Militarisering pa IKEA...

Jag ser en lika klar som ovantad tendens pa IKEA: militarisering av produkternas namn! Militärerna världen över "döper" sina artiklar enligt ett mönster där det mest generella ordet kommer först och följs sedan av precisioner, sasom MÖSSA VINTER eller BASKER GRÖN, istället för det mer civila "vintermössa" eller "grön basker". I Kanada köpte jag i en överskottsbutik en solhatt för bergsvandringsbruk som på den insydda etiketten hette HAT, SUN, HOT WEATHER, TYPE II

Saledes skapas ett språk som för civila öron låter helt bakvänt: "Tag fram mössa vinter", eller "efter genomförd övning jägare tilldelas dragonen basker grön".

Nar jag strosade runt i IKEAs speceriaffär för ett par dagar sedan såg jag hur frysen var fylld av TÅRTA BLÅBAR, BAKELSE PRINSESS och TÅRTA MANDEL.

I kylen står SILL SENAP och SILL VITLÖK. På hyllorna kan man se CHOKLAD MÖRK och BRÖD KNÄCKE. På julavdelningen finner man PEPPARKAKA HUS och GLÖGG RÖD.

Köttbullarna heter dock fortfarande KÖTTBULLAR, men jag ser framför mig hur de snart kommer heta BULLAR KÖTT.

Jag skulle foresla att IKEA tar steget fullt ut och även skapar egna förkortningar på militart vis. Vad sägs om BKHLBY (Bokhyllan Billy), SLSP (Sill Senap) och PKKHS/BSTS (Pepparkaka Hus Byggsats)?

Eller annu "bättre", varför inte införa modellår à la KSP m/58 (kulspruta modell 58) eller SPLJPBRPROJ m/90 (Spårljuspansarbrandprojektil modell 90)? Då får vi sådana fina namn som PKK m/10 (Pepparkaka modell 2010) eller DKSM m/12 (Durkslag Metall modell 2012)!

Utifall det finns fler varianter under ett och samma modellår är det bara att lägga till ett käckt bokstavssuffix, B, C, D, etc. Istället för att skriva eller säga en "pepparkaksgris" kan de förkorta det hela till PKK m/10-D, dar D givetvis ska utläsas som "David" pa militärt vis.

Verktyg for minnesövningar

Ur artikeln Mnemoteknik fran sv. wikipedia:

"Mnemoteknik (Mnemonik) (av grekiska mneme, "minne", och techne, "konst"), minneskonst eller konstteori för minnet, är läran om lämpligaste sättet att utveckla minnet och genom avsiktligt bildade idéassociationer underlätta inlärandet och bevarandet av minneskunskaper. Dess historia kan föras tillbaka till sofisten Simonides från Keos, men måhända hade redanPythagoras och hans lärjungar övat minneskonst, liksom sannolikt långt förut liknande försök gjorts både i Indien och i Egypten."

Det ar lattare att komma ihag en portkod eller ett telefornnummer om man kan binda ihop de enskilda siffergrupperna till en "historia". For att komma ihag siffror och nummer anvander jag mig av associationer mellan tvastalliga tal (00 till 99) och platser, handelser och personer. For att det ska funka maste man gnugga associationerna sa att man sponatnt tanker tex "Lenin" nar man ser talet "23". Det spelar ingen roll vilka associationer man gor, bara de ar meningsfulla for den som gor dem. Min lista innehaller olympiska vardlander, personers fodelsear, viktiga handelser i mitt liv och lite annat. Resultatet ar att for tex ett 8-siffrigt telefonnummer far jag fyra associationer, tex ett land, tva personer och en handelse, som jag kan snickra ihop till en historia som ar latt att komma ihag. Exempel:

• "11747352" blir pa sa vis "Anton(=11) och Emeline(=74) aker Motorcykel(=73) till Finland(=52)",
• "99908034", som blir "Wayne Gretzky (=99) i Uniform (=90) i Moskva (=80) aker Stridsvagn (=34)

Att gnugga en lista av 100 associationer tar lite tid, men kan underlattas av att ta anvandning av moderna "verktyg". Det finns en utmarkt webplats som heter "www.glosor.eu" som ar tankt som klassisk "glosövning" fran ett sprak till ett annat, men man kan ocksa definiera egna gloslistor, och definiera egna "sprak" som i mitt fall med min associationslista. Det som ar lite finurligt ar att glosor.eu haller reda pa hur mycket tid man lagger ner pa sjalva "gnuggandet", och visar sedan hur man utvecklas for varje "forhorsomgang".

Exemplet nedan visar hur jag pa totalt 90 min lart mig 88 associationspar (jag har inte fyllt i alla 100 an).

Nar jag nu later mig "forhoras" av glosor.eu pa min associationslista tar det i genomsnitt 4 sekunder per "glosa" - tangenttryckningar inraknade - att svara, och riktigheten ar nara 100%.

Tank om jag hade haft det har verktyget da det begav sig for 25 ar sedan nar jag tragglade franska... ;)

For att anvanda glosor.eu behover man registrera ett anvandarnamn och en mail-adress, men det ar helt gratis. Man kan dela sina gloslistor om man vill det, eller sa kan man behalla dem som privata listor. Webplatsen ar mycket latt att anvanda och det finns varianter av forhor som inkluderar tex "hanga gubbe" eller ett slags bilspel for dem som tycker att det ar trakigt att bara svara pa fragor.

Louis Theroux - Gonzo Journalism

Forra hosten i Kanada "upptackte" jag ett intressant program pa BBC - Louis Theroux's Weird Weekends - som handlar om en journalist, Louis Theroux - som praktiserar sk Gonzo Journalism.

Gonzo handlar om att skenbart slappa taget om objektiv journalistik, och att dyka in i amnet som deltagare snarare an som observator. Pa wikipedia beskrivs Gonzo som "[...]Gonzo journalism tends to favor style over fact to achieve accuracy[...]" vilket i Louis Theroux fall ar val uppfyllt. Utan att agressivt stalla nagon mot vaggen i sina avsnitt, belyser han mer eller mindre udda manniskor och foreteelser pa ett lysande klart vis. Genom att lata folket beratta och tala ut sjalva forstar man langt battre an om journalisten pressar for att fa fram en speciell mening eller vinkel.

Louis Theroux har som specialitet att ge sig in i exotiska/kontroversiella amnen och situationer. Bland amnena han tagit upp finner man fangvard i USA, sjalvhavdade UFO-jagare, porrindustri, the Mustang Ranch, demolition derby, rasism i vasterlandet och i Sydafrika, hasardspel i Las Vegas, etc. Under det att Louis Theroux foljer med i aktiviteten eller gor "hemma-hos"-reportage intervjuvas intervjuoffret, och intervjuvaren tar en lite naiv position och later "offret" beskriva fritt vad de agnar sig at. Louis staller oskyldiga, lite naiva fragor vilka leder "offret" till att sjalv ifragasatta (eller blint lata bli att ifragasatta) aktiviteten. Louis valdigt mjuka intervjustil leder till intressanta vittensmal och observationer, men nar jag sag avsnittet om Las Vegas kunde jag inte se till slutet utan var tvungen att stanga av; folket han foljde och intervjuvade var sa uppenbart djupt nere i speltrasket att det blev svart att hora om summorna det spelade bort under en kvall. En kille som i borjan av programmet berattade om hur resonlig han var (ta med dig endast de pengar du har rad att forlora) gick ner sig dubbelt sa mycket och fortsatte anda att spela (och forlora). Casinot har "vanligheten" att bjuda pa drinkar under tiden, vilket knappast ger spelarna battre chans att dra sig ur i tid...

Rekommenderas.

Okenvandringen narmar sig sitt slut

Antligen har vi efter manga om och men aterfatt var Internetlina hemma efter flytten! Telefonen kommer droja ett par dagar till, men det spelar inte sa stor roll. Inflyttningen gar sakta men sakert framat.

Vardagsrummet

Anton provar sin dyk-outfit

Flytt i Antony

Sa till slut borjar bitarna falla pa plats, om an inte utan en viss anstrangning. Emeline och jag har nog rakat ut for de flesta tankbara trassligheter i samband med flytten, och det ar forst nu efter dryga tva veckor som det borjar rata ut sig.

Agaren av var forra bostad visade sig vara besvarligare an vi raknat med. Hon har under arens lopp visat sig vara vaxelvis vänlig men ocksa lynnig och ibland rent av oresonlig. Vi underrattade om vart flyttdatum per brev enligt protokollet och fick inget svar. No news is good news tankte vi, och funderade inte mer pa det. Nar det sedan borjade dra ihop sig ringde jag for att bekrafta var traff for att utfora besiktningen. Till min stora forvaning svarade hon att hon inte var antraffbar ens i narheten av vart slutdatumet for vart kontrakt, trots att det var hon som tagit initiativ till att vart kontrakt skulle avslutas den sista september. Konsternerad papekade jag att vi hade skrivit och underrattat henne, och att det faktiskt ar hyresgasten som bestammer datum och tid for besiktningen. Tanten blev utom sig och borjade yra om att hon var "utled pa oss" och att vi borde flyttat darifran "for lange sedan". Till saken hor att hon forra aret forsokte knuffa ut oss ur boet, men det var ur vart perspektiv definitivt inte lage for det, sa vi ansag da att "kontrakt ar kontrakt" och att det inte fanns nagot skal att skynda bara for att hon kande for att aterta lagenheten. Det blev till att skicka nagra "arga brev" fram och tillbaka for att reglera saken.

Nar vi fick tilltrade till den nya lagneheten visade det sig att de tidigare hyresgasterna inte flyttstadat, och lagenheten var minst sagt skitig. Vi var inte beredda pa att behova skura golv, skap, vaggar, vatrum etc, och nar vi papekade bristen for agenturen som skoter lagenheten mottes vi av totalt oforstaende. Inte ens nar skickat ett brev om saken ville de kannas vid att de brustit i rutinerna, och slutresultated blev att vi var tvungna att stada upp sjalva. Det tog en hel dag att stada det grovsta, for att kunna ta emot flyttlasset foljande dag.

Nar vi val flyttat in visade det sig aven att rormokeriet hade sina brister med lackande kranar, stopp i dusch och badkar. Ater kontaktade vi agenturen, som sa sig "ta hand om det hela" men tio dagar senare har vi fortfarande inte fatt problement atgardade. En handig person hade kunnat fixa detta sjalv pa en halvdag, men eftersom det nu finns en agentur som ska skota detta fran a till ö fanns det inga skal att frita dem fran deras ansvar.

En kvall nar jag kom hem till den nya lagenheten och skulle sla pa belysningen i hallen forblev det svart... Jag provade nasta lampa da jag trodde det var en glodlampa som brunnit ut, men icke. Elverket hade stangt av elen! Nar vi ringde och horde oss for havdade de att de stangt av for att det inte var nagon som bodde dar... Att vi hade skrivit nytt kontrakt pa natet brydde de sig inte om, da de enligt utsago "bytt version pa web-sajten" och att det var "normalt" att de som skrivit nytt kontrakt pa den "gamla" web-sajten inte tagits med i berakningen. Emeline blev rasande och skallde ut dem, och fick till stand en sk "nodutryckning", som kom att ta en vecka(!) att utfora. Saledes fick jag plocka from mina campingprylar och dyklampor for att vi skulle kunna bo kvar i vantan pa att elen skulle kopplas in igen.

Man kan utan overdrift saga att vi haft maximal otur med det mesta i flytten. men om man ska vara glad for det lilla kan det namnas att flyttkarlarna "bara" pajade en lampa och tappade bort endast en kartong...

Begravning i St Etienne

Emeline och jag har akt pa kort varsel till St Etienne pa Antons Morfars mors begravning. Paulette Marguerite Machabert néé Chassagnette, 1917 - 2011. Jag traffade aldrig Emelines Farmor, och att doma av anslutningen pa begravningen var hennes sociala liv ytterst begransat.

Syslöjd jämte metallslöjd i Antony

Det ar fantastiskt att Anton ar sa medgorlig av sig. Medan han sover snallt passar jag pa att meka lite prylar till den stundande grottkursen i Gramat. Dagens projekt var att sy en tygpryl och meka till en metallpryl till min nya dyklampa. Jag sander en tanke till min skolgangs samlade slojdlarare, saval sy- som träslojd.

Efter femton ar med min trotjanare dyklampan UK800 har jag till sist bestamt att det ar dags for ett lampbyte.

UK800

UK800 var het nar jag kopte den, men sedan dess har bade batterier och lysteknologi utvecklats enormt. Man far idag dubbelt sa mycket "kram" ur ett halften sa stort batteri, och man far lika mycket eller mer ljus ur betydligt snalare lampor. Saledes gjorde jag min arliga marknadsundersokning och kom fran till att den belgiska tillverkaren GreenForce hade en produkt som passar mig. Precis som i manga andra affarsomraden kan man pressa priset pa grundprodukten, och sedan tar aterforsaljaren igen pa tillbehoren. I fallet dyklampor kan man kopa just lampan, och sedan finns det ett antal tillval som ar nodvandiga men ganska dyra om man ser till att det ar ganska simpla prylar. Tex behover man forutom lampan ett handtag till lamphuvudet och en infastning av batteripacket, och dessa ingar inte i "baspaketet". Eftersom jag hade lite tid over passade jag pa att fixa dessa tva grejer sjalv. Pa kopet fick jag tillfredsstallelsen att sy/bygga sjalv.

Pase for infastning av batteripacket i baltet. 60€ fran aterforsaljaren. Lite restmaterial och 2 timmar senare hade jag fixat en egen.

I grottdykning behover man ha bada hander fria. Losningen heter "Goodman handle", som ar ett handtag som man kan slappa och som sitter kvar pa handryggen medan man grejar med annat.

"Goodman handle". 60€ hos aterforsaljaren. 1 timme med skruvstadet och borrmaskinen sa var den hemmekade varianten klar.

Lugn morgon med schackvideo - Kasparov vs the world (1999)

Anton vaknade vid sjutiden, men somnade sedan om vid atta. Sedan dess har han sovit som en stock, och jag passade pa att titta pa en spannande match schack: Kasparov mot resten av varlden, som spelades 1999.

Det som gor just den har matchen sa speciell ar att Garri Kasparov spelade mot en panel av 50.000 spelare i internets "ungdom". Kasparov spelade vit och varlden spelade svart, och vardera sidan hade 24 timmar for att fora sitt drag. Panelen var ledd av fyra unga stormastare som foreslog drag som vem som helst kunde rosta pa.
Klippet jag tittade pa var kommenterat av en for mig okand spelare, men just kommentarerna drar tittaren in i spanningen och dramat. Bada sidor spelade okonventionellt, och det kom i slutandan att bli den psykiska stabiliteten som avgjorde. Matchen, da den spelades, tog fyra manader. Pa youtube kan man fa den kondenserade versionan av 40 minuter nagelbitande schackspanning!

En annan fantastiskt spannande match av aldre datum ar "The Immortal Game" fran 1851 mellan stormastarna Anderssen och Kieseritsky i London.

"The Immortal Game" ar kant i schakkretsar for att Anderssen gjorde exceptionellt djarva drag, och gjorde offer som till en borjan verkade oresonliga men som till sist ledde till seger.

Pappaledighet i Antony

Emeline har atervant till jobbet i Elancourt och jag paborjar min pappaledighet for att pyssla om Anton. Anton ar latt att ha att gora med och gor inte sina foraldrars dagar och natter sa svara. Han ar mestadels glad och sympatisk och piper vanligtvis endast for fyllning och tomning.

Under morgonen, da Anton sovit, har jag kikat pa ett program som finns att se pa SVT Play; Hundra svenska ar. Bland avsnitten som finns tillgangliga sag jag "A dyre prins", som handlar om det svenska kungahuset under 1900-talet. Foga forvanande var att en stor del av programmet handlade om Gustav V, alias Mr G eller V-Gurra, som satt 43 ar pa tronen. Trots att det handlar om en svunnen tid, med alderdomliga koder och bruk, ar det svart att kanna nagon som helst sympati med den gamle monarken. Det ligger nagot anakronistiskt over klippen fran tex barnens dag 1950 dar kungen spatserar runt i generalsuniform, tyngd av dekorationer. Att ens narma sig ett barn, den dagens jubilar, tycktes vara otankbart, och monarken strovar ront och nickar kort mot askadarskaran. SVT som mig veteligen aldrig gjort sig kant for att vaga vara granskande, kritisk eller kontroversiell mot kungafamiljen nojer sig med att kort belysa kungens nazisympatier.

Gustav V var sakert en produkt, om an en utifran sett osympatisk sadan, av sin tid. Men vad som ar an mer iogonfallande ar hur kungahuset aven under den andra halvan av 1900-talet, solitt sitter kvar i forlegade traditioner och protokoll, och framforallt ar en odemokratisk rest av en svunnen epok. I programmets avslutning tillfragas prins Sigvard Bernadotte, 90 ar, om huruvida det ar bra med monarki. Prinsen svarar undflyende, "Det ar en samhallsfraga. Det kan jag inte svara pa".

Enligt FSI (Forskningsgruppen for Samhalls- och Informationsstudier) har kungahuset och monarkin i Sverige kontinuerligt tappat stod bland befolkningen. "För 15 år sedan tyckte sju av tio svenskar att det var bra att Sverige är en monarki, medan bara en av tio tyckte att det var dåligt. I dag är det mindre än varannan svensk som stöder monarkin, medan en av fyra är emot." (kalla: DN).

Anmarkningsvart ar att kungahuset, alltsa den kungliga familjen, far svagare stod (40%) an monarkin i Sverige (46%). For en kung maste det svida att det forvisso svaga men andock folkliga stodet ar storre for institutionen an for familjen som inkarnerar den. En pjas vars skadespelare har tappat tron och vars publik sviker, blir inte langvarig pa scenen.

Det ar min forhoppning att fler svenskar ser monarkin for vad den ar; en odemokratisk rest som skall avskaffas. Saval borgare som socialdemokrater har lange undvikit fragan genom att forringa det politiska inflytande kungafamiljen har. Endast Vansterpartiet och nagra ungdomsforbund har drivit fragan om monarkins avskaffande. Men den dagen det ar fler som ar uttalat mot monarkin an de som uttalat ar for monarkin, kommer den politiska aritmetiken gora fragan ater kommer pa tal.

49:e internationella flyguppvisningen - Le Bourget

Genom Emelines jobb fick vi tag pa friplatar till arets flyghandelse, Le Bourget. Emeline besokte mässan under veckan.da det ar reserverat for fackfolket, och jag tog taget pa sondagen da jag var upptagen under veckan. Emeline kom tillbaka med en proppfull kamera med massor av fina bilder. Enligt uppgift blir de t svarare for mig att knappa bra kort da det under helgen blir knokfullt. Vi far se vad som hander.

I veckan levererades mitt nya objektiv; en "transfokal" pa 18-135mm. Objektivet som levererades med ladan ar forvisso helt ok (18-55), men det marks att det nya objektivet ar ett par snapp uppat i bade funktion, kvalitet som snabbhet.

Sondag i Antony

Per och Ana kom pa middag under lordagskvallen. Med totalt tre barn mellan 0 och 1 1/2 ar visade det sig vara lite svart att satta sig till bords enkom for en sadan sak som att maten var klar, men mha mikrovagsugnen gick det att fixa till i efterhand, nar alla barn var bytta, matade och nattade.

Per sag lite matt ut, och yttrade att ett glas valkylt Côte de Provence gjorde under.

Ana och Linnéa

Anton fick sitt livs forsta skjorta i present.

Pappersjobb x 3

Som en liten paus i nyfodingslyckan har Emeline och jag borjat nysta lite i allt pappersjobb som behover goras for att Anton ska fa sina id-handlingar och pass. Vi tillbringade morgonen med att plata Anton, och ska sedan klippa till fotot sa att det passar for respektive andamal; Franskt ID-kort, Franskt pass, Svenskt pass, Kanadensiskt "citizenship card", Kanadensiskt pass ... Givetvis har alla lander olika krav pa kortet, sa det blir till att jonglera lite med formaten.

Det ar inte latt att fa till ett kort som tillfredsstaller alla krav med en unge som slingrar sig och som aldrig vill titta at "ratt" hall, men med digitalfotografi kan man som tur ar tillata sig att smattra av kort tills man finner ett eller tva som kan tankas vara gangbara...

Lordag i Antony

Det ar fantastiskt vackert vader i Parisregionen just nu, och jag kande for att ta en tur pa inlines i grannskapet. Emeline var hos frisoren, sa jag beslot mig for att ta Anton med mig pa promenaden. Det var lite krangligt att bära ner barnvagnen for trappan med rollerblades pa fotterna, men det gick till slut. Val ute pa gangbanan tog jag provande ett par skar, med barnvagnen framfor mig, och det visade sig vara ytterst enkelt och stabilt att kora barnvagn med rollerblades.

Jag tog en svang till affaren, dar jag fick mig att par genomtrangande blickar fran bade kunder och expediter; med inlines pa fotterna mater jag drygt 2m. Med inlines och barnvagn, var det manga som vande sig om for att titta efter da denna kombinationen tydligen inte visar sig var dag.

Det slog mig under turen att den bromsen som ar monterad pa var vagn ar en parkeringsbroms (allt eller inget) och tjanar inget till for att bromsa vagnen under fard. Saledes far jag bromsa lite hardare med inlineshjulen (mer slitage), men det ar det definitivt vart. Anton verkade tycka det var helt ok att aka lite fortare an vanligt, och sa inte ett knyst nar jag korde over farthindrena i full fart pa rue du Colonel Fabien.

For dem som ej akt inlines kan jag namna att just bromsning ar ett kapitel for sig. Nar man koper sina inlines sitter det en gummikloss, som ska tjana som broms, monterad baktill pa hogerskon. Man trottnar fort pa den ineffektiva och osakra tekniken for att bromsa med klossen. De flesta jag kanner som kor inlines har sedan lange gjort sig av med den fjompiga klossen, och bromsar istallet genom att tvarstalla ena skon under farden, och applicera ett variablet tryck pa "bakbenet" for mer eller mindre hard inbromsning. Fordelen ar att det gar fortare att bromsa, men det till priset av att hjulen blir snedslitna. Det gar att gora sk "hockeystopp" men det kraver an mer teknik och ovning for att vara helt tillforlitligt. Snedslitningen far man leva med i bada fallen.

Varje gang jag roterar mina inlineshjul for att jamna ut slitaget tanker jag pa morfar Sven Herman Leonard Wester som hade gjort rotationen av dacken pa den himmelsbla passaten anno -74 till en religion. Sven dog innan jag blivt vuxen nog for att battre begripa hans materielvård-manier, men jag sander honom en tanke nar jag har 5:ans insexnyckel i handen och funderar om jag ska satta det tredje eller det fjarde hjulet pa forsta hjulets plats...

Löpet i Frankrike just nu, samt Fransk administration

DSK i knipa
Nyheten som ockuperar totalt alla media just nu i Frankrike ar IMF-chefen Dominique Strauss-Kahns (a.k.a DSK) affar i New York. Slar man pa radion talas det nastan enbart om DSK:s situation, huruvida han fallit offer for en konspiration eller om han verkligen forkripit sig pa staderskan pa Sofitel i New York. Franska media ar oppet fientliga gentemot den amerikanska rattvisan, och enligt opinionsundersokningar tror majoriteten av befolkningen att det ar DSK som ar offret, och inte staderskan. Av ren nyfikenhet tittade jag i svenska media och sag att nyheten fatt betydligt mindre utrymme. I gardagens DN stod en notis om affaren efter en artikel om tva kossor innebranda i Bromölla... A andra sidan kan jag tanka mig att man i Frankrike struntar blankt i "Svennis" forehavanden, aven om de orsakar stor uppstandelse i Sverige.

Administration
Foljande en fodsel far foraldrarna helt gratis en hel del papperstrassel att hantera, och det helt oberoende av land, antar jag. I Frankrike tycker jag att det ar mindre komplicerat nu an det var tidigare, eller sa ar det sa att jag vant mig och battre forstar hur det funkar... Ett fundamentalt dokument i det har landet ar den sk "Livret de famille", eller Familjeboken, som ar ett slags personbevis for hela familjen. Livret de famille ar en liten bok dar famijens foraldrar, fodslar och dodsfall ar fortecknade. Pa satt och vis kan man se den som en decentraliserad "kyrkbok". (Fast i Frankrike kan man naturligtvis inte tala om kyrkbok, da kyrkan och staten skildes med all onskvard tydlighet for drygt 200 ar sedan. Frankrike ar en REPUBLIK, med republikanska varden och befolkningen ar goda republikaner oavsett politisk farg...). Familjeboken ar en handling som efterfragas i alla sammanhang dar man ansoker om nagot som har med familjen att gora, sasom dagisplats, motsv barnbidrag, etc. Emeline var pa l'Hôtel de ville, dvs kommunalhuset, idag for att hamta var Familjebok, och blev bestort nar hon sag att sidan for fadern ar tom! Hon papekade misstaget, men fick till svar att det var i sin ordning, eftersom fadern inte ar fransk medborgare. Jag brukar inte kanna mig sarskilt diskriminerad i allmanhet, men att jag i REPUBLIKENS ogon inte platsar for att bli skriven som Antons far kandes mattligt roligt. Emeline insisterade pa att jag skulle sta skriven, men tjanstemannen havdade att det kort och gott inte var mojligt. Till slut gick tjanstemannen med pa att skriva in mig i rutan "ovriga marginella observationer". Pappans totala onodighet i samhallets ogon har jag kant pa under de tre veckor som gatt sedan Antons fodsel, men har fick jag det skrifligt dessutom, med republikens sigill...

I rattvisans namn kan jag ge svenska myndigheter en slang av sleven likval. I borjan av veckan tittade jag pa mitt korkort och sag att det snart gar ut. Jag skrev ett mail till vad nu verket heter (Trafiksakerhetsverket? Vagverket?) for att hora mig for hur jag fornyar mitt korkort, och fick till svar att det inte kunde fornyas eftersom jag inte ar skriven i Sverige. Det ska ha intratt en ny lag sedan 1 dec 2010 som faststaller att korkort skall fornyas i det land man ar skriven i. Saledes maste jag ansoka om ett fransk korkort, som ar en inte alltfor fortroendeingivande bit kartong med ett dithaftat foto. Detta for med sig att jag nu maste underkasta mig Sarkozys poangsystem som jag hittills varit forskonad fran. De franska reglerna for trafikforseelser och tillika poangsystem ar ganska harda, och nu ar det slut pa immuniteten tyvarr. Da jag inom kort kommer forlora mitt (forutom passet) enda svenska Leg ringde jag till Skatteverket for att fraga om jag kunde fa en svensk ordinar id-handling. Till min stora forvaning fick jag hora att svenskt leg far man endast om man bor i Sverige... Nu kanske det inte forandrar sarskilt mycket rent konkret, men nar man bott utomlands ett bra tag, far man intrycket att svenska myndigheter helst vill slippa ha med en att gora och gor allt for att forskjuta en.

Jag har precis fyllt i en ansokan for att Anton ska fa svenskt medborgarskap, och jag vore inte forvanad om Migrationsverket svarar att jag maste ha svenskt leg for att styrka legitimiteten av min ansokan och mitt medborgarskap...

Ovantat besok i Brétigny-sur-Orge

Jag borjade jobba igen pa mandagen. Nar jag kom till parkeringsplatsen pa jobbet sag jag att var granne, utbildningscentrat for en stor livsmedelsdistributor motsvarande ICA, fatt pahalsning. Pa tomten har de en stor grasplan, och pa grasplanen stod husvagnar och skapbilar sa langt ogat kunde na. Tvatt hangde pa linor mellan traden, och barn och hundar sprang kors och tvars over elkablarna som dragits fran lyktstolpar till vagnarna. Jag forsokte rakna antalet husvagnar, men fran var parkeringsplats var det omojligt. Kanske var det 100 - 150 vagnar. Pa kvallen, framat attatiden, satte underhallningen igang med musik.

Pa franska kallar man den har populationen Gens du Voyage, eller "resande folk". Det ar for mig lite oklart exakt vilka folk det ror sig om, men jag forstar att det till stor del ar det som tidigare kallades Zigenare, eller Romer som de kallas nufortiden. Det ar sallan populart att fa pahalsning av de resande folket, eftersom de for det forsta inte ber om lov, for det andra olovandes tar el och vatten lite hursom helst, och for det tredje stannar langre an vad som kanns bekvamt for markagaren.

Jag har sett liknande lager tidigare men aldrig en sadan koncentration. Forsta gangen jag sag dem var pa Supelecs fotbollsplan(!) for manga ar sedan. Ett par ar senare var det pa parkeringsplatsen pa ett foretag jag var pa uppdrag pa. De stannade da i tre veckor och nar de for sag parkeringsplatsen inte riktigt ut som tidigare.

Romernas visiter ar sallan populara. Parkeringsplatser och grasplaner ar i Frankrike i allmanhet omgardade och har barriarer eller "husvagnshinder". For ett foretag kan det bli problematiskt, da parkeringsplatsen blockeras totalt under en obestamd tid.

Faux Départ

Antons fard hem gick precis som tankt, men sedan gick det inte enligt plan. Halv tolv pa lordagskvallen, blott tva dagar efter hemkomsten, markte Emeline att Anton var skallande het. Tempen var pa ca 40°C, och efter konsultation per lur anmodades vi att ta honom omgaende till sjukhuset. Natten mellan lordag och sondag blev lang, eller kort, beroende pa hur man ser det. Resultatet blev att Anton blev "insydd" pa pediatrikliniken, men att det i ogonblicket var svart att saga vad som var fel.

Sedan forra helgen har febern forsvunnit, och i det stora hela verkar Anton ma bra. Dock har han fatt en kraftig antibiotikakur, da det befaras att han fatt en ett slags urinvagsinfektion, pyélonéphrite pa franska.

Emeline och jag fick organisera om oss en smula och saledes har Emeline tagit dagpasset medan jag har tagit nattpasset. Beclère ar ganska val organiserat for foraldrar som vakar over sina barn. Det finns sang, toa, dusch, kylskap, mikro etc, och man far komma och ga som man vill dygnet runt. Det ar svart att saga om det for Anton gor nagon skillnad i om vi ar narvarande eller ej, men for oss skulle det nog kannas underligt att inte vara narvarande. Saledes har jag inte varit hemma pa ett bra tag eftersom jag tillbringar min tid antingen pa jobbet eller pa sjukhuset.

Om allt gar som det ska, kommer Antons hastkur i antibiotika avslutas inom fem dagar, och sedan ar det tankt att han ska fa komma hem.

Emeline och Anton ater till hemmet

Solen skiner, det ar sommar i luften och Emeline kommer hem med Anton. Jag har ett par extra dagar ledigt pa mig for att anpassa oss i den nya miljon, och fortsatter Anton i rytmen han haft pa BB kommer allt ga bra. Han vaknar vart tredje time och papekar hövligt att han behover pafyllning och tomning. Sedan somnar han om. Vi far se hur lange han fortsatter sa...

Mandag i Clamart

Emeline sag betydligt piggare ut idag, och verkade inte vara langt ifran att borja kunna ga igen. Anton har kommit tillbaka fran "solsemestern" i undervaningen, och har en fin farg i ansiktet. Ett par dagar till sa kanske man kan hoppas pa att vi alla kan aterforenas i hemmet igen.

En notis om gardagen, 1a maj: Forutom att vara arbetarrorelsens demonstrationsdag, ar det aven liljekonvaljens dag. Den forsta maj ar det i Frankrike tradition att ge liljekonvaljer till nara och kara for att "bringa tur och lycka" under aret. Sa djupt rotad ar seden att det finns ett undantag i skattelagstiftningen; den forsta maj ar det tillatet for vem som helst att salja liljekonvaljer och inte betala skatt (moms och inkomstskatt). Den forsta maj kan man se stand i varje gathorn, dar mer eller mindre lokala formagor saljer buketter och krukor med liljekonvaljer.

Lordag i Clamart

Jag ar "home alone" just nu, och skoter marktjansten med tvatt, inkop och stadning. I slutet av eftermiddagen for jag till Beclère for att se till Emeline och Anton. Emeline halvlag i sangen och hade mest ont. For värken har hon fatt ett preparat som jag kanner igen fran tiden da jag hade ryggbesvar, och jag forstod mycket val varfor hon inte var sa alert. Med den typen av preparat har man valet mellan "ont och klar i huvudet" eller "mindre ont och tillfalligt avbrott pa hjarnkontoret".

Anton hade tillbringat natten och dagen i den sk "Unité Kangourou", dvs "kangurugruppen" som vakar over de for tidigt fodda. Exakt varfor det bestamts att han skulle vara kvar efter den avslutade fototerapin vet jag inte, men till det battre hor att Emeline kan vila lite battre medan antingen jag eller kangurugruppen tar hand om Anton.

Sjukhusvard i Frankrike tycker jag ar fantastiskt bra overlag. Lokalerna ser ibland inte sa roliga ut (Beclère ar inte sa upplyftande rent estetiskt...), men det kanns att kompetensen, rutinerna och materielen finns. En sida jag tycker kan forbattras ar patient- och anhoriginformation. Vad tillstandet ar, vad som hander, vilka atgarder som vidtas, hur lang vistelsen beraknas bli, vem ska man fraga om man vill veta mer etc ar fragor som jag sjalv haft angaende bade Emeline och Anton, men jag kanner att jag inte fatt nagra riktiga svar. Jag kan forsta att lakarna inte bara har patient- och anhorigkontakt pa sina agendor, men jag tycker att det ar svart att fa svar pa forhallandevis enkla och fundamentala fragor. Sjukskoterskorna och barnmorskorna ar snabba med att paminna om att de endast har en yrkesmassig asikt och att det ar lakaren som i slutandan avgor. Nar man lyckas hugga tag i lakaren, sager sig denne inte kanna till detaljerna och ber att fa aterkomma, eller hanvisar till lakarkollegan som ar specialiserad i fragan... Suck, det kanns nastan som att jobba med Accenture...

Jag har aldrig varit i narkontakt med sjukvard nagon annanstans an i Frankrike, sa jag har svart att jamfora med tex Sverige.

Anton Baselius

Med naturen kan man inte forhandla, och Emeline och jag fick pa tisdagen bevis pa detta. Det var tankt att Emeline skulle "sattas igang" pa fredagen, men redan pa tisdag kvall gick vattnet. Vi hade forberett vaskor och prylar for BB, vilket underlattade det hela. Emeline pysslade i en kvart innan hon blev klar, vilket var precis tiden som behovdes for att min gratang skulle bli fardig. Det bar av till det narbelagna Hôpital Antoine Beclère i Clamart, och Emeline blev intagen omedelbart. Efter en rad undersokningar faststalldes att barnet madde bra, att forlossningen skulle sattas igang foljande dag, onsdag, vid lunch.

Det borjade bra och redan kl 18 var livmoderhalsen fullt oppen. Progressivt jobbade Emeline, ledd av barnmorskan, mot fodseln, men barnet kom inte ut. Fler och fler i personalstyrkan samlades i rummet, och kl 21 raknade jag till atta personer inklusive Emeline och mig sjalv. Efter att barnmorskan uttomt alla "mjuka" metoder, tillkallades obstetrikern/kirurgen for att lite tuffare tag skulle appliceras. Trots upprepade forsok med forst sugklocka och sedan forceps, forblev barnet i livmodern. Obstetrikern konstaterade att barnet madde fint, och att det fanns risk for att axlarna skulle fastna om huvudet passerade, vilket ledde till beslut att Emeline skulle snittas. Det bar av till operationssalen, och en kvart senare, 22h34, var Anton fodd, 51cm lang och 3260g!

Pga de ganska langdragna forsoken att fa ut Anton den naturliga vagen, visade det sig att han blivit lite ihopklamd och tilltufsad. Huvudet och framst ansiktet visade tecken pa lite omild behandling, med rejala blamarken pa alla utstickande delar; nasa, oron, haka etc. Det finns dem som sager att ett nyfott barn ar det vackraste som finns, men jag hor inte till den skaran. I sanning sag Anton ut som att han varit i ett rejalt krogslagsmal. Vantar man lite kommer det sakert at fixa till sig, men nej, Anton var inte vacker som nyfodd...

Fredag i Antony - Echographie

Knappt hade jag slagit upp ogonen imorse innan det var dags att bege sig till den lokala obstetrikmottagingen for 7:e manadens ultraljudsundersokning, eller echographie pa franska. De senaste veckorna har jag tillbringat lite val mycket tid pa kontoret, och dagen till ara har jag tagit en sk RTT-dag, narmaste svenska motsvarighet vore val "kompledigt".

Undersokningen bjod inte pa nagra direkta overraskningar; barnet mar bra, ser normalt ut och ligger over snittet i vikt och storlek. Lakare tittade speciellt pa hjarna, hjarta och mage. Emeline tittade mer pa matt och vikt och patalade att en av hennes vaninnor skall skamtsamt ha sagt "fraga alltid killen om hans blodgrupp och fodelsevikt innan du funderar pa att ha barn tillsammans...".
Sjalv tittade jag bland annat pa hjartat och foramen ovale (falx septi), som jag last om i dyklitteraturen.

Att jag intreserade mig for foramen ovale, som jag fran en ingenjorssynpunkt skulle kalla formaksshunten beror pa att den har en viss betydelse i forebyggande av tryckfallssjuka. Shunten ar oppen i fosterstadiet eftersom syretillforseln kommer fran placenta och inte fran lilla kretsloppet via lungorna som efter fodseln. Normalt sluts shunten efter fodseln och allt ar frid och frojd. Dock forekommer det att shunten ej sluts fullstandigt vilket inte skall vara sarskilt problematiskt i sig. Men i dyksammanhang innebar en ofullstandigt sluten shunt att lilla kretsloppet kan lacka over blod till det stora kretsloppet, vilket kan oka risken for tryckfallssjuka. I dykvarlden idag ar formaksshunten inget man "kollar" for att avgora huruvida en person har kontraindikation eller ej for dykning; formodligen har manga dykare en ofullstandigt sluten shunt utan att veta om det. Det som ar vart att tanka pa ar att det finns en rad erkanda forebyggande atgarder som galler for alla dykare oavsett hur shunten ar beskaffad. Bland dessa kan jag namna undvika utmattning under dyket och undvika att bara tungt efter avslutat dyk. Dessa atgarder fick en gang en av mina dykarvanner att utbrista att "dykning ar en sport for lata..."

Huruvida var knodd vill bli dykare eller ej lar vi inte fa veta an pa manga ar, men personligen tyckte jag det var det intressant att fa observera i realtid, pa vart barn, en fysiologisk aspekt som jag hittlills bara last om.

Mager manad for ff-goes-west

Den senaste manaden har varit synnerligen mager pa ff-goes-west. I vantan pa dagen D om ca tva manader har jag knegat pa som bast for att fa sa mycket gjort pa jobbet som mojligt nu. Saledes har det inte blivit sa mycket tid over till annat.

Under lordagen insisterade E pa att vi skulle aka till IKEA for att "titta". Att stangas med folkmassorna pa Ikea ar knappast min favoritsyselsattning, men vi forhandlade snabbt fram att om jag foljer med till Ikea en eftermiddag tycker E att det ar helt ok att jag under sondagen ger mig av och vadar i lera i katakomberna.

I en tidigare artikel skrev jag om "spelet" SLACS som gar ut pa att finna kortast mojliga lank mellan tva slumpmassigt valda artiklar i Wikipedia. I kvallens omgang fann jag att den hollandska fd fotbollsspelaren Michael Buskermolen kan nas i 10 klick fran mollusken Mitra Atjehensis, samt att Columbia Township, Bradford County, Pennsylvania ar endast fyra klick fran Timber Recycling. Vardelost vetande i hog klass...

Av nyfikenhet ville jag se om nagon annan an jag agnade sig at den har typen av time waster och Google gav svaret: "The Wikipedia Game", "Wikipedia Maze" och "Wikispeedia", har alla gemensamt att spelaren skall finna lanken mellan tva givna artiklar, precis som "SLACS". Intressanta varianter ar "Wikington Crescent" och "6 degrees of Kevin Bacon", dar spelaren startar fran en slumpvis artikel och ska pa kortast mojliga vag finna det bestamda nyckelordet (tunnelbanestationen "Wikington Crescent" respektive skadespelaren "Kevin Bacon"). Till sist drog jag mig till minnes att jag under mitt forsta ar pa KTH prenumererade pa ett nyhetsbrev som kallades 6 degrees, baserat pa principen 6 degrees of separation, som har betydligt aldre rotter. Intet nytt under solen.

Helg i Le Havre

Pa lordagsmorgonen for E och jag till Le Havre for att halsa pa E:s bror med familj. I Le Havre blaste det snalt pa lordagen, men pa sondag morgon var vadret betydligt mildare. Just den har helgen ar det sk "grande marée" dvs exceptionellt hog tidvattenskillnad. Att havet drar sig tillbaka langre an normalt gor att stora skaror av sk "fotfiskare" (pêcheurs à pied) passar pa att fiska snackor och krabbor som vanligtvis inte ar tillgangliga. Fotfisket gar till pa sa vis att man utrustar sig med en kratta, en spade och en hink och sedan vid lagvatten spanar efter de vallar som bildas av att djuren graver ner sig i sanden/gruset. Man krattar vallarna och kan om man har tur finna valthornssnackor (bulots), smakrabbor (étrilles), och ett slags avlang mollusk som jag inte vet vad den heter pa svenska (couteau).
Fr.v. Samia, Théo, Emeline, Nicolas

Vardelost vetande

Vardelost vetande ar en hobby jag agnar mig at, ofta om natterna. Nedan ett exempel pa vad jag lart mig senast.

Upphovsmannen till haftstiftet ar omtvistat, men det registrerade patentet ar fran 1904. Pa engelska kallas haftstiftet antingen "thumb tack" (U.S.), "drawing pin" (UK) eller "push pin" (UK). Pa franska kallas haftstiftet allmant "punaise", vilket sedan lange ar det folkliga namnet pa arten Palomena prasina, eller "bärfis" pa svenska. Varfor haftstiftet pa franska delar namn med barfisen ar oklart. Somliga jag fragat sager att namnet kommer fran att fingerrorelsen med vilken man fatser ett haftstift pa anslagstavlan skulle paminna hur man krossar en barfis. Dock kanns det lite tvivelaktigt att nagon skulle vilja krossa en barfis med flit, pga den patrangande lukten som resulterar. Dock anvands "punaise" ibland aven for en vidare ordning av arter, skinnbaggarna, av vilka man kan finna vagglusen, som kanske kan ge substans om teorin av krossrorelsen. I samband med mina efterforskningar om vagglusens sammanhang med haftstiftet snubblade jag over lika intressanta som obehagliga fakta om vagglusen: artens forokning sker genom sk traumatisk insemination. Lushonan har en konsoppning, men hanen anvander sig inte av den alls under kopulationen. Istallet sticker hanen honan i buken med en gadd, tvars genom bukskolden och injicerar sadesvadskan. Till skillnad fran manniskor ar hos manga insekter blodet och det lymfatiska systemet ej skilt at, och insektens alla organ ar forsorjda av ett enda kretslopp, det sk hemolymfatiska. Darmed kan vagglushanens sad na honans alla orgen, och darbland hennes konsceller, och befrukta aggen. Aggen laggs sedan av honan genom konsoppningen. Kanske kan man kalla det en jungfrufodsel?

Vardelost vetande som sagt, men voilà resultatet av en los fundering (varfor heter haftstift punaise pa franska) och internets nast intill obegransade tillgang till information. Som en vidareutveckling av nyfikenhet kopplad till det planlosa surfandet, kan jag forela ett "nytt" kunskapsframjande spel: SLACS, Shortest Link between two Arbitrarily Chosen Subjects. Spelet gar till som foljer:

1. Navigera till din favoritkunskapssajt, tex www.wikipedia.org
2. Valj ett amne, vilket som helst, tex Berlinmuren.
3. Klicka sedan pa slumpartikel (Random article) for att fa ett slumpvist valt ord/namn/begrepp/etc, tex Saddam Hussein.
4. Sok pa det forsta ordet, Berlinmuren
5. Finn sedan lankar som leder till artiklar som successivt leder till det andra ordet/namnet, Saddam Hussein.
6. Den som funnit den kortaste kedjan av lankar har "vunnit".
7. Det ar tillatet att valja fran vilken ande man vill borja, fran det forsta eller det andra ordet.
8. Det ar ej tillatet att lagga till lankar i wikipedia under spelets gang.
   

I fallet Berlinmuren - Saddam Hussein ar kedjan inte sa komplicerad:
Berlin Wall - United States - War on Terror - Iraq War - Saddam Hussein.

Om jag ater begar tva slumpartiklar fran Wikipedia, tex St Peter's Church, Philadelphia och Ichoka, Bolivia, blir det lite klurigare. Hur kan man finna en lank mellan en kyrka i Philadelphia och en by i en avlagsen region i Bolivia? Har far man vara kreativ och fundera pa vad som knyter USA och Bolivia samman. Geografi? Historia? Kanda personer? Knark?

Sammanfattningsvis kan jag val tillsta att SLACS ar precis lika meningslost som vilket spel som helst. Till det battre framjar spelet det vardelosa vetandet. Ju fler som spelar SLACS, desto fler kommer kanna till att tex fran artikeln om Charles Joughin - chefsbagaren pa Titanic - har en vag men andock existerande lank till artikeln om Breitenau am Hochlantsch - en by i Österrike. Lat oss sla ett slag for det globala vardelosa vetandet! Spela SLACS sex till atta ganger om dagen :)

Nationella Dogmer

Fran ett land till ett annat finns det olika varderingar i vitt skilda amnen som inte kan/bör/ska ifragasattas. Om om man ar modig/dumdristig nog att ifragasatta dem mots man av oforstaende eller rent av av en idiotforklaring. Jag brukar kalla dessa varderingar "Nationella Dogmer".

En fransk nationell dogm som jag kanner till sedan lange ar den som kringgardar identitetshandlingar. Vill du ha ett tex mobiltelefonabonnemang eller ett lanekort pa biblioteket behover du a) din id-handling och b) din el- eller gasrakning(!). Rakningen maste man ha for att styrka sin bostadsadress, eftersom det tydligen inte ar mojligt att lita pa id-handlingen trots att bostadsadressen star pa baksidan. Darfor maste man varje gang man skriver in sig nagonstans ha en max tre manader gammal el- eller gasrakning till hands.
Att vara ofin och papeka att det i vissa lander finns sk personnummer och att med hjalp av detta nummer racker det med en id-handling, faller inte i god jord. Det brukar heta att "da kan ju vem som helst veta var du bor". Men det trodde jag var sjalva syftet med att visa upp sin elrakning...

Tva, for mig, nya Nationella Dogmer ror barn och speciellt nyfodingar:

Fransk Nationell Dogm #1: En foralder anvander enbart sterila nappflaskor.
I forberedelsen infor foraldraskap informeras de blivande foraldrarna om de olika metoderna att sterilisera en nappflaska (autoklav i hemmet, mikrovagsugnssterilisering, kemisk kallsterilisering, etc). Dock sags det inte ett ord vare sig om varfor nappflaskorna ska vara sterila eller pa vilka grunder det bedoms vara oumbarligt att sterilisera nappflaskan. Under ett mote vagade jag mig pa att stalla fragan, och barnmorskan sag pa mig med en blandning av hapnad och oforstaende.

- "Monsieur, jag sa att det finns olika metoder for att sterilisera nappflaskan".
Jaha, hon trodde jag inte hort...
- "Jo jag horde vad ni sa, och jag forstar att det finns olika metoder, men min fraga varfor det ar nodvandigt att sterilisera nappflaskan."
- "Men Monsieur, det maste ni val forsta, det finns bakterier overallt! Och det ar farligt for barnet! Det kan dö!"
- "Jovisst, men ar spadbarnsdodligheten hogre i lander som inte steriliserar nappflaskan an vad den ar i Frankrike?"
- "I utvecklade lander steriliserar man nappflaskor!", sa barnmorskan barskt, gav mig en strang blick, och gick sedan vidare i presentationen.

Jag har inte den blekaste aning om hur nappflaskor hanteras i Sverige, men jag har i arlighetens namn aldrig hort talas om nagot liknande. Efter barnmorskans resoluta avsnoppning tittade jag efter hemkomsten i exemplaret av "Att leva med Barn" som jag fick i julas, och det finns inte ett spar av sterilisering, vare sig i sakregistret eller i nappflaskekapitlet. I den franska motsvarigheten, "l'enfant du premier age", ar storre delen av nappflaskekapitlet agnat at sterilisering, men det star inte ett enda ord om varfor det ar viktigt... Att det ar viktigt ar sakert sa etablerat att det inte behover forklaras.

Antingen ar det sa att man i Sverige nojer sig med att helt simplet d i s k a nappflaskan, eller sa ar dogmen annu djupare rotad i Sverige an i Frankrike; man namner inte ens steriliseringen... (finns det nagon lasare som vet vad som ar praxis i Sverige, far den garna bidra med sin kunskap)

Fransk Nationell Dogm #2: En foralder klar sitt barn i en "Turbulette" for natten.
En "turbulette", aven kallad "gigoteuse", ar ett slags vadderad hangselsovsack som barnet sover i. Man lagger barnet i sovsacken, knapper fast hangslena, och sedan ar barnets sakerhet over natten tryggad. Att lata barnet sova med en filt ar helt oacceptabelt, och namner man ens mojligheten att sova med nagot annat an en "turbulette" kan vissa mammor bli arga och undra hur nagon kan medvetet vilja utsatta sitt barn for en sadan risk. Enligt fransk doktrin kan filtar och (losa) sangklader vara farliga for spadbarn och det ska finnas en risk for plotslig spadbarnsdod som ar kopplad till filtar i sangen. Saledes star det "Turbulette/Gigoteuse" pa checklistan fran BB over saker som blivande foraldrar absolut ska ha kopt innan nedkomsten.
Nar jag laste pa om plotslig spadbarnsdod kunde jag lasa att det inte ar helt faststallt exakt vad det beror pa ej heller hur det forebyggs. Bland riskfaktorerna fanns rokande foraldrar. Just att roka i hemmet har lange varit helt OK i Frankrike, samtidigt som turbuletten var helt oumbarlig. Till det battre hor att pa senare tid har det blivit allt vanligare att folk roker ute istallet for inne, speciellt om de har barn.

Sa i rattvisans namn ska jag namna att det aven i Sverige finns nationella dogmer, och bland dessa kan jag namna den som, ur mitt perspektiv, ar den allra framsta:

Svensk Nationell Dogm #1: "En foralder skickar ut sina barn i det fina vadret"
Ar det fint vader gar det inte att vara inomhus. Jag tillhor nog skaran manniskor som anammar denna dogm, bara for att det rakar kannas bra. Men ibland mots jag av oforstaende i Frankrike som inte indoktrinerat generation efter generation med detta credo. "Ut gar man val om man har lust" brukar mina franska vanner saga.

Sa, hur kommer Emeline och jag hantera vara respektive Nationella Dogmer? Vi kommer sakert ha en "turbulette" hos oss, nappflaskan kommer sakert vara steril och jag kommer sakert jaga ut bade barnet och dess mamma ut i solskenet. ;)

Om nagon lasare har en egen Nationell Dogm att bidra med, tar jag mer an garna del av dem.

Söndag i Antony

Efter en intensiv vecka med nagra smarre katastrofer (och deras losning) pa projektet (pa jobbet) pustade jag ut i fredags. Det ar skiftesbyte pa min sida saval som hos kunden, och det medfor att situationen ibland blir lite forvirrad. Kunden upplever det som att de inte blivit informerade om diverse arenden och deras radande tillstand, nar det i sjalva verket handlar om att de inte last ratt rapport. Dessa problem loses endast med en stor dos av talamod och pedagogik.

Jag har fatt en ny tjanst som sk (co-)SEM, (co-)System Engineering Manager. Att jag skriver "co-" beror pa att jag besatter en tjanst tillsammans med en kollega, Maurice. Tillsammans ska vi ta over fran den tidigare duon som drev systemdelen av projektet. Maurice ar en veteran inom System Engineering, en informell auktoritet inom foretaget. Vi har jobbat tillsammans i ett flertal ar med goda resultat. Maurice inkarnerar urtypen av en systemingenjor: metodisk, grundlig, ytterst noga med detaljer, till synes langsam men i langa loppet effektiv. Standigt ikladd en murrig ylletroja och en lika murrig manchesterbyxa besoker han de olika utvecklingsgrupperna och forhor sig om framsteg med lika delar diplomatisk takt och projektledarmassig fasthet. I sin ledarstil och personlighet ar Maurice precis ratt person for att driva dagens interna aktiviteter, men definitivt inte den ledningen ville satta framfor var per definition otaliga och (skenbart) standigt missnojda kund. Saledes foreslogs det att Maurice tar hand om interna angelagenheter, medan Hr Baselius tar hand om all kommunikation och alla forhandlingar med kunden. Anda sedan jag borjade jobba pa projektet for flera ar sedan har jag varit exponerad mot kunden, och vi "kanner" varandra ganska val, tjuvnyp och smarre smockor inraknade. Det blir spannande att se hur saker och ting utvecklas.

For Emeline har det ocksa var varit intensivt pa det nya jobbet. Sedan hon borjade for tva veckor sedan har hon varit pa visit i Toulouse tva ganger, och konturen av det framtida foretaget borjar ta form. Till min enorma forvaning verkar hennes nya arbetsgivares IT-avdelning vara annu uslare an IT-avdelingen dar jag jobbar; endast efter tva veckor(!) har hon fatt en dator, och hon har fortfarande inte en fungerande mail-adress och en mobiltelefon. A ena sidan kan jag hapna over hur ett multinationellt foretag som hennes inte klarar av att hantera logistik sa att nyanstallda har nodvandiga resurser nar de tilltrader tjansten. Men a andra sidan ger det henne en artificiell mjukstart eftersom avsaknaden av kommunikationsmedel inledningsvis begransar inkommande arbetsborda. Emeline har patalat "problemet" for sin chef som ska ha sagt, "jaja, det tar sin lilla tid".

Ny upplevelse

Sa till sist kom dagen jag hort sa mycket om men inte an sjalv upplevt: Besök i barnvagnsbutiken.

Samtliga vanner med barn har genom aren berattat i varierande ordalag om hur barnvagnskop kan vara saval teniska som komplicerade med avseende pa alla tankbara val och konfigurationsmojligheter.

Emeline och jag akte till den narbelagna "Factory outlet:en" for att kika pa utbudet i de 5(!) barnbutikerna. Med tanke pa att vi som alla andra kommer tillbringa manga timmar med barnvagnen verkar det som att det allmana radet jag fatt flera ganger, "kop en BRA barnvagn", ar fullt berattigat.

Daremot har Emeline och jag lite olika satt att komma fram till om en viss barnvagn ar bra eller inte. Jag tittar kvickt pa ergonomi, funktion, vikt och ihopfallbarhet. Fran en panel av 25 vagnar kan jag kvickt isolera tve eller tre kandidater och efter 5 till 10 minuter avgor jag om kandidaten kanns ratt, och om priset ar rimligt. Det ar ytterst sallan jag vill ha hjalp av saljare, och i allmanhet ar det endast for att fa prisuppgifter som jag fragar personalen.

Emeline a sin sida tittar pa samma aspekter som jag, men lagger till en lang lista pa andra aspekter som jag just da kanner ar sekundara. Just for att hennes lista ar sa lang blir det enorma utbudet en svar puck att hantera. De saljare som presenterar sig for Emeline far jobba hart, och da menar jag riktigt hart. Emeline staller fragor om stort och smatt, ber om demonstration, utvecklingsmojligheter, pris- och konfigurationsuppgifter, fargval, tillbehor, reservdelar, och mycket mer. Nar fragestunden med forsaljaren overstiger en kvart kanner jag mig minst sagt lite matt och att jag har fatt det jag behover. Jag tar da en tur i butiken pa jakt efter en stol eller en soffa, och lamnar Emeline pressa vidare. En (lang) stund senare kommer jag tillbaka till Emeline och far hora att hon a) kan allt om vagnen in till minsta detalj ("neoprengummit pa handtaget ar klistrat med tvakomponentslim", "det ar Tawanesiska kullager i hjulhusen", "har hanger man relexen"), och mer viktigt b) ofta fatt ett konkurrenskraftigt priserbjudande.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Emeline ar mycket begavad i fohandling, och med vara samlade egenskaper kommer vi sakerligen kopa en vagn som ar funktionell och till ett bra pris. Allt jag behover gora ar hjalpa Emeline att valja ut tva eller tre kandidater och sedan finna att stalle dar jag kan tex lasa en bok medan hon inleder, och genomfor forhandlingen....

Söndag kväll i Antony

Julsemestern gick av stapeln pa tre orter: Stockholm, Sarre-Union i Alsace och Antony. Flygresan till Sverige var lite besvarlig, da det foll knappa 10 cm sno over Paris kvallen innan vi skulle aka. Till min stora forvaning fungerade RER:en (pendeltaget) som den skulle, men pa Roissy Charles de Gaulle var det desto varre. Vart flyg var installt, och for att boka om biljetterna till foljande flyg var kon lang. Val framme vid disken anvande jag mig av mitt svenska pass for att framsta som att vi skulle "hem" och inte "ut". Med mycket insisterande och lite lirkande gick det till slut vagen, och Emeline och jag kom ivag till Stockholm efter 4h i ko plus 4h vantan pa forsenat flyg.

Efter var retur till Frankrike akte vi till Emelines faster Chantal i Alsace for att fira jul med familjen. I Alsace lag snon relativt djup (20cm) och kolden var svar (-17°C). En dag tog jag hand om de tva pojkarna, Théo och Simon, 6 resp 5 ar. Lite forvanande var att snokojan verkade vara ett okant begrepp/koncept i Frankrike. Théo och Simon stod fragande nar jag borjade bygga, men kom till slut forsta vad det hela gick ut pa sa snart jag fatt konturen av yttervaggen pa plats. Enkelt uttryckt tycker jag att fransmannen ar lite klena nar det galler att kla pa sig och ga ut och gora nagot nar det ligger sno ute. Flera ganger har jag hort foraldrar (bade vanner och familj i Frankrike) saga att om det ar kallt gar de inte ut for att det kan vara f a r l i g t for barnen. Personligen tror jag att det ror sig mer om okunskap om hur man klar sig och beter sig nar det ar kallt, men det ar sallan uppskattat att forsoka forkunna det budskapet. Forhoppningsvis har jag lyckats gora intryck med min snökoja pa atminstone tva franska barn, och saledes bevisat att det ar mojligt att vara ute i 2-3h pa vintern utan att frysa ihjal...

I Antony hade inte mycket hant. Blommorna var aningen torrare och brevskorden aningen mer talrik. Imorgon vantar jobbet.