Tillbaka fran Egypten

E och jag kom idag tillbaka fran Egypten dar jag har agnat mig at dykning och E at segling och snorkling.

De 20100328_Egypte

Till skillnad fran mina tidigare resor till Egypten var det den har gangen fraga om en sk all inclusive pa Club Med i El Gouna. Det visade sig finnas bade for och nackdelar med den typen av format; a ena sidan ar det avkopplande att inte behova lyfta ett finger sjalv, men a andra sidan far man knappast precis det man vill ha om man har speciella krav pa aktiviteterna.

De 20100328_Egypte

For oss var det bra att det gick att kombinera dykning och segling, men dykningen var inte sarskilt anmarkningsvard om man jamfor med vad det finns potential for i Roda Havet.

Jag har lagt in nagra kort pa natet har for dem som har lust att titta.

De 20100328_Egypte

Olivia Romero Wirsén, fortsattning...

Skattemyndigheten i Sundsvall har givit sitt utlatande i Olivias efternamsarende: avslag. Det ar i Sverige inte tillatet att bara heta halften av sin ena foralders efteramn... Per och Ana kommer att overklaga.

Söndag i Paris - fran fangelse till oversvamning

Under sondagen akte Emeline och jag till stan for att ga pa en temporar fotoutstallning pa Musée Carnavalet, Paris stadsmuséum. Utstallningen kallades l'impossible photographie, och handlade om Paris fangelsehistoria sedan 150 ar. I mitten pa artonhundratalet fanns det hela 16 fangelser inom stadens tullar. Idag finns endast ett kvar i drift, la Prison de la Santé i 14e arrondissemanget. Av forona och fakta att doma var det armt och ont att sitta pa fangelse pa artonhundratalet. Men vad som berorde mig an mer var hur primitivt det ar an idag. En hel hall agnades at dagens kriminalvard och det var beklammande att se att an 2010 trangs tre eller fyra fangar ihop pa sju m². Overbelaggningen ar ett vaxande problem i de franska fangelsena. Sarkozys skarpta regler och hardare domar har lett till att antalet fangar domar - och fangelsestraff - okat, utan att tilldelade medel okat. La Prison de la Santé - likosm samtliga fangvardsanstalter i landet - har standigt haft en betydande overbelaggning (siffror pa 150% forekommer) som forvarras alltefter tiden gar. Fotona vi sag visade ett armod och livsvillkor som man knappast associerar med var tid. For ett par ar sedan gav Dominique Vasseur, fd chefslakare pa la Prison de la Santé, ut en bok som beskriver i detalj livsvillkoren pa fangelset. Boken fick mycket uppmarksamhet, da den kom "inifran" och skapade mycket debatt. Dock hande inget konkret efterat.

Sno, kyla & Olivia Wirsén Romero

Manga trodde vintern var over for iar, men dar tog vi fel. I mandags borjade det svalna betankligt och pa tisdagen kom blast och sno. Under veckan som gatt har temperaturen nastan konstant varit under noll, och det har snoat kraftigt. Som tur var uteblev trafikkaoset av nagon mirakulos anledning.

I lordags kvall kom Per & Ana pa middag och vi fick traffa deras tre manader gamla dotter Olivia.
De nyblivna foraldrarna berattade om ett intressant administrativt problem som uppkom efter Olivias fodsel i Paris i november: barnets efternamn. Per ar svensk, bosatt i Frankrike sedan ett tiotal ar. Ana har svenskt och spanskt medborgarskap och bor i Frankrike sedan ett par ar tillbaka. Olivia blir saledes bade svensk och spansk medborgare, men inte fransk medborgare. (Sedan Sarko den forste kom till makten racker det inte langre att fodas pa fransk mark for att bli fransk medborgare.) Men oavsett nationalitet maste foraldrarna deklarera barnet och dess namn till franska myndigheter inom tre dagar efter fodseln. Per och Ana ville att dottern enligt spansk sed skulle fa bade pappans efternamn (Wirsén) och mammans efternamn pa morfaderns sida (Romero). I princip finns inga hinder for att ha dubbla efternamn, men problemet ligger i att Ana redan har ett dubbelt efternamn. Byrakratin kanner inga granser, och praxis ar att det ska vara allt eller inget; antingen bara ett efternamn eller bada. "Bara" pappans efternamn plus halften av mammans gar tydligen inte for sig. I Spanien ska det vara vanligt att barnen far endast delar av sina foraldrars efternamn, och den franske tjanstemannen ska ha sagt att det kravdes ett intyg fran Spanska konsulatet for att efternamnet skulle accepteras. Per lyckades in extremis skaka fran det nodvandiga intyget, och pa sa vis blev Olivia konform med den franska lagstiftningen.

I Sverige dock var Olivias namnbekymmer langt ifran losta. I Sverige erkanner man inga andra landers namntraditioner, och Per och Ana fick hora att efternamnet de ville ge Olivia, Wirsén Romero, kort och gott inte var tillatet. Foraldrarna stod pa sig, vilket ledde skattemyndigheten i Solleftea till att bordlagga arendet tills det kunde foras vidare till en manatlig expertkommitté i Sundsvall... En av konsekvenserna blev att Olivia inte kunde fa ett svenskt pass tills namnfragan losts. Att familjen skulle ut och resa over julen brydde sig de svenska myndiheterna inte om. Lyckligtvis hade den spanska administrationen varit betydligt smidigare och saledes kunde hon resa pa sitt spanska pass.

En parentes: Spansk sed vad galler efternamn beskrivs i detalj i en utomordentlig artikel pa Wikipedia.


Per och Anas namnbekymmer bekraftar nagot jag redan erfarit: Administrationen i Frankrike ar i regel kranglig, men i allmanhet gar det att finna en losning, ibland till priset av viss moda. I Sverige ar maskineriet i allmanhet val fungerande, men endast om man haller sig till "normen". Att vara en smula "exotisk" leder till oerhorda svarigheter, och det kan vara nastintill omojligt att fa nagon ratsida pa problemet.

Kravaller i olika lander

Under kvallen lyssnade jag pa P3:s natradio och kunde dar hora ett reportage om Daniel, en kille fran nagon forort utanfor Göteborg. Daniel hade deltagit i kravaller vid nagot tillfalle och reportaget foljde hans tankar fore, under och efter rattegangen i tingsratten. Fran brottstycken fran rattegangen kunde man forsta att Daniel kastat sten pa en polisbil och krossat 8 skyltfonster. Enligt vittnen ska Daniel och hans vanner ha kastat tre (3) stenar pa polisbilen.

Nar journalisten intervjuvade Daniel fragade hon varfor han "hatade" poliser. Killen svarade att har blivit slagen en gang med batong, och att han hade en kompis som blivit slagen av poliser med telefonkataloger(!) som tillhygge.

Ur detta reportage drar jag tva slutsatser; a) aven Sverige ar drabbat av forortskravaller och sociala spanningar, men b) jamfort med Frankrike ar omfattningen och allvarligheter av handelserna ganska begransade. Media spelar med de kort de har, och forsoker fa sa mycket uppmarksamhet de kan fa med de incidenter som intraffar pa hemmaplan. Det ar andock mil mellan situationen har och situationen i Sverige. Och sakert ar situationen i Frankrike en vastanflakt jamfort med den i Bogotà eller Kapstaden...

En dikt om sondag afton

Tre tomma skal,
rensas sakta ut.
Begransat urval
tvingar val, resolut.

Utlast, overgiven i myllan.
Gor boken upprorisk;
star inte kvar i hyllan.
Vidarebefodran obligatorisk

Dans le port d'Amsterdam / In the port of Amsterdam

En av mina absoluta favoriter i den fransksprakiga musiken ar Jacques Brel, som i sitt 49 ar korta liv var producerade ett femtontal album. Brel skrev och framforde 1964 sangen "Amsterdam" som gjorde saval publiken som kritikerna lyriska. Brel spelade aldrig in Amsterdam i studio, och den enda inspelingen som existerar ar liveversionen.


For ett par dagar sedan laste jag en artikel som antydde att David Bowie hade tolkat en engelsk oversattning av sangen 1970 under sin Ziggy Stardust-period, och med hjalp av youtube fann jag aven den versionen.



Nar jag jamforde den engelska versionen med det franska originalet slogs jag av hur val oversatt den var.

Tag strofen
Ils boivent à la santé
Des putains d’Amsterdam
De Hambourg ou d’ailleurs
Enfin ils boivent aux dames
Qui leur donnent leur joli corps
Qui leur donnent leur vertu
Pour une pièce en or


som i den engelska oversattningen blir:

He drinks to the health
Of the whores of Amsterdam
Who have promised their love
To a thousand other men
They’ve bargained their bodies
And their virtue long gone
For a few dirty coins

Ordalydelsen ar inte densamma, men meningen och stamningen formedlas klart, bortsett fran att den franska versionen ar en aning mer romantisk an den engelska;
"ger sina vackra kroppar" blir till "salde sina kroppar",
"ger sin dygd" blir till "dygden som sedan lange ar forlorad" och
"guldmyntet" blir till "smutsiga slantar".

Jaques Brel – Amsterdam	David Bowie – Amsterdam
Paroles françaises	English Lyrics
Dans le port d’Amsterdam Y a des marins qui chantent Les rêves qui les hantent Au large d’Amsterdam Dans le port d’Amsterdam Y a des marins qui dorment Comme des oriflammes Le long des berges mornes Dans le port d’Amsterdam Y a des marins qui meurent Pleins de bière et de drames Aux premières lueurs Mais dans le port d’Amsterdam Y a des marins qui naissent Dans la chaleur épaisse Des langueurs océanes Dans le port d’Amsterdam Y a des marins qui mangent Sur des nappes trop blanches Des poissons ruisselants Ils vous montrent des dents A croquer la fortune A décroisser la lune A bouffer des haubans Et ça sent la morue Jusque dans le coeur des frites Que leurs grosses mains invitent A revenir en plus Puis se lèvent en riant Dans un bruit de tempête Referment leur braguette Et sortent en rotant Dans le port d’Amsterdam Y a des marins qui dansent En se frottant la panse Sur la panse des femmes Et ils tournent et ils dansent Comme des soleils crachés Dans le son déchiré D’un accordéon rance Ils se tordent le cou Pour mieux s’entendre rire Jusqu’à ce que tout à coup L’accordéon expire Alors le geste grave Alors le regard fier Ils ramènent leur batave Jusqu’en pleine lumière Dans le port d’Amsterdam Y a des marins qui boivent Et qui boivent et reboivent Et qui reboivent encore Ils boivent à la santé Des putains d’Amsterdam De Hambourg ou d’ailleurs Enfin ils boivent aux dames Qui leur donnent leur joli corps Qui leur donnent leur vertu Pour une pièce en or Et quand ils ont bien bu Se plantent le nez au ciel Se mouchent dans les étoiles Et ils pissent comme je pleure Sur les femmes infidèles Dans le port d’Amsterdam Dans le port d’Amsterdam.	In the port of Amsterdam There’s a sailor who sings Of the dreams that he brings From the wide open sea In the port of Amsterdam There’s a sailor who sleeps While the riverbank weeps With the old willow tree In the port of Amsterdam There’s a sailor who dies Full of beer, full of cries In a drunken down fight And in the port of Amsterdam There’s a sailor who’s born On a muggy hot morn By the dawn’s early light In the port of Amsterdam Where the sailors all meet There’s a sailor who eats Only fishheads and tails He will show you his teeth That have rotted too soon That can swallow the moon That can haul up the sails And he yells to the cook With his arms open wide Bring me more fish Put it down by my side Then he wants so to belch But he’s too full to try So he gets up and laughs And he zips up his fly In the port of Amsterdam You can see sailors dance Paunches bursting their pants Grinding women to paunch They’ve forgotten the tune That their whiskey voice croaks Splitting the night with the Roar of their jokes And they turn and they dance And they laugh and they lust Till the rancid sound of The accordion bursts Then out to the night With their pride in their pants With the slut that they tow Underneath the street lamps In the port of Amsterdam There’s a sailor who drinks And he drinks and he drinks And he drinks once again He drinks to the health Of the whores of Amsterdam Who have promised their love To a thousand other men They’ve bargained their bodies And their virtue long gone For a few dirty coins And when he can’t go on He plants his nose in the sky And he wipes it up above And he pisses like I cry For an unfaithful love In the port of Amsterdam In the port of Amsterdam