Tva limericks om onsdagen

Det var en eminent kock i Bordeaux,
kring vilken det var ett ständigt hallå.
Så himla flink var han,
och attans vig minsann,
att han skalade räkorna med sin stortå.

---***---

Det var en blodgivare fran Västergök
som ilsknade till i sitt kök.
Sa glodhett var hans blod,
att polisen utanfor stod,
redo att gripa'n for mordförsök.

En fransk epokgörande författare... Réné Barjavel

Pa en kollegas rekommendation laste jag en (halv)modrrn klassiker, Réné Barjavels Ravage fran 1943.

Réné Barjavel, ur arkiven fran ina.fr

Barjavel ar mycket popular i Frankrike, men vad jag vet ganska okand utanfor landets granser. Han var bland de allra forsta franska science-fiction forfattarna och ska ha varit den forste som beskrivit farfarsparadoxen. Ravage (sv översättning???? Ashes, ashes pa engelska) ar en utpraglad dystopi som beskriver hur ett framtidssamhalle totalt bryter samman pga en alltfor stor tillit till teknologi, energitillforsel och automatisering. Nar jag tittade pa svenska Wikipedia, sag jag att det finns en ofortjant kort artikel om forfattaren, och annu ingen artikel om Ravage. Om jag finner lite tid till det ska jag bidra med en artikel eller tva.

Arga Lappar

Efter tva dagar i klorofyllen kom jag tillbaka till huvudkontoret. Döm om min forvaning nar jag konstaterade att kontorets gemensamma kylskap ej langre inneholl mitt paket med mineralvattensflaskor. Jag hade forvisso inte satt nagon lapp eller indikering om vem flaskorna tillhorde, men jag var anda lite forvanad over att alla fyra flaskor "fatt fotter". Men kan jag tillsta att jag lat flaskorna ligga i kylen lite som ett experiment for att sondera den lokala "pentrykulturen". Ar det eller ej en arbetsplats dar man respekterar varandras prylar?

Min forsta tanke var att satta en liten lapp i kylen for att kommunicera med den eller dem som tagit for sig. Men sedan tankte jag om, och slog mig till att jag i egenskap av nyanstalld inte ville bli kand som killen som satter upp "arga lappar"...

Jag kan ha fel, men jag tror att "arga lappar" ar en typiskt svensk foreteelse, och jag tror det finns (minst) tre skal till detta:

1) I Sverige (till skillnad fran Frankrike) ar det betraktat som mycket upprorande att nagon tagit nagot han eller hon inte ager. Darmed inte sagt att det ar socialt ok i Frankrike att stjala, men ingen blir forvanad av att olasta eller obevakade prylar forsvinner. Det kan t.o.m vara sa att det betraktas som pinsamt att ha blivit bestulen om man lamnat en agodel pa nagot utsatt stalle. "Va? Lamnade du tvatten pa tork i en obevakad tvattstuga? Hur omedveten (underforstatt: dum) kan man vara?"

2) I Sverige delar man pa resurser i storre utstrackning an i Frankrike. Ex: gemensam tvattstuga. Att dela pa gemensamma resurser leder alltid till spanningar som kan mynna ut i konflikt.

3) Svensken har storre konfliktaversion an tex fransmannen. Darmed ar en "arg lapp" ett perfekt satt att ventilera ilskan... Dessutom, i egenskap av anonymt meddelande, kan man skriva precis vad som helst utan att behova ta ansvar for det. (jfr. debatten om "nathat" i Sverige...)

Man skulle nog aldrig se en sadan har lapp i Frankrike:

fran argalappen.se

Daremot kan man se, sasom i pentryt pa kontoret, en lapp pa vers (javisst! Frankrike ar lyrikens hogborg!) om vikten att stada upp efter sig.

For att styrka min tes om att arga lappar ar typiskt svenska sokte jag efter kallor pa natet. Jag fann den otroligt roliga bloggen Arga Lappen, dar folk kan skicka in foton av just arga lappar.

Fran argalappen.se

An har jag inte funnit nagon fransk motsvarighet till ArgaLappen.se, men kanske ar det ett sk business opportunity? ;)

En limerick i Besançon

Under en filt i Besançon,
låg en besynnerlig person.
Oftast en frivillig resenär
trots en del besvär
han fick på det ändå ett slags fason

Vid stranden av floden Doubs,  [uttal: "Dou"]
Hördes både tjim och tjo.
Han ritade figurer med krita
tills trottoarerna blev vita
och på så vis lät han kreativiteten gro.

Och sist, då en sann limerick ska innehålla lite grov humor... 

Den var en kvinna från Roche-lez-Beaupré,
som ständigt åt crèpe flambée.
Närhelst hon gav väder,
av for alla hennes kläder,
och minst tio man mötte sin skapare.

En dikt om fredagen

Ord funna om natten,
papper med upplöst bläck.
Sidor som traffat vatten,
när häftet badat näck.

Tio sidor far mig att grunna,
pa tankar vars himmel ar gra.
Kvarglomda effekter funna?
Nej, har finns inget att aterfa.

Ur vattnet styrkan,
och med vattnet, livet.
Väck med all dyrkan!
Nu aterstar endast klivet.

Vattnet omfamnar kroppen,

Sjalen slapps ur sin bur,

Spurten avgor alltid loppen,

Nar proppen har dragits ur.

Ny ultralatt rygga: Pikomesh II

For ungefar ett ar sedan sydde jag mig en ultralatt konceptryggsack: Pikomesh I. Nu har tiden kommit for att gora en uppfoljare, som korrigerar nagra av den tidigare versionens "buggar".
Den tidigare versionen var for bred och inte tillrackligt lang. Dessutom var ett antal detaljer klart overdimensionnerade sasom avbararbaltet.

Kort och gott: 366g for en 53 liters ryggsack med aluminiumarmatur, dvs knappt 7 gram per liter.

Pikomesh II:

Ryggsidan, extra lang for att passa min morfologi

Vertikal kompressionsrem i mitten baktill. Horisontella kompressionsremmar kan laggas till vid behov.

PII:an ligger battre mot ryggen an foregaende version. Platt och fint!

PI:an hade lostagbar armatur, medan PII ar popnitad upptill.

Det ar klurigt att sy i mesh mot mesh. Jag foljde min favoritskraddares rad och lade till ett  enkelt kantband for att  syjobbet skulle bli lattare.

Påsnitar pa franska...

For en tid sedan pa jobbet skulle jag hamta nagra smasaker sasom pennor och gem i sekreterarens forrad, och da fann jag en kontorspryl jag inte sett pa lange: Påsniten.

En påsnit heter pa franska "attache/agrafe parisienne", dvs "parisisk nit" eller "nit fran Paris". Att det heter "attache" eller "agrafe" ar knappast konstigt, men vad ar det som ar sa parisiskt? Jag fragade Emeline, och hon svarade att det var kopplat till hur landsortsfransyskorna sag pa sina parisiska medsystrar i borjan av 1900-talet.

Denna ytterst sexistiska benamning pa ett vardagligt foremal fick mig att tanka pa nagot jag fick hora i lumpen. Innan svenska armén förvärvade Bofors Fälthaubits 77A/B, brukades en fransk haubits som hette Obusier 155mm Modèle 50, eller Falthaubits m50. Bland saval officerare som varnpliktiga kallades den "fransyskan". Man behover nog se ett kort pa haubitsen i aktion for att begripa varfor den kallades pa det viset:

Sammanfattningsvis kan man saga att sexism ar djupt rotad...