Torsdag kvall i Antony

Sa for att sla in en sedan lange inslagen dorr: En knepig aspekt med internationellt arbete ar att jamka samman lokala olikheter i arbetskultur. I fallet dar man som jag jobbar i Frankrike och har nordamerikanska kunder, ar det speciellt svart att fa det att ga ihop med semesterkulturen. I Frankrike ar man ganska sa bortskamd med kopiost mycket semester. I Nordamerika antalet semesterveckor langt under vara totalt 8 veckor. Det ar svart att saga, sarskilt i stressade lagen, att man prompt maste ga pa semester for att inte ackumulera mer an vad man redan ackumulerat... I Frankrike kan arbetsgivaren normalt inte betala ut semesterdagar i pengar. Rent formellt ar den semester som aterstar nar aret ar slut forverkad, och gar upp i rok. Men da det ar arbetsgivaren som ber den anstallde att skjuta pa semestern a tjanstens vagnar, gar arbetsgivaren med pa att flytta over overskjutande saldo fran ett ar till ett annat. Detta ar givetvis ingen langsiktig losning, da manga sakta men sakert bygger upp ett enormt overflod av semesterdagar. Just iar har foretagsledningen bestamt sig for att som en regel inte skjuta over dagar fran 2008 till 2009. Mellancheferna sliter sitt har, da de maste tvinga sina undersatar att ta ut sina dagar (eller forlora dem) samtidigt som de maste prestera samma resultat med mindre resurser till sitt forfogande. Aven for fotsoldater som jag ar det en knepig sits. Det ar inte ar helt enkelt att bade klara av uppdraget i Ottawa och klamma in 6 veckors semester innan den 31 maj, sarskilt som Kanadensarna inte har ett spar av forstaelse for att jag "maste" ta semester.

En illustration ar min Kanadensiska kollega Andy, som for narvarande ar pa Hawaii for att gifta sig. Just for att han gifter sig har han lyckats pressa fram hela fyra veckors semester, vilket enligt de ovriga pa kontoret ar nagot man gor once in a lifetime. En sadan once in a lifetime hander ofta i Frankrike over sommaren...

Vad galler arbetstider ar det radikalt olika likval: I Frankrike kommer man till jobbet vid nio och sitter sedan garna langre pa kvallen, fram till sju eller atta. (att jamfora med den lagstadgade officiella 35-immarsveckan...). I Frankrike finns det till och med ett ironiskt uttryck for att retas med kollegor som gar sa "tidigt" som mellan sex och sju, prendre son après-midi (ta en ledig eftermiddag).
Kanadensarna kommer till jobbet ungefar vid halv nio pa morgonen. Mellan halv fem och halv sex toms kontoret i Ottawa pa sin besattning.

Det ar svart att dra nagra langtgaende slutsatser av ovanstaende, men jag tror att det ar sundare att inte sitta och uggla pa kontoret pa fransk vis, men jag ar inte sa saker pa att jag skulle vilja byta bort komforten att aldrig behova fundera pa om semestern "racker".

Skilda varldar, skilda kulturer...