Mandag 17 august 2009, D+1
Kvart i fem klev jag upp for att packa ihop och forbereda avmarschen straxt innan soluppgangen for att inte riskera att bli sedd. Det ar inte tillatet att campa utanfor de speciellt anvisade stallena langs leden, och det sags att man kan bli botfalld om man blir pakommen, och det hade jag ingen lust med. Efter att jag lamnat platsen jag campat pa korsade jag parkeringsplatsen ett stycke narmare vagen. Pa parkeringen sag jag sex stycken husbilar och minst tre talt, mycket val synliga fran vagen... Min diskretion, grundad pa en viss oro for upptackt, visade sig vara mer eller mindre ogrundad. Man a andra sidan var risken jag tagit ganska forsumbar.
Kvart i sex var jag klar och paborjade bestigningen av les Aiguilles de Bavella.
Pa vissa stallen langs leden kan ledmarkeringarna vara lite svara att folja, och jag tycker att Bavella ar ett av dessa knepiga avsnitt. Jag tappade sparet under bestigningen, och dumt nog fortsatte jag i hopp om att aterfinna sparet lite langre fram. Nar jag aterfann sparet var det ej langre rod-vita marken men grona. Jag tittade lange och val pa kartan for att se om det fanns nagra andra leder i narheten som den grona leden kunde motsvara, men jag fann ingen. Saledes foljde jag de grona markena da jag trodde att de kunde leda till de roda och vita, men jag var egentligen inte sarskilt forvanad nar markena helt sonika upphorde pa en liten topp med utsikt over Bavella-passet. Utsikten over saval les Aiguilles som Bavella-passet var forvisso fantastisk, men jag var helt klart inte pa ratt spar. Med kompassen kunde jag ta tva baringar, nu nar sikten var tillrackligt fri, och fa en rimlig uppfattning om var jag var pa kartan. Det visade sig att jag hade stigit upp en ravin for tidigt! Det var omojligt att klattra langs kammen for att reparera detta misstag, och det fanns ingen annan rad an att klattra ner och forsoka aterfinna ratt led och klatta upp igen i ratt ravin. Detta misstag kostade mig ungefar en timme och en icke forsumbar moda. Slutsatsen ar att om man forlorar kontakten med ledmarkeringarna ska man vanda om for att aterfinna den sista man sett. Att chansa pa att hitta dem nar man val forlorat kontakten ar oftast forknippat med misslyckande.
Ater pa leden klattrade jag vidare och kunde na kammen som visade sig vara riktigt "luftig" och harlig. Vandringen nedfor var forvisso en smula lang men jag kom framtill stugan Asinau halv tolv, ungefar som planerat. Stugan var helt tom, bortsett fran en schweitzare som bar samma fornamn som undertecknad.
Jag fick tillfalle att praktisera den lilla tyska jag lart mig, och at sedan lunch for att ladda infor efetrmiddagens etapp. Straxt efter tolv fortsatte jag uppfor sluttningen som leder uppfor Monte Alcudina.
Det var hett som i en stekpanna pa stenblocken som lag i soderlage och jag var osaker pa om jag skulle orka anda fram till nasta stuga, Usciolu, som lag 8 timmar bort. Pa kartan sag jag att det fanns en stugruin ungefar halvvags dar det ar tillatet att campa, och edt kandes som en rimlig plan B. Jag fick ytterligare en fantastisk kamvandring innan jag kom fram till stugruinen vid Piedinelli. Nar jag kom fram sag jag att det fanns ett uppslaget talt och en man bredvid ruinen. Mannen, som hette Andreas Müller, berattade att han vandrade solo i nord-sydlig riktning men att han inledningsvis fatt problem med magen och sedan problem med ryggen.
Av forsiktighetsskal hade han valt att stanna en dag for att aterhamta sig innan han fortsatte. Klockan var mellan fyra och fem nar jag anlande och vi tillbringade en lang stund att inte gora annat an att prata. Andreas var forskare och larare i sociologi vid ett universitet i Tyskland och hade inriktat sin forskning pa ett internationellt fardighetstest kallat
PISA. Vi passade pa att diskutera lange och val olika landers hogskole- och universitetsstruktur.
Nar vi skildes at foljande morgon gav jag Andreas signalementet pa mina bretagneska vanner som han rimligtvis skulle komma att mota, och bad honom att framfora en halsning fran mig.
Följ ledmarkeringen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar