Sondag kvall i Ottawa

I torsdags kom Charlie och pratade om Mount Marcy, den hogsta toppen i the Adirondacks, som ligger ett stenkast fran Lake Placid i New York state pa andra sidan St Laurence-floden. Mount Marcy ar den enda riktiga beget i trakten dar toppen gar over tradgransen. Vi hade funderat lite pa att aka dit forra helgen, men vi valde istallet att aka till det mer narbelagna Gatineau istallet for att talta. Men i fredags morse bestamde vi oss for att aka till Mont Marcy pa fredag kvall efter jobbet for att gora en snabb nattlig topptur. Jag hyrde en bil pa natet och vid 19-tiden lamnade vi Ottawa och akte soderut mot Cornwall pa den Kanadensisk-Amerikanska gransen. Vi stannade och at middag pa vagen och stod sedan startklara vid leden klockan elva.
Strackan fran parkeringsplatsen till toppen och tillbaka ar 15 miles, dvs straxt under 2,5 mil, med ca 1000m hojdskillnad. Charlie skulle vara tillbaka i Ottawa vid lunch pa lordagen, vilket gjorde att vi hade fram till klockan nio pa morgonen pa oss att komma tillbaka. Det sags ta knappt fem timmar att vandra upp, och knappt fyra timmar att vandra ner, vilket gav oss en dryg timmes marginal.


I borjan var det ganska blott och klafsigt, men efter ett par kilometer, i takt med att vi kommit upp en bit, tacktes leden av sno. Snon var tillrackligt hard for att den skulle bära utan snoskor men har och dar for man igenom, anda till midjan, vilket lyckligtvis hande det inte alltfor ofta. Charlie ar en ivrig vandrare och det drojde inte lange innan jag upptackte att han ar i storform. Lyckligtvis hade vi mycket latt packning men bitvis fick jag ta i for att halla jamna steg. Morkret var kompakt och pannlampan lyste upp nagra ynka meter framfor mig. Man ser forvisso inte i narheten lika mycket av naturen som under dagsvandring, men nattvandring har definitivt en speciell kansla som ar svar att beskriva. Kanske blir det lite mer aventyrligt nar man inte ser sa mycket.
I vandringens borjan var det ljummet och stjarnklart, men sedan mulnade himlen och blasten tilltog. Halvvags uppe kunde vi se att det blixtrade vid horisonten, och Charlie berattde att vaderleksrapporten forutspatt "thunderstorms" under natten. Mount Marcy ar beryktat for att ha ett mycket instabilt vader, och det finns ett skamt om vadret: If you don't like the weather at Mount Marcy, just wait for ten minutes and it will change...
Charlie traskade pa och jag forsokte hanga pa sa gott det gick men borjade kanna en viss trotthet komma smygande. "Moda ar en del av upplevelsen" tankte jag och drack lite sportdryck och at en bit choklad. Nar vi kom over tradgransen fick vi smaka pa vinden. Till det goda horde att himlen ater blivit bitvis klar och jag beundrade synen alla stjarnor som i storstader inte syns pa grund av allt stroljus. Sista biten upp mot toppen gick jag helt pa vilja. Min pannlampa borjade blekna men jag orkade inte stanna for att satta i nya batterier. Nar man blir trott ar minsta lilla grej jobbig, och man later bli att gora det aven om det faktiskt skulle gora vandrningen lattare. "Koma" kallades det i lumpen.
Klockan halv tre pa morgonen kom vi upp pa toppen.
Charlie sa att det var en riktigt bra tid, tre och en halv timme for en bestigning, och att det formodligen var tack vare snon som det gatt sa fort. Leden ar bitvis stenig och elandig och att det lag farbar sno kvar gjorde att vi slapp kliva over stock och sten. Vi tog ett par kort, blickade bort mot staden Lake Placid, at och drack lite, och gjorde oss redo for att atervanda. Det finns en bronsplatta inmurad i berget intill toppen, men for ovanlighetes skull lat jag bli att lasa den, utan ens att reflektera over det.

Nar vi hade tagit nagra steg kom ett par snoflingor ner over oss, och fem minuter senare snoade det lite latt. Ytterligare fem minuter senare byttes snon mot regn som sedan borjade vraka ner. Askan kom allt narmare och det kandes som att vi optimerat toppturen eftersom det inte ar att rekommendera att vara over tradgransen nar askan gar. Vi bokstavligt talat gled ner fran berget pa snon och det var en lattnad att inte behova slita for att komma fram. Att ga i regn och blast bekommer mig inte sa mycket sa lange som man ar kladd pa lampligt vis. Dock drojde det inte langre an en halvtimme av piskande regn innan jag kande den forsta droppen rinna ner for brostkorgen. Jag vet inte vart eller hur vattnet letat sig genom min goretexjacka, men blot blev jag. Fran brostet rann vattnet ner i kalsongerna och sedan ner i kangorna. Efter en dryg timme var det lika blott i kangorna som utanfor. Det gick inte att gora sa mycket at, sa det var bara att traska pa. Backen vi korsat pa vagen upp hade vuxit till en fors som vi fick vada over. Nar vi kom tillbaka till parkeringsplatsen hade det slutat regna, och klockan var halv sex pa morgonen. Det doftade fuktig skog, och det slog mig att det var lange sedan jag kant just den doften. Vi lag tre timmar fore var ursprungliga planering och kande oss forvanansvart pigga och frascha. Jag korde de trettiofem milen tillbaka till Ottawa. Vid gransen blev vi utfragade av tulltjanstemannen och han tittade storogt pa oss nar vi sa att vi hajkat uppfor Mont Marcy mitt i natten.
I Ottawa slappte jag av Charlie och akte sedan till MEC for att handla. Kangorna jag hade pa mig under vandringen visade sig ha rakat ut for ett haveri under atermarschen; ena halvsulan hade lossnat och tillat av, formodligen under det att vi gled ner pa snon.
Pa satt och vis kan det sagas vara giltigt forfall, da det var for tio ar sedan jag satte nya halvsulor pa kangorna (i Lijang i Kina for ovrigt). Den kinesiske skomakaren tog ett gammalt bildack och karvade ut sulorna for hand, och skar sedan ut bade monster och signatur.

(klicka pa bilden ovan for att se skomakarens signatur)
Kangorna kopte jag for drygt femton ar sedan for en femtiolapp pa Ö&B i Ulriksdal och kronans stampel uppger 1941(!) som tillverkningsar. Jag ar lite fascinerad av att dessa skor ar aldre an min egen pappa. Kan det vara det mest prisvarda par skor jag nagonsin kopt?
Pa MEC hittade jag ett fint par schweitziska kangor till ett pris som slar allt jag sett i Frankrike.
Pa eftermiddagen checkade jag in pa the Westin, och tuppade sedan av pa sangen for att vakna sent pa den tidiga kvallen. Jag har nu traningsvark.