Pappors Privilegium

Frankrike ar i manga avseenden annu ett sexistiskt samhalle, dar konet kan leda till sarbehandling pa gott och ont. Som pappa far man varesig man vill det eller inte en positiv sarbehandling pa dagis. Dagisfroknarna ar alltid glada och trevliga nar en jag kommer med Anton pa morgonen eller hamtar honom pa kvallen. Kraven pa mammorna ar betydligt hogre; ar barnet nerbajsat, osnutet eller skrikigt pa morgonen kan det komma en och annan kommentar. Om jag lamnar Anton bade last i brallan, osnuten och med endast en strumpa pa, sager froknarna "det ar ingen fara" och rusar ivag for att byta, snyta och fixa till honom. Om Emeline lamnar honom i liknande tillstand far hon en vanlig men bestamd kommentar om att barnet ska lamnas nybytt om morgonen, och sker det en olycka pa vagen ska barnet bytas av foraldern i entrén... Jag tycker froknarna ar fantastiskt trevliga varje gang jag traffar dem, och Emeline kan ibland tycka att hon far (mindre) bannor for smasaker. Som pappa har man mer eller mindre "carte blanche" da vi ar i klar minoritet att lamna och hamta pa dagis. Mammorna har det tuffare.

Valvaka 2012

Sa har forsta omgangen av presidentvalsomrostningen gatt av stapeln. François Hollande ser ut att vara (temporar) segrare med ca 29% av rosterna framfor Sarkozy med ca 27%.

Att Marine Le Pens extremhoger kommer pa tredjeplats med 18% tycker jag, som humanist och som utlanning, ar chockerande. Nastan en av fem fransman rostar pa hogerextrema och framlingsfientliga varderingar, och jag forsoker se det som ett missnojesvotum mer an ett carte blanche at extremhogern. Marine Le Pen har med framgang lyckats bedriva en kampanj som avdiaboliserat hennas fars parti. Manga undrade efter bytet fran far till dotter om det skulle lyckas, och (tyvarr) verkar Marine ha rott hem overgangen med 18% i forsta presidentvalet. Darmed har hon skarat sin plats inom partiet och fatt tyst pa alla som varnade for att avradikalisera partiprogrammet. Marine Le Pen gar tyvarr hem i stugorna, dar europaskepticism, framlingsfientlighet och framtidsradsla har god grogrund.

Sarkozy har tappat fart den sista veckan. Flera av hans forna allierade har valt att officiellt oppna diskussionen at vanster, och manga andra bedomare har sett det som att Sarkozy internt ar betraktad som politiskt dod. Dock tror jag att det vore farligt att underskatta Sarkozy; han ar kand for att slas hart och hansynslost i politiken, och har hamtat sig tidigare fran riktigt svara klammor. Hollande ar a sin sida aterhallsam da han manar till samling och koncentration infor andra valomgangen. Hans utgangslage idag ar betydligt ljusare an Segolene Royals lage for fem ar sedan, men ingen vill ropa hej for tidigt.

François Hollande har gjort en ganska stark spurt i valrorelsen. Hollande och Sarkozy sag under veckorna som gatt sina kurvor korsas ett flertal gangen, och i slutandan var det Hollande som drog det langsta straet. Hollande ar en i stort oprovad statsman, da hans framsta meriter ar partisekreterare for motsv socialdemokraterna samt regional politiker in en glesbygd (Corrèze). Valflasket han serverat under valrorelsen ger mig kalla karar, men samtidigt ar jag overtygad av att det inte ar fem ar till av Sarkozy som Frankrike behover.

Nu aterstar andra omgangen, da folken igan ska rosta pa antingen Hollande eller Sarkozy. Det ar givet att JL Melanchons roster gar till Hollande, och likaledes ar Marine Le Pens roster vikta at Sarkozy. Saledes kommer centristen François Bayrous 9% vara avgorande. Om det gar som i forra valet, 2007, dar Bayrou valde att lata bli att ta uttalat parti for den ena eller den andra, kommer troligen Hollande att segra.

Simdebut i Massy

Det var ursprungligen tankt att Anton skulle fa aka till simhallen langt tidigare i livet, men diverse trakigheter kom emellan. Man nu var det dags! Emeline kunde inte delta direkt i upplevelsen i vattnet (hon ar fortfarande for... radioaktiv!) men hon fotade fran askadarplats.

Anton i barnbassangen

Till min stora forvaning var Anton mer fortjust in stora basangen an barnbassangen. I barnbassangen ville han bara sitta i mitt kna, medan i stora bassangen kunde vi faktiskt simma lite; han holl sig fast pa min rygg och somnade(!) efter en stund. Vi fick manga positiva kommentarer fran andra simmare om att han var en utomordentligt ung "simmare".

Val hemma kunde jag se att simturen tagit pa krafterna och att han slocknade pa nolltid. Knappt hade han svalt sista tuggan sa somnade han in.

Köldvag over Paris

Det blev over en natt kallt över hela landet, med temperaturer ner mot 10-15 köldgrader i öster och i centralmassivet. I Paris har det thittlills inte blivit kallare an ca -5°C. Jag dammade av min vinterjacka som jag hade i Kanada for ett par ar sedan, och till min stora forvaning gjorde jag ett par "fynd" i jackfickan: nyckelknippan till eriksbergsvagen som jag trodde forsvunnit i flytten!

Utrensning i ladorna pa Eriksbergsvagen

Nar jag flyttade fran Sverige sommaren 98 lamnade jag kvar en hel del prylar hos mina foraldrar pa Eriksbergsvagen, sasom man gor nar man inte vet riktigt hur lange man kommer vara borta. Sedan dess har det gatt manga ar och helt naturligt har jag rensat successivt for att nu endast ha kvar mina dykprylar i kallaren och ett par kartonger i ett horn. I hostas gav jag mig pa kartongen markt "fjallprylar" som fatt sta oantastad anda sedan jag lamnade landet. Det ar en marklig kansla att oppna en kartong med saker som man inte rort pa säg en tio ar. Kanslorna som kommer fram kan vara allt fran "Ja dar var den! Antligan har jag hittat den!", till "ja den ja, den kommer jag ihag" till "hur i hela fridens namn tankte jag nar jag sparade den har..." I sanningens namn hander det betydligt oftare det sistnamda snarare an det forra. Men a andra sidan ar det sa manniskor fungerar; nar man sorterar saker vet man inte sakert pa forhand vad som i framtiden kommer kannas meningsfullt. Darfor ar det lockande att spara "just in case". Men med vetskapen att det ar ytterst sallan gamla glomda undangomda prylar verkligen kommer till anvandning kan man gora sig fri fran ganska mycket.

Till de lite "roligare" grejerna jag slangde horde tva paket av kronans nodlivsmedel(!).

Nodlivsmedel, variant 1.

Det var givetvis i lumpen jag fick de paketen, och i nagot forvirrat ogonblick innan jag akte till Franskrike maste jag ha tankt "de dar kan jag ha nytta av nagon dag, om KRIGET KOMMER eller liknande". Som en logisk konsekvens av att ha sparat nodlivsmedel i snart 20 ar kande jag att jag var tvungen att smaka pa dem innan jag slangde paketen. Jag oppnade variant 1 forst, da den sag aldst ut. Dock sag jag inget tillverkningsdatum pa forpackningen. Kexen smakade fett och syntetisk vanilj, ungefar som forsvarets hudsalva. Ingen smaksensation direkt men klart atbart om man varit utan mat ett par dagar.

Arméns nodlivsmedel, variant 2. Notera skillnaden i forpackning.

Forpackningen till variant 2 sag betydligt nyare ut och var stamplad med forpackningsdatum (sa sent som i oktober 1983). Dock verkade innehallet lite mindre stabilt an den aldre forpackningen, och en frän doft spred sig fran kexen. Nar jag smakade pa kexet kande jag en omisskanlig smak av... härsket smör. Med en mustig smak av smörsyra i munnen gick jag till soptunnan och slangde hela rasket.

Rent allmant, om jag bortser fran just kexen/nodlivsmedlet, nar man rensar stoter man forr eller senare pa agodelar som man inte formar sig att slanga, trots att det rent objektivt ar mer eller mindre skrap. En viss del "nostalgiprylar" kan man val spara om man vill, sa lange som det ar en begransas till en rimlig kvantitet och volym. Men nar man regelmassigt spar bara for att man redan sparat prylen i en herrans massa ar kan man pa sikt raka ut for problem.

Jag brukar i de fallen fraga mig sjalv vad det ar det som gor att jag har svart att skiljas fran foremalet. Ofta ar svaret att det mentalt finns nagot mer eller mindre medvetet ouppklarat eller oavslutat med foremalet ifraga. Sist jag tittade pa kexen var som jag skrev kanske 10 ar sedan, och jag tror att jag da kande att jag inte kunde slanga nagot som jag da sparat i tio ar. Att slanga efter tio ar ar att erkanna for sig sjalv att tio ars sparande inte tjanat nagot till. Som alltid ar det svart att erkanna sina felaktiga beslut for sig sjalv, och darfor ar det for stunden bekvamare att lata grejen ligga i tio ar till. Nasta gang den kommer till ytan ar det an svarare att ta itu med det. Men nar jag accepterade for mig sjalv att mitt tidigare beslut var tveksamt, lattar "separationsangesten" och det ouppklarade uppklaras. Jag "blir klar" med foremalet, och kan forpassa det till soptunnan omedelbart. Det viktigaste ar att gora upp med en gang, och inte lagga tillbaka och "gora det sen", vilket oftast ar liktydigt med tio ar till...

Sensmoral: tio ar i mobforrad, tjugo ar i en kartong i mitt barndomshem, fem minuter "smakprovning", och en kvarts bloggskrivande. Sedan faller kronans nodlivsmedel i t o t a l glomska. Kanske borde jag ha tankt mig for innan jag bestamde mig for att spara just den har grejen?

Fransk Humor - Contrepétrie

Svensk och fransk humor skiljer sig at pa ett distinkt satt. Det som uppfattas som roligt i Sverige faller ofta platt till marken i Frankrike och vice versa. Ett av den franska humorns regalskepp ar ordlekarna, varav en s.k. Contrepétrie ar speciellt uppsakttad.

En Contrepétrie gar ut pa att en alldaglig fras genom permutation av vissa stavelser och fonem far en helt annan (och ofta snuskig, grov och anstotlig) mening. For en oinvigd later frasen helt banal och ibland meningslos, medan den som dechiffrerat frasen roas av "losningen". Traditionellt, nar en Contrepétrie berattas, sager man endast den banala frasen, och later sedan lyssnarna klura ut lösningen, eller forbli ovetande om den komiska forvanskningen. Darfor sags en Contrepétrie uppskattas allra bast i sallskap av tre personer; en som berattar, en som forstar, och en som inte forstar. Malet med Contrepétrie ar att det grova ska begripas av de invigda men forbli outtalat. Darfor ar Contrepétrie nagot frustrerande for utlanningar som inte beharskar begreppet och tekniken. Klassiskt for nykomlingen ar att nagon berattar en Contrepétrie varvid storre delen av sallskapet skrattar gott. Den som inte kanner till begreppet Contrepétrie fragar da irriterat vad som ar roligt, vilket foljs av en tystnad, da ingen vill bryta traditionen av att aldrig uttala den gomda frasen. Nar man val forstatt principen kan det ta en stund innan man hittar "losningen", och ibland hittar man den inte alls. A ena sidan ar det en form av skamt som accentuerar utanforskap, men a andra sidan blir fransman ofta djupt imponerade av utlanningar som faktiskt begriper skamtet.

Jag har inte funnit nagon direkt motsvarighet pa svenska, och de franska Contrepétrie ar i allmanhet ooversattliga. Men det fanns (finns fortfarande?) en svensk variant, om an lite mindre subtil: "Alla barnen..."-skamten fran borjan av nittiotalet:

Alla barnen leker pa gatan utom Rolf, for han sitter fast i grillen pa en Golf.

Alla barnen alskades av sina foraldrar utom Tea, for hon saldes pa rea.

"Alla barnen..."-skamten foljer principen om att skapa komisk effekt genom en makaber avslutning genom ett byte av ett fonem, men har ges losningen med en gang istallet for att lata ahoraren komma pa den sjalv.

Contrepétrie har gamla anor, dar sjalva ordet ska ha sina anor i 1400-talet. Beromda forfattare, politiker och religiosa ledare(!) har ofta genom arens lopp anvant Contrepétrie som komiska element i bocker, uttalanden och predikan. Den franska litteraturens gigant Victor Hugo skrev bl.a. "le vaincu de son coeur", dar "den som besegrats av hjartat" fick genom sin Contrepétrie en helt ny betydelse som kanske kan oversattas (om vi ska forbli rumsrena) som "den som fick henne/honom i sang".

Vissa Contrepétrie ar helt oavsiktliga, vilket gor dem an roligare for dem som kan utlasa dem. Till exempel ar min arbetsgivares personaldirektors namn(!) en Contrepétrie med en synnerligen grov betydelse...

Det finns pa engelska ett slags Contrepétrie, kallad Spoonerism, som ar mycket nara den franska varianten. Exempel:

• Pheasant Plucker,
• Those girls have a cunning array of stunts.

Rolig artikel om grottdykning i Franska Lot

I dykarna.nu:s nyhetsbrev star det om ett gang svenska dykare som akte till franska Lot i somras. Lot ar regionen i sydvastra Frankrike som jag drommer om lite da och da. Varlden ar bra liten ibland, da jag sag att en av killarna i gruppen ar ingen mindre an den jag kopte min andra dykdator av; Mikael Fridholm!

http://www.dykarna.nu/lasning/grottdykning-i-frankrike-66.html

De har killarna ar betydligt mer avancerade an vad jag ar, och gor rebreatherdyk med trimix och uv-moppe, och ligger i plurret upp till fem timmar, deko inraknad. Riktiga hardingar med andra ord. Dock tycker jag de ar lite svenniga som gnaller om hur det i Frankrike ar svart for icke franskatalande turister. Huruvida de forsokte men nagra franska ord och uttryck fortaljer inte historien, men min erfarenhet ar att ett eller tva franska ord racker langt for att vacka lokalbefolkningens valvilja och intresse. I Lot tycker jag dessutom att lokalbefolkningen ar vänligare och mer tillmötesgaende an genomsnittet i landet.