Anton Baselius

Med naturen kan man inte forhandla, och Emeline och jag fick pa tisdagen bevis pa detta. Det var tankt att Emeline skulle "sattas igang" pa fredagen, men redan pa tisdag kvall gick vattnet. Vi hade forberett vaskor och prylar for BB, vilket underlattade det hela. Emeline pysslade i en kvart innan hon blev klar, vilket var precis tiden som behovdes for att min gratang skulle bli fardig. Det bar av till det narbelagna Hôpital Antoine Beclère i Clamart, och Emeline blev intagen omedelbart. Efter en rad undersokningar faststalldes att barnet madde bra, att forlossningen skulle sattas igang foljande dag, onsdag, vid lunch.

Det borjade bra och redan kl 18 var livmoderhalsen fullt oppen. Progressivt jobbade Emeline, ledd av barnmorskan, mot fodseln, men barnet kom inte ut. Fler och fler i personalstyrkan samlades i rummet, och kl 21 raknade jag till atta personer inklusive Emeline och mig sjalv. Efter att barnmorskan uttomt alla "mjuka" metoder, tillkallades obstetrikern/kirurgen for att lite tuffare tag skulle appliceras. Trots upprepade forsok med forst sugklocka och sedan forceps, forblev barnet i livmodern. Obstetrikern konstaterade att barnet madde fint, och att det fanns risk for att axlarna skulle fastna om huvudet passerade, vilket ledde till beslut att Emeline skulle snittas. Det bar av till operationssalen, och en kvart senare, 22h34, var Anton fodd, 51cm lang och 3260g!

Pga de ganska langdragna forsoken att fa ut Anton den naturliga vagen, visade det sig att han blivit lite ihopklamd och tilltufsad. Huvudet och framst ansiktet visade tecken pa lite omild behandling, med rejala blamarken pa alla utstickande delar; nasa, oron, haka etc. Det finns dem som sager att ett nyfott barn ar det vackraste som finns, men jag hor inte till den skaran. I sanning sag Anton ut som att han varit i ett rejalt krogslagsmal. Vantar man lite kommer det sakert at fixa till sig, men nej, Anton var inte vacker som nyfodd...

Fredag i Antony - Echographie

Knappt hade jag slagit upp ogonen imorse innan det var dags att bege sig till den lokala obstetrikmottagingen for 7:e manadens ultraljudsundersokning, eller echographie pa franska. De senaste veckorna har jag tillbringat lite val mycket tid pa kontoret, och dagen till ara har jag tagit en sk RTT-dag, narmaste svenska motsvarighet vore val "kompledigt".

Undersokningen bjod inte pa nagra direkta overraskningar; barnet mar bra, ser normalt ut och ligger over snittet i vikt och storlek. Lakare tittade speciellt pa hjarna, hjarta och mage. Emeline tittade mer pa matt och vikt och patalade att en av hennes vaninnor skall skamtsamt ha sagt "fraga alltid killen om hans blodgrupp och fodelsevikt innan du funderar pa att ha barn tillsammans...".
Sjalv tittade jag bland annat pa hjartat och foramen ovale (falx septi), som jag last om i dyklitteraturen.

Att jag intreserade mig for foramen ovale, som jag fran en ingenjorssynpunkt skulle kalla formaksshunten beror pa att den har en viss betydelse i forebyggande av tryckfallssjuka. Shunten ar oppen i fosterstadiet eftersom syretillforseln kommer fran placenta och inte fran lilla kretsloppet via lungorna som efter fodseln. Normalt sluts shunten efter fodseln och allt ar frid och frojd. Dock forekommer det att shunten ej sluts fullstandigt vilket inte skall vara sarskilt problematiskt i sig. Men i dyksammanhang innebar en ofullstandigt sluten shunt att lilla kretsloppet kan lacka over blod till det stora kretsloppet, vilket kan oka risken for tryckfallssjuka. I dykvarlden idag ar formaksshunten inget man "kollar" for att avgora huruvida en person har kontraindikation eller ej for dykning; formodligen har manga dykare en ofullstandigt sluten shunt utan att veta om det. Det som ar vart att tanka pa ar att det finns en rad erkanda forebyggande atgarder som galler for alla dykare oavsett hur shunten ar beskaffad. Bland dessa kan jag namna undvika utmattning under dyket och undvika att bara tungt efter avslutat dyk. Dessa atgarder fick en gang en av mina dykarvanner att utbrista att "dykning ar en sport for lata..."

Huruvida var knodd vill bli dykare eller ej lar vi inte fa veta an pa manga ar, men personligen tyckte jag det var det intressant att fa observera i realtid, pa vart barn, en fysiologisk aspekt som jag hittlills bara last om.

Mager manad for ff-goes-west

Den senaste manaden har varit synnerligen mager pa ff-goes-west. I vantan pa dagen D om ca tva manader har jag knegat pa som bast for att fa sa mycket gjort pa jobbet som mojligt nu. Saledes har det inte blivit sa mycket tid over till annat.

Under lordagen insisterade E pa att vi skulle aka till IKEA for att "titta". Att stangas med folkmassorna pa Ikea ar knappast min favoritsyselsattning, men vi forhandlade snabbt fram att om jag foljer med till Ikea en eftermiddag tycker E att det ar helt ok att jag under sondagen ger mig av och vadar i lera i katakomberna.

I en tidigare artikel skrev jag om "spelet" SLACS som gar ut pa att finna kortast mojliga lank mellan tva slumpmassigt valda artiklar i Wikipedia. I kvallens omgang fann jag att den hollandska fd fotbollsspelaren Michael Buskermolen kan nas i 10 klick fran mollusken Mitra Atjehensis, samt att Columbia Township, Bradford County, Pennsylvania ar endast fyra klick fran Timber Recycling. Vardelost vetande i hog klass...

Av nyfikenhet ville jag se om nagon annan an jag agnade sig at den har typen av time waster och Google gav svaret: "The Wikipedia Game", "Wikipedia Maze" och "Wikispeedia", har alla gemensamt att spelaren skall finna lanken mellan tva givna artiklar, precis som "SLACS". Intressanta varianter ar "Wikington Crescent" och "6 degrees of Kevin Bacon", dar spelaren startar fran en slumpvis artikel och ska pa kortast mojliga vag finna det bestamda nyckelordet (tunnelbanestationen "Wikington Crescent" respektive skadespelaren "Kevin Bacon"). Till sist drog jag mig till minnes att jag under mitt forsta ar pa KTH prenumererade pa ett nyhetsbrev som kallades 6 degrees, baserat pa principen 6 degrees of separation, som har betydligt aldre rotter. Intet nytt under solen.

Helg i Le Havre

Pa lordagsmorgonen for E och jag till Le Havre for att halsa pa E:s bror med familj. I Le Havre blaste det snalt pa lordagen, men pa sondag morgon var vadret betydligt mildare. Just den har helgen ar det sk "grande marée" dvs exceptionellt hog tidvattenskillnad. Att havet drar sig tillbaka langre an normalt gor att stora skaror av sk "fotfiskare" (pêcheurs à pied) passar pa att fiska snackor och krabbor som vanligtvis inte ar tillgangliga. Fotfisket gar till pa sa vis att man utrustar sig med en kratta, en spade och en hink och sedan vid lagvatten spanar efter de vallar som bildas av att djuren graver ner sig i sanden/gruset. Man krattar vallarna och kan om man har tur finna valthornssnackor (bulots), smakrabbor (étrilles), och ett slags avlang mollusk som jag inte vet vad den heter pa svenska (couteau).
Fr.v. Samia, Théo, Emeline, Nicolas

Vardelost vetande

Vardelost vetande ar en hobby jag agnar mig at, ofta om natterna. Nedan ett exempel pa vad jag lart mig senast.

Upphovsmannen till haftstiftet ar omtvistat, men det registrerade patentet ar fran 1904. Pa engelska kallas haftstiftet antingen "thumb tack" (U.S.), "drawing pin" (UK) eller "push pin" (UK). Pa franska kallas haftstiftet allmant "punaise", vilket sedan lange ar det folkliga namnet pa arten Palomena prasina, eller "bärfis" pa svenska. Varfor haftstiftet pa franska delar namn med barfisen ar oklart. Somliga jag fragat sager att namnet kommer fran att fingerrorelsen med vilken man fatser ett haftstift pa anslagstavlan skulle paminna hur man krossar en barfis. Dock kanns det lite tvivelaktigt att nagon skulle vilja krossa en barfis med flit, pga den patrangande lukten som resulterar. Dock anvands "punaise" ibland aven for en vidare ordning av arter, skinnbaggarna, av vilka man kan finna vagglusen, som kanske kan ge substans om teorin av krossrorelsen. I samband med mina efterforskningar om vagglusens sammanhang med haftstiftet snubblade jag over lika intressanta som obehagliga fakta om vagglusen: artens forokning sker genom sk traumatisk insemination. Lushonan har en konsoppning, men hanen anvander sig inte av den alls under kopulationen. Istallet sticker hanen honan i buken med en gadd, tvars genom bukskolden och injicerar sadesvadskan. Till skillnad fran manniskor ar hos manga insekter blodet och det lymfatiska systemet ej skilt at, och insektens alla organ ar forsorjda av ett enda kretslopp, det sk hemolymfatiska. Darmed kan vagglushanens sad na honans alla orgen, och darbland hennes konsceller, och befrukta aggen. Aggen laggs sedan av honan genom konsoppningen. Kanske kan man kalla det en jungfrufodsel?

Vardelost vetande som sagt, men voilà resultatet av en los fundering (varfor heter haftstift punaise pa franska) och internets nast intill obegransade tillgang till information. Som en vidareutveckling av nyfikenhet kopplad till det planlosa surfandet, kan jag forela ett "nytt" kunskapsframjande spel: SLACS, Shortest Link between two Arbitrarily Chosen Subjects. Spelet gar till som foljer:

1. Navigera till din favoritkunskapssajt, tex www.wikipedia.org
2. Valj ett amne, vilket som helst, tex Berlinmuren.
3. Klicka sedan pa slumpartikel (Random article) for att fa ett slumpvist valt ord/namn/begrepp/etc, tex Saddam Hussein.
4. Sok pa det forsta ordet, Berlinmuren
5. Finn sedan lankar som leder till artiklar som successivt leder till det andra ordet/namnet, Saddam Hussein.
6. Den som funnit den kortaste kedjan av lankar har "vunnit".
7. Det ar tillatet att valja fran vilken ande man vill borja, fran det forsta eller det andra ordet.
8. Det ar ej tillatet att lagga till lankar i wikipedia under spelets gang.
   

I fallet Berlinmuren - Saddam Hussein ar kedjan inte sa komplicerad:
Berlin Wall - United States - War on Terror - Iraq War - Saddam Hussein.

Om jag ater begar tva slumpartiklar fran Wikipedia, tex St Peter's Church, Philadelphia och Ichoka, Bolivia, blir det lite klurigare. Hur kan man finna en lank mellan en kyrka i Philadelphia och en by i en avlagsen region i Bolivia? Har far man vara kreativ och fundera pa vad som knyter USA och Bolivia samman. Geografi? Historia? Kanda personer? Knark?

Sammanfattningsvis kan jag val tillsta att SLACS ar precis lika meningslost som vilket spel som helst. Till det battre framjar spelet det vardelosa vetandet. Ju fler som spelar SLACS, desto fler kommer kanna till att tex fran artikeln om Charles Joughin - chefsbagaren pa Titanic - har en vag men andock existerande lank till artikeln om Breitenau am Hochlantsch - en by i Österrike. Lat oss sla ett slag for det globala vardelosa vetandet! Spela SLACS sex till atta ganger om dagen :)

Nationella Dogmer

Fran ett land till ett annat finns det olika varderingar i vitt skilda amnen som inte kan/bör/ska ifragasattas. Om om man ar modig/dumdristig nog att ifragasatta dem mots man av oforstaende eller rent av av en idiotforklaring. Jag brukar kalla dessa varderingar "Nationella Dogmer".

En fransk nationell dogm som jag kanner till sedan lange ar den som kringgardar identitetshandlingar. Vill du ha ett tex mobiltelefonabonnemang eller ett lanekort pa biblioteket behover du a) din id-handling och b) din el- eller gasrakning(!). Rakningen maste man ha for att styrka sin bostadsadress, eftersom det tydligen inte ar mojligt att lita pa id-handlingen trots att bostadsadressen star pa baksidan. Darfor maste man varje gang man skriver in sig nagonstans ha en max tre manader gammal el- eller gasrakning till hands.
Att vara ofin och papeka att det i vissa lander finns sk personnummer och att med hjalp av detta nummer racker det med en id-handling, faller inte i god jord. Det brukar heta att "da kan ju vem som helst veta var du bor". Men det trodde jag var sjalva syftet med att visa upp sin elrakning...

Tva, for mig, nya Nationella Dogmer ror barn och speciellt nyfodingar:

Fransk Nationell Dogm #1: En foralder anvander enbart sterila nappflaskor.
I forberedelsen infor foraldraskap informeras de blivande foraldrarna om de olika metoderna att sterilisera en nappflaska (autoklav i hemmet, mikrovagsugnssterilisering, kemisk kallsterilisering, etc). Dock sags det inte ett ord vare sig om varfor nappflaskorna ska vara sterila eller pa vilka grunder det bedoms vara oumbarligt att sterilisera nappflaskan. Under ett mote vagade jag mig pa att stalla fragan, och barnmorskan sag pa mig med en blandning av hapnad och oforstaende.

- "Monsieur, jag sa att det finns olika metoder for att sterilisera nappflaskan".
Jaha, hon trodde jag inte hort...
- "Jo jag horde vad ni sa, och jag forstar att det finns olika metoder, men min fraga varfor det ar nodvandigt att sterilisera nappflaskan."
- "Men Monsieur, det maste ni val forsta, det finns bakterier overallt! Och det ar farligt for barnet! Det kan dö!"
- "Jovisst, men ar spadbarnsdodligheten hogre i lander som inte steriliserar nappflaskan an vad den ar i Frankrike?"
- "I utvecklade lander steriliserar man nappflaskor!", sa barnmorskan barskt, gav mig en strang blick, och gick sedan vidare i presentationen.

Jag har inte den blekaste aning om hur nappflaskor hanteras i Sverige, men jag har i arlighetens namn aldrig hort talas om nagot liknande. Efter barnmorskans resoluta avsnoppning tittade jag efter hemkomsten i exemplaret av "Att leva med Barn" som jag fick i julas, och det finns inte ett spar av sterilisering, vare sig i sakregistret eller i nappflaskekapitlet. I den franska motsvarigheten, "l'enfant du premier age", ar storre delen av nappflaskekapitlet agnat at sterilisering, men det star inte ett enda ord om varfor det ar viktigt... Att det ar viktigt ar sakert sa etablerat att det inte behover forklaras.

Antingen ar det sa att man i Sverige nojer sig med att helt simplet d i s k a nappflaskan, eller sa ar dogmen annu djupare rotad i Sverige an i Frankrike; man namner inte ens steriliseringen... (finns det nagon lasare som vet vad som ar praxis i Sverige, far den garna bidra med sin kunskap)

Fransk Nationell Dogm #2: En foralder klar sitt barn i en "Turbulette" for natten.
En "turbulette", aven kallad "gigoteuse", ar ett slags vadderad hangselsovsack som barnet sover i. Man lagger barnet i sovsacken, knapper fast hangslena, och sedan ar barnets sakerhet over natten tryggad. Att lata barnet sova med en filt ar helt oacceptabelt, och namner man ens mojligheten att sova med nagot annat an en "turbulette" kan vissa mammor bli arga och undra hur nagon kan medvetet vilja utsatta sitt barn for en sadan risk. Enligt fransk doktrin kan filtar och (losa) sangklader vara farliga for spadbarn och det ska finnas en risk for plotslig spadbarnsdod som ar kopplad till filtar i sangen. Saledes star det "Turbulette/Gigoteuse" pa checklistan fran BB over saker som blivande foraldrar absolut ska ha kopt innan nedkomsten.
Nar jag laste pa om plotslig spadbarnsdod kunde jag lasa att det inte ar helt faststallt exakt vad det beror pa ej heller hur det forebyggs. Bland riskfaktorerna fanns rokande foraldrar. Just att roka i hemmet har lange varit helt OK i Frankrike, samtidigt som turbuletten var helt oumbarlig. Till det battre hor att pa senare tid har det blivit allt vanligare att folk roker ute istallet for inne, speciellt om de har barn.

Sa i rattvisans namn ska jag namna att det aven i Sverige finns nationella dogmer, och bland dessa kan jag namna den som, ur mitt perspektiv, ar den allra framsta:

Svensk Nationell Dogm #1: "En foralder skickar ut sina barn i det fina vadret"
Ar det fint vader gar det inte att vara inomhus. Jag tillhor nog skaran manniskor som anammar denna dogm, bara for att det rakar kannas bra. Men ibland mots jag av oforstaende i Frankrike som inte indoktrinerat generation efter generation med detta credo. "Ut gar man val om man har lust" brukar mina franska vanner saga.

Sa, hur kommer Emeline och jag hantera vara respektive Nationella Dogmer? Vi kommer sakert ha en "turbulette" hos oss, nappflaskan kommer sakert vara steril och jag kommer sakert jaga ut bade barnet och dess mamma ut i solskenet. ;)

Om nagon lasare har en egen Nationell Dogm att bidra med, tar jag mer an garna del av dem.

Söndag i Antony

Efter en intensiv vecka med nagra smarre katastrofer (och deras losning) pa projektet (pa jobbet) pustade jag ut i fredags. Det ar skiftesbyte pa min sida saval som hos kunden, och det medfor att situationen ibland blir lite forvirrad. Kunden upplever det som att de inte blivit informerade om diverse arenden och deras radande tillstand, nar det i sjalva verket handlar om att de inte last ratt rapport. Dessa problem loses endast med en stor dos av talamod och pedagogik.

Jag har fatt en ny tjanst som sk (co-)SEM, (co-)System Engineering Manager. Att jag skriver "co-" beror pa att jag besatter en tjanst tillsammans med en kollega, Maurice. Tillsammans ska vi ta over fran den tidigare duon som drev systemdelen av projektet. Maurice ar en veteran inom System Engineering, en informell auktoritet inom foretaget. Vi har jobbat tillsammans i ett flertal ar med goda resultat. Maurice inkarnerar urtypen av en systemingenjor: metodisk, grundlig, ytterst noga med detaljer, till synes langsam men i langa loppet effektiv. Standigt ikladd en murrig ylletroja och en lika murrig manchesterbyxa besoker han de olika utvecklingsgrupperna och forhor sig om framsteg med lika delar diplomatisk takt och projektledarmassig fasthet. I sin ledarstil och personlighet ar Maurice precis ratt person for att driva dagens interna aktiviteter, men definitivt inte den ledningen ville satta framfor var per definition otaliga och (skenbart) standigt missnojda kund. Saledes foreslogs det att Maurice tar hand om interna angelagenheter, medan Hr Baselius tar hand om all kommunikation och alla forhandlingar med kunden. Anda sedan jag borjade jobba pa projektet for flera ar sedan har jag varit exponerad mot kunden, och vi "kanner" varandra ganska val, tjuvnyp och smarre smockor inraknade. Det blir spannande att se hur saker och ting utvecklas.

For Emeline har det ocksa var varit intensivt pa det nya jobbet. Sedan hon borjade for tva veckor sedan har hon varit pa visit i Toulouse tva ganger, och konturen av det framtida foretaget borjar ta form. Till min enorma forvaning verkar hennes nya arbetsgivares IT-avdelning vara annu uslare an IT-avdelingen dar jag jobbar; endast efter tva veckor(!) har hon fatt en dator, och hon har fortfarande inte en fungerande mail-adress och en mobiltelefon. A ena sidan kan jag hapna over hur ett multinationellt foretag som hennes inte klarar av att hantera logistik sa att nyanstallda har nodvandiga resurser nar de tilltrader tjansten. Men a andra sidan ger det henne en artificiell mjukstart eftersom avsaknaden av kommunikationsmedel inledningsvis begransar inkommande arbetsborda. Emeline har patalat "problemet" for sin chef som ska ha sagt, "jaja, det tar sin lilla tid".