Svenska euromynt

Emelines pappa, Michel, ar en stor samlare. Sjalv sager han att han bara har en riktig samling - matchboxbilar - men med mitt mâtt mätt ar alla hans samlingar lika riktiga som talrika. Det Michel menar med "riktig samling" ar att ha hela serier, att delta i samlartraffar varlden over och att ha preussisk ordning pa hela samlingen. Bland samlingarna Michel tar pa lite mindre allvar finner man vavda sidenbilder ("Tableaux tissés"), dockor i folkdrakter, terrakotta-figurer till julkrubban, vykort, frimarken, pennor och mynt. Forra sondagen fick jag se en del av Michels myntsamling och speciellt hans samling av euro-mynt. Nar han sa att han hade svenska mynt i sin euro-samling trodde jag forst att han skojade, men det visade sig att han menade allvar. Ur en skokartong plockade han fram ett slags visningsex av en svensk serie euro-mynt!
De svenska euro-mynten ska ha producerats innan beslutet togs om Sverige skulle ga med i valutaunionen eller ej. Riksbanken lat pragla pragla en serie provmynt, som inte helt forvanande smyckats med Tjabo i profil, en (kunga)krona, Moder Svea och regalskeppet Vasa.
Hur Michel kom over detta fynd ar holjt i dunkel, men jag tyckte det var intressant att jag fick lara mig av en fransman att det existerar svenska euro, om an inte giltiga sadana. Hur manga svenskar kanner till de svenska euro-mynten?

Katter i kris

Igar var vi pa middag hos ett par vanner, Arnold och Céline, som har tva katter. Arnold och Céline skaffade katterna for fem-sex ar sedan, och anda sedan dess har katterna varit herren (-arna) pa tappan. Livet for katterna andrades radikalt for sex manader sedan da paret fick en son, Joshua.

De 20100412_Paris

De 20100412_Paris

For katterna blev omstallningen svar och bada tva borjade tappa pals och visa tecken pa allman ohalsa. Tidigare holl de sig alltid framme nar Arnold och Céline hade gaster, men de blev med ens nastintill osynliga.
Min kompis fick radet att ge katterna en hormonterapi, ett slags aggregat som man stoppar in i eluttaget och som avger en speciell doft som katterna ar kansliga for... sedan dess tycks katternas sinnestillstand ha blivit battre, men de har bada tva blivit enormt overviktiga. Kubilai Kahn vager 9,5kg(!) och hans bror vager 9kg.

De 20100412_Paris

Caesar vagde som mest 5kg om jag minns ratt, och for det fick han utsta en mangd anmarkningar om sin kraftiga benstomme...

En inflytelserik forfattare

I bilen pa vagen hem fran jobbet lyssnar jag oftast pa radion. Manniskan ar ett vanedjur, och jag ar inget undantag. Antingen lyssnar jag pa France Info, en renodlad nyhetskanal, eller pa Rire et Chansons, som ar en kanal med 50% musik och 50% komik. Under den dryga halvtimmen jag har till och fran jobbet hinner jag byta ett par ganger fram och tillbaka mellan kanalerna. Jag gillar allt pa France Info utom fotbollsreportagen; jag star inte ut med att hora den upphetsade reporters skrik. Da byter jag till Rire et Chansons. Pa Rire et Chansons stannar jag anda tills det kommer ett inslag med Jean-Yves Lafesse, en komiker som specialiserat sig pa att spela busringande aldring. Sa snart jag hor Jean-Yves Lafesses anstrangt sproda stamma byter jag tillbaka till France info.

Igar kvall nar jag klev in i bilen efter en 4 timmar lang konferens om den stundande omorganisationen stod radion pa Rire et Chansons. Givetvis var det Lafesse, som spelade gringubbe som ringer halsokostaffaren och klagar pa sina naturliga stolpiller >kanalbyte< Pa France Info horde jag hur inrikesministern forsvarade att landets kontraspionage, DGSE, undersokte kallorna till ryktena om presidentparets omsesidiga otrohet. Darefter rapporterades det fran matchen Bordeaux - Marseil... >kanalbyte< Och sa ater pa Rire et Chansons gavs en sketch som parodierade den parisiska mediaklicken och speciellt tva populara men sjalvgoda programledare pa tv. Det var val funnet och roande. Bland de komiska inslagen fanns ett rim som passade sa val in i mitt lilla sammanhang att jag la den pa minnet:

La merde a de l'avenir,
vous verrez qu'un jour,
on en fera des discours

I fri översattning:
Skit har framtiden for sig,
ty endera dagen
finns det i var mans tal

Efter middagen drog jag mig versen till minnes, och efter en stunds sokande visade det sig att den var skriven av en fransk lakare och forfattare, Louis-Ferdinand Destouches. Destouches, eller Céline som var hans pseudonym, levde i borjan och mitten av nittonhundratalet och var kand for sin saregna, burleska, absurda och varldsfranvanda prosa, som ska ha paverkat Sartre, Grass, Miller, Bukowski och den svenska Beatförfattaren Sture Dahlström.
An har jag inte last nagot av Céline, men det sags att hans Voyage au bout de la nuit (Resa till nattens ande) ska vara nagot extra. Jag aterkommer i arendet, som man sager.

Tillbaka fran Egypten

E och jag kom idag tillbaka fran Egypten dar jag har agnat mig at dykning och E at segling och snorkling.

De 20100328_Egypte

Till skillnad fran mina tidigare resor till Egypten var det den har gangen fraga om en sk all inclusive pa Club Med i El Gouna. Det visade sig finnas bade for och nackdelar med den typen av format; a ena sidan ar det avkopplande att inte behova lyfta ett finger sjalv, men a andra sidan far man knappast precis det man vill ha om man har speciella krav pa aktiviteterna.

De 20100328_Egypte

For oss var det bra att det gick att kombinera dykning och segling, men dykningen var inte sarskilt anmarkningsvard om man jamfor med vad det finns potential for i Roda Havet.

Jag har lagt in nagra kort pa natet har for dem som har lust att titta.

De 20100328_Egypte

Olivia Romero Wirsén, fortsattning...

Skattemyndigheten i Sundsvall har givit sitt utlatande i Olivias efternamsarende: avslag. Det ar i Sverige inte tillatet att bara heta halften av sin ena foralders efteramn... Per och Ana kommer att overklaga.

Söndag i Paris - fran fangelse till oversvamning

Under sondagen akte Emeline och jag till stan for att ga pa en temporar fotoutstallning pa Musée Carnavalet, Paris stadsmuséum. Utstallningen kallades l'impossible photographie, och handlade om Paris fangelsehistoria sedan 150 ar. I mitten pa artonhundratalet fanns det hela 16 fangelser inom stadens tullar. Idag finns endast ett kvar i drift, la Prison de la Santé i 14e arrondissemanget. Av forona och fakta att doma var det armt och ont att sitta pa fangelse pa artonhundratalet. Men vad som berorde mig an mer var hur primitivt det ar an idag. En hel hall agnades at dagens kriminalvard och det var beklammande att se att an 2010 trangs tre eller fyra fangar ihop pa sju m². Overbelaggningen ar ett vaxande problem i de franska fangelsena. Sarkozys skarpta regler och hardare domar har lett till att antalet fangar domar - och fangelsestraff - okat, utan att tilldelade medel okat. La Prison de la Santé - likosm samtliga fangvardsanstalter i landet - har standigt haft en betydande overbelaggning (siffror pa 150% forekommer) som forvarras alltefter tiden gar. Fotona vi sag visade ett armod och livsvillkor som man knappast associerar med var tid. For ett par ar sedan gav Dominique Vasseur, fd chefslakare pa la Prison de la Santé, ut en bok som beskriver i detalj livsvillkoren pa fangelset. Boken fick mycket uppmarksamhet, da den kom "inifran" och skapade mycket debatt. Dock hande inget konkret efterat.

Sno, kyla & Olivia Wirsén Romero

Manga trodde vintern var over for iar, men dar tog vi fel. I mandags borjade det svalna betankligt och pa tisdagen kom blast och sno. Under veckan som gatt har temperaturen nastan konstant varit under noll, och det har snoat kraftigt. Som tur var uteblev trafikkaoset av nagon mirakulos anledning.

I lordags kvall kom Per & Ana pa middag och vi fick traffa deras tre manader gamla dotter Olivia.
De nyblivna foraldrarna berattade om ett intressant administrativt problem som uppkom efter Olivias fodsel i Paris i november: barnets efternamn. Per ar svensk, bosatt i Frankrike sedan ett tiotal ar. Ana har svenskt och spanskt medborgarskap och bor i Frankrike sedan ett par ar tillbaka. Olivia blir saledes bade svensk och spansk medborgare, men inte fransk medborgare. (Sedan Sarko den forste kom till makten racker det inte langre att fodas pa fransk mark for att bli fransk medborgare.) Men oavsett nationalitet maste foraldrarna deklarera barnet och dess namn till franska myndigheter inom tre dagar efter fodseln. Per och Ana ville att dottern enligt spansk sed skulle fa bade pappans efternamn (Wirsén) och mammans efternamn pa morfaderns sida (Romero). I princip finns inga hinder for att ha dubbla efternamn, men problemet ligger i att Ana redan har ett dubbelt efternamn. Byrakratin kanner inga granser, och praxis ar att det ska vara allt eller inget; antingen bara ett efternamn eller bada. "Bara" pappans efternamn plus halften av mammans gar tydligen inte for sig. I Spanien ska det vara vanligt att barnen far endast delar av sina foraldrars efternamn, och den franske tjanstemannen ska ha sagt att det kravdes ett intyg fran Spanska konsulatet for att efternamnet skulle accepteras. Per lyckades in extremis skaka fran det nodvandiga intyget, och pa sa vis blev Olivia konform med den franska lagstiftningen.

I Sverige dock var Olivias namnbekymmer langt ifran losta. I Sverige erkanner man inga andra landers namntraditioner, och Per och Ana fick hora att efternamnet de ville ge Olivia, Wirsén Romero, kort och gott inte var tillatet. Foraldrarna stod pa sig, vilket ledde skattemyndigheten i Solleftea till att bordlagga arendet tills det kunde foras vidare till en manatlig expertkommitté i Sundsvall... En av konsekvenserna blev att Olivia inte kunde fa ett svenskt pass tills namnfragan losts. Att familjen skulle ut och resa over julen brydde sig de svenska myndiheterna inte om. Lyckligtvis hade den spanska administrationen varit betydligt smidigare och saledes kunde hon resa pa sitt spanska pass.

En parentes: Spansk sed vad galler efternamn beskrivs i detalj i en utomordentlig artikel pa Wikipedia.


Per och Anas namnbekymmer bekraftar nagot jag redan erfarit: Administrationen i Frankrike ar i regel kranglig, men i allmanhet gar det att finna en losning, ibland till priset av viss moda. I Sverige ar maskineriet i allmanhet val fungerande, men endast om man haller sig till "normen". Att vara en smula "exotisk" leder till oerhorda svarigheter, och det kan vara nastintill omojligt att fa nagon ratsida pa problemet.