Pappaledighet i Antony

Emeline har atervant till jobbet i Elancourt och jag paborjar min pappaledighet for att pyssla om Anton. Anton ar latt att ha att gora med och gor inte sina foraldrars dagar och natter sa svara. Han ar mestadels glad och sympatisk och piper vanligtvis endast for fyllning och tomning.

Under morgonen, da Anton sovit, har jag kikat pa ett program som finns att se pa SVT Play; Hundra svenska ar. Bland avsnitten som finns tillgangliga sag jag "A dyre prins", som handlar om det svenska kungahuset under 1900-talet. Foga forvanande var att en stor del av programmet handlade om Gustav V, alias Mr G eller V-Gurra, som satt 43 ar pa tronen. Trots att det handlar om en svunnen tid, med alderdomliga koder och bruk, ar det svart att kanna nagon som helst sympati med den gamle monarken. Det ligger nagot anakronistiskt over klippen fran tex barnens dag 1950 dar kungen spatserar runt i generalsuniform, tyngd av dekorationer. Att ens narma sig ett barn, den dagens jubilar, tycktes vara otankbart, och monarken strovar ront och nickar kort mot askadarskaran. SVT som mig veteligen aldrig gjort sig kant for att vaga vara granskande, kritisk eller kontroversiell mot kungafamiljen nojer sig med att kort belysa kungens nazisympatier.

Gustav V var sakert en produkt, om an en utifran sett osympatisk sadan, av sin tid. Men vad som ar an mer iogonfallande ar hur kungahuset aven under den andra halvan av 1900-talet, solitt sitter kvar i forlegade traditioner och protokoll, och framforallt ar en odemokratisk rest av en svunnen epok. I programmets avslutning tillfragas prins Sigvard Bernadotte, 90 ar, om huruvida det ar bra med monarki. Prinsen svarar undflyende, "Det ar en samhallsfraga. Det kan jag inte svara pa".

Enligt FSI (Forskningsgruppen for Samhalls- och Informationsstudier) har kungahuset och monarkin i Sverige kontinuerligt tappat stod bland befolkningen. "För 15 år sedan tyckte sju av tio svenskar att det var bra att Sverige är en monarki, medan bara en av tio tyckte att det var dåligt. I dag är det mindre än varannan svensk som stöder monarkin, medan en av fyra är emot." (kalla: DN).

Anmarkningsvart ar att kungahuset, alltsa den kungliga familjen, far svagare stod (40%) an monarkin i Sverige (46%). For en kung maste det svida att det forvisso svaga men andock folkliga stodet ar storre for institutionen an for familjen som inkarnerar den. En pjas vars skadespelare har tappat tron och vars publik sviker, blir inte langvarig pa scenen.

Det ar min forhoppning att fler svenskar ser monarkin for vad den ar; en odemokratisk rest som skall avskaffas. Saval borgare som socialdemokrater har lange undvikit fragan genom att forringa det politiska inflytande kungafamiljen har. Endast Vansterpartiet och nagra ungdomsforbund har drivit fragan om monarkins avskaffande. Men den dagen det ar fler som ar uttalat mot monarkin an de som uttalat ar for monarkin, kommer den politiska aritmetiken gora fragan ater kommer pa tal.