Flera perigordinska ankor
fick plikta med livet
for lunchen
i parken
med vannerna.
Mörkt, mört kött,
som faller av benet
och en subtil smak
av nagot vilt,
att ata med handen.
Nar lunchen var över,
aterstod endast,
en konservburk,
med ankornas forsakring,
mot harda tider.
En dryg liter av,
deras nödforrad,
deras fett,
blev till en...
...ljuslykta pa balkongen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar