Efter besöket i Toulouse åkte vi söderut mot bergen och Andorra. Det finns en vandringsled som gar langs fransk-spanska gränsen uppe på Pyreneernas vattendelare: la Haute Randonnée Pyrénéenne, eller HRP for de narmare bekanta. Planen var att vi skulle åka till Andorra och Emeline skulle lampa av mig på ett strategiskt ställe för att jag skulle gå en utvald sträcka och sedan hämta upp mig två dagar senare ett par etapper längre ner på leden. På vägen till startpunkten åkte vi förbi Casa del pas som tydligt visade vad Andorra lever av, taxfree... I denna minimala håla ligger fyra eller fem stormarknader vägg i vägg. Storsaljarna verkar vara socker, smör(!), sprit och cigaretter. Pliktskyldigt stannade vi och köpte vår "ranson" sprit for ca 1/3 av vad det kostar i Frankrike.
Det tog en stund att finna vagslutet dar min vandring skulle börja, men till slut fann vi fram. Natten borjade falla, och av den enligt kartan utlovade campingplatsen sag vi intet. Sagt och gjort campade vi på den gräsplan som tjänar som parkering. Vi var på ganska hög höjd, 1900möh, och jag var inte förvånad õver att det var kallt. Däremot var jag mer förvånad följande morgon när jag såg att det var is på bilen.
På mondag morgon klev jag upp vid sex, ochjag behövde inte ens titta på Emeline för att känna att jag blivit avrättad på stället för min superidé att campa på hög höjd...
Forts foljer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar