Dykklubben i Calvi ar en valoljad verksamhet. Somliga sager att det ar dykning pa lopande band, men det har sina goda sidor. Jag hade ringt och reserverat fran Calenzana, och nar jag kom till klubben pa sondag morgon stod flaska, vast, regulator och bly redan i gummibaten. Jag visade mina papper i kiosken pa kajen, betalade och gick sedan ombord pa "moderfartyget" och fick dar drakt och fenor. Pa mindre an 10 minuter var jag klar for att dyka.
B-17 planet ligger pa mindre an 10 minuters korning fran hamnen, och det ar om man respekterar fartbegransningen pa 5kn. Gummibaten var utrustad med en snurra pa 350(!) hk och hade foraren dragit pa hade det tagit mindre an tva minuter. Enligt foraren lag maxfarten for ekipaget pa ca 50kn, utan dykare, med lite bransle och pa ett spegelblankt hav.
Vi var inte fler an sex dykare, med tva guider inraknade, den har morgonen. Guiden gjorde en kort men komplett briefing, och sedan bar det av. Fran bojen och nedstigningslinan kravs ett par minuters simmande innan man borjar skonja profilen av ett flygplan pa havets botten. Sikten var mycket god, kring 20m. Planet star rakt pa botten och vingar och cockpit ar i relativt gott skick. Som pa alla vrak finns det gott om marint liv utanpa och inuti. Vi sag ett par muranor som funnit hem i vraket, och en drakfisk ar kand for uppahalla sig pa vraket men standigt byta bo varje dag.
Planet har en intressant historia som ar valdokumenterad har. I korta drag och i fri oversattning lyder berattelsen som foljer:
Planet, 42-31044 "Her Did", flög ett bombuppdrag i januari 1944 med sin eskader mot Verona i Italien. Straxt innan det natt malet angreps eskadern av tyskt jaktflyg. Tva motorer av fyra borjade brinna, och signalisten och en kulspruteskytt dodades omedelbart. Planet var svart skadat och piloten, Fanrik Chaplick, forsokte undkomma genom en brant dykning. Under dykningen forkunnande akterskytten via snabbtelefonen att han ocksa traffats och holl pa att forbloda. Kort darefter dok amerikanskt jaktflyg upp och eskorterade den skadade bombaren mot Korsika. Via radio fick piloten veta att flygfaltet i Calvi inte var tilltaget for plan av den har storleken. Motorbranden var under kontroll, och piloten ville reka faltet innan nodlandningen. Men innan de kom fram till flygfaltet stannade en tredje motor, och endast en motor var i drift. Den plotsliga forlusten av motorkraft gjorde att de tappade hojd, och gav piloten endast ett alternativ: att nodlanda i vattnet. Planet landade i vattnet framfor citadellet i Calvi, utan att brytas sonder. Flygplanskroppen flot tillrackligt lange for att de sju overlevande besattningsmannen skulle kunna sjosatta en flotte och paddla de 300 metrarna till foten av citadellet. De tre doda besattningsmedlemmarna blev kvar i vraket tills amerikanska marinen bargade korpparna.
Vraket lag bortglomt i manga ar innan det aterupptacktes av dykare. Stjartpartiet har forsvunnit och taket till cockpit har slitits loss. Nagon gang under nittiotalet ska ett dykarsallskap ha letat upp Fanrik Chaplick och tagit med den forre piloten, da i 70-arsaldern, pa ett dyk pa "hans" plan.
Efter ca en kvart pa och i flygplansvraket var det dags att paborja uppstigningen. Vi simmade over ett falt av stora klippblock och jag kunde inte lata bli att jamfora denna vy med vad jag hade upplevt under de gangna tva veckorna som tagit mig fran sodra Korsika anda langst norrut. Det ar givetvis radikat annorlunda att glida utan anstrangning over klippblocken, men det paminner anda lite om min vandring i den bemarkelsen att det ror sig om att besoka ett stalle som man endast kan besoka om man accepterar att anpassa sig efter radande villkor. Lika lite har som i bergen kan man ta bilen anda fram till sevardheten, och man maste offra lite komfort for att fa se vad som ar vart att ses.
Efter dyket tog jag mig till turistbyran i Calvi for att hora mig for om hur jag skulle ta mig tillbaka till flygplatsen Figari pa sodra delen av on. Jag forklarade for damen i disken att jag behovde vara pa Figari nasta dag, mandag, straxt efter tre (mer an 24 timmar langre fram). Hon borjade starkt med att utbrista "det gar inte, du kommer aldrig hinna fram i tid". Jag trodde hon skamtade. Vagen fran Calvi till Figari ar lite drygt tjugo mil lang. Vore det inte mojligt att pa 24 timmar finna en transport? Efter en stunds letande fann jag "planen": Taget (det finns bara en tur om dagen...) kl 15h50 fran Calvi till Bastia pa ons ostra sida. Sedan, nasta morgon, bussen (ater endast en om dagen...) till Porto Vecchio i soder, och darifran minibussen till Figari.
Jag var saledes tvungen att avboka mitt planerade eftermiddagsdyk, och bege mig tillbaka till campingplatsen for att packa ihop. Innan jag for hann jag ta en svang ner till stranden och bada och spela lite volleyboll med Pierre, Jean-Marie, Cécile & co.
 |
| De 20090831_Corsica |
I Bastia visade des sig att den narmaste campingplatsen lag 3 km fran stadens centrum, och vad galler bussen... (jag later lasaren gissa)
Jag tog en tur runt pa stan och sag att Bastia var mycket annorlunda jamfort med Calvi. Calvi ar turistigt, men Bastia ar mer en stad som folk verkar jobba i, lite som Ajaccio. Bland sevardheterna finns ett autentiskt ubatstorn fran ubaten Casabianca som ska ha deltagit i befrielsen av Korsika 1943.
 |
| De 20090831_Corsica |
 |
| De 20090831_Corsica |
 |
| De 20090831_Corsica |
Folj ledmarkeringen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar