GR20, augusti 2009, Monte Ritondo med sjon Bellebone

I Ajaccio forlorade jag av nagon anledning min fortraffliga hatt som jag kopt i Toronto forra aret. Jag hade inte riktigt tid att leta reda pa nagon lamplig ersattare och efter att jag anlant i Vizzavona kunde jag glomma att hitta en ny. Pa Korsika ar det inte nagon bra idé att vandra utan huvudbonad, sa jag tog min "Yassir", eller Keffiyeh som det heter, och forkladde mig till jihadist. Snyggt var det inte, men det skyddade mot solen.

Ett stycke fran stugan Petra Piana (1842möh) finns det en topp pa drygt 2600möh, Monte Rotondu, som har rykte om sig att vara en av Korsikas vackraste. Pa vagen fran stugan upp pa toppen passerar man aven en bergssjo, Lac Bellebone, som ska vara Korsikas storsta sjo med en yta pa 7 hektar och ett djup pa 36m.

De 20090831_Corsica

Jean-Marie & co hade beslutat att lagga en vilodag idag och gora an topptur, och det passade mig ganska bra for att jag hade hittills inte riktigt gjort nagra bestigningar. Nar jag gar sjalv brukar jag planera for att ga mellan A och B pa kortast mojliga tid och da blir det inte sa manga sidoutflykter av.

Utan ryggsack ar klattringen en barnlek och t.o.m. Soizic som i resans borjan den minst vane vandraren tyckte att det gick oforskamt latt. Noémie daremot hade en svar dag, trots sin goda fysiska form, da hon led svart av sin hojdradsla. I varje "lufig" passage greps hon av latt panik och mer eller mindre kralade forbi. Men trots panik, andnod och tarar klarade hon sig, med lite lagarbete, hela vagen upp till toppen.

De 20090831_Corsica

Utsikten fran toppen ar fantastisk och man ser anda till havet runt om. Det sags att tidigt pa dagen, innan hettan skapar dimma till havs, kan man se anda till Frankrike, forlat, Kontinenten.

De 20090831_Corsica

Ett par meter fran toppen ligger en hydda av sten som tjanar som en mycket spartansk toppstuga. En dag ska jag ta mig tid till att avsluta ett marschpass pa toppen, stanna over natten i stugan och sedan se soluppgangen i oster fran toppen.

De 20090831_Corsica

Soizic och toppstugan.

Pa hemvagen stannade vi till vid sjon och tog ett dopp. Jag var den ende som gav mig pa att bada. Vattnet var kanske 15-16°C i ytan och lite kallare ett par meter ner. Bretagnarna, som i allmanhet betraktas som hangivna kallbadare, nojde sig med att solbada. Till deras forsvar kanske ska sagas att det trots augustihettan lag tva snofalt kvar i nara anslutning till sjon. Vattnet var kristallklart. Jag fridok ner till en fem sex meters djup och kande en latt rysning nar jag passerade kanten dar botten gar fran svag sluttning till att stupa ratt ner i det turkosa djupet. Jag bestamde mig da for att en dag komma tillbaka med dykutrustning for att utforska botten pa denna gigantiska cocktail-drink. Formodligen finns inte sa mycket att se pa botten, men det gor inget; bara grejen att vara en av fa (om ens nagon) dykare att orka slapa dykprylar anda hit till 2300möh och sedan dyka i denna fantastiska sjo rattfardigar besvaret.

De 20090831_Corsica

Ater vid stugan, berattde Noémie att hon bestamt sig for att avbryta sin vandring nasta morgon eftresom hon inte kande sig psykiskt mogen for att ge sig pa aterstoden som skulle vara an stenigare och brantare an det vi upplevt under dagen.

Vid middagen rakade Jean-Marie och Noémie ut for att valta en av pasarna med skallhet frystorkad mat (ett slags lappskojs, tror jag) och de blev rejalt branda. Noémie fick ett litet forsta gradens brannsar pa hoften och Jean-Marie fick ett stort otackt andra gradens brannsar pa hogerarmen.

De 20090831_CorsicaAj

Aj, aj, aj!

Folj ledmarkeringen!

GR20, augusti 2009, D+4, Avmarsch fran Vizzavona

Sondag 23 augusti 2009, D+4

Vid sex var jag klar for avmarsch mot de 1000 hojdmetrar som skilde mig fran passet. Det var svalt och vackert vader och stigningen kandes betydligt skonare an den gjorde forsta dagen fran Conca trots att det var hogre. Klockan nio nadde jag passet och vid 11 var jag framme vid stugan Onda. Onda har lite daligt rykte pga sitt lage, att det ar struligt att skaffa vatten och for att stugvarden inte ar den trevligaste, sa jag stannade bara for att ata lunch ett kort slag.

De 20090831_Corsica

Fran Onda till Petra Piana over kammen ar inte en sarskilt svar vag, men det tar sin tid. Lutningen ar inte sa farlig, men en ar sakta avtagande mot toppen vilket far till foljd att sikten ar starkt begransad. Nar man traskar uppfor ser det hela tiden ut som att hogsta punkten ar nara, men varje gang (utom den sista) misstar man sig vilket urholkar motivationen lite.

Nar jag efter en fyra timmars marsch kom fram till Petra Piana stotte jag nastan omedelbart pa Soizic som sag ut att inte tro sina ogon nar hon sag mig. Hon blev riktigt forvanad att aterse mig pa GR20. Jang fann Jean-Marie och Cécile till bords i fard med att spela kort med nagra andra vandrare och aven de hade svart att tro vad de sag. Jag berattade kort om hur det gick for mig sedan jag lamnade dem och hur min planering plotsligt forandrats. Jag bjod pa en omgang Pietra for att fira aterforenandet.

De 20090831_Corsica

De 20090831_Corsica

Cécile

De 20090831_Corsica

Jean-Marie

Folj ledmarkeringen!

GR20, augusti 2009, P+2, dykning i Ajaccio, avfard mot Vizzavona

Lordagen den 22 augusti 2009, P+2
Dagens dyk var pa ett stalle som kallas le Sec des Belges, eller Belgarnas revkolonn pa svenska. Jag dok med en gammal dykinstruktor som pa aldre dar sa sig vilja dyka utan att ta nagot som ansvar for nagon annan an sig sjalv, och som inte ville dyka pa stallen han inte kande till om han inte var ledsagad av en guide. Han sa att han hade dykt tre ganger om dagen, aret runt i tio ar pa Tioman Island, Malaysia, sa jag kan forsta om han ville att det skulle vara okomplicerat. Vi drog bada tva valdigt lite luft och hade inte dykledaren satt maxtiden till 50 minuter hade vi stannat en och en halv timme i vattnet. Nar jag klev ur vattnet hade jag 120 bar (av 210) kvar och min kamrat hade 100 bar kvar. (vanligtvis ska man ha mellan 30 och 50 bar vid avslutat dyk)

Min dykdator hade burit sig lite illa at under dyket. I slutet av dyket visade datorn som vanligt att jag skulle stanna och gora ett sakerhersstopp vid 3 meter. Daremot nar jag tittate upp mot ytan, sag jag att den var relativt langt borta, uppskattningsvis mellan 9 och 10 meter. Jag blev lite perplex, men da jag hade gott om luft kvar bestamde jag mig for att fortsatta dyket utan nagon speciell atgard. Felet blev an med pataligt nar datorn visade 0 meter trots att jag var langt under ytan, pa ca 6 meters djup. Enligt datorn var dyket avslutat, och den borjade istallet visa aterstaende nofly-tid, dvs tiden man ska avhalla sig fran att flyga... Efetr dyket, tillbaka pa zodiacen, tittade jag i datorns profilminne och sag att mitt dyk börjat pa 12 meters djup. Vad jag forstar "vaknade" datorn sent och missade helt och hallet borjan av nedstigningen, varav felet i djupindikeringen. Slutsatsen ar att det ar praktiskt med dykdatorer men att man ska anvanda dem med forsiktighet och alltid ha antingen gott om luft eller en plan B (eller helst bada delarna).

Efter dyket atervande jag till campingen och packade ryggsacken for att sedan bege mig till stationen i Ajaccio for avfard mot Vizzavona. En och en halv timme senare stod jag ater i Vizzavona och jag satte upp mitt talt bakom stationshuset. Jag kom i samsprak med nagra tyskar som kom norrifran och berattade om att det "gick" magsjuka pa GR20. Tydligen hade det funnits talrika fall av magsjuka bland vandrarna intill stugan Petra Piana och tyskarna hade vissa tvivel pa vattenkvaliteten vid stugan.

Folj ledmarkeringen!

GR20, augusti 2009, P+1, Dykning i Ajaccio

Fredagen den 21 augusti 2009, P+1

Morgonens dyk var pa ett stalle som kallas "le banc Provençal" som ar ganska djupt (~50m) och vanligtvis endast for erfarna dykare (CMAS*** och uppat). Aven har ar det fraga om revkolonner som reser sig fran botten pa 40 till 50 m upp till 15-20m. Jag dok anyo med sébastien som jag lart kanna under gardagen och en Instruktorsaspirant, Pascale, som hade besokt stallet tidigar. Vi dok ner till 40m med en gang och kunde dar betrakta hur en av havets rovdjur (mérou heter den pa franska och grouper pa engelska, men vad den kan tankas heta pa svenska har jag ingen aning om) jagade for brodfodan. Sedan bestamdes sig Pascale, som hade hogst grad av oss tre och saledes var omgangschef, for att fortsatta och leta efter ett par kolonner lite langre bort. Sjalv tyckte jag att vi kunde stanna dar vi var och titta narmare, men som bekant kan man inte fora nagra riktiga diskussioner under vattnet och belutade mig for att vara en god soldat och folja chefen. Efter en stund blev det uppenbart att vi forlorat kontakten med kolonnerna vi kom ifran och att vi inte kommit fram till kolonnerna Pascale letade efter. Dessutom borjade Pascales dykdator gora sig pamind och sa till om tiden vr ute om hon inte ville dekostoppa pa vagen upp. Saledes hamnade vi "i det bla" som man sager, dvs utan kontakt med vare sig botten eller nagon fast referenspunkt, mitt i vattnet. Det ar inget farligt i sig, men man maste vara vaksam pa att man haller djupet och aker varken upp eller ner. Det ar inte var dag man gor ett dyk "i det bla" och man kan betrakta det som en god ovning. Enligt "boken" ska man i sadana situationer "skjuta sack", dvs slappa upp en boj med lina och sedan hanga under bojen for att undvika att bli overkord pa vagen upp. Enligt protokollet tog Pascale fram sin dykboj, men missade en detalj; vi var pa 18 m djup, och hennes bojlina visade sig vara endast 12m...
Vi var tvungna att slappa bojen och hamta den senare. Nu rakade det vara sa klart i vattnet att vi kunde se bojen och sanket fran 18m, men hade sikten varit lite samre eller vinden lite starkare hade det blivit lite besvarligt.
Lesson learned: a) man maste veta exakt hur lang ens bojlina ar, och b) verifiera djupet man ar pa innan man ger sig pa att "skjuta sack". Ar det djupare an linan ar lang ska man lata bli att gora det just da... Det later ganska uppenbart, sarskilt nar man beskriver forloppet i efterhand, men tydligen behover man ha varit med om det en gang innan laxan gar in.

Senare pa kvallen ringde jag till Emeline. Pa jobbet hade flera personer insjuknat inte i svininfluensa men i kikhosta och nu kande hon sig krasslig sjalv. Hon kande sig bade risig och orolig, da kikhosta enligt uppgift behandlas med ett antibiotikum som hon ar allergisk mot. Saledes bestamde sig Emeline for att stalla in sin resa till Korsika och tillfriskna i Antony istallet. Jag kande mig inte sarskilt uppat av det beskedet, dels for att E inte madde bra, dels for att det stallde var planering pa anda. Den kvallen funderade jag lange pa vad jag hade for val; Enligt vad E sjalv sa var hon inte sjuk sa att hon behovde min direkta hjalp i hemmet, och att hon tyckte att jag inte skulle komma hem. Den led jag hade planerat att vi skulle ga tillsammans, Mare à Mare, hade jag ingen lust att ga ensam da den ar lite val mild och jag tror att jag skulle finna den lite trist vid sidan av GR20. Saaledes bestamde jag mig for att aka tillbaka till Vizzavona och fortsatta norrut. Nar jag raknade pa dagarna kom jag fram till att J-M & co borde befinna sig nagonstans i borjan av norra GR20, och att jag kanske kunde hinna ifatt dem om jag lamnade Ajaccio pa lordagen.

Folj ledmarkeringen!

GR20, Augusti 2009, Dagen "P", Ajaccio

Torsdag 20 augusti 2009, Dagen "P" som i "Plongée" (dykning)
Klockan atta hamtade Jean-Pierre fran dykklubben Isula upp mig vid campingplatsen. Det tog inte manga minuter att aka till klubben, och jag uppskattade att det skulle ta mig ca 15 minuter att ga till fots mellan campingen och klubben. Jean-Pierre serverade mig en kopp kaffe och fortsatte sedan att satta mig in i hur klubben fungerade. Vid nio hade jag fatt all materiel jag behovde for att dyka och vid halv tio satt jag pa zodiac:en pa vag till les îles Sanguinaires for mitt forsta dyk pa Punta Piumbata. Dykstallet ar av typen revkolonn, dar botten som ligger pa ca 35m reser sig mot ytan i en grupp av pelare, dar marinlivet ar speciellt rikt. Min dykkamra, CMAS***, for morgonen var en fotograf vid namn Sébastien. Vi sag bla ett stim av barracuda.

Vid tolv var vi tillbaka pa stranden och nasta dyk var planerat till klockan tva. Jag tog en tur runt klubben och kunde konstatera att forutom ett par restauranger och nagra strandbutiker fanns det inte mycket pa vagen till les Sanguinaires.

Pa eftermiddagsdyket dok vi pa ett stalle som kallas for le Tabernacle. Jag har inte den blekaste om varfor det kallas sa, men det ar underhallande att ordet ar har en religios betydelse pa franska men ar ett kraftuttryck pa Québecois... Le Tabernacle ar ganska grunt (<25m) med nagra revkolonner och ett "falt" av klippblock dar faunan gommer sig i skrevor och haligheter. Dyket, som jag gjorde i sallskap av tva andra dykare, var trevligt men utan nagra utmaningar. Vi sag bla hummer, krabbor och muränor.

Kvallen kommen, ater pa campingplatsen, bestamde jag mig for att tvatta mina klader. Fargen pa tvattvattnet bekraftade att det var en nodvandighet.

Följ ledmarkeringen!

GR20, augusti 2009, D+3, Avmarsch fran Prati

Onsdagen den 19 augusti 2009, D+3
Som vanligt ljod min vackarklocka fem i fem. Efter att ha packat ihop taltet och atit frukost bar det av vid 6. Jag tog farval av garkvallens bekantskap Alexi, Gaël och NN och bad dem framfora mina halsningar till bretagnarna som de troligtvis skulle mota under dagen eller morgondagen.

De 20090831_Corsica

Jag paborjade min marsch mot stugan Capanelle och sedan Vizzavona dar jag sedan skulle ta taget till Ajaccio. Bortsett fran borjan ar det en lang och utdragen vandring nedfor genom skogen, och jag blev ratt sa less efter ett tag. Det ar forvisso behagligt att inte behova anstranga sig sa hart, men landskapet tycker jag blir lite langtrakigt i langden. Personligen foredrog jag forefgaende etapper over berg och kammar, och dagens vandring kandes som en transportstracka som jag ville klara av sa fort som mojligt. Ett undantag i monotonin var nar jag traffade pa en grupp australiensare som hade hittat en salamander i skogen. Det finns en del salamandrar pa Korsika, men jag blir alltid lika forvanad nar jag ser en. Man ser grona odlor bokstavligen overallt, men salamandrar ar lite mer ovanligt. Dessutom ar de saregna i sin teckning, morfologi och beteende.

De 20090831_Corsica

De 20090831_Corsica

Stugan Capanelle ar forhallandevis ointressant och jag stannade endast for att dricka en smula.
Mellan Capanelle och Vizzavona blockerades stigen tillfalligt av en mula som vagrade flytta pa sig. Da den stod mes andan at mitt hall kandes det inte som att jag hade nagon lust att tranga mig forbi med tanke pa riksen att fa sig en spark eller tva. Jag passade pa att ta ett par kort i vantan pa att mulan skulle flytta pa sig, men icke. Till slut tog jag lite grus i naven och hann kasta en fyra fem stenar pa landen innan mulan bestamde sig for att lamna passagen fri.

De 20090831_Corsica

Precis intill leden ligger faboden Alzeta som sag ut att ha blivit val restaurerat, men da jag inte sag en sjal valde jag att fortsatta. Vid fyra kom jag till slut fram till Vizzavona dar jag hade ungefar tva timmars vantan pa kvallstaget till Ajaccio. Jag hade ringt i forvag till dykcentrat Isula for att reservera plats pa dykbaten till les îles Sanguinaires infor morgondagen, och jag langtade tills jag skulle vara i vattnet. Taget var fullt, och jag fick sta upp i de knappa nittio minuter som tagresan tog. I vanliga fall gor det inte sa mycket, men nar man har ett par dagars intensiv vandring i benen blir det lite traligt i langden.

Framme i Ajaccio gjorde jag en snabb svang i stan for att fa en kansla for hur stan sag ut och for att lokalistera stationen i forhallande till huvudartarerna och turistbyran. Pa turistbyran fragade jag efter en campingplats som inte lag alltfor langt fran dykcentrat och jag fick rekommenadation om Barbicaja** som lag en dryg kilometer fran Isula dykcenter. De sa forvisso att det kunde vara fullt, men da jag inte fick nagot svar pa telefon bestamde jag mig for att chansa och improvisera om nodvandigt. Nar jag kom fram till campingen visade det sig att det var fullt for bilburna campare, men att det inte var nagra problem alls om man bara hade ett talt. Daremot var det osakert varifran de tva stjarnorna pa skylten kom fran. Det var grisigt och ostadat och jag hade garna tagit bort minst den ena eller rent av bada tva. Det slog mig sedan att stjarnorna indikerar en niva av tillgangliga tjanster och inte graden av renhet eller hur pas valorganiserad campingen ar. Duscharna sag ut som sju svara ar med samtliga kladhangare trasiga, med nasdukar, bindor och gamla plaster pa golvet. Jag angrade bittert att jag hade rationaliserat bort mina strandtofflor i min iver att ha lattast mojliga packning.

Folj ledmarkeringen!

GR20, augusti 2009, D+2, Avmarsch fran Pedinielli

Tisdagen den 18 augusti 2009, D+2
Jag klev upp tidigt den har morgonen och passade pa att ta nagra bilder i morkret och tystnaden.

De 20090831_Corsica

Fran Pedinielli till Usciolu tog det inte mer an ca fyra timmar. Leden gar over en ganska spektakular kam och jag hade det riktigt roligt, tillochmed nar jag var tvungen att klattra en smula for att jag orienterat fel.

De 20090831_Corsica

De 20090831_Corsica

Vd stugan Usciolu radde lugnet fore stormen, enligt stugvakten. Han var i fard med att forbereda for att ta emot fem grupper om 12 vandrare vardera som skulle komma fram lite senare under eftermiddagen. Efter avklarad lunch packade jag ihop, vilade lite och fortsatte sedan mot stugan Prati.

De 20090831_Corsica

Fran Usciolu gar GR20 ater over kammen mot stugan Prati, och man far rakna med ca 6h vandring.

De 20090831_Corsica

Fyra timmar senare, stod jag vid foten av Punta Capella, som ar kand for att vara den sista (om man kommer fran norr) toppen over 2000m.

De 20090831_Corsica

I sluttningen traffade jag tva seniordamer som fick kampa lika mycket uppfor som utfor. De verkade nagot nedslagna och jag stannade till for att se om en stunds konversation kunde fa dem i battre mod. De fragade mig hur langt det var kvar till stugan, och jag plockade fram kartan for att kunna soka ett svar. Enligt min avlasning skulle det vara ca tva timmars vandring for att komma till stugan. "Tva tillar for dig som ar ung...? det betyder fyra timmar for oss gamlingar!" utbrast den ene. Innan jag lamnade de tva seniorerna lovade jag att jag skulle be stugvakten att stalla undan tva sarskilt kalla ol at dem infor deras ankomst.

Leden passerar endast nagra hundra meter, och kanske 50 hojdmeter, fran toppen, men jag kande inte for att klattra mer an jag redan klattrat den dagen. Det enda jag ville just da var att komma fram for att vila och tvatta mig lite. Sedan jag lamnade "vaskerna" i Conca hade jag inte tagit tid att tvatta mig ordentligt, och min t-tröja borjade bli lite stel och laskig av all accumulerad transpiration. Framme vid stugan kunde jag konstatera tre saker: a) stugan ar trevlig och har en mycket fin utsikt b) ytan som tjanstgor som campingplats ar riktigt trevlig ty for en gangs skull ar marken mjuk och fin istallet for hard och stening som pa de flasta stallena, och c) duschen var lika rustik som iskall.

Nar jag var klar med tvatt och att sla lager gick jag till de ovriga vandrarna som satt bredvid stugan. Dar larde jag kanna tre bretagnare (annu fler bretagnare!) som gick fran norr mot syd. Alexi, Gaël och NN var fiskefantaster och fiskade korsikansk forell i backar och sjöar.

De 20090831_Corsica

Den korsikanske forellen ska vara annorlunda an den man kan fiska pa kontinenten, och Alexi lovordade den. Alexi&co hade redan hunnit sanka en eller tva flaskor vin, men vi delade pa en flaska korsikanskt vin som var utmarkt redan vid tredje glaset. En festlig detalj med korsika ar att manag dagligvaruprodukter ar marka som "korsikanska" och ar ofta lite dyrare och enligt mitt tycke inte ett dugg godare eller batttre an varan som inte ar uttryckligt korsikansk. Jag tanker i synnerhet pa vin, brod och ost. Undantaget till den har "regeln" ar enligt mig vissa charkvaror: tex Lonzu, som ar utmarkt.

"Nordlingar" mot "sydlingar"
Majoriteten vandrare gar GR20 fran Norr mot Syd. Valet att ga mot strommen har sina for och nackdelar. A ena sidan ar sodra delen mindre avancerad och "brutal" an den nordliga delen och jag tycker det ar lampligt att "ga in sig" pa lite mildare terrang an att borja med det svaraste. A andra sidan korsar man mycket folk och hinner inte knyta sa mycket kontakt under dessa korta moten. Nordlingarna som startar samtidigt (pa franska kallar men det att "ta samma tag") foljs at mer eller mindre under tva veckor, och hinner lara kanna varandra. Givetvis kan samma "tageffekt" uppsta bland sydlingarna med, men da de ar betydligt farre ar det mindre uppenbart. Reser man i ett redan etablerat sallskap spelar det inte sa stor roll vilket hall man gar. Reser man ensam och vill lara kanna manniskor bor man nog ga nord-syd. Vill man vara lite mer solitar, ar syd-nord en bra idé.

Till de ovriga argumenten for syd-nord hor man ofta sagas att man slipper ha solen i ogonen hela dagen, men det har aldrig slagit mig som nagon riktigt avgorande. Den solsveda man som sydling undviker i ansiktet far man istallet pa vaderna som ar exponerade i soderlage hela dagen...

Följ ledmarkeringen!