Det var ursprungligen tankt att Anton skulle fa aka till simhallen langt tidigare i livet, men diverse trakigheter kom emellan. Man nu var det dags! Emeline kunde inte delta direkt i upplevelsen i vattnet (hon ar fortfarande for... radioaktiv!) men hon fotade fran askadarplats.
Anton i barnbassangen
Till min stora forvaning var Anton mer fortjust in stora basangen an barnbassangen. I barnbassangen ville han bara sitta i mitt kna, medan i stora bassangen kunde vi faktiskt simma lite; han holl sig fast pa min rygg och somnade(!) efter en stund. Vi fick manga positiva kommentarer fran andra simmare om att han var en utomordentligt ung "simmare".
Val hemma kunde jag se att simturen tagit pa krafterna och att han slocknade pa nolltid. Knappt hade han svalt sista tuggan sa somnade han in.
