En dikt om söndagen

Det uppenbart
obskyra
som växer
i dunkel,

kan bara
klämmas fram
likt en
karbunkel.

Olyckan,
likt svalan
som landar
pa backen,

bjuds in
till bords
när myran
lämnar stacken.

Hur ska
katten finna
sin väg
över fältet,

när det innersta,
vita rummet,
är packat
som isbältet?