Efter besöket i Toulouse åkte vi söderut mot bergen och Andorra. Det finns en vandringsled som gar langs fransk-spanska gränsen uppe på Pyreneernas vattendelare: la Haute Randonnée Pyrénéenne, eller HRP for de narmare bekanta. Planen var att vi skulle åka till Andorra och Emeline skulle lampa av mig på ett strategiskt ställe för att jag skulle gå en utvald sträcka och sedan hämta upp mig två dagar senare ett par etapper längre ner på leden. På vägen till startpunkten åkte vi förbi Casa del pas som tydligt visade vad Andorra lever av, taxfree... I denna minimala håla ligger fyra eller fem stormarknader vägg i vägg. Storsaljarna verkar vara socker, smör(!), sprit och cigaretter. Pliktskyldigt stannade vi och köpte vår "ranson" sprit for ca 1/3 av vad det kostar i Frankrike.
Det tog en stund att finna vagslutet dar min vandring skulle börja, men till slut fann vi fram. Natten borjade falla, och av den enligt kartan utlovade campingplatsen sag vi intet. Sagt och gjort campade vi på den gräsplan som tjänar som parkering. Vi var på ganska hög höjd, 1900möh, och jag var inte förvånad õver att det var kallt. Däremot var jag mer förvånad följande morgon när jag såg att det var is på bilen.
På mondag morgon klev jag upp vid sex, ochjag behövde inte ens titta på Emeline för att känna att jag blivit avrättad på stället för min superidé att campa på hög höjd...
Forts foljer
tisdag 17 augusti 2010
söndag 15 augusti 2010
Söndag i Toulouse
I fredags åkte E och jag till le puits St Sauveur och jag blev fralst av Lots vattenfyllda grottor. Mitt i skogen ligger en liten pöl med turkost vatten, ca 30m i diameter i ytan. Vid narmare efterforskning kunde vi se horder av sangsues, dvs blodiglar som glatt simmade omkring i vattnet. "Pölen" stupar snett nedat 24 meter till en oppning i berggrunden och efter en medeltrång passage öppnar sig en gang med ett tvärsnitt pa ca 5x3 meter(!) med kristallklart vatten. Min 30W halogenlampa som jag tidigare alltid betraktat som fullt tillräcklig i de flestasammanhang kom till korta da den kunde lysa "endast" 15-20m. Gången fortsätter snett nedåt för att nå ett maximalt djup pa 76m innan den går upp igen mot den första siphonen (dvs "vattenlåset"). Jag vände dyket vid -40m, ca 150m fran öppningen. Andra dyket följde samma sträckning men vändes vid -35m för att inte få alltfor lång dekompressionstid. I korta ordalag var det ett fantastiskt dyk som jag kommer att göra om sa snart tillfälle ges. Faunan i källan består av småfisk av obestamd art, blodiglar, grotträkor, ål och en och annan bäckforell.
Lördag morgon packade vi ihop och styrde mot Toulouse och Airbus gigantiska fabrik i Blagnac. Airbus är en nationell stolthet och det gar att fa guidade runxturer på området. Turen tar besökaren till monteringshallen av senaste modellen A380, varldens nu största passagerarflygplan. Efter avslutad tur akte vi in till Toulouse och vandrade runt place de Capitole. Det var drygt tio ar sedan jag var i Toulouse senast och det var roligt att seatt stan blivit bade modernare och renare an vad jag minns den. Som i mangafranska stader har automatiserad hyrcykel blivit ett populart fortskaffningsmedel, och cykelbanor kantar de flesta stora artarerna.
Fortsattning foljer
Lördag morgon packade vi ihop och styrde mot Toulouse och Airbus gigantiska fabrik i Blagnac. Airbus är en nationell stolthet och det gar att fa guidade runxturer på området. Turen tar besökaren till monteringshallen av senaste modellen A380, varldens nu största passagerarflygplan. Efter avslutad tur akte vi in till Toulouse och vandrade runt place de Capitole. Det var drygt tio ar sedan jag var i Toulouse senast och det var roligt att seatt stan blivit bade modernare och renare an vad jag minns den. Som i mangafranska stader har automatiserad hyrcykel blivit ett populart fortskaffningsmedel, och cykelbanor kantar de flesta stora artarerna.
Fortsattning foljer
torsdag 12 augusti 2010
Thomas och Emeline i grottdykarmecca
På vägen till Pyreneerna stannade vi till i departementet Lot, som ligger i regionen Midi-Pyrénées. Lot ar bla kant for sin foie gras, man viktigare, for sina grottor. Vi letade reda pa en mkt kand vattenfylld grotta vid namn font del truffe, som ligger en bit fran staden Rocamadour. Efter en stunds kamp med kartor, gps och luddiga vaganvisningar fann vi kallan. Va framme motte vi tva dykare som forberedde sig for eftermiddagsdyket. De berattade om en gasfyllare i trakten, och efter avslutat dyk akte vi tillsammans till André. André har en oerhort valutrustad fyllstation (fyller luft, nitrox och trimix!). Sagt och gjort, jag bestamde mig for att hyra ett par langtolvor och gora ett smarrigt dyk imorgon i St Sauveur som ar en kalla mitt i ingenstans. Rapport imorgon.
söndag 8 augusti 2010
Pa vag hem till Paris
En vecka i Toronto ar over och jag sitter och vantar pa flyget hem. Den har resan var lite annorlunda an mina tidigare resor i den utstrackningen att jag kunde klamma in lite fritid och "male bonding". Min "motpart" hos kunden skulle ut och paddla kanot med sina vanner och foreslog att jag skule komma och delta i upplevelsen. Jag accepyterade glatt inbjudan, och vi kom att ha en riktigt trevlig helg tillsammans.
torsdag 22 juli 2010
Jobb och schack
Jag har inte spelat schack pa evigheter, och sedan jag kopte en ny telefon blev jag sugen pa att ateruppta min forna hobby. Jag har en schackspelande kamrat som forelog att vi skulle spela per korrespondens, da vi bada har lite svart att komma ifran for att spela tillsammans. (Nar vi traffas ar det ofta i grupp och da betraktas man som en party-pooper om man kommer dragandes med sitt brade och sitter tyst hela kvallen;) ). Saledes har vi spelat ett tag tillsammans och det ar spannande varje gang jag kollar om han har svarat pa mitt senaste drag.
De senaste veckorna har jag slagits av att mitt jobb i mangt och mycket paminner om att spela flera partier schack samtidigt. Det finns fler partier an vad det finns spelare, och man har inte rad att slosa vare sig drag eller pjaser. En annan likhet ar att varje drag maste ha ett mal, annars forlorar man i langden partiet.
De senaste veckorna har jag slagits av att mitt jobb i mangt och mycket paminner om att spela flera partier schack samtidigt. Det finns fler partier an vad det finns spelare, och man har inte rad att slosa vare sig drag eller pjaser. En annan likhet ar att varje drag maste ha ett mal, annars forlorar man i langden partiet.
måndag 5 juli 2010
Fästingar i grannskapet
Vi har en koloni igelkottar i grannskapet och vid elvatiden pa kvallen brukar de promenera pa grasmattan framfor vart hus. Av nyfikenhet tittade vi narmare pa en av dem och sag att den hade tva riktigt feta fastingar pa ryggen. Jag drog pa mig ett par handskar, utrustade mig med pannlampa och en pincett och immobiliserade igelkotten infor operationen. En igelkott ar en idealisk patient jamfort med en katt; igelkotten rullar ihop sig och varken ror sig eller protesterar under ingreppets gang. Olja, ether, aceton, bensin eller liknande tror jag inte pa som metod betraktat, utan jag plockade av fastingarna enligt den minimalistiska skolan. Ett rakt och fint grepp, mild men fast dragning rakt ut, och det gar precis som avsett. Enda svarigheten med igelkotten ar att inte av misstag aven greppa tag i en tagg samtidigt, for da blir det svart att fa loss eftersom taggarna sitter mycket val forankrade i skinnet.
Fastingarna verkar inte ta skada av att bli bortplockade utan kryper glatt omkring om man lagger dem pa ratt kol.
En fästing mer eller mindre i en igelkotts liv gor sakert ingen stor skillnad, men det kandes som en god garning anda. Fastingar tycker jag ar synnerligen obehagliga kryp, och det var med viss tillfredsstallelse som jag "poppade" dem over gaslagan. (En valfylld fasting beter sig lite som ett popcorn nar man grillar den... Forst dor insekten, sedan knapper det till nar blodfyllda kroppen briserar.)
Fastingarna verkar inte ta skada av att bli bortplockade utan kryper glatt omkring om man lagger dem pa ratt kol.En fästing mer eller mindre i en igelkotts liv gor sakert ingen stor skillnad, men det kandes som en god garning anda. Fastingar tycker jag ar synnerligen obehagliga kryp, och det var med viss tillfredsstallelse som jag "poppade" dem over gaslagan. (En valfylld fasting beter sig lite som ett popcorn nar man grillar den... Forst dor insekten, sedan knapper det till nar blodfyllda kroppen briserar.)
lördag 19 juni 2010
Korsika - Bastia - Cap Corse - Calvi - GR20 - Porto - Ajaccio - Corte
Fran Nice tog vi farjan till Bastia. Overfarden tar ca 5 timmar och vi anlande i Bastia straxt fore atta pa kvallen. I Bastia stannade vi inte lange utan satte kurs norrut mot Cap Corse som ar en udde/halvö som ar ca fem mil lang och ett par kilometer bred. Natten tillbringade vi pa en campingplats ett par kilometer norr om Bastia. Pa campingplatsen fick Emeline trana pa att satta upp taltet sjalv eftersom vi planerat att skiljas at tva natter under det att jag gick en speciellt utvald stracka av GR20.
Foljande dag fortsatte vi runt Cap Corse. Det blaste nagot oerhort under dagen - det var stundvis svart att sta upprat - men det var varmt och uppehall trots att de lovat regn. Cap Corse ar kant for sina torn fran 1500-talet da Genua hade inflytande over on. Halvön ar mycket grön och sägs paminna om Irland(!).
Under sondagen bar det av till Bonifatu som ligger halvvags upp i bergen. Det gar en forbindelseled fran Bonifatu upp till GR20 och stugan Carrozzu. Tillsammans klattrade vi de 600 hojdmeter som skiljer Bonifatu och Carrozzu dar temperaturen var markbart svalare an i laglandet. Vi slog upp taltet intill stugan och gick sedan ner till hangbron over forsen Spassimata for att beundra utsikten over vattenfallet. Pa vagen tillbaka till lagret borjade det regna en smula. Nagon timme senare vrakte det ner, och alla vandrare samlades i den lilla stugans allrum. Stugvakten sa att han aldrig sett sa manga manniskor samtidigt under Carrozzus tak. Vi passade pa mellan tva skurar att ga till taltet for att lagga oss och knappt hade vi dragit igen blixtlaset pa taltet innan det borjade vraka ner igen.
Pa mandag morgon hade det lattat, aven om molnen lag tata fran 1000möh och uppat. Jag hjalpte Emeline att packa ihop prylarna for nerfarden mot bilen, och satte sedan av pa GR20 soderut. Emeline gick tillbaka ner till bilen i Bonifatu. Vad jag da inte visste, men som Emeline fick erfara, var att nattens regnvader spolat bort en del av stigen ner till Bonifatu, och att bäcken man korsar mellan Bonifatu och Carrozzu forvandlats till en strid fors. Emeline hade det knepigt pa vagen ner, men lyckligtvis var det fler som skulle ner, och tillsammans lyckades de vada over forsen.
Fran Carrozzu gar leden uppfor berget till ett pass dar man kan valja mellan att antingen ga 800 hojdmeter ner till nasta stuga, eller fortsatta over bergskammen. Jag gick over kammen och kom fram till malet for min vandring, Le Cirque de la Solitude, en gryta med rejalt branta vaggar. Det lag rikligt med sno i "le Cirque", dock betydligt mindre an forra aret da jag for forsta gangen korsade denna passage som enligt kartan ar "delikat". Pa vagen uppfor motte jag en grupp übersportiga trailutrustade herrar straxt over 50-strecket som vande om da de bedomde att de inte var rustade for all sno och is i le Cirque. Sjalv hade jag sett till att utrusta mig for dessa forhallanden, och litade pa stegjarn och isyxa for att ta mig genom. Sikten i sjalva grytan var sisadar, kanske 50 meter, men det var tillrackligt for att se mellan tva och fyra ledmarkeringar framat. Jag kande igen nagra av de stallen dar jag forra aret fick lite hjartklappning pga att ledmarkeringarna forsvunnit under snon, men det var inget problem den har gangen. Dimman (eller molnen) tatnade en aning under passagen, men jag hittade ut utan nagra storre bekymmer. Nar jag val natt utgangspasset, Bocca Minuta, efter en tva timmar, satte jag mig ner och pustade ut ett slag. Under den kanske tio minuter langa rasten hann vadret skifta fran dimma, sol och ater dimma med lite regn. Fran Bocca Minuta vandrade jag vidare ner till nasta stuga, Tihgjettu. I stugan satt endast fyra vandrare, och det var i stark kontrast jamfort med foregaende kvall i Carrozzu med dryga femtiotalet vandrare. en av Paglia Orba, och
Vadret skulle enligt vadertjansten bli an samre pa tisdagen, men nar morgonen grydde sag det riktigt lovande ut. Jag stod i valet och kvalet mellan att "pusha" lite och ga en riktigt lang etapp, eller om jag skulle noja mig med en medellang etapp med en topptur pa Paglia Orba, en av Korsikas mest emblematiska toppar pa 2500 m. Nar man vandrar behover man bestamma sig forst nar man star vid vagskalet, sa jag gav mig av med oppna alternativ. Fyra timmar senare stod jag vid stugan Ciottulu i a Mori som ligger vid foten av Paglia Orba, och vadret kandes tillfalligtvis ganska bra men instabilt. Valet fol till slut pa att gora en topptur och sedan korta av dagsetappen en smula. Paglia Orba ar kant bl.a. for sin bitvis tekniska klattring, och for att det fran toppen abrupt stupar flera hundra hojdmeter ner pa dess ostra vagg. Den hojdradde gore sig icke besvar... Klattringen gick fint, och jag fick flera fina glimtar av dalarna, havet och de ovriga 2500+ topparna. Men allra hogst pa topen var det tat dimma, och utsikten blev darefter. Men vad gor val det? Det ar ju grejen som raknas.
Dagen avslutades i Vergio-passet dar det ligger ett fd fjallhotell och en enslig bilvag slingrar sig forbi. Jag ringde till Emeline och fick hora om hennes otur under mandagsmorgonen i forsen, och vi bestamde att jag skulle korta av min tur med en dag och att vi skulle aka till havet och stranden tillsammans.
to be continued
Foljande dag fortsatte vi runt Cap Corse. Det blaste nagot oerhort under dagen - det var stundvis svart att sta upprat - men det var varmt och uppehall trots att de lovat regn. Cap Corse ar kant for sina torn fran 1500-talet da Genua hade inflytande over on. Halvön ar mycket grön och sägs paminna om Irland(!).
Under sondagen bar det av till Bonifatu som ligger halvvags upp i bergen. Det gar en forbindelseled fran Bonifatu upp till GR20 och stugan Carrozzu. Tillsammans klattrade vi de 600 hojdmeter som skiljer Bonifatu och Carrozzu dar temperaturen var markbart svalare an i laglandet. Vi slog upp taltet intill stugan och gick sedan ner till hangbron over forsen Spassimata for att beundra utsikten over vattenfallet. Pa vagen tillbaka till lagret borjade det regna en smula. Nagon timme senare vrakte det ner, och alla vandrare samlades i den lilla stugans allrum. Stugvakten sa att han aldrig sett sa manga manniskor samtidigt under Carrozzus tak. Vi passade pa mellan tva skurar att ga till taltet for att lagga oss och knappt hade vi dragit igen blixtlaset pa taltet innan det borjade vraka ner igen.
Pa mandag morgon hade det lattat, aven om molnen lag tata fran 1000möh och uppat. Jag hjalpte Emeline att packa ihop prylarna for nerfarden mot bilen, och satte sedan av pa GR20 soderut. Emeline gick tillbaka ner till bilen i Bonifatu. Vad jag da inte visste, men som Emeline fick erfara, var att nattens regnvader spolat bort en del av stigen ner till Bonifatu, och att bäcken man korsar mellan Bonifatu och Carrozzu forvandlats till en strid fors. Emeline hade det knepigt pa vagen ner, men lyckligtvis var det fler som skulle ner, och tillsammans lyckades de vada over forsen.
Fran Carrozzu gar leden uppfor berget till ett pass dar man kan valja mellan att antingen ga 800 hojdmeter ner till nasta stuga, eller fortsatta over bergskammen. Jag gick over kammen och kom fram till malet for min vandring, Le Cirque de la Solitude, en gryta med rejalt branta vaggar. Det lag rikligt med sno i "le Cirque", dock betydligt mindre an forra aret da jag for forsta gangen korsade denna passage som enligt kartan ar "delikat". Pa vagen uppfor motte jag en grupp übersportiga trailutrustade herrar straxt over 50-strecket som vande om da de bedomde att de inte var rustade for all sno och is i le Cirque. Sjalv hade jag sett till att utrusta mig for dessa forhallanden, och litade pa stegjarn och isyxa for att ta mig genom. Sikten i sjalva grytan var sisadar, kanske 50 meter, men det var tillrackligt for att se mellan tva och fyra ledmarkeringar framat. Jag kande igen nagra av de stallen dar jag forra aret fick lite hjartklappning pga att ledmarkeringarna forsvunnit under snon, men det var inget problem den har gangen. Dimman (eller molnen) tatnade en aning under passagen, men jag hittade ut utan nagra storre bekymmer. Nar jag val natt utgangspasset, Bocca Minuta, efter en tva timmar, satte jag mig ner och pustade ut ett slag. Under den kanske tio minuter langa rasten hann vadret skifta fran dimma, sol och ater dimma med lite regn. Fran Bocca Minuta vandrade jag vidare ner till nasta stuga, Tihgjettu. I stugan satt endast fyra vandrare, och det var i stark kontrast jamfort med foregaende kvall i Carrozzu med dryga femtiotalet vandrare. en av Paglia Orba, och
Vadret skulle enligt vadertjansten bli an samre pa tisdagen, men nar morgonen grydde sag det riktigt lovande ut. Jag stod i valet och kvalet mellan att "pusha" lite och ga en riktigt lang etapp, eller om jag skulle noja mig med en medellang etapp med en topptur pa Paglia Orba, en av Korsikas mest emblematiska toppar pa 2500 m. Nar man vandrar behover man bestamma sig forst nar man star vid vagskalet, sa jag gav mig av med oppna alternativ. Fyra timmar senare stod jag vid stugan Ciottulu i a Mori som ligger vid foten av Paglia Orba, och vadret kandes tillfalligtvis ganska bra men instabilt. Valet fol till slut pa att gora en topptur och sedan korta av dagsetappen en smula. Paglia Orba ar kant bl.a. for sin bitvis tekniska klattring, och for att det fran toppen abrupt stupar flera hundra hojdmeter ner pa dess ostra vagg. Den hojdradde gore sig icke besvar... Klattringen gick fint, och jag fick flera fina glimtar av dalarna, havet och de ovriga 2500+ topparna. Men allra hogst pa topen var det tat dimma, och utsikten blev darefter. Men vad gor val det? Det ar ju grejen som raknas.
Dagen avslutades i Vergio-passet dar det ligger ett fd fjallhotell och en enslig bilvag slingrar sig forbi. Jag ringde till Emeline och fick hora om hennes otur under mandagsmorgonen i forsen, och vi bestamde att jag skulle korta av min tur med en dag och att vi skulle aka till havet och stranden tillsammans.
to be continued
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
