Anton Baselius

Med naturen kan man inte forhandla, och Emeline och jag fick pa tisdagen bevis pa detta. Det var tankt att Emeline skulle "sattas igang" pa fredagen, men redan pa tisdag kvall gick vattnet. Vi hade forberett vaskor och prylar for BB, vilket underlattade det hela. Emeline pysslade i en kvart innan hon blev klar, vilket var precis tiden som behovdes for att min gratang skulle bli fardig. Det bar av till det narbelagna Hôpital Antoine Beclère i Clamart, och Emeline blev intagen omedelbart. Efter en rad undersokningar faststalldes att barnet madde bra, att forlossningen skulle sattas igang foljande dag, onsdag, vid lunch.

Det borjade bra och redan kl 18 var livmoderhalsen fullt oppen. Progressivt jobbade Emeline, ledd av barnmorskan, mot fodseln, men barnet kom inte ut. Fler och fler i personalstyrkan samlades i rummet, och kl 21 raknade jag till atta personer inklusive Emeline och mig sjalv. Efter att barnmorskan uttomt alla "mjuka" metoder, tillkallades obstetrikern/kirurgen for att lite tuffare tag skulle appliceras. Trots upprepade forsok med forst sugklocka och sedan forceps, forblev barnet i livmodern. Obstetrikern konstaterade att barnet madde fint, och att det fanns risk for att axlarna skulle fastna om huvudet passerade, vilket ledde till beslut att Emeline skulle snittas. Det bar av till operationssalen, och en kvart senare, 22h34, var Anton fodd, 51cm lang och 3260g!

Pga de ganska langdragna forsoken att fa ut Anton den naturliga vagen, visade det sig att han blivit lite ihopklamd och tilltufsad. Huvudet och framst ansiktet visade tecken pa lite omild behandling, med rejala blamarken pa alla utstickande delar; nasa, oron, haka etc. Det finns dem som sager att ett nyfott barn ar det vackraste som finns, men jag hor inte till den skaran. I sanning sag Anton ut som att han varit i ett rejalt krogslagsmal. Vantar man lite kommer det sakert at fixa till sig, men nej, Anton var inte vacker som nyfodd...