Faux Départ

Antons fard hem gick precis som tankt, men sedan gick det inte enligt plan. Halv tolv pa lordagskvallen, blott tva dagar efter hemkomsten, markte Emeline att Anton var skallande het. Tempen var pa ca 40°C, och efter konsultation per lur anmodades vi att ta honom omgaende till sjukhuset. Natten mellan lordag och sondag blev lang, eller kort, beroende pa hur man ser det. Resultatet blev att Anton blev "insydd" pa pediatrikliniken, men att det i ogonblicket var svart att saga vad som var fel.

Sedan forra helgen har febern forsvunnit, och i det stora hela verkar Anton ma bra. Dock har han fatt en kraftig antibiotikakur, da det befaras att han fatt en ett slags urinvagsinfektion, pyélonéphrite pa franska.

Emeline och jag fick organisera om oss en smula och saledes har Emeline tagit dagpasset medan jag har tagit nattpasset. Beclère ar ganska val organiserat for foraldrar som vakar over sina barn. Det finns sang, toa, dusch, kylskap, mikro etc, och man far komma och ga som man vill dygnet runt. Det ar svart att saga om det for Anton gor nagon skillnad i om vi ar narvarande eller ej, men for oss skulle det nog kannas underligt att inte vara narvarande. Saledes har jag inte varit hemma pa ett bra tag eftersom jag tillbringar min tid antingen pa jobbet eller pa sjukhuset.

Om allt gar som det ska, kommer Antons hastkur i antibiotika avslutas inom fem dagar, och sedan ar det tankt att han ska fa komma hem.

Emeline och Anton ater till hemmet

Solen skiner, det ar sommar i luften och Emeline kommer hem med Anton. Jag har ett par extra dagar ledigt pa mig for att anpassa oss i den nya miljon, och fortsatter Anton i rytmen han haft pa BB kommer allt ga bra. Han vaknar vart tredje time och papekar hövligt att han behover pafyllning och tomning. Sedan somnar han om. Vi far se hur lange han fortsatter sa...

Mandag i Clamart

Emeline sag betydligt piggare ut idag, och verkade inte vara langt ifran att borja kunna ga igen. Anton har kommit tillbaka fran "solsemestern" i undervaningen, och har en fin farg i ansiktet. Ett par dagar till sa kanske man kan hoppas pa att vi alla kan aterforenas i hemmet igen.

En notis om gardagen, 1a maj: Forutom att vara arbetarrorelsens demonstrationsdag, ar det aven liljekonvaljens dag. Den forsta maj ar det i Frankrike tradition att ge liljekonvaljer till nara och kara for att "bringa tur och lycka" under aret. Sa djupt rotad ar seden att det finns ett undantag i skattelagstiftningen; den forsta maj ar det tillatet for vem som helst att salja liljekonvaljer och inte betala skatt (moms och inkomstskatt). Den forsta maj kan man se stand i varje gathorn, dar mer eller mindre lokala formagor saljer buketter och krukor med liljekonvaljer.

Lordag i Clamart

Jag ar "home alone" just nu, och skoter marktjansten med tvatt, inkop och stadning. I slutet av eftermiddagen for jag till Beclère for att se till Emeline och Anton. Emeline halvlag i sangen och hade mest ont. For värken har hon fatt ett preparat som jag kanner igen fran tiden da jag hade ryggbesvar, och jag forstod mycket val varfor hon inte var sa alert. Med den typen av preparat har man valet mellan "ont och klar i huvudet" eller "mindre ont och tillfalligt avbrott pa hjarnkontoret".

Anton hade tillbringat natten och dagen i den sk "Unité Kangourou", dvs "kangurugruppen" som vakar over de for tidigt fodda. Exakt varfor det bestamts att han skulle vara kvar efter den avslutade fototerapin vet jag inte, men till det battre hor att Emeline kan vila lite battre medan antingen jag eller kangurugruppen tar hand om Anton.

Sjukhusvard i Frankrike tycker jag ar fantastiskt bra overlag. Lokalerna ser ibland inte sa roliga ut (Beclère ar inte sa upplyftande rent estetiskt...), men det kanns att kompetensen, rutinerna och materielen finns. En sida jag tycker kan forbattras ar patient- och anhoriginformation. Vad tillstandet ar, vad som hander, vilka atgarder som vidtas, hur lang vistelsen beraknas bli, vem ska man fraga om man vill veta mer etc ar fragor som jag sjalv haft angaende bade Emeline och Anton, men jag kanner att jag inte fatt nagra riktiga svar. Jag kan forsta att lakarna inte bara har patient- och anhorigkontakt pa sina agendor, men jag tycker att det ar svart att fa svar pa forhallandevis enkla och fundamentala fragor. Sjukskoterskorna och barnmorskorna ar snabba med att paminna om att de endast har en yrkesmassig asikt och att det ar lakaren som i slutandan avgor. Nar man lyckas hugga tag i lakaren, sager sig denne inte kanna till detaljerna och ber att fa aterkomma, eller hanvisar till lakarkollegan som ar specialiserad i fragan... Suck, det kanns nastan som att jobba med Accenture...

Jag har aldrig varit i narkontakt med sjukvard nagon annanstans an i Frankrike, sa jag har svart att jamfora med tex Sverige.

Anton Baselius

Med naturen kan man inte forhandla, och Emeline och jag fick pa tisdagen bevis pa detta. Det var tankt att Emeline skulle "sattas igang" pa fredagen, men redan pa tisdag kvall gick vattnet. Vi hade forberett vaskor och prylar for BB, vilket underlattade det hela. Emeline pysslade i en kvart innan hon blev klar, vilket var precis tiden som behovdes for att min gratang skulle bli fardig. Det bar av till det narbelagna Hôpital Antoine Beclère i Clamart, och Emeline blev intagen omedelbart. Efter en rad undersokningar faststalldes att barnet madde bra, att forlossningen skulle sattas igang foljande dag, onsdag, vid lunch.

Det borjade bra och redan kl 18 var livmoderhalsen fullt oppen. Progressivt jobbade Emeline, ledd av barnmorskan, mot fodseln, men barnet kom inte ut. Fler och fler i personalstyrkan samlades i rummet, och kl 21 raknade jag till atta personer inklusive Emeline och mig sjalv. Efter att barnmorskan uttomt alla "mjuka" metoder, tillkallades obstetrikern/kirurgen for att lite tuffare tag skulle appliceras. Trots upprepade forsok med forst sugklocka och sedan forceps, forblev barnet i livmodern. Obstetrikern konstaterade att barnet madde fint, och att det fanns risk for att axlarna skulle fastna om huvudet passerade, vilket ledde till beslut att Emeline skulle snittas. Det bar av till operationssalen, och en kvart senare, 22h34, var Anton fodd, 51cm lang och 3260g!

Pga de ganska langdragna forsoken att fa ut Anton den naturliga vagen, visade det sig att han blivit lite ihopklamd och tilltufsad. Huvudet och framst ansiktet visade tecken pa lite omild behandling, med rejala blamarken pa alla utstickande delar; nasa, oron, haka etc. Det finns dem som sager att ett nyfott barn ar det vackraste som finns, men jag hor inte till den skaran. I sanning sag Anton ut som att han varit i ett rejalt krogslagsmal. Vantar man lite kommer det sakert at fixa till sig, men nej, Anton var inte vacker som nyfodd...

Fredag i Antony - Echographie

Knappt hade jag slagit upp ogonen imorse innan det var dags att bege sig till den lokala obstetrikmottagingen for 7:e manadens ultraljudsundersokning, eller echographie pa franska. De senaste veckorna har jag tillbringat lite val mycket tid pa kontoret, och dagen till ara har jag tagit en sk RTT-dag, narmaste svenska motsvarighet vore val "kompledigt".

Undersokningen bjod inte pa nagra direkta overraskningar; barnet mar bra, ser normalt ut och ligger over snittet i vikt och storlek. Lakare tittade speciellt pa hjarna, hjarta och mage. Emeline tittade mer pa matt och vikt och patalade att en av hennes vaninnor skall skamtsamt ha sagt "fraga alltid killen om hans blodgrupp och fodelsevikt innan du funderar pa att ha barn tillsammans...".
Sjalv tittade jag bland annat pa hjartat och foramen ovale (falx septi), som jag last om i dyklitteraturen.

Att jag intreserade mig for foramen ovale, som jag fran en ingenjorssynpunkt skulle kalla formaksshunten beror pa att den har en viss betydelse i forebyggande av tryckfallssjuka. Shunten ar oppen i fosterstadiet eftersom syretillforseln kommer fran placenta och inte fran lilla kretsloppet via lungorna som efter fodseln. Normalt sluts shunten efter fodseln och allt ar frid och frojd. Dock forekommer det att shunten ej sluts fullstandigt vilket inte skall vara sarskilt problematiskt i sig. Men i dyksammanhang innebar en ofullstandigt sluten shunt att lilla kretsloppet kan lacka over blod till det stora kretsloppet, vilket kan oka risken for tryckfallssjuka. I dykvarlden idag ar formaksshunten inget man "kollar" for att avgora huruvida en person har kontraindikation eller ej for dykning; formodligen har manga dykare en ofullstandigt sluten shunt utan att veta om det. Det som ar vart att tanka pa ar att det finns en rad erkanda forebyggande atgarder som galler for alla dykare oavsett hur shunten ar beskaffad. Bland dessa kan jag namna undvika utmattning under dyket och undvika att bara tungt efter avslutat dyk. Dessa atgarder fick en gang en av mina dykarvanner att utbrista att "dykning ar en sport for lata..."

Huruvida var knodd vill bli dykare eller ej lar vi inte fa veta an pa manga ar, men personligen tyckte jag det var det intressant att fa observera i realtid, pa vart barn, en fysiologisk aspekt som jag hittlills bara last om.

Mager manad for ff-goes-west

Den senaste manaden har varit synnerligen mager pa ff-goes-west. I vantan pa dagen D om ca tva manader har jag knegat pa som bast for att fa sa mycket gjort pa jobbet som mojligt nu. Saledes har det inte blivit sa mycket tid over till annat.

Under lordagen insisterade E pa att vi skulle aka till IKEA for att "titta". Att stangas med folkmassorna pa Ikea ar knappast min favoritsyselsattning, men vi forhandlade snabbt fram att om jag foljer med till Ikea en eftermiddag tycker E att det ar helt ok att jag under sondagen ger mig av och vadar i lera i katakomberna.

I en tidigare artikel skrev jag om "spelet" SLACS som gar ut pa att finna kortast mojliga lank mellan tva slumpmassigt valda artiklar i Wikipedia. I kvallens omgang fann jag att den hollandska fd fotbollsspelaren Michael Buskermolen kan nas i 10 klick fran mollusken Mitra Atjehensis, samt att Columbia Township, Bradford County, Pennsylvania ar endast fyra klick fran Timber Recycling. Vardelost vetande i hog klass...

Av nyfikenhet ville jag se om nagon annan an jag agnade sig at den har typen av time waster och Google gav svaret: "The Wikipedia Game", "Wikipedia Maze" och "Wikispeedia", har alla gemensamt att spelaren skall finna lanken mellan tva givna artiklar, precis som "SLACS". Intressanta varianter ar "Wikington Crescent" och "6 degrees of Kevin Bacon", dar spelaren startar fran en slumpvis artikel och ska pa kortast mojliga vag finna det bestamda nyckelordet (tunnelbanestationen "Wikington Crescent" respektive skadespelaren "Kevin Bacon"). Till sist drog jag mig till minnes att jag under mitt forsta ar pa KTH prenumererade pa ett nyhetsbrev som kallades 6 degrees, baserat pa principen 6 degrees of separation, som har betydligt aldre rotter. Intet nytt under solen.