Diktens syfte

Med lite humor,
eller stort allvar,
en dikt pa "ff" bor,
att lasas av envar.

Med tvataktsrim,
eller alls inga
forekommer i stim
eller i ensam slinga.

Lattsamhet blandas,
med det mindre banala.
Texten mina tankar andas,
mjuka eller radikala.

Dess skiljetecken,
rigorosa eller ej.
Vad gor strecken?
Vad bryr jag mig?

Prosa maste ej svara,
utan enkom fraga skall,
för det ar ju bara
ett (o)balanserat infall.

Infall eller utfall?
Som för en fäktare,
attacken ar en mall,
skådad från en läktare.

En dikt som ar solklar,
forlorar sin innebörd.
Det blir endast kvar
en steril, fruktlös skörd.

Med eller utan mening,
tvetydigheten ger en stil,
med spraket i forening,
blir i sinnet till en kil.

Att splittra med en knall,
och att rubba sinnefrid,
ar konstens absoluta kall,
i var vetenskapliga tid.

En dikt fran konferensrummet i Neuilly

Ode till innovation i grupp

Atta män i ett lufkonditionerat rum,
atta fantastiskt lysande idéer per knopp.
Sextiofyra gnistor skapar ett livligt brum,
ett koncept i en allt annat an samlad tropp.

Den ene at hoger, den andre at vanster,
den tredje kolliderar med den fjärde.
Den femte och den sjatte ar bara gester,
de andra femtionio ar av tvivelaktigt värde.

Men, bland dessa samlade gnistor,
finns trots allt den dar geniala idén,
som kommer att toppa alla listor
som helt och haller ersatter vara ben.

Men chansen att den gnistan inte dränks,
av de andra sju mannens samlade ego
ar nagot some endast med svarighet tänks
Och var hamnar den? I vems ägo?

En dikt om mandagen

Vagen mot norr, ar den jag inte tar,
vagen mot norr, ger mig inget kvar.
Vagen mot öster, ligger framfor,
vagen mot öster, balansen ar skor.
Vagen mot väster, ligger utan ljus,
vagen mot vaster, inte ett enda hus.
Vagen mot soder, ar fylld av skär,
vagen mot soder, trots allt framtiden bär.

En dikt om lördagen

I tagets harmoniska vibration,
hörs skratt bland vänner.
Snart kommer den station,
där jag en stark längtan känner.

Framling här för evigt,
men som vanligt bekant,
därom lägger jag stor vikt,
ty ensamheten är min anförvant.

Endast tva stopp kvar,
Châtelet, vart epicentrum.
Ikvall, jag ingenting spar,
for känslan maste fa rum.

Ensam och allena,
forvaxla dem ej,
den förre ar vad jag menar,
den senare ar utan dig.

Bourg-la-Reine lyser i kvällen,
skymningen lagger sig över Cité U.
Ljus fran dessa samhällen,
men den jag väntar pa är... du.

Med dig tycks dagen ljusna,
med dig ar gryningen ny.
Utan dig ar tankarna frusna
Utan dig ar sjalen endast...

Torsdag kvall I Rennes

Å jobbets vägnar har jag åter tagit en tripp till Rennes. Det ar markligt att mitt jobb styrt mina steg till att arbeta pa platser som tillhor mitt forflutna; forst Kanada och nu Rennes.

Jag var tvungen att tanka efter for att rakna nar det var jag bodde har. Det var en regnig hostdag 1999 jag satte min fot for forsta gangen i Rennes, och det var en lika regnig dag i april 2001 jag akte harifran. Rennes var en betydligt ljusare upplevelse  an Gif-sur-Yvette, och det var har jag pa satt och vis forsonade mig med Frankrike efter ett mycket knepigt forsta ar.

Stan har inte helt ovantat forandrats sedan jag bodde har - det finns tunnelbana nu, de har kontaktlosa kort istallet for pappersbiljetter for att betala i lokaltrafiken, krogarna och barerna har bytt namn och ett nytt affarsomrade har vuxit upp bredvid jarnvagsstationen. Men I det stora ar det ungefar som forr, med undantaget att jag blivit aldre. Efter motet tog jag en svang pa stan, och slank in pa ett hak jag hade hangt pa da det begav sig. Jag tog en ol och tittade mig om. 25% av befolkningen ar studenter, och det har satt en pragel pa klientelet. Det satt en skock studenter precis intill mig, och det kandes lite som om jag observerade mig sjalv for snart 15 ar sedan.

Jag traskade vidare ner mot la place des Lices, marknaden dar jag forr kopte agg av den gamla gumman pa hornet, hon som kravde att man kom med en tom aggkartong for aggen. Intill torget sag jag en restaurang som jag kan garantera inte fanns da jag bodde har: Bretagne-fusion!

Bretagne-fusion ar ett namn jag just hittade oa for att beskriva ratter som har ett klar utlandskt ursprung men som "reniverats" med ett bretagneskt yttre. Rakorna ar kladda i plättar av bovetemjol. Makin ar rullad i pannkakor av bovetemjol. Burgarna har istallet for brod... plättar av, just det,  bovetemjol. Alla ratter, efterratter inkluderade, innehaller bovetemjol. Resultatet var lika ovantat som lyckat, och jag gick darifran en kulinarisk erfarenhet rikare.

Imorgon vantar det som familjart kallas "stora mässan", dar det ar tankt att jag ska forkunna Sankt Agiles evangelium for utvecklingsteamet.

Uppgradering av lampa

I min dykkarriars begynnelse kopte jag en backuplampa som da var betraktad som hogpresterande, en UK300 med en 3W Xenon-glodlampa. Xenonlampan var battre (men dyrare) an de vanliga tungsten- och halogenlamporna som da var dominerande pa marknaden. 

UK300 anno 1996 eller 1997

Nar lysdiodslamporna sedan successivt blev bade lyskraftigare och snalare, trangdes de tidigare lamporna ut. Min UK300 relegerades, da jag kopt ett par nya lampor, till att ligga i bilen och tjanade framst som lanelampa lite da och da om det var nagon kompis som inte hade ljus infor en promenad i katakomberna.

UK300 med xenonlampa. Notera att "motljuset" inte ar varre an att man fortfarande ser bakgrunden.

En av mina nyare backuplampor fick en skum spricka i lamphuvudet efter ett fall forra hosten under en dykexpedition i Lot, och jag borjade kika efter en ersattare. Backuplampan har en fundamental och kritisk funktion i grottdykning, och man har inte rad att ha med sig en lampa av tvivelaktig hallfasthet eller i daligt skick. Jag hade nastan bestamt mig for att kopa en ny, robust diodlampa, men sa hittade jag en websida - http://www.solarforcestore.com - som saljer bland annat fardiga lysdiodsmoduler for diverse lampbyggen. Tanken slog mig att det nog skulle ga att konvertera min gamla UK300 lampa, da det inte ar nagot fel pa sjalva lampkroppen, till en lite piggare och snalare dito.

UK300 nedmonterad, med xenonlampan i centrum.

Lysdiodmoduler (Cree R5, R2 & T6) med integrerad reflektor fran Solarforcestore. Notera skillnaden i reflektorbelaggning mellan den mittersta modulen och de tva yttre modulerna.

Lysdiodsmodulerna kostar mellan 8 och 15US$ beroende pa modell och prestanda. Sagt och gjort, jag bestallde ett par olika modeller, och fick dem per post imorse. Det kommer att kravas lite jobb att fa till en lamplig distansring da orginallampan och de nya lampmodulerna inte har samma ytterdiameter, men det ar bara en fraga om att finna nagot bra material (aluminium?) i ratt dimension och saga till det.

Xenonlampan till vanster och Cree T6 till hoger. Den lilla gula flacken pa Cree-lampan ar sjalva lysdioden.

Resultatet ar minst sagt imponerande. For mindre stromuttag ger diodlampan manga ganger mer ljus.
Bilderna jag tog gor inte rattvisa at diodlampans overlagsenhet, men man kan notera kontrasten i bakgrunden mellan fotot med den gamla lampan och det nedan med den nya lampan. Bakgrunden i fotot nedan ar helt svart da kamerans automatik reagerar pa en mycket kraftig motljussituation.

UK300 har fatt nytt liv!

Oerhört intressant dokumentär - R. McNamara

Jag kom av en handelse att titta pa en oerhort intressant dokumentar idag: The Fog of War som handlar om Robert S. McNamara, som tjanade som analytiker at det amerikanska flygvapnet under 2:a VK, foretagsledare (Ford), amerikansk forsvarsminister och sedan chef for Varldsbanken.

The Fog of War (Vostfr) 1/2 par Super_Resistence 

McNamara kom fran forhallandevis enkla forhallanden, dar fadern var grossist av skor. Han gjorde sig tidigt uppmarksammad for sitt skarpa intellekt. Hans specialitet, om man ska fokusera pa endast ett omrade, var rationalisering av datainsamling, analys av data och en beslutsprocess grundad pa de slutsatser som dragits. Engelska wikipedia framhaller att McNamara var huvudansvarig for institutionaliseringen av systemanalys inom statsskick och poiltik.

Pa aldre ar agnade han sig at att verka for fred och internationall sakerhet, vilket pa satt och vis star i skarp kontrast till hans ar som forsvarsminister och djupt involverad i Vietnamkriget. Det kanske mest intressanta med dokumentaren ar hur sjalv forklarar hur han ser pa sina kontraster, fran systemanalytiker i flygvapnet (delvis ansvarig i brandbombningen av Japan), till Vietnamkriget och sedan till U-hjalpprogram inom Varldsbanken.
McNamara dog 2009, 93 ar gammal.
Rekommenderas.