fredag 20 maj 2011

Löpet i Frankrike just nu, samt Fransk administration

DSK i knipa
Nyheten som ockuperar totalt alla media just nu i Frankrike ar IMF-chefen Dominique Strauss-Kahns (a.k.a DSK) affar i New York. Slar man pa radion talas det nastan enbart om DSK:s situation, huruvida han fallit offer for en konspiration eller om han verkligen forkripit sig pa staderskan pa Sofitel i New York. Franska media ar oppet fientliga gentemot den amerikanska rattvisan, och enligt opinionsundersokningar tror majoriteten av befolkningen att det ar DSK som ar offret, och inte staderskan. Av ren nyfikenhet tittade jag i svenska media och sag att nyheten fatt betydligt mindre utrymme. I gardagens DN stod en notis om affaren efter en artikel om tva kossor innebranda i Bromölla... A andra sidan kan jag tanka mig att man i Frankrike struntar blankt i "Svennis" forehavanden, aven om de orsakar stor uppstandelse i Sverige.

Administration
Foljande en fodsel far foraldrarna helt gratis en hel del papperstrassel att hantera, och det helt oberoende av land, antar jag. I Frankrike tycker jag att det ar mindre komplicerat nu an det var tidigare, eller sa ar det sa att jag vant mig och battre forstar hur det funkar... Ett fundamentalt dokument i det har landet ar den sk "Livret de famille", eller Familjeboken, som ar ett slags personbevis for hela familjen. Livret de famille ar en liten bok dar famijens foraldrar, fodslar och dodsfall ar fortecknade. Pa satt och vis kan man se den som en decentraliserad "kyrkbok". (Fast i Frankrike kan man naturligtvis inte tala om kyrkbok, da kyrkan och staten skildes med all onskvard tydlighet for drygt 200 ar sedan. Frankrike ar en REPUBLIK, med republikanska varden och befolkningen ar goda republikaner oavsett politisk farg...). Familjeboken ar en handling som efterfragas i alla sammanhang dar man ansoker om nagot som har med familjen att gora, sasom dagisplats, motsv barnbidrag, etc. Emeline var pa l'Hôtel de ville, dvs kommunalhuset, idag for att hamta var Familjebok, och blev bestort nar hon sag att sidan for fadern ar tom! Hon papekade misstaget, men fick till svar att det var i sin ordning, eftersom fadern inte ar fransk medborgare. Jag brukar inte kanna mig sarskilt diskriminerad i allmanhet, men att jag i REPUBLIKENS ogon inte platsar for att bli skriven som Antons far kandes mattligt roligt. Emeline insisterade pa att jag skulle sta skriven, men tjanstemannen havdade att det kort och gott inte var mojligt. Till slut gick tjanstemannen med pa att skriva in mig i rutan "ovriga marginella observationer". Pappans totala onodighet i samhallets ogon har jag kant pa under de tre veckor som gatt sedan Antons fodsel, men har fick jag det skrifligt dessutom, med republikens sigill...

I rattvisans namn kan jag ge svenska myndigheter en slang av sleven likval. I borjan av veckan tittade jag pa mitt korkort och sag att det snart gar ut. Jag skrev ett mail till vad nu verket heter (Trafiksakerhetsverket? Vagverket?) for att hora mig for hur jag fornyar mitt korkort, och fick till svar att det inte kunde fornyas eftersom jag inte ar skriven i Sverige. Det ska ha intratt en ny lag sedan 1 dec 2010 som faststaller att korkort skall fornyas i det land man ar skriven i. Saledes maste jag ansoka om ett fransk korkort, som ar en inte alltfor fortroendeingivande bit kartong med ett dithaftat foto. Detta for med sig att jag nu maste underkasta mig Sarkozys poangsystem som jag hittills varit forskonad fran. De franska reglerna for trafikforseelser och tillika poangsystem ar ganska harda, och nu ar det slut pa immuniteten tyvarr. Da jag inom kort kommer forlora mitt (forutom passet) enda svenska Leg ringde jag till Skatteverket for att fraga om jag kunde fa en svensk ordinar id-handling. Till min stora forvaning fick jag hora att svenskt leg far man endast om man bor i Sverige... Nu kanske det inte forandrar sarskilt mycket rent konkret, men nar man bott utomlands ett bra tag, far man intrycket att svenska myndigheter helst vill slippa ha med en att gora och gor allt for att forskjuta en.
Jag har precis fyllt i en ansokan for att Anton ska fa svenskt medborgarskap, och jag vore inte forvanad om Migrationsverket svarar att jag maste ha svenskt leg for att styrka legitimiteten av min ansokan och mitt medborgarskap...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar