Sondag och Mandag i Montreal

sondagen den 5 april 2009

Emeline och jag promenerar runt stan i omsom ljumma flaktar omsom isande vintervindar. Sa fort solen tittar fram kanns det som att varen inte ar sa langt bort, men det ar aldrig sarskilt stabilt. Imorse snoade det nar vi tittade ut fran rummet.

Ikvall hoppas jag att vi kan ta en svang upp pa le plateau. Yves Beauchemins roman Le Matou utspelade sig dar och jag skulle garna aka dit for att insupa en smula av atmosfaren.

Ett annat kvarter jag garna skulle besoka ar St Henri, oster om stadskarnan, som Gabrielle Roy beskrivit i sin roman Bonheur d'occasion.

Under eftermiddagen gick Emeline och jag till the Bell Centre, den lokala hockeyarenan. Det ska visst vara en match mellan Montreal Canadians och Ottawa Senators imorgon. Det kan det vara val vart att forsoka fa biljetter till matchen. Tyvarr ar hockey ganska dyrt, och enligt mina kollegor i Ottawa maste man rakna med ca 100 dollar(!) for en ordinar plats.

Pa vagen fran Bell Centre tog vi en tur upp i the hotellet Château Champlan aven kallat "the cheese grater" (rivjärnet) pga formen pa fonstrena. Enligt Leif skulle det finnas ett café hogst upp, varifran utsikten skulle vara fantastisk. Uppe pa 36:e vaningen fick vi reda pa att caféet forsvunnit for ca 10 ar sedan, men att utsikten fanns kvar och nu kunde beskadas, dock utan kaffe.

Efter "Rivjärnet" promenerade vi langs med rue de la Guichétière. Vid nummer 1000 ligger ett shoppingcenter med en inbyggd skridskorink (det sags att kanadensarna fods med skridskor pa fotterna). Bland skrinnarna fanns en aldre herre som distingerade sig genom sin imponerande konstakningsteknik.
Emeline ar ingen stor skridskoakare men tyckte det var roligt att titta pa myllret av folk som roade sig med en sondagstur pa isen.

Vi mellanlandade pa "W" for att lagga ifran oss lite prylar och hamta bilen for att sedan aka upp pa "berget" for att besoka St Josefs Oratorium som kan sagas vara det lokala "Sacré Coeur" i den bemarkelsen att det ar en religios byggnad pa en kulle, byggdes pa 1800-talet och ser lite ut som en graddbakelse. St Josefs Oratorium byggdes av broder André som efter sitt varv dari fann sin sista viloplats.

Kryptan av kyrkan har rykte om sig att vara en plats dar mirakel ska ha skett och pa vaggarna hanger kryckor och proteser(!) som de helade lammen ska ha lamnat kvar efter sig, lite som i Lourdes. Pa oversta vaningen i bygget finns en rikt utsmyckad monter som visar broder Andrés hjarta(!) bevarat i en skal formalin. Creepy, really creepy... I souvenirbutiken kan man for $5 + skatt kopa tennamuletter med en epoxiingjuten RELIK av broder André. Har handlar det inte om hans organ, men en pyttelien bit tyg som kan gissningsvis hort till hans kladnad. Jag kunde inte lata bli att tanka pa hur den skaggiges son en gang for cirka 2000 ar sedan ska ha jagat ut manglarna ur templet.

En halvtimme senare stod Emeline och jag framfor den olympiska arenan oster om staden och forsokte fa en hyfsad bild i skymningen.


Pa vag tillbaka till downtown snubblade vi over Le pont Jacques Cartier som leder over St Laurentfloden till Ile Satnte Hélène dar bland annat stadens nojesfalt, La Ronde, ligger. Vinden var bitande men vi lyckades ta ett par bilder av saval Montreals skyline som av bron vi fardats pa.



Middagen at vi pa en legendarisk deli pa St Laurent street; Schwartz. Emeline hade fatt tips om Schwarts av en kanadensisk kollega som hade sagt att maten var val vard ett besok men att gasterna gjorde klokast i att inte titta for mycket pa golv, vaggar och tak. Mycket riktigt var den rustika maten - ett berg an rokt notkott pa ragbrod atfoljt av en cherry coke - var mycket god, och det var en lang ko av folk som vantade pa att fa en plats for att ata. Golvet var halt och klibbigt av diverse spill, men vad gor val det om bara maten och stamningen ar den ratta?