söndag 20 februari 2011

Helg i Le Havre

Pa lordagsmorgonen for E och jag till Le Havre for att halsa pa E:s bror med familj. I Le Havre blaste det snalt pa lordagen, men pa sondag morgon var vadret betydligt mildare. Just den har helgen ar det sk "grande marée" dvs exceptionellt hog tidvattenskillnad. Att havet drar sig tillbaka langre an normalt gor att stora skaror av sk "fotfiskare" (pêcheurs à pied) passar pa att fiska snackor och krabbor som vanligtvis inte ar tillgangliga. Fotfisket gar till pa sa vis att man utrustar sig med en kratta, en spade och en hink och sedan vid lagvatten spanar efter de vallar som bildas av att djuren graver ner sig i sanden/gruset. Man krattar vallarna och kan om man har tur finna valthornssnackor (bulots), smakrabbor (étrilles), och ett slags avlang mollusk som jag inte vet vad den heter pa svenska (couteau).
Fr.v. Samia, Théo, Emeline, Nicolas

lördag 5 februari 2011

Vardelost vetande

Vardelost vetande ar en hobby jag agnar mig at, ofta om natterna. Nedan ett exempel pa vad jag lart mig senast.

Upphovsmannen till haftstiftet ar omtvistat, men det registrerade patentet ar fran 1904. Pa engelska kallas haftstiftet antingen "thumb tack" (U.S.), "drawing pin" (UK) eller "push pin" (UK). Pa franska kallas haftstiftet allmant "punaise", vilket sedan lange ar det folkliga namnet pa arten Palomena prasina, eller "bärfis" pa svenska. Varfor haftstiftet pa franska delar namn med barfisen ar oklart. Somliga jag fragat sager att namnet kommer fran att fingerrorelsen med vilken man fatser ett haftstift pa anslagstavlan skulle paminna hur man krossar en barfis. Dock kanns det lite tvivelaktigt att nagon skulle vilja krossa en barfis med flit, pga den patrangande lukten som resulterar. Dock anvands "punaise" ibland aven for en vidare ordning av arter, skinnbaggarna, av vilka man kan finna vagglusen, som kanske kan ge substans om teorin av krossrorelsen. I samband med mina efterforskningar om vagglusens sammanhang med haftstiftet snubblade jag over lika intressanta som obehagliga fakta om vagglusen: artens forokning sker genom sk traumatisk insemination. Lushonan har en konsoppning, men hanen anvander sig inte av den alls under kopulationen. Istallet sticker hanen honan i buken med en gadd, tvars genom bukskolden och injicerar sadesvadskan. Till skillnad fran manniskor ar hos manga insekter blodet och det lymfatiska systemet ej skilt at, och insektens alla organ ar forsorjda av ett enda kretslopp, det sk hemolymfatiska. Darmed kan vagglushanens sad na honans alla orgen, och darbland hennes konsceller, och befrukta aggen. Aggen laggs sedan av honan genom konsoppningen. Kanske kan man kalla det en jungfrufodsel?

Vardelost vetande som sagt, men voilà resultatet av en los fundering (varfor heter haftstift punaise pa franska) och internets nast intill obegransade tillgang till information. Som en vidareutveckling av nyfikenhet kopplad till det planlosa surfandet, kan jag forela ett "nytt" kunskapsframjande spel: SLACS, Shortest Link between two Arbitrarily Chosen Subjects. Spelet gar till som foljer:
  1. Navigera till din favoritkunskapssajt, tex www.wikipedia.org
  2. Valj ett amne, vilket som helst, tex Berlinmuren.
  3. Klicka sedan pa slumpartikel (Random article) for att fa ett slumpvist valt ord/namn/begrepp/etc, tex Saddam Hussein.
  4. Sok pa det forsta ordet, Berlinmuren
  5. Finn sedan lankar som leder till artiklar som successivt leder till det andra ordet/namnet, Saddam Hussein.
  6. Den som funnit den kortaste kedjan av lankar har "vunnit".
  7. Det ar tillatet att valja fran vilken ande man vill borja, fran det forsta eller det andra ordet.
  8. Det ar ej tillatet att lagga till lankar i wikipedia under spelets gang.
I fallet Berlinmuren - Saddam Hussein ar kedjan inte sa komplicerad:
Berlin Wall - United States - War on Terror - Iraq War - Saddam Hussein.

Om jag ater begar tva slumpartiklar fran Wikipedia, tex St Peter's Church, Philadelphia och Ichoka, Bolivia, blir det lite klurigare. Hur kan man finna en lank mellan en kyrka i Philadelphia och en by i en avlagsen region i Bolivia? Har far man vara kreativ och fundera pa vad som knyter USA och Bolivia samman. Geografi? Historia? Kanda personer? Knark?

Sammanfattningsvis kan jag val tillsta att SLACS ar precis lika meningslost som vilket spel som helst. Till det battre framjar spelet det vardelosa vetandet. Ju fler som spelar SLACS, desto fler kommer kanna till att tex fran artikeln om Charles Joughin - chefsbagaren pa Titanic - har en vag men andock existerande lank till artikeln om Breitenau am Hochlantsch - en by i Österrike. Lat oss sla ett slag for det globala vardelosa vetandet! Spela SLACS sex till atta ganger om dagen :)

söndag 30 januari 2011

Nationella Dogmer

Fran ett land till ett annat finns det olika varderingar i vitt skilda amnen som inte kan/bör/ska ifragasattas. Om om man ar modig/dumdristig nog att ifragasatta dem mots man av oforstaende eller rent av av en idiotforklaring. Jag brukar kalla dessa varderingar "Nationella Dogmer".

En fransk nationell dogm som jag kanner till sedan lange ar den som kringgardar identitetshandlingar. Vill du ha ett tex mobiltelefonabonnemang eller ett lanekort pa biblioteket behover du a) din id-handling och b) din el- eller gasrakning(!). Rakningen maste man ha for att styrka sin bostadsadress, eftersom det tydligen inte ar mojligt att lita pa id-handlingen trots att bostadsadressen star pa baksidan. Darfor maste man varje gang man skriver in sig nagonstans ha en max tre manader gammal el- eller gasrakning till hands.
Att vara ofin och papeka att det i vissa lander finns sk personnummer och att med hjalp av detta nummer racker det med en id-handling, faller inte i god jord. Det brukar heta att "da kan ju vem som helst veta var du bor". Men det trodde jag var sjalva syftet med att visa upp sin elrakning...

Tva, for mig, nya Nationella Dogmer ror barn och speciellt nyfodingar:

Fransk Nationell Dogm #1: En foralder anvander enbart sterila nappflaskor.
I forberedelsen infor foraldraskap informeras de blivande foraldrarna om de olika metoderna att sterilisera en nappflaska (autoklav i hemmet, mikrovagsugnssterilisering, kemisk kallsterilisering, etc). Dock sags det inte ett ord vare sig om varfor nappflaskorna ska vara sterila eller pa vilka grunder det bedoms vara oumbarligt att sterilisera nappflaskan. Under ett mote vagade jag mig pa att stalla fragan, och barnmorskan sag pa mig med en blandning av hapnad och oforstaende.

- "Monsieur, jag sa att det finns olika metoder for att sterilisera nappflaskan".
Jaha, hon trodde jag inte hort...
- "Jo jag horde vad ni sa, och jag forstar att det finns olika metoder, men min fraga varfor det ar nodvandigt att sterilisera nappflaskan."
- "Men Monsieur, det maste ni val forsta, det finns bakterier overallt! Och det ar farligt for barnet! Det kan dö!"
- "Jovisst, men ar spadbarnsdodligheten hogre i lander som inte steriliserar nappflaskan an vad den ar i Frankrike?"
- "I utvecklade lander steriliserar man nappflaskor!", sa barnmorskan barskt, gav mig en strang blick, och gick sedan vidare i presentationen.

Jag har inte den blekaste aning om hur nappflaskor hanteras i Sverige, men jag har i arlighetens namn aldrig hort talas om nagot liknande. Efter barnmorskans resoluta avsnoppning tittade jag efter hemkomsten i exemplaret av "Att leva med Barn" som jag fick i julas, och det finns inte ett spar av sterilisering, vare sig i sakregistret eller i nappflaskekapitlet. I den franska motsvarigheten, "l'enfant du premier age", ar storre delen av nappflaskekapitlet agnat at sterilisering, men det star inte ett enda ord om varfor det ar viktigt... Att det ar viktigt ar sakert sa etablerat att det inte behover forklaras.

Antingen ar det sa att man i Sverige nojer sig med att helt simplet d i s k a nappflaskan, eller sa ar dogmen annu djupare rotad i Sverige an i Frankrike; man namner inte ens steriliseringen... (finns det nagon lasare som vet vad som ar praxis i Sverige, far den garna bidra med sin kunskap)

Fransk Nationell Dogm #2: En foralder klar sitt barn i en "Turbulette" for natten.
En "turbulette", aven kallad "gigoteuse", ar ett slags vadderad hangselsovsack som barnet sover i. Man lagger barnet i sovsacken, knapper fast hangslena, och sedan ar barnets sakerhet over natten tryggad. Att lata barnet sova med en filt ar helt oacceptabelt, och namner man ens mojligheten att sova med nagot annat an en "turbulette" kan vissa mammor bli arga och undra hur nagon kan medvetet vilja utsatta sitt barn for en sadan risk. Enligt fransk doktrin kan filtar och (losa) sangklader vara farliga for spadbarn och det ska finnas en risk for plotslig spadbarnsdod som ar kopplad till filtar i sangen. Saledes star det "Turbulette/Gigoteuse" pa checklistan fran BB over saker som blivande foraldrar absolut ska ha kopt innan nedkomsten.
Nar jag laste pa om plotslig spadbarnsdod kunde jag lasa att det inte ar helt faststallt exakt vad det beror pa ej heller hur det forebyggs. Bland riskfaktorerna fanns rokande foraldrar. Just att roka i hemmet har lange varit helt OK i Frankrike, samtidigt som turbuletten var helt oumbarlig. Till det battre hor att pa senare tid har det blivit allt vanligare att folk roker ute istallet for inne, speciellt om de har barn.

Sa i rattvisans namn ska jag namna att det aven i Sverige finns nationella dogmer, och bland dessa kan jag namna den som, ur mitt perspektiv, ar den allra framsta:

Svensk Nationell Dogm #1: "En foralder skickar ut sina barn i det fina vadret"
Ar det fint vader gar det inte att vara inomhus. Jag tillhor nog skaran manniskor som anammar denna dogm, bara for att det rakar kannas bra. Men ibland mots jag av oforstaende i Frankrike som inte indoktrinerat generation efter generation med detta credo. "Ut gar man val om man har lust" brukar mina franska vanner saga.

Sa, hur kommer Emeline och jag hantera vara respektive Nationella Dogmer? Vi kommer sakert ha en "turbulette" hos oss, nappflaskan kommer sakert vara steril och jag kommer sakert jaga ut bade barnet och dess mamma ut i solskenet. ;)

Om nagon lasare har en egen Nationell Dogm att bidra med, tar jag mer an garna del av dem.

Söndag i Antony

Efter en intensiv vecka med nagra smarre katastrofer (och deras losning) pa projektet (pa jobbet) pustade jag ut i fredags. Det ar skiftesbyte pa min sida saval som hos kunden, och det medfor att situationen ibland blir lite forvirrad. Kunden upplever det som att de inte blivit informerade om diverse arenden och deras radande tillstand, nar det i sjalva verket handlar om att de inte last ratt rapport. Dessa problem loses endast med en stor dos av talamod och pedagogik.

Jag har fatt en ny tjanst som sk (co-)SEM, (co-)System Engineering Manager. Att jag skriver "co-" beror pa att jag besatter en tjanst tillsammans med en kollega, Maurice. Tillsammans ska vi ta over fran den tidigare duon som drev systemdelen av projektet. Maurice ar en veteran inom System Engineering, en informell auktoritet inom foretaget. Vi har jobbat tillsammans i ett flertal ar med goda resultat. Maurice inkarnerar urtypen av en systemingenjor: metodisk, grundlig, ytterst noga med detaljer, till synes langsam men i langa loppet effektiv. Standigt ikladd en murrig ylletroja och en lika murrig manchesterbyxa besoker han de olika utvecklingsgrupperna och forhor sig om framsteg med lika delar diplomatisk takt och projektledarmassig fasthet. I sin ledarstil och personlighet ar Maurice precis ratt person for att driva dagens interna aktiviteter, men definitivt inte den ledningen ville satta framfor var per definition otaliga och (skenbart) standigt missnojda kund. Saledes foreslogs det att Maurice tar hand om interna angelagenheter, medan Hr Baselius tar hand om all kommunikation och alla forhandlingar med kunden. Anda sedan jag borjade jobba pa projektet for flera ar sedan har jag varit exponerad mot kunden, och vi "kanner" varandra ganska val, tjuvnyp och smarre smockor inraknade. Det blir spannande att se hur saker och ting utvecklas.

For Emeline har det ocksa var varit intensivt pa det nya jobbet. Sedan hon borjade for tva veckor sedan har hon varit pa visit i Toulouse tva ganger, och konturen av det framtida foretaget borjar ta form. Till min enorma forvaning verkar hennes nya arbetsgivares IT-avdelning vara annu uslare an IT-avdelingen dar jag jobbar; endast efter tva veckor(!) har hon fatt en dator, och hon har fortfarande inte en fungerande mail-adress och en mobiltelefon. A ena sidan kan jag hapna over hur ett multinationellt foretag som hennes inte klarar av att hantera logistik sa att nyanstallda har nodvandiga resurser nar de tilltrader tjansten. Men a andra sidan ger det henne en artificiell mjukstart eftersom avsaknaden av kommunikationsmedel inledningsvis begransar inkommande arbetsborda. Emeline har patalat "problemet" for sin chef som ska ha sagt, "jaja, det tar sin lilla tid".

söndag 23 januari 2011

Ny upplevelse

Sa till sist kom dagen jag hort sa mycket om men inte an sjalv upplevt: Besök i barnvagnsbutiken.

Samtliga vanner med barn har genom aren berattat i varierande ordalag om hur barnvagnskop kan vara saval teniska som komplicerade med avseende pa alla tankbara val och konfigurationsmojligheter.

Emeline och jag akte till den narbelagna "Factory outlet:en" for att kika pa utbudet i de 5(!) barnbutikerna. Med tanke pa att vi som alla andra kommer tillbringa manga timmar med barnvagnen verkar det som att det allmana radet jag fatt flera ganger, "kop en BRA barnvagn", ar fullt berattigat.

Daremot har Emeline och jag lite olika satt att komma fram till om en viss barnvagn ar bra eller inte. Jag tittar kvickt pa ergonomi, funktion, vikt och ihopfallbarhet. Fran en panel av 25 vagnar kan jag kvickt isolera tve eller tre kandidater och efter 5 till 10 minuter avgor jag om kandidaten kanns ratt, och om priset ar rimligt. Det ar ytterst sallan jag vill ha hjalp av saljare, och i allmanhet ar det endast for att fa prisuppgifter som jag fragar personalen.

Emeline a sin sida tittar pa samma aspekter som jag, men lagger till en lang lista pa andra aspekter som jag just da kanner ar sekundara. Just for att hennes lista ar sa lang blir det enorma utbudet en svar puck att hantera. De saljare som presenterar sig for Emeline far jobba hart, och da menar jag riktigt hart. Emeline staller fragor om stort och smatt, ber om demonstration, utvecklingsmojligheter, pris- och konfigurationsuppgifter, fargval, tillbehor, reservdelar, och mycket mer. Nar fragestunden med forsaljaren overstiger en kvart kanner jag mig minst sagt lite matt och att jag har fatt det jag behover. Jag tar da en tur i butiken pa jakt efter en stol eller en soffa, och lamnar Emeline pressa vidare. En (lang) stund senare kommer jag tillbaka till Emeline och far hora att hon a) kan allt om vagnen in till minsta detalj ("neoprengummit pa handtaget ar klistrat med tvakomponentslim", "det ar Tawanesiska kullager i hjulhusen", "har hanger man relexen"), och mer viktigt b) ofta fatt ett konkurrenskraftigt priserbjudande.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Emeline ar mycket begavad i fohandling, och med vara samlade egenskaper kommer vi sakerligen kopa en vagn som ar funktionell och till ett bra pris. Allt jag behover gora ar hjalpa Emeline att valja ut tva eller tre kandidater och sedan finna att stalle dar jag kan tex lasa en bok medan hon inleder, och genomfor forhandlingen....

söndag 2 januari 2011

Söndag kväll i Antony

Julsemestern gick av stapeln pa tre orter: Stockholm, Sarre-Union i Alsace och Antony. Flygresan till Sverige var lite besvarlig, da det foll knappa 10 cm sno over Paris kvallen innan vi skulle aka. Till min stora forvaning fungerade RER:en (pendeltaget) som den skulle, men pa Roissy Charles de Gaulle var det desto varre. Vart flyg var installt, och for att boka om biljetterna till foljande flyg var kon lang. Val framme vid disken anvande jag mig av mitt svenska pass for att framsta som att vi skulle "hem" och inte "ut". Med mycket insisterande och lite lirkande gick det till slut vagen, och Emeline och jag kom ivag till Stockholm efter 4h i ko plus 4h vantan pa forsenat flyg.

Efter var retur till Frankrike akte vi till Emelines faster Chantal i Alsace for att fira jul med familjen. I Alsace lag snon relativt djup (20cm) och kolden var svar (-17°C). En dag tog jag hand om de tva pojkarna, Théo och Simon, 6 resp 5 ar. Lite forvanande var att snokojan verkade vara ett okant begrepp/koncept i Frankrike. Théo och Simon stod fragande nar jag borjade bygga, men kom till slut forsta vad det hela gick ut pa sa snart jag fatt konturen av yttervaggen pa plats. Enkelt uttryckt tycker jag att fransmannen ar lite klena nar det galler att kla pa sig och ga ut och gora nagot nar det ligger sno ute. Flera ganger har jag hort foraldrar (bade vanner och familj i Frankrike) saga att om det ar kallt gar de inte ut for att det kan vara f a r l i g t for barnen. Personligen tror jag att det ror sig mer om okunskap om hur man klar sig och beter sig nar det ar kallt, men det ar sallan uppskattat att forsoka forkunna det budskapet. Forhoppningsvis har jag lyckats gora intryck med min snökoja pa atminstone tva franska barn, och saledes bevisat att det ar mojligt att vara ute i 2-3h pa vintern utan att frysa ihjal...

I Antony hade inte mycket hant. Blommorna var aningen torrare och brevskorden aningen mer talrik. Imorgon vantar jobbet.

måndag 22 november 2010

All work and no play

Brada dagar. Mycket att gora och lite tid till att skriva. Sedan jag kom till Toronto for tre manader sedan har jag inte last en enda sida i min überintressanta bok - Voyage au bout de la nuit - vilket talar sitt tydliga sprak. Nu nar jag ar inne pa sista varvet aterstar det att forbereda aterresan hem till Frankrike, och det baddar for ytterligare langa dagar och natter.