En dikt om sondag afton

Tre tomma skal,
rensas sakta ut.
Begransat urval
tvingar val, resolut.

Utlast, overgiven i myllan.
Gor boken upprorisk;
star inte kvar i hyllan.
Vidarebefodran obligatorisk

Dans le port d'Amsterdam / In the port of Amsterdam

En av mina absoluta favoriter i den fransksprakiga musiken ar Jacques Brel, som i sitt 49 ar korta liv var producerade ett femtontal album. Brel skrev och framforde 1964 sangen "Amsterdam" som gjorde saval publiken som kritikerna lyriska. Brel spelade aldrig in Amsterdam i studio, och den enda inspelingen som existerar ar liveversionen.


For ett par dagar sedan laste jag en artikel som antydde att David Bowie hade tolkat en engelsk oversattning av sangen 1970 under sin Ziggy Stardust-period, och med hjalp av youtube fann jag aven den versionen.



Nar jag jamforde den engelska versionen med det franska originalet slogs jag av hur val oversatt den var.

Tag strofen
Ils boivent à la santé
Des putains d’Amsterdam
De Hambourg ou d’ailleurs
Enfin ils boivent aux dames
Qui leur donnent leur joli corps
Qui leur donnent leur vertu
Pour une pièce en or


som i den engelska oversattningen blir:

He drinks to the health
Of the whores of Amsterdam
Who have promised their love
To a thousand other men
They’ve bargained their bodies
And their virtue long gone
For a few dirty coins

Ordalydelsen ar inte densamma, men meningen och stamningen formedlas klart, bortsett fran att den franska versionen ar en aning mer romantisk an den engelska;
"ger sina vackra kroppar" blir till "salde sina kroppar",
"ger sin dygd" blir till "dygden som sedan lange ar forlorad" och
"guldmyntet" blir till "smutsiga slantar".

Jaques Brel – Amsterdam	David Bowie – Amsterdam
Paroles françaises	English Lyrics
Dans le port d’Amsterdam Y a des marins qui chantent Les rêves qui les hantent Au large d’Amsterdam Dans le port d’Amsterdam Y a des marins qui dorment Comme des oriflammes Le long des berges mornes Dans le port d’Amsterdam Y a des marins qui meurent Pleins de bière et de drames Aux premières lueurs Mais dans le port d’Amsterdam Y a des marins qui naissent Dans la chaleur épaisse Des langueurs océanes Dans le port d’Amsterdam Y a des marins qui mangent Sur des nappes trop blanches Des poissons ruisselants Ils vous montrent des dents A croquer la fortune A décroisser la lune A bouffer des haubans Et ça sent la morue Jusque dans le coeur des frites Que leurs grosses mains invitent A revenir en plus Puis se lèvent en riant Dans un bruit de tempête Referment leur braguette Et sortent en rotant Dans le port d’Amsterdam Y a des marins qui dansent En se frottant la panse Sur la panse des femmes Et ils tournent et ils dansent Comme des soleils crachés Dans le son déchiré D’un accordéon rance Ils se tordent le cou Pour mieux s’entendre rire Jusqu’à ce que tout à coup L’accordéon expire Alors le geste grave Alors le regard fier Ils ramènent leur batave Jusqu’en pleine lumière Dans le port d’Amsterdam Y a des marins qui boivent Et qui boivent et reboivent Et qui reboivent encore Ils boivent à la santé Des putains d’Amsterdam De Hambourg ou d’ailleurs Enfin ils boivent aux dames Qui leur donnent leur joli corps Qui leur donnent leur vertu Pour une pièce en or Et quand ils ont bien bu Se plantent le nez au ciel Se mouchent dans les étoiles Et ils pissent comme je pleure Sur les femmes infidèles Dans le port d’Amsterdam Dans le port d’Amsterdam.	In the port of Amsterdam There’s a sailor who sings Of the dreams that he brings From the wide open sea In the port of Amsterdam There’s a sailor who sleeps While the riverbank weeps With the old willow tree In the port of Amsterdam There’s a sailor who dies Full of beer, full of cries In a drunken down fight And in the port of Amsterdam There’s a sailor who’s born On a muggy hot morn By the dawn’s early light In the port of Amsterdam Where the sailors all meet There’s a sailor who eats Only fishheads and tails He will show you his teeth That have rotted too soon That can swallow the moon That can haul up the sails And he yells to the cook With his arms open wide Bring me more fish Put it down by my side Then he wants so to belch But he’s too full to try So he gets up and laughs And he zips up his fly In the port of Amsterdam You can see sailors dance Paunches bursting their pants Grinding women to paunch They’ve forgotten the tune That their whiskey voice croaks Splitting the night with the Roar of their jokes And they turn and they dance And they laugh and they lust Till the rancid sound of The accordion bursts Then out to the night With their pride in their pants With the slut that they tow Underneath the street lamps In the port of Amsterdam There’s a sailor who drinks And he drinks and he drinks And he drinks once again He drinks to the health Of the whores of Amsterdam Who have promised their love To a thousand other men They’ve bargained their bodies And their virtue long gone For a few dirty coins And when he can’t go on He plants his nose in the sky And he wipes it up above And he pisses like I cry For an unfaithful love In the port of Amsterdam In the port of Amsterdam

Kronans klader fore sin tid?

Vi har central(golv)varme och pga det gar det inte att reglera temperaturen individuellt pa nagot vettingt satt. Nar jag kom hem i eftermiddags var det lite kallt hemma, och nar jag hade suttit en stund framfor PC:n kandes det riktigt ruggigt. Min blick foll pa portfoljen som stod bredvid skrivbordet. Forra veckan var det som bekant snoovader i Paris och jag hade packat ner ett par rejala stickade yllevantar "just in case". Det ar inte svart att se att vantarna kommer fran kronans garderob; fargen, snittet och inte minst lukten (outplanlig arom av malmedel) skvallrar om deras ursprung. Sa till den lilla detaljen som foranleder mig att skriva en lapp om ett par yllevantar: En soldat utan avtryckarfinger ar en vardelos soldat, och Kronans hanskdesigner har lost detta genom att sy ett elegant hal i vanten sa att man kan sticka ut pekfingret.


For en natsurfare med kalla hander ar denna losning perfekt! Kanske nagot att lansera pa nytt? Cyber-tumvanten?

Att det ska vara så svårt Nollan...

"Att det ska vara så svårt Nollan" fick vi som nyanlanda elektroteknologer hora av DKS, "Det Kongliga Skaenderiet" pa teknis.
"Att det ska vara så svårt" var precis vad jag tankte pa fredagskvallen nar jag gick over parkeringsplaten i Brétigny-sur-Orge. Jag hade tillbringat en stor del av kvallen med att forsoka beta av en lista av tekniska fragor fran var kund. Att kunden fragar ar helt ok, men det ar inte alltid latt att besvara. Det som fick mig att tanka "att det ska vara sa svart", var att fragorna ar sprungna ur att vi, leverantoren, inte lyckats vara tillrackligt tydliga i dokumentationen. Nagon har vid nagon tidpunkt tankt till, konstruerat nagot, oftast riktigt bra dessutom, men sedan inte dokumenterat tillrackligt utforligt det genialiska han gjort. Foljden blir att vi alla tillbringar dyrbar tid att forsoka forsta vad som gjorts och hur det fungerar.

Nya ovader over Frankrike

An en gang har det varit en serie ovader over landet, och trafiken har som vanligt blivit lidande. Inte helt ovantat har beredskapen forbattrats sedan forsta ovadret i december, vilket gor att det nu i liknande vader ar mojligt att ge sig av till jobbet framat lunch istallet for att bli hemma hela dagen. Daremot kommer det sakerligen vara samma cirkus nasta ar, da det tydligen kravs ett par massiva snofall for att apparaten ska komma igang. Till trost kan sagas att det enligt vara kanadensiska kunder ar precis likadant hos dem, trots att de varje ar far ymnigt med sno, och att de ar rustade till tanderna med snorojningsresurser...

En mycket intressant bok

Igar fick jag en bok av Emeline. Boken heter Conversations avec le Photographe och bygger pa samtal mellan Didier Lefèvre, fotografen, och Emmanuel Guibert, en tecknare. Didier Lefèvre blev kand for en vidare publik i borjan av 00-talet da delar av hans verk publicerades i en uppmarksammad och kritikerrosad serie bocker Le Photographe I, II och III som beskrev hans upplevelser som fotograf at Médecins Sans Frontières (Lakare Utan Granser) under kriget i Afghanistan. Jag fick nys om Didier Lefèvres tre bocker straxt efter att de utgavs, och laste dem med stort intresse. Hans grepp var mycket annorlunda, da bockerna for det forsta ar sk Bandes Dessinées (oftast kallade "BD") dvs i serieformat, och for det andra blandas foton med tecknade bilder. (I Frankrike ar "BD" mycket stort och inte reserverat for barn som i Sverige). Bortsett fran amnet i Le Photographe minns jag att jag slogs av hur otacksamt hans yrke ar; Didier tillbringade fyra manader i en krigszon, tog narmare ett tiotusental foton, sallade kraftigt bland bilderna, visade ett knappt hundratal for tidningarna, och fick till slut 6 (sex!) bilder publicerade i dagstidningen Libération.

Livet gick hart at Didier Lefèvre som dog for tva ar sedan, endast 49 ar gammal. Hans vän Guibert gav sig pa att publicera en bok som aterger manga av de konversationer de handlade om fotografyrket. Nar jag laste om Didiers dodsfall kande jag mig uppriktigt ledsen, och kunde inte sluta mig till nagot annat an att livet ar orattvist.

Le Photographe ar idag, sju ar efter forsta utgavan, redan en klassiker med 260.000 salda ex, oversatt till 12 sprak, och har blivit stilbildande. Jag hoppas att saval Le Photographe som Conversations avec le Photographe en dag kommer i svensk oversattning.