Sno, kyla & Olivia Wirsén Romero

Manga trodde vintern var over for iar, men dar tog vi fel. I mandags borjade det svalna betankligt och pa tisdagen kom blast och sno. Under veckan som gatt har temperaturen nastan konstant varit under noll, och det har snoat kraftigt. Som tur var uteblev trafikkaoset av nagon mirakulos anledning.

I lordags kvall kom Per & Ana pa middag och vi fick traffa deras tre manader gamla dotter Olivia.
De nyblivna foraldrarna berattade om ett intressant administrativt problem som uppkom efter Olivias fodsel i Paris i november: barnets efternamn. Per ar svensk, bosatt i Frankrike sedan ett tiotal ar. Ana har svenskt och spanskt medborgarskap och bor i Frankrike sedan ett par ar tillbaka. Olivia blir saledes bade svensk och spansk medborgare, men inte fransk medborgare. (Sedan Sarko den forste kom till makten racker det inte langre att fodas pa fransk mark for att bli fransk medborgare.) Men oavsett nationalitet maste foraldrarna deklarera barnet och dess namn till franska myndigheter inom tre dagar efter fodseln. Per och Ana ville att dottern enligt spansk sed skulle fa bade pappans efternamn (Wirsén) och mammans efternamn pa morfaderns sida (Romero). I princip finns inga hinder for att ha dubbla efternamn, men problemet ligger i att Ana redan har ett dubbelt efternamn. Byrakratin kanner inga granser, och praxis ar att det ska vara allt eller inget; antingen bara ett efternamn eller bada. "Bara" pappans efternamn plus halften av mammans gar tydligen inte for sig. I Spanien ska det vara vanligt att barnen far endast delar av sina foraldrars efternamn, och den franske tjanstemannen ska ha sagt att det kravdes ett intyg fran Spanska konsulatet for att efternamnet skulle accepteras. Per lyckades in extremis skaka fran det nodvandiga intyget, och pa sa vis blev Olivia konform med den franska lagstiftningen.

I Sverige dock var Olivias namnbekymmer langt ifran losta. I Sverige erkanner man inga andra landers namntraditioner, och Per och Ana fick hora att efternamnet de ville ge Olivia, Wirsén Romero, kort och gott inte var tillatet. Foraldrarna stod pa sig, vilket ledde skattemyndigheten i Solleftea till att bordlagga arendet tills det kunde foras vidare till en manatlig expertkommitté i Sundsvall... En av konsekvenserna blev att Olivia inte kunde fa ett svenskt pass tills namnfragan losts. Att familjen skulle ut och resa over julen brydde sig de svenska myndiheterna inte om. Lyckligtvis hade den spanska administrationen varit betydligt smidigare och saledes kunde hon resa pa sitt spanska pass.

En parentes: Spansk sed vad galler efternamn beskrivs i detalj i en utomordentlig artikel pa Wikipedia.


Per och Anas namnbekymmer bekraftar nagot jag redan erfarit: Administrationen i Frankrike ar i regel kranglig, men i allmanhet gar det att finna en losning, ibland till priset av viss moda. I Sverige ar maskineriet i allmanhet val fungerande, men endast om man haller sig till "normen". Att vara en smula "exotisk" leder till oerhorda svarigheter, och det kan vara nastintill omojligt att fa nagon ratsida pa problemet.