Det finns en forening for allt...

I ett ogonblick av attio-nittiotalsnostalgi harom kvallen lyssnade jag pa Magnus Ugglas coverversion av Hoola Bandolas "Van kan man lita pa". Laten skrevs for drygt 40 ar sedan av Mikael Wiehe, och den har aldrats med behag. Hela sangen osar skepsis och weltschmertz, och jag var tvungen att kolla om wikipedia hade en artikel om den. Pa wikipedia kunde jag lasa att inte bara Uggla gjort en cover, men aven Lena Ph. Och har kommer kvallens clou: Lenas cover ska ha adragit sig kritik fran Rojalistiska Föreningen, ty hon hade bytt ut originalets "när prinsar och presidenter ljuger medvetet i kapp" mot "när kungen och hans vänner ljuger medvetet i kapp". Rojalistiska Foreningen !!?? WTF? Jag blev stum av forundran att det ens fanns en formell Rojalistisk Forening i Sverige. Rojalismen i Sverige tror jag har standigt byggt pa den sk tysta massans stod, och det ar val forklaringen till varfor kungahuset an sitter dar de sitter. Jag trodde att svenskarna i allmanhet tyckte det var lite smatrevligt att ha en kung, och kanske ar det sa. Men den chockerande verkligheten ar att det finns manniskor som gar med i en forening, och som gar pa veckomoten, och som gar pa riksmoten, etc for att traffa andra manniskor som organsierat sig for att stodja rojalismen i Sverige. Det kanske bara ar mina fordomar, men ar det en slump att den rojalistiska foreningens ordforanden hetat Rosensparr, Nordstrandh, Linderoth, Lundbergh... Klubben av kungens kompisar kanske?