En skrift om tisdag morgon

Musik från Aten fyller mitt rum som ligger i dunkel trots att klockan har slagit nio. Himlen är grå och regnet hänger i luften. Från sovrummet hörs några ljud, men än syns ingen till. Lugnet avbryts av kaffebryggaren, som vägra att låta mig vara i fred. En serie gälla pip hörs från köket, men jag vet inte på vilken av de åtta knapparna jag ska trycka för att få tyst på den. En kaffebryggare har normalt en på/av-knapp, men vår kaffebryggare har åtta knappar och en LCD-display. Ingen av knapparna har en symbol som får mig atta ssociera till "stäng av pipet" och det slutar med att jag drar ur kontakten från vägguttaget. Jag konstaterar stilla att jag nu sällat mig till 00:00-generationen, det vill säga dem som låter bli att ställa klockan på mikrovågsugnen, videon och nu kaffebryggaren. Tidigare trodde jag att 00:00-generationen bara var tekniska analfabeter, men nu vet jag att det inte nödvändigtvis förhåller sig så. Det är i själva verket att man inte bryr sig. Att det finns tillräckligt med (kanske redan för många?) tidsangivelser runt omkring oss för att man ska bry sig om att ställa klockan på apparater vars huvudsyfte är ett annat än att visa vad klockan är.