Söndag i Antony

Efter en intensiv vecka med nagra smarre katastrofer (och deras losning) pa projektet (pa jobbet) pustade jag ut i fredags. Det ar skiftesbyte pa min sida saval som hos kunden, och det medfor att situationen ibland blir lite forvirrad. Kunden upplever det som att de inte blivit informerade om diverse arenden och deras radande tillstand, nar det i sjalva verket handlar om att de inte last ratt rapport. Dessa problem loses endast med en stor dos av talamod och pedagogik.

Jag har fatt en ny tjanst som sk (co-)SEM, (co-)System Engineering Manager. Att jag skriver "co-" beror pa att jag besatter en tjanst tillsammans med en kollega, Maurice. Tillsammans ska vi ta over fran den tidigare duon som drev systemdelen av projektet. Maurice ar en veteran inom System Engineering, en informell auktoritet inom foretaget. Vi har jobbat tillsammans i ett flertal ar med goda resultat. Maurice inkarnerar urtypen av en systemingenjor: metodisk, grundlig, ytterst noga med detaljer, till synes langsam men i langa loppet effektiv. Standigt ikladd en murrig ylletroja och en lika murrig manchesterbyxa besoker han de olika utvecklingsgrupperna och forhor sig om framsteg med lika delar diplomatisk takt och projektledarmassig fasthet. I sin ledarstil och personlighet ar Maurice precis ratt person for att driva dagens interna aktiviteter, men definitivt inte den ledningen ville satta framfor var per definition otaliga och (skenbart) standigt missnojda kund. Saledes foreslogs det att Maurice tar hand om interna angelagenheter, medan Hr Baselius tar hand om all kommunikation och alla forhandlingar med kunden. Anda sedan jag borjade jobba pa projektet for flera ar sedan har jag varit exponerad mot kunden, och vi "kanner" varandra ganska val, tjuvnyp och smarre smockor inraknade. Det blir spannande att se hur saker och ting utvecklas.

For Emeline har det ocksa var varit intensivt pa det nya jobbet. Sedan hon borjade for tva veckor sedan har hon varit pa visit i Toulouse tva ganger, och konturen av det framtida foretaget borjar ta form. Till min enorma forvaning verkar hennes nya arbetsgivares IT-avdelning vara annu uslare an IT-avdelingen dar jag jobbar; endast efter tva veckor(!) har hon fatt en dator, och hon har fortfarande inte en fungerande mail-adress och en mobiltelefon. A ena sidan kan jag hapna over hur ett multinationellt foretag som hennes inte klarar av att hantera logistik sa att nyanstallda har nodvandiga resurser nar de tilltrader tjansten. Men a andra sidan ger det henne en artificiell mjukstart eftersom avsaknaden av kommunikationsmedel inledningsvis begransar inkommande arbetsborda. Emeline har patalat "problemet" for sin chef som ska ha sagt, "jaja, det tar sin lilla tid".