Diktens syfte

Med lite humor,
eller stort allvar,
en dikt pa "ff" bor,
att lasas av envar.

Med tvataktsrim,
eller alls inga
forekommer i stim
eller i ensam slinga.

Lattsamhet blandas,
med det mindre banala.
Texten mina tankar andas,
mjuka eller radikala.

Dess skiljetecken,
rigorosa eller ej.
Vad gor strecken?
Vad bryr jag mig?

Prosa maste ej svara,
utan enkom fraga skall,
för det ar ju bara
ett (o)balanserat infall.

Infall eller utfall?
Som för en fäktare,
attacken ar en mall,
skådad från en läktare.

En dikt som ar solklar,
forlorar sin innebörd.
Det blir endast kvar
en steril, fruktlös skörd.

Med eller utan mening,
tvetydigheten ger en stil,
med spraket i forening,
blir i sinnet till en kil.

Att splittra med en knall,
och att rubba sinnefrid,
ar konstens absoluta kall,
i var vetenskapliga tid.

En dikt fran konferensrummet i Neuilly

Ode till innovation i grupp

Atta män i ett lufkonditionerat rum,
atta fantastiskt lysande idéer per knopp.
Sextiofyra gnistor skapar ett livligt brum,
ett koncept i en allt annat an samlad tropp.

Den ene at hoger, den andre at vanster,
den tredje kolliderar med den fjärde.
Den femte och den sjatte ar bara gester,
de andra femtionio ar av tvivelaktigt värde.

Men, bland dessa samlade gnistor,
finns trots allt den dar geniala idén,
som kommer att toppa alla listor
som helt och haller ersatter vara ben.

Men chansen att den gnistan inte dränks,
av de andra sju mannens samlade ego
ar nagot some endast med svarighet tänks
Och var hamnar den? I vems ägo?

En dikt om mandagen

Vagen mot norr, ar den jag inte tar,
vagen mot norr, ger mig inget kvar.
Vagen mot öster, ligger framfor,
vagen mot öster, balansen ar skor.
Vagen mot väster, ligger utan ljus,
vagen mot vaster, inte ett enda hus.
Vagen mot soder, ar fylld av skär,
vagen mot soder, trots allt framtiden bär.

En dikt om lördagen

I tagets harmoniska vibration,
hörs skratt bland vänner.
Snart kommer den station,
där jag en stark längtan känner.

Framling här för evigt,
men som vanligt bekant,
därom lägger jag stor vikt,
ty ensamheten är min anförvant.

Endast tva stopp kvar,
Châtelet, vart epicentrum.
Ikvall, jag ingenting spar,
for känslan maste fa rum.

Ensam och allena,
forvaxla dem ej,
den förre ar vad jag menar,
den senare ar utan dig.

Bourg-la-Reine lyser i kvällen,
skymningen lagger sig över Cité U.
Ljus fran dessa samhällen,
men den jag väntar pa är... du.

Med dig tycks dagen ljusna,
med dig ar gryningen ny.
Utan dig ar tankarna frusna
Utan dig ar sjalen endast...