GR20, augusti 2009, D+3, Avmarsch fran Prati

Onsdagen den 19 augusti 2009, D+3
Som vanligt ljod min vackarklocka fem i fem. Efter att ha packat ihop taltet och atit frukost bar det av vid 6. Jag tog farval av garkvallens bekantskap Alexi, Gaël och NN och bad dem framfora mina halsningar till bretagnarna som de troligtvis skulle mota under dagen eller morgondagen.

De 20090831_Corsica

Jag paborjade min marsch mot stugan Capanelle och sedan Vizzavona dar jag sedan skulle ta taget till Ajaccio. Bortsett fran borjan ar det en lang och utdragen vandring nedfor genom skogen, och jag blev ratt sa less efter ett tag. Det ar forvisso behagligt att inte behova anstranga sig sa hart, men landskapet tycker jag blir lite langtrakigt i langden. Personligen foredrog jag forefgaende etapper over berg och kammar, och dagens vandring kandes som en transportstracka som jag ville klara av sa fort som mojligt. Ett undantag i monotonin var nar jag traffade pa en grupp australiensare som hade hittat en salamander i skogen. Det finns en del salamandrar pa Korsika, men jag blir alltid lika forvanad nar jag ser en. Man ser grona odlor bokstavligen overallt, men salamandrar ar lite mer ovanligt. Dessutom ar de saregna i sin teckning, morfologi och beteende.

De 20090831_Corsica

De 20090831_Corsica

Stugan Capanelle ar forhallandevis ointressant och jag stannade endast for att dricka en smula.
Mellan Capanelle och Vizzavona blockerades stigen tillfalligt av en mula som vagrade flytta pa sig. Da den stod mes andan at mitt hall kandes det inte som att jag hade nagon lust att tranga mig forbi med tanke pa riksen att fa sig en spark eller tva. Jag passade pa att ta ett par kort i vantan pa att mulan skulle flytta pa sig, men icke. Till slut tog jag lite grus i naven och hann kasta en fyra fem stenar pa landen innan mulan bestamde sig for att lamna passagen fri.

De 20090831_Corsica

Precis intill leden ligger faboden Alzeta som sag ut att ha blivit val restaurerat, men da jag inte sag en sjal valde jag att fortsatta. Vid fyra kom jag till slut fram till Vizzavona dar jag hade ungefar tva timmars vantan pa kvallstaget till Ajaccio. Jag hade ringt i forvag till dykcentrat Isula for att reservera plats pa dykbaten till les îles Sanguinaires infor morgondagen, och jag langtade tills jag skulle vara i vattnet. Taget var fullt, och jag fick sta upp i de knappa nittio minuter som tagresan tog. I vanliga fall gor det inte sa mycket, men nar man har ett par dagars intensiv vandring i benen blir det lite traligt i langden.

Framme i Ajaccio gjorde jag en snabb svang i stan for att fa en kansla for hur stan sag ut och for att lokalistera stationen i forhallande till huvudartarerna och turistbyran. Pa turistbyran fragade jag efter en campingplats som inte lag alltfor langt fran dykcentrat och jag fick rekommenadation om Barbicaja** som lag en dryg kilometer fran Isula dykcenter. De sa forvisso att det kunde vara fullt, men da jag inte fick nagot svar pa telefon bestamde jag mig for att chansa och improvisera om nodvandigt. Nar jag kom fram till campingen visade det sig att det var fullt for bilburna campare, men att det inte var nagra problem alls om man bara hade ett talt. Daremot var det osakert varifran de tva stjarnorna pa skylten kom fran. Det var grisigt och ostadat och jag hade garna tagit bort minst den ena eller rent av bada tva. Det slog mig sedan att stjarnorna indikerar en niva av tillgangliga tjanster och inte graden av renhet eller hur pas valorganiserad campingen ar. Duscharna sag ut som sju svara ar med samtliga kladhangare trasiga, med nasdukar, bindor och gamla plaster pa golvet. Jag angrade bittert att jag hade rationaliserat bort mina strandtofflor i min iver att ha lattast mojliga packning.

Folj ledmarkeringen!