sallan om "atomkraft" nufortiden, och jag kan inte se nagot skal att kalla karnavfall for atomsopor annat an for att vacka nyfikenhet.

Journalisten som skrev Giftsandaler i rubriken har visat prov pa stor kreativitet, dar intresse skapas for artikeln genom att kombinera tva dittills helt orelaterade ord. Man kan tanka sig att det ar tankt att lasaren ska undra hur det dramatiska "gift" kan ga ihop med det fredliga och lite sömniga ordet "sandal", och lasaren vill saledes veta mer. Rubrikskaparen har darmed vunnit ett slag. Dock forandrar valet av rubrik inte nyhetsvardet av handelsen i sig...

Av de tre nyskapande orden jag hittade i SvD tror jag att Giftsandaler ar det som har allra minst chans att ta sig anda till Svenska Akademiens Ordbok. De tva andra orden kan, om de finner tillrackligt en stor anvandarskara, kanske rattfardigas. Men Giftsandaler forbli nog en journalistisk kullerbytta pa Kiviks marknad for att locka till sig nyfikna.

Svenskan har den (jamfort med franskan och engelskan) unika formagan att enkelt skapa nya, mer specialiserade, substantiv genom sammanfogning av tva mer elementara substantiv. For en naringsgren vars framsta malsattning tycks vara ar att skapa uppmarksamhet och nyfikenhet maste detta vara en fantastisk tillgang. For att "krydda till" en handelse som endast har ringa nyhetsvarde kan man saledes skapa ett nytt uppseendevackande ord, som till exempel Nakenchock och salja losnummer pa den vagen...

Det kan tyckas harmlost att roa sig med att skapa nya kreativa ord, och visst ar det en del av sprakutvecklingen. Men de som "värnar om det svenska spraket" ar nog inte helt glada over att tidningarna, som lange varit en normgivande institution inom sprakvarden, nu verkar ha kastat in handduken helt och hallet. Personligen tror jag att det finns en darwinism inom spraket, och att vi skapar det sprak vi behover. Saledes forsvinner flertalet skapelser just for att de ar overflodiga och inte finner nagon bestandig anvandning.

En sista anmarkning pa Giftsandalerna och dess gelikar ar att detta visar en trend som gar i diametralt motsatt riktning jamfort med en annan nagot aldre nyskapande trend i svenska spraket: spjälkningen av sammansatta ord. "Starköl" skrivs ofta som "Stark öl" pa krogarnas griffeltavlor, "jordgubbstårta" skrivs ofta som "jordgubbs tårta" etc. Kan det bli sa att en avart strider mot en andra? Inget ont som inte har nagor gott med sig. Pa franska sager man "aldrig tva utan en tredje", vilket kanske kan ge mig en ursakt att skriva en till artikel om svenska spraket...