Tillbaka pa jobbet efter semestern

Det brukar ta ett tag att komma tillbaka till rutinerna efter att man varit pa semester, men den har gangen fanns det inte sa mycket tid for det. Programledningen hade ett akut behov av mina tjanster i Toronto, och nar jag fragade nar det vore aktuellt att jag skulle vara pa plats fick jag svaret "helst igar". Jag packade om fran semester till jobb och satte mig pa planet till Toronto forra onsdagen.

Pa plats var det (som vantat) helt annorlunda jamfort med vad som sagts pa huvudkontoret. Vad som ar bradskande i Brétigny ar inte alltid lika bradskande i Toronto och vice versa.

Eftersom jag stannar lite langre an forra resan hade jag rekat helggoromal och intressanta aktiviteter. Om man googlar efter "diving", "wreck" och "ontario" kommer ett stalle som heter Tobermory upp. Tobermory ar en liten by ca 3 timmar norr om Toronto, vid Huronsjons sodra strand. De stora sjoarna har burit intensiv sjotraffik i drygt 200 ar och inte helt forvanande finns det gott om bade historiska och samtida vrak att dyka pa. Sagt och gjort, jag tog bilen pa lordag morgon och akte till Tobermory och dok med den lokala dykbutiken, Diver's Den. Forsta dyket var pa en skonare som sjonk i slutet av artonhundratalet, Arabia.
Andra dyket var pa en bark som ska ha sjunkit vid ungefar samma tidsepok, Scoville. Vattnet var oerhort klart, med en sikt pa kanske 15 meter. I ytan lag temperaturen pa ca 20-21° men pa djupet var det kallt, ca 8°C. (Huronsjon ska vara kand for sitt kalla vatten.) Foljande dag fortsatte jag med tva nya vrak, Rose och Niagara II. Rose sjonk for ca 100 ar sedan och (tra)vraket ar ganska sonderbrutet da det ligger ganska nara stranden och ytan, mellan 5 och 20 meter. Niagara II var desto roligare da det ror sig om ett 70 m langt mudderverk som sanktes pa 1990-talet ute i bukten.
Vraket ligger i sk Kalle Anka-position, dvs det star pa ratt kol, precis som vrak brukar gora i tecknade serier. Maskinrummet ar gigantiskt och det finns gott om prylar att titta pa. Fran maskinrummet kan man simma ut genom skorstenen(!) vilket jag aldrig gjort tidigare pa nagot vrak.

Tisdag kväll, lac des Bouillouses

Efter besöket i Toulouse åkte vi söderut mot bergen och Andorra. Det finns en vandringsled som gar langs fransk-spanska gränsen uppe på Pyreneernas vattendelare: la Haute Randonnée Pyrénéenne, eller HRP for de narmare bekanta. Planen var att vi skulle åka till Andorra och Emeline skulle lampa av mig på ett strategiskt ställe för att jag skulle gå en utvald sträcka och sedan hämta upp mig två dagar senare ett par etapper längre ner på leden. På vägen till startpunkten åkte vi förbi Casa del pas som tydligt visade vad Andorra lever av, taxfree... I denna minimala håla ligger fyra eller fem stormarknader vägg i vägg. Storsaljarna verkar vara socker, smör(!), sprit och cigaretter. Pliktskyldigt stannade vi och köpte vår "ranson" sprit for ca 1/3 av vad det kostar i Frankrike.

Det tog en stund att finna vagslutet dar min vandring skulle börja, men till slut fann vi fram. Natten borjade falla, och av den enligt kartan utlovade campingplatsen sag vi intet. Sagt och gjort campade vi på den gräsplan som tjänar som parkering. Vi var på ganska hög höjd, 1900möh, och jag var inte förvånad õver att det var kallt. Däremot var jag mer förvånad följande morgon när jag såg att det var is på bilen.

På mondag morgon klev jag upp vid sex, ochjag behövde inte ens titta på Emeline för att känna att jag blivit avrättad på stället för min superidé att campa på hög höjd...

Forts foljer

Söndag i Toulouse

I fredags åkte E och jag till le puits St Sauveur och jag blev fralst av Lots vattenfyllda grottor. Mitt i skogen ligger en liten pöl med turkost vatten, ca 30m i diameter i ytan. Vid narmare efterforskning kunde vi se horder av sangsues, dvs blodiglar som glatt simmade omkring i vattnet. "Pölen" stupar snett nedat 24 meter till en oppning i berggrunden och efter en medeltrång passage öppnar sig en gang med ett tvärsnitt pa ca 5x3 meter(!) med kristallklart vatten. Min 30W halogenlampa som jag tidigare alltid betraktat som fullt tillräcklig i de flestasammanhang kom till korta da den kunde lysa "endast" 15-20m. Gången fortsätter snett nedåt för att nå ett maximalt djup pa 76m innan den går upp igen mot den första siphonen (dvs "vattenlåset"). Jag vände dyket vid -40m, ca 150m fran öppningen. Andra dyket följde samma sträckning men vändes vid -35m för att inte få alltfor lång dekompressionstid. I korta ordalag var det ett fantastiskt dyk som jag kommer att göra om sa snart tillfälle ges. Faunan i källan består av småfisk av obestamd art, blodiglar, grotträkor, ål och en och annan bäckforell.
Lördag morgon packade vi ihop och styrde mot Toulouse och Airbus gigantiska fabrik i Blagnac. Airbus är en nationell stolthet och det gar att fa guidade runxturer på området. Turen tar besökaren till monteringshallen av senaste modellen A380, varldens nu största passagerarflygplan. Efter avslutad tur akte vi in till Toulouse och vandrade runt place de Capitole. Det var drygt tio ar sedan jag var i Toulouse senast och det var roligt att seatt stan blivit bade modernare och renare an vad jag minns den. Som i mangafranska stader har automatiserad hyrcykel blivit ett populart fortskaffningsmedel, och cykelbanor kantar de flesta stora artarerna.

Fortsattning foljer

Thomas och Emeline i grottdykarmecca

På vägen till Pyreneerna stannade vi till i departementet Lot, som ligger i regionen Midi-Pyrénées. Lot ar bla kant for sin foie gras, man viktigare, for sina grottor. Vi letade reda pa en mkt kand vattenfylld grotta vid namn font del truffe, som ligger en bit fran staden Rocamadour. Efter en stunds kamp med kartor, gps och luddiga vaganvisningar fann vi kallan. Va framme motte vi tva dykare som forberedde sig for eftermiddagsdyket. De berattade om en gasfyllare i trakten, och efter avslutat dyk akte vi tillsammans till André. André har en oerhort valutrustad fyllstation (fyller luft, nitrox och trimix!). Sagt och gjort, jag bestamde mig for att hyra ett par langtolvor och gora ett smarrigt dyk imorgon i St Sauveur som ar en kalla mitt i ingenstans. Rapport imorgon.

Pa vag hem till Paris

En vecka i Toronto ar over och jag sitter och vantar pa flyget hem. Den har resan var lite annorlunda an mina tidigare resor i den utstrackningen att jag kunde klamma in lite fritid och "male bonding". Min "motpart" hos kunden skulle ut och paddla kanot med sina vanner och foreslog att jag skule komma och delta i upplevelsen. Jag accepyterade glatt inbjudan, och vi kom att ha en riktigt trevlig helg tillsammans.

Jobb och schack

Jag har inte spelat schack pa evigheter, och sedan jag kopte en ny telefon blev jag sugen pa att ateruppta min forna hobby. Jag har en schackspelande kamrat som forelog att vi skulle spela per korrespondens, da vi bada har lite svart att komma ifran for att spela tillsammans. (Nar vi traffas ar det ofta i grupp och da betraktas man som en party-pooper om man kommer dragandes med sitt brade och sitter tyst hela kvallen;) ). Saledes har vi spelat ett tag tillsammans och det ar spannande varje gang jag kollar om han har svarat pa mitt senaste drag.

De senaste veckorna har jag slagits av att mitt jobb i mangt och mycket paminner om att spela flera partier schack samtidigt. Det finns fler partier an vad det finns spelare, och man har inte rad att slosa vare sig drag eller pjaser. En annan likhet ar att varje drag maste ha ett mal, annars forlorar man i langden partiet.

Fästingar i grannskapet

Vi har en koloni igelkottar i grannskapet och vid elvatiden pa kvallen brukar de promenera pa grasmattan framfor vart hus. Av nyfikenhet tittade vi narmare pa en av dem och sag att den hade tva riktigt feta fastingar pa ryggen. Jag drog pa mig ett par handskar, utrustade mig med pannlampa och en pincett och immobiliserade igelkotten infor operationen. En igelkott ar en idealisk patient jamfort med en katt; igelkotten rullar ihop sig och varken ror sig eller protesterar under ingreppets gang. Olja, ether, aceton, bensin eller liknande tror jag inte pa som metod betraktat, utan jag plockade av fastingarna enligt den minimalistiska skolan. Ett rakt och fint grepp, mild men fast dragning rakt ut, och det gar precis som avsett. Enda svarigheten med igelkotten ar att inte av misstag aven greppa tag i en tagg samtidigt, for da blir det svart att fa loss eftersom taggarna sitter mycket val forankrade i skinnet.
Fastingarna verkar inte ta skada av att bli bortplockade utan kryper glatt omkring om man lagger dem pa ratt kol.

En fästing mer eller mindre i en igelkotts liv gor sakert ingen stor skillnad, men det kandes som en god garning anda. Fastingar tycker jag ar synnerligen obehagliga kryp, och det var med viss tillfredsstallelse som jag "poppade" dem over gaslagan. (En valfylld fasting beter sig lite som ett popcorn nar man grillar den... Forst dor insekten, sedan knapper det till nar blodfyllda kroppen briserar.)