Kulturarbetaren slår ett slag for TV-eken

Jag pendlar mellan skratt och djup beundran och respekt när jag ser hur poeten Bruno K. Öijer ställer sig på barrikaderna för den sk TV-eken framför TV-huset i Stockholm. Min kluvenhet bottnar i att jag absolut tycker om dikt och poesi, vilket den här bloggen kan vittna om, men att jag inte kan låta bli att fnissa och le lite åt rikspoetens gravallvar när han deklamerar dikten "Jag ser ett högt träd" från "Medan giftet verkar" från 1990.

Att skriva ordet som träffar mitt i prick, som berör och som engagerar människor, ar ett verkligt hantverk. Men när det gäller något så abstrakt som poesi och lyrik är det lite som med modern konst, eller konst i största allmänhet; det är renommé som räknas och inte nôdvändigtvis själva "varan". Och renommé, var kommer det ifrån? Skicklighet? Talang? Originalitet? Ihärdighet? Tur? Tillfällighet? Eller, mest troligt, en blandning av lite av varje?

Jag har en liten teori om detta: En ihärdig diktare som a) producerar originellt material med talang under lång tid, och som b) skapar sig en persona som väcker intresse, och som c) exponerar sig i rätt kretsar i precis rätt omfattning, har oändligt större chans att röna framgång än någon som skriver på kammaren och inte gör något av det. (Vilket scoop!)

En festlig detalj är att man med abstrakt poesi kan stå inför samma problematik som med bildkonst; är den verkligen äkta eller är det en banal kopia? Det är inte alltid så lätt att avgöra. Exempel: Nedan följer två dikter. Den ena är en "äkta" Öijer, och den andra är en efterapning som jag skrivit mer eller mindre på måfå på en fem-tio minuter efter att ha plöjt igenom 600 sidor av Öijers samlade verk. Men vilken ar vilken? Gissa!

Nummer ett

längtan
längs Tegnérgatan
i en isande
skyming
griper min nacke
min magra, spinkiga, eländiga nacke
tändsticksnacken
som alla kroppar
vill ha
på kafferep
utan kaffe
bara repets sträva fibrer

Nummer tva

grönt
slår om till 
rött, rött
slår om till grönt
i hörnet 
utanfor Café Le Dôme
bär flickan 
fem fingrar 
på sin hand
för att 
tala om hur mycket hon kostar

I slutandan maste jag ända hylla Sveriges kanske mest inflytelserika, nu levande diktare, Bruno K. Öijer, som lyckats göra såval (a), (b) som (c), och som blivit en respekterad litterär figur, och som har diktat med talang och övertygelse i 40 ar.

Ännu en vers om måndagen

En tråd är spänd
för att fånga
dem som oaktsamt
irrar sig in

i minnets gömslen
där de ligger;
de fruktansvärda
truppminorna.

Den som korsar
den som trippar,
den som kravlar,
den...
...kommer ej åter

Ingen konvention,
eller sappeur
eller terapeut
kan röja det fältet.

Vi har inget hem,
vi bor ingenstans
vår saknad står skriven
i tyll, så tunt.

En vers om mandagen

I ljuset av dig,
ser jag inte längre,
mitt hjärta slår
med knappt
hörbara slag.

Ur dunklet
kommer något
jag sedan länge,
längre än du tror,
trott var dött.

Ge mig inte
mer av den
beska gröten
den som får
magen att svälla.

Hur kunde jag
tro att mitt
var mitt?
Att min sanning
var sann?

I svallet
från färjan
som korsar
floden vars namn
jag ej förtäljer,

finner jag
något jag tror
är fast, beständigt,
men det är
endast en illusion.

När fingrarna letar
över ömma ytor,
och när ytorna
är våra egna,
fastnar skrattet i halsen.

Låt det hårda
möta det hårda,
likt mitt sinne
som möter Dan,
på hotell _______.

En limerick om Onsdagen

Det var en man från västra Skanör
kring vilken det spreds en odör.
Så stark var stanken,
att man undrade "vad fanken",
är det en vällagrad likbil han kör?

---

I en liten eländig håla sydvast om Sveg
ned i en avloppsbrunn jag steg.
Hur i allsindar kom jag hit,
att bada i både piss och skit?
Det var visst någon som kallade mig "feg".

---

Under en filt i en medelstor Skånsk stad,
satt ett par grabbar och slog vad,
om vem som kunde vänjas,
vid att se förhuden tänjas,
runt ett paket av OK:s vindrutetorkarblad.

En dikt om söndagen

Det uppenbart
obskyra
som växer
i dunkel,

kan bara
klämmas fram
likt en
karbunkel.

Olyckan,
likt svalan
som landar
pa backen,

bjuds in
till bords
när myran
lämnar stacken.

Hur ska
katten finna
sin väg
över fältet,

när det innersta,
vita rummet,
är packat
som isbältet?

TACK till alla som bidragit till var tripp till Utö!

Har kommer ett fotoreportage fran Emelines och min resa som vi fatt i fodelsedagspresent! Emeline kande inte alls till Stockholms skargard, och for mig var det forsta gangen  pa riktigt lange som jag akte till Utö.

Pa mandagsmorgonen blev vi skjutsade av Leif till Strömkajen dar vi i vantan pa baten at frukosten som Anita ordnat at oss. Vi hade fatt lana cyklar, och stallde dem pa forsta plats framfor kajplatsen for baten till Utö.

Urlastning vid Strömkajen kl 08h00. Tack til chaufforen!

Det visade sig sedan att kon skulle ringla sig lang utmed kajen, vilket inte var nagon stor forvaning med tanke pa att det var semestertider och att vadret var pa topp. Batresan tog ca 3 timmar och gick forbi nagot som i solskenet sag ut som de allra finaste stallena man kan bo pa i Stockholmstrakten.

"Gruvbryggan" heter hallplatsen innan slutstation, och vi klev av for att cykla uppfor backen mot Utö Vardshus. Klockan var ungefar ett, och efter en snabb titt pa bade presentcheck och vardshusets meny raknade jag ut att det nog kunde racka till bade lunch och en trevlig middag. Pa vardechecken stod det att den bara kunde anvandas en gang, och att eventuellt aterstaende varde tillfaller vardshuset. Men jag hade en liten diskussion med hovmastaren, och det drojde inte lange innan vi kom fram till att vi kunde sla ihop notan fran lunchen med notan for den kommande middagen for att optimera det hela.

Dagens: Köttfarslimpa

Sagt och gjort, Emeline och jag at lunch - köttfarslimpa, saltgurka, rarord lingonsylt och kokt potatis - pa vardshuset innan vi tog oss vidare mot den hyrda "lillstugan" som lag ett par kilometer soderut fran Gruvbryggan.

Emeline larde sig vad ordet och begreppet "lillstuga" betydde.

Pa kvallen, efter lite vila och ett bad, trampade vi tillbaka norrut mot Vardshuset och at middag.

Emeline upptackte att "S-O-S" inte alls betyder "Save Our Souls", utan egentligen "Smör, Ost och Sill"

Jag bestallde till forratt en tallrik lufttorkad skinka fran en lokal uppfödare i Roslagen. 

"Östersjön och Maine" hette Emelines varmrätt, vilket var torsk och hummer med lite skirat smör till.

Jag bestallde ett nötrevben, och fick en kolossal bit mört och fint kött framfor mig.

Till köttbiten hörde en tallrik potatispuré och grillade gronsaker. 

Till det hela drack vi varsitt glas vin. Att ens tanka pa efterratt, efter for- och varmratt, var det inte tal om. Vi kande att cykelturen hem skulle sitta mycket bra for att smalta allt vi atit.

Foljande morgon cyklade vi till sydöstra delan av ön for att bada, och pa vagen sag jag nagot som pa hall sag ut som en skylt med en silhuett av vilt som man satter upp for att bilister ska bromsa in lite. 

Titta i bildens mitt sa ser du en siluett.

Nar jag kom narmare sag jag att det var en livs levande älg! Algen stod blick stilla ett langt slag och blangde pa mig. Sedan lufsade den spanstigt over vagen, och traskade vidare over sjutfaltet.

Skogens Knug traskar obesvarat over vagen.

Efter algsafari, sol och bad och militarhistoriskt besok trampade vi tillbaka till Gruvbryggan och Vardshuset, och klamde ut de sista hundralapparna ur presentkortet och at en trevlig lunch precis innan avfarden med bat tillbaka mot Stockholm.

Rakmacka model XXL till Emeline

Stekt fläsk, brunsas och potatis till mig. Mat fran en annan tid ;)

Sedan bar det av hemat igen!

Tack till alla som bidragit till var fina tripp till Utö!

~ * ~

 Sa bra med en Upplevelsepresent,

 langt battre an den finaste kristallvas.

Det har ar nagot vi gjort och känt,

istallet for att fa nagot som kan ga i kras. 

En dikt om fredagen

Att driva en sakfraga,
med en speciell formaga,
far mig att stalla en fraga:
ar det ratt att sig droga?

Hur ordet an vandrar,
vad det an utsondrar,
ingen mig klandrar,
att jag mig sjalv plundrar.


Att spilla sina ord,
en kopp pa ett bord,
att tanka pa mord,
i flykten fran var jord

---

Efter att ha skrivit "I am the walrus" ska John Lennon ha sagt 

"let the fuckers work that one out" 

da kritiker och fans, da det begav sig, forsokte komma pa den inre meningen i Beatles texter. Att John Lennon formodligen var patand nar han skrev texten till I am the walrus rader det foga tvivel om idag, men det finns om inte nagon mening sa andock en avsikt bakom den ytterst kryptiska texten. Manniskan forsoker finna mening i det mesta som finns ikring oss. Det ar tex ingen slump att manniskor sedan lange funnit en "gubbe i manen", eller kanaler pa Mars etc. Det meningslosa stör manniskosinnet, och pa samma vis ar det med sangtexter. Lennon spelade ett spratt pa publiken, ungefar som Marcel Duchamp gjorde med sitt konstverk "la fontaine", och det funkade fantastiskt val.

Forsta versen:

I am he as you are he as you are me and we are all together
See how they run like pigs from a gun, see how they fly
I'm crying

Massor av manniskor forsokte klura ut vad texten "betydde", medan Lennon bara skrivit pa mafa i ett syrarus. Att Lennon senare skrev att det bara var trams ledde till att vissa fans och kritiker sag uttalandet som (annu en) en ledtrad till att det verkligen fanns en gomd mening.
Helkul!

En dikt om onsdagen

Prolog
Det som skildras här,
som ett verk av fiktion,
i sin innersta kärna ej bär,
mer än en banal projektion.

Första versen
Regnet faller hårt,
över vår gråa stad,
att det ska vara så svårt,
att vända ett blad.
---
Att bli minnen kvitt,
kan ej enkelt hända,
de fastnar som kitt,
hur man än dem bända.

Andra versen
Ju mer man försöker,
ju mer man tänker,
desto mer de mig kröker,

desto mer de mig sänker.

---

Det flyktiga anletet,
jag tror jag såg igår,
gnuggas mot samvetet,
en våg av yrsel jag får.

Tredje versen
Satsen tappar sin form,
blir alltmer till fragment
där skuggan blir enorm,
har det verkligen hänt?

---
Kan det vara minnet,
som nu sviker mig?
Har jag förlorat sinnet?
Nej, säg det tror jag ej.

Fjärde versen

Men det var ju inte jag,
det var någon annan,
En som var så svag,
att en tar sig for pannan.
---
Att det finns bildbevis,
från då det det begav sig,
det ar bara lös drivis,
hör, titta inte på mig!

Femte versen
Det var ju inte jag,
säger jag än en gång,
inte den jag ar idag,
vägen hit var lång.

---
Somliga allt minns,
sägs det med låg röst.
Ingen utvag alls finns.
Isen växer i mitt bröst.

Final
Att det visst hände,
allt som jag kände,
att det var jag som tände,
att det aldrig vände.
Det, är min ände.

Epilog

Det som varje gata har,

det som alla söker finna,

pa fragan hitta ett svar,

och darmed losningen vinna.

Varför Hotell Hellman,

Herr Andersson?

En dikt om lordagen

Flera perigordinska ankor
fick plikta med livet
for lunchen
i parken
med vannerna.

Mörkt, mört kött,
som faller av benet
och en subtil smak
av nagot vilt,
att ata med handen.

Nar lunchen var över,
aterstod endast,
en konservburk,
med ankornas forsakring,
mot harda tider.

En dryg liter av,
deras nödforrad,
deras fett,
blev till en...
...ljuslykta pa balkongen

Dagens dikt

Ingen makt,
ar abstrakt.
Allt inflytande,
ar konkret och rytande.

Ett rytande som ej hors
men vars garning gors.
Garningar vars resultat
slutar pa ett fat.

Vanta, stanna till, ett godstag ska forbi.
Jag vill inte alls sta still, men vill ej skadad bli.

Faran av att sta ivagen, beror pa det som skall fram
samt den som ar belagen, att latsas vara en damm.

Pa flykt undan det som hotar, mig och mina närmaste nära.
Tiden mig konstant motar, till att acceptera att tungt bära.

En vers kan finna ett spar, eller helt enkelt spara ur.
Resultatet man darmed far, kan bade vara i och ur sin bur.

JL fann stort noje i falsk steganografi.
Mangen blev till atloje i stravan att finna mening dari.

JL ar sedan lange död, jag skriver trams pa mitt block,

JLs ord ger annu bröd, at en redan förmögen skock.

Kul kanal pa youtube

Jag snubblade over en rolig ryss som publicerat nagra tips och roliga experiment pa youtube.



En del av det han visar ha jag provat sjalv da det begav sig, sasom hur man anvander sig av en kaffebryggare for att laga mat.

Super-Hollande

Att Frankrikes sittande president nyligen haft sangkammarbesvar har rapporterats brett i varldens media. Till det festligare hör att det skapat nagra roliga mediala skutt fran olika aktörer:

1. Aterforsaljaren av den motorcykelhjalm Hollande bar da han blev ertappad har publicerat ett oppet tackbrev till presidenten, dar de tackar och bockar hogaktningsfullt for den reklamboost de atnjutit.

Tackbrev till presidenten

Enligt aterforsaljaren saldes pa ett par dagar lika manga hjalmar som under en hel manad, och hjalmen ar tillfalligt slut i lager. De passar ocksa pa i brevet att tipsa om att de aven för "motorcykeljackor for damer, som skulle vara en utmarkt alla-hjartans-dag-present".

2. En firma som skapar spel for Android och iPhone har lanserat ett spel som kallas "Super-Hollande", dar spelaren ska styra en hjalmprydd liten flygande gubbe, inte olik presidenten, iford slangkappa och med ett "H" pa brostet. Spelet gar ut pa att forinta journalister och fotografer med gifflar, samtidigt som presidenten maste väja for sina fore-detta, dvs Valerie Trierweiler och Ségolène Royal. (Att det ar just gifflar som ar Super-Hollandes kastvapen i spelet anspelar pa att Hollande skickade sin livvakt till det lokala bageriet for att kopa frukostbrod at de tu.)

Spelet Super-Hollande

Spelet som sadant ar inte sarskilt upphetsande, och lat inte bli langlivat, men jag ger skaparen "cred" for kreativitet.

3. En lang rad komiker har drivit med presidenten fran olika vinklar. Satirprogrammet Les Guignols de l'info skojade friskt med Hollandes presskonferens i januari da den officiellt skulle behandla "fragor som beror fransmannen" (dvs jobb, pension, social service, reformer etc) men som foljdes av den stora massan for att det var Hollandes forsta presskonferens efter affarens uppdagande. Jag tror inte nagon vantade sig att Hollande skulle komma med nagra stora avslojanden eller nagon avbon (otankbart i Frankrike for en affar av den har kalibern), men det radde stor nyfikenhet infor pa vilket satt han skulle proklamera att hans privatliv ar... privat.

Les Guignols de l'Info du 14/01/14 - La conférence de presse

Faktum ar att ingen jag talat med pa jobbet eller privat ar vare sig chockad, upprord eller forvanad over Hollandes eskapader. Jag tror t.o.m att han kan ha vunnit en smula inrikes pa den har affaren. Forklaringen ligger enligt mig i att Hollandes f.d. sambo, Trierweiler, framstatt i media som en kylig, lynnig och snarstucken hagga som statt langt fran folkets hjartan. Dessutom hor jag ofta latt beundrande kommentarer om hans alskarinna, Julie Gayet, i stil med "sedär, att Hollande lyckats ragga upp en sa fräsh pingla"...

Det var nagon som skrev: En fransk president utan alskarinna ar som en sheriff utan pistoler; folk skulle tro att han inte har nagot krut i pasen!

Barnsäkert fodral till surfplatta

I julas fick Emeline en surfplatta i present pa jobbet. Da hon redan hade en Nexus 10 som ar snappet battre an plattan hon fick tankte hon forst salja av presenten. Men sedan slog det oss att Anton sakert skulle bli glad over att kunna titta pa bla Pingu pa en egen platta istallet for pa mammas. (Eller sa ar det snarare att mamma blir glad att fa ha sin Nexus 10 ifred...)
Problemet var dock att det behovdes ett lampligt skydd for plattan. Tillverkaren - Hanspree - ar i Frankrike tamligen okand och darmed finns det inte nagot utbud av fodral till just det har fabrikatet och den har modellen. Vi sokte bland alla generiska fodral for att hitta nagot som passade, men vi fann aldrig nagot som overtygade oss vad galler passform och stryktalighet. Sa idag kom jag pa att jag kunde fixa det sjalv!

Med en bit 6mm skumplast (liggunderlag fran sportaffaren Decathlon), en mattkniv och en limpistol kommer man langt. Antons platta har den trevliga egenskapen att alla knappar och uttag sitter pa en och samma (kort)sida. Det gjorde konstruktionen av fodralet lite lattare.

Det tog en fem minuter att fundera ut konstruktionen, tio minuter att skara ut bitarna, tjugo minuter att limma ihop det hela och sedan var det klart for utprovning. Nar konceptet var validerat ansade jag kanterna och skar aven ut hal for front- och bakkamerorna. Kanske tog hela operationen en och en halv timme, och pa kopet hade jag lite roligt.

Det fardiga fodralet. 

Jag skar alla delar pa fri hand och med ögonmatt, vilket forklarar varfor alla linjer inte ar preussiskt raka. Men den har gangen, som ganska ofta med mina DIY-projekt, var snabbhet till resultat viktigare an precision.

Fodralet ar limmat runt om, utom i ena kortsidan dar jag satte ett par kardborrepluppar for att man ska kunna satta i och ta ur plattan pa enkelt vis.

Fodralet med surfplattan i. Nederkanten pa skarmen skar jag i 45° vinkel for att det skulle vara lattare att komma at "hem"- och "tillbaka"-knapparna. Med en kantskarare (som Emeline givetvis har nagonstans i sina kartonger) hade det blivit snyggare, men Anton bryr sig nog inte sa mycket.

Baktill skar jag ut ett hal for kameran, mest for min egen tillfredsstallelses skull, da Anton an har langt kvar innan han intresserar sig for att ta egna kort med plattan. Bulan till vanster beror pa att liggunderlag saljs pa rulle, och att det ar svart att fa det helt plant aven om man tar bojningen med i berakningen nar man limmar.

Platta, fodral och Antons favorit: Pingu