For ett par veckor sedan hande det foljande: Det var lordag kvall och Emeline akte till mataffaren for att handla. Hon ringde lite senare och berattade att hon hade fatt punktering pa vanster framdack och ville ha hjalp. Affaren ligger inte sa langt hemifran, varvid jag tog pa mig loparskorna och joggade dit. Nar vi undersokte dacket kunde vi se att det satt en skruv mitt slitbanan. Tough luck tankte jag och bestamde mig for att lamna in det punkterade dacket pa dackverkstaden i Brétigny mandag morgon. Under mandagen var jag upptagen under en stor del av dagen, och kom aldrig ifran jobbet for att lamna in dacket. Nar jag skulle hamta bilen for att aka hem mottes jag av en inte sa festlig syn; hoger framdack var platt! Med tanke pa att resevdacket redan satt pa vanster framhjul, var det en knepig situation. Under det att jag funderade pa vad jag skulle gora kom en kollega och undrade vad som stod pa. Han erbjod sig att kora mig till taget och sedan lamna in dacket nasta morgon at mig. Kollegan slappte av mig vid stationen, och det var forst nar jag kom in i stationsbyggnaden som jag sag att det var strejk i lokaltrafiken. Hemresan blev lite mer komplicerad an vantat. Foljande morgon akte jag till dackverkstaden. Killen som reparerade dacken visade mig vad som orsakat de tva punkteringarna.
For ett par veckor sedan gick jag till tandlakaren for en kontroll, och patalade att jag lite da och da hade ont i kindtanderna pa hoger sida. Det visade sig att det rorde sig om en visdomstand som trilskades och behovde dras ut.
Idag var den stora dagen, och jag gick till den lokala tandkirurgen. Mina kollegor hade varit vänliga nog att beratta om sina egna visdomstandupplevelser, och det var med fuktiga handflator jag styrde stegen till Dr Caprons mottagning.
Sjalva ingreppet var ganska odramatiskt och var overstokat pa en knapp halvtimme. Bedovningen var inte sarskilt kul, men nar den val "satt" var det ganska ok. Dr Capron ar en liten senig man i 50-arsaldern som har starka underarmar. Efter att ha bant ett par tre ganger fram och tillbaka rock han ut tanden bestamt, och sedan var det i stort sett over. Puh!
Jag ar annu bedovad, men jag kanner att det borjar slappa. Vi far val se hur det kanns om ett par timmar...
---***---***---***---
Nagra timmar senare: Bedovningen slappte gradvis och en ganska patrangande smarta gav sig tillkanna. Tandkirurgen hade skrivit ut ett mellanstarkt preparat som kandes fint att ha tillhands i detta ogonblick. Det tog en stund innan det borjade verka, men sedan var det ok igen och jag gav mig ut pa en cykeltur i grannskapet i hostsolen.
---***---***---***---
Foljande dag: Nar jag vaknade kande jag framst att jag hade en inte sa trevlig blodsmak i munnen, och att den hogra kinden var svullen. Emeline upplyste mig om att hon tyckte att jag sag ut som en hamster. Naval, blir det inte varre an sa har sa far det betraktas som ok. Det var definitivt inte nagon kul upplevelse, men jag tycker det verkar som att jag slapp ganska lindrigt undan anda.
Fars dag har i katolska lander som Frankrike firats sedan medeltiden. Fars Dag var inte inskrivet i kalendern som sadan, men foll naturligt ihop med den 19 mars, Sankt-Josef-dagen, da Josef betraktas som Jesus jordliga far.
I jamforelse har, i katolska lander, Mors Dag varit mer problematisk, da firandet av jungfrudom och moderskap sammanfaller med firandet av Jesus himself. I Frankrike skrevs Mors Dag in i kalendren forst 1941 av Vichyregimen, som en del av kampanjen for att framja familjebildandet. 1952 inskrevs Fars Dag i kalendern for att skapa jamvikt med Mors Dag, men da den tredje sondagen i juni. Samma datum firar aven Algeriet, Malaysia, Schweiz, Canada, Storbritannien och en rad andra lander samma hogtid.
Ser man till andra lander faller Fars Dag lite olika under aret. I Spanien haller man fast vid kopplingen till St Josef, i Tyskland ar den kopplad till Kristi Himmelfard och i Sverige har man tillfredsstallt onskemal fran nordiska handelssamfundet(!) och valt att lagga den i november.
Naval, det spelar kanske inte sa stor roll nar den intraffar, och av vilka skal den forlagts till det datumet, bara faderna inte blir bortglomda.
Grattis pa Fars Dag, Leif! Det har varit pepparkaksbak i huset idag, sa du far ett fang virtuella peparkakor till kaffet!
Nobelprisbelonte Günter Grass har skrivit en serie bocker som kallas "Danzigtrilogin" da en stor del av handlingen utspelar sig i Danzig (idag Gdansk) under krigsaren. Jag har precis last ut Katz und Maus i fransk oversattning (Le chat et la souris). De tva ovriga verken i trilogin ar Die Blecktrommel och Hundejahre.
Katz und Maus handlar om en grupp laroverkspojkar i de nedre tonaren som tillbringar somrarna pa stranden och att (fri)dyka pa ett vrak av en grundstott och till halften sjunken polsk minsvepare. I ganget finns forgrundsgestaleten Mahlke, och bokens jag ar en pojke vid namnet Pilenz. Pojkarna ser upp till Mahlke, aven om ingen av dem riktigt forstar sig pa honom da Mahlke tycks vara delvis bortkopplad fran verkligheten. Mahlke ar djupt religios men nar ocksa en mani att barga diverse foremal fran den sjunkna minsveparen. I boken far man folja somrarna pojkarna tillbringar pa minsveparen, och sedan nar Mahlke relegeras fran laroverket och skickas till fronten i pansartrupperna.
Grass Danzigtrilogi raknas till en genre som kallas "magic realism" eller "forhöjd verklighet" pa svenska, dar en i grunden realistisk skildring spetsas med surrealistiska, absurda, magiska eller overnaturliga inslag for att framhalla nagon for forfattaren viktig aspekt.
I fallet Katz und Maus symboliserar Mahlke Tyskland, och pojkarna dess medlopare. Mahlke ar i sin karaktar varldsfranvand men anda sjalvsaker och drar sig inte for att ge vika for sina ingivelser aven om det ar uppenbart att de har odesdigra konsekvenser, vilket jag antar ar en parabel till 1930- och 40-talets Tyskland.
Mer eller mindre av en slump kom jag att se en film av Andrei Tarkovskij: L'enfance d'Ivan, eller Ivans uppvaxt, som jag gissar att den heter pa svenska. Filmen ar fran 1962 och handlar om en tolvarig pojke, Ivan, som forlorat hela sin familj i samband med tyskarnas invasion av Sovjetunionen. Ivan staller sina tjanster roda arméns forfogande i egenskap av spanare. Hans ringa storlek gor att han lattare an vuxna kan forflytta sig mellan de egna linjerna, infiltrera tyskarnas linjer och sedan ta sig tillbaka. Han spanar och rapporterar sedan trupper och materiel till frontavsnittets befalhavare. Befalhavaren forsoker overtala Ivan att lata sig skickas till en kadettskola for att utbilda sig och for att komma bort fran fronten, men Ivan vagrar och rymmer nar han stalls infor ett ultimatum. Befalhavaren letar upp Ivan, och gar motvilligt med pa att lata honom fortsatta frontspana. Att kalla en film for "stark" kanns lite uttjatat, men ar det nagon film som kvalificierer for detta epitetet sa ar det just l'enfance d'Ivan.
Som tonaring sag jag en annan av Tarkovskijs filmer: Solaris som bygger pa Stanislaw Lems roman med samma namn. Solaris ar en av de riktigt stora klassikerna inom genren psykologisk science fiction, dar huvudpersonerna konfronteras, och bryts ner, av en verklighet som gar langt bortom manskliga begreppsramar.
Efter att ha sett l'Enfance d'Ivan ville jag se mer och skakade fram ytterligare en av Trakovskijs stora filmer, Stalker, som handlar om manniskors innersta onskan och vad som skulle handa om de gick i uppfyllelse. I filmen figurerar endast tre personer, vars namn karikatyrerats till "Stalker", "Professor" och "Writer". Dialogen ar mycket spartansk men fotot ar hogst kreativt.
Nu ar jag pa jakt efter hans sista film som spelades in pa Gotland och som filmades av Sven Nykvist: Le sacrifice, eller Offret.
Jag tycker om filmer vars slut ar en uppmuntran till eftertanke. Tarkovskijs filmer stammer mycket val in i det monstret, och jag tror att hans mening var att tittarna efter filmens slut skulle fraga sig vad som verkligen hande.
Tarkovskij atervande inte till Sovjetunionen efter 1984 da han avslutat filmen Nostalghia i Italien, utan slog sig istallet ner i Frankrike. 1986, efter Offret, dog Trakovskij i cancer, endast 54 ar gammal. Till min stora hapnad laste jag att han ligger begravd pa ryska Ortodoxa kyrkogarden i Sainte-Geneviève-des-Bois, som ligger en fem-tio minuter fran mitt jobb! Jag har manga ganger akt forbi just den kyrkogarden, men visste inte att Tarkovskij valt den som sin sista viloplats.
Under sondagseftermiddagen efter simhallen gjorde jag och Emeline en aktur till Ste-Geneviève-des-Bois som ligger ca tjugo minuter per bil soder om Antony. Det var vackert vader och jag var nyfiken pa att soka upp Tarkovskijs grav. Det fanns inga anvisningar vid ingangen till kyrkogarden om var hans grav lag, sa jag gick till blomsterhandeln och fragade. Floristen sag ut som att hon inte nagonsin hort talats om personen jag sokte, och an mindre sett nagon av hans filmer. Men hon visade sig ha en katalog till hjalp och fann Tarkovskij och gav nagra anvisningar. Jag kopte tre stora fina ljusvioletta rosor att lagga pa graven. (Jag har laddat ner just tre av hans filmer fran natet. Fildelare? Javisst, men gravsmyckare ocksa...). Dock maste damen ha sett fel i boken, ty pa den anvisade platsen fanns ingen vid namnet Tarkovskij. Efter en stunds metodiskt letande gav vi upp, och valde att smycka tre slumpvis valda gravar, med en ros var.
Val hemma igen gjorde jag nagra efterforskningar pa natet och kunde forvanande nog inte finna nagon referens till en exakt gravplats. Dock kunde jag med hjalp av ett foto av graven och en satellitbild finna en trolig plats att undersoka vid tillfalle.
Nar jag svangde forbi affaren idag visade det sig att de hade du boeuf à braiser (högrev eller grybitar, skulle jag tro att det kallas pa svenska) till ett fornamligt pris. Jag kopte ett och ett halvt kilo och gav mig pa att koka Carbonade à la Flamande som har sitt ursprung i regionerna i nordostra Frankrike och i Belgien.
Carbonade à la Flamande - 6 port 1,5 kg grybitar 4 stora gula lokar 0,5 liter ol 150 g rokt flask 1 msk rasocker kalvfond
Fras kottet skuret i bitar. Fras loken och karamellisera med sockret nar loken ar gyllenbrun. Fras det rokta flasket skuret i strimlor. Lagg alltsammans i en gryta och hall pa olen. Tack grytan och lat sta pa svag varme i tva till tre timmar. Servera med klyft- eller bakad potatis.
