Nar jag flyttade fran Sverige sommaren 98 lamnade jag kvar en hel del prylar hos mina foraldrar pa Eriksbergsvagen, sasom man gor nar man inte vet riktigt hur lange man kommer vara borta. Sedan dess har det gatt manga ar och helt naturligt har jag rensat successivt for att nu endast ha kvar mina dykprylar i kallaren och ett par kartonger i ett horn. I hostas gav jag mig pa kartongen markt "fjallprylar" som fatt sta oantastad anda sedan jag lamnade landet. Det ar en marklig kansla att oppna en kartong med saker som man inte rort pa säg en tio ar. Kanslorna som kommer fram kan vara allt fran "Ja dar var den! Antligan har jag hittat den!", till "ja den ja, den kommer jag ihag" till "hur i hela fridens namn tankte jag nar jag sparade den har..." I sanningens namn hander det betydligt oftare det sistnamda snarare an det forra. Men a andra sidan ar det sa manniskor fungerar; nar man sorterar saker vet man inte sakert pa forhand vad som i framtiden kommer kannas meningsfullt. Darfor ar det lockande att spara "just in case". Men med vetskapen att det ar ytterst sallan gamla glomda undangomda prylar verkligen kommer till anvandning kan man gora sig fri fran ganska mycket.
Till de lite "roligare" grejerna jag slangde horde tva paket av kronans nodlivsmedel(!).
Nodlivsmedel, variant 1.
Det var givetvis i lumpen jag fick de paketen, och i nagot forvirrat ogonblick innan jag akte till Franskrike maste jag ha tankt "de dar kan jag ha nytta av nagon dag, om KRIGET KOMMER eller liknande". Som en logisk konsekvens av att ha sparat nodlivsmedel i snart 20 ar kande jag att jag var tvungen att smaka pa dem innan jag slangde paketen. Jag oppnade variant 1 forst, da den sag aldst ut. Dock sag jag inget tillverkningsdatum pa forpackningen. Kexen smakade fett och syntetisk vanilj, ungefar som forsvarets hudsalva. Ingen smaksensation direkt men klart atbart om man varit utan mat ett par dagar.
Arméns nodlivsmedel, variant 2. Notera skillnaden i forpackning.
Forpackningen till variant 2 sag betydligt nyare ut och var stamplad med forpackningsdatum (sa sent som i oktober 1983). Dock verkade innehallet lite mindre stabilt an den aldre forpackningen, och en frän doft spred sig fran kexen. Nar jag smakade pa kexet kande jag en omisskanlig smak av... härsket smör. Med en mustig smak av smörsyra i munnen gick jag till soptunnan och slangde hela rasket.
Rent allmant, om jag bortser fran just kexen/nodlivsmedlet, nar man rensar stoter man forr eller senare pa agodelar som man inte formar sig att slanga, trots att det rent objektivt ar mer eller mindre skrap. En viss del "nostalgiprylar" kan man val spara om man vill, sa lange som det ar en begransas till en rimlig kvantitet och volym. Men nar man regelmassigt spar bara for att man redan sparat prylen i en herrans massa ar kan man pa sikt raka ut for problem.
Jag brukar i de fallen fraga mig sjalv vad det ar det som gor att jag har svart att skiljas fran foremalet. Ofta ar svaret att det mentalt finns nagot mer eller mindre medvetet ouppklarat eller oavslutat med foremalet ifraga. Sist jag tittade pa kexen var som jag skrev kanske 10 ar sedan, och jag tror att jag da kande att jag inte kunde slanga nagot som jag da sparat i tio ar. Att slanga efter tio ar ar att erkanna for sig sjalv att tio ars sparande inte tjanat nagot till. Som alltid ar det svart att erkanna sina felaktiga beslut for sig sjalv, och darfor ar det for stunden bekvamare att lata grejen ligga i tio ar till. Nasta gang den kommer till ytan ar det an svarare att ta itu med det. Men nar jag accepterade for mig sjalv att mitt tidigare beslut var tveksamt, lattar "separationsangesten" och det ouppklarade uppklaras. Jag "blir klar" med foremalet, och kan forpassa det till soptunnan omedelbart. Det viktigaste ar att gora upp med en gang, och inte lagga tillbaka och "gora det sen", vilket oftast ar liktydigt med tio ar till...
Sensmoral: tio ar i mobforrad, tjugo ar i en kartong i mitt barndomshem, fem minuter "smakprovning", och en kvarts bloggskrivande. Sedan faller kronans nodlivsmedel i t o t a l glomska. Kanske borde jag ha tankt mig for innan jag bestamde mig for att spara just den har grejen?
