Ny ryggsack: PikoSpi I

I helgen sydde jag klart min senaste ryggsack: PikoSpi I .
Fransett nagra andringar ar konstruktionen ar i stort sett samma som prototypen PikoFiber I, men nu med ett lite noblare material, 42g spinnakerväv och mesh.

Ca 50 liter, 210g

Väven ar s.k. ripstop, vilket ar bra for att begransa revor om säcken fastnar eller skaver mot nagot under anvandning.

Ihopknölad far den nastan plats i handen

PikoSpi I ar precis som PikoFiber I ramlös, men den har ett speciellt fack som man kan satta liggunderlaget i for att ge struktur pa sacken.

Sidofickorna ar avsedda framst for vattenflaskor, men kan packas med annat likval.

Axelremmarnas infastning ar forstarkt med ett knapphalsband som aven tjanar som forankring for ev smaprylar. Sommarna ar forstarkta med kantband av fiberduk. 

Stangningen och kompressionssystemet ar precis samma som pa PikoFiber I

Skandinavien i Frankrikes ögon

Gemene man i Frankrike har ganska dalig koll pa Norden, och har ofta svart att urskilja de olika landerna. Givetvis finns det folk som har mer solida geografikunskaper an geomsnittet, eller som haft anledning att läsa pa och darmed bildat sig en mer precis uppfattning. Men overlag brukar det heta att allt norr om Nederlanderna ar en "grazon" och att folket i grazonen anvander sig av "konstiga bokstaver". Men trots att genomsnittsfransmannen endast har en vag idé om de nordiska landerna, har Norden och framforallt Skandinavien en mycket stark marknadsforingsimage i Frankrike. Jag sag ett roligt (eller sorgligt, beroende pa hur man ser det) exempel pa detta for ett par dagar sedan i snabbköpet.

Marketing med skandinavisk "touch" i Frankrike.

Polarkakan blev popular i Frankrike for en tio ar sedan, och kallas "pain polaire". Pa bilden ovan ser man hur marknadsforingsfolket rort ihop allt: en svensk flagga, ett danskt Ø,
ett svenskt å, och nonsensordet "pølåire". Jag tror inte att marknadsforingsfolket ar okunniga eller ovetande om att emballagets grafiska utformning ar ren rappakalja. Daremot tror jag att de med flit profilerar utformningen med lite "exotiska bokstaver" och en svensk flagga, och att de raknar med att genomsnittsfransmannen inte har en aning (och/eller inte bryr sig) om att det ar helt absurt.

En annan festlig detalj ar att en smörgas av just polarkaka (oberoende av palagget) kallas en "svensk", som i:
- Vad far de lov att vara?
- En svensk tack.
- Varsagod, det blir tre och femtio.
Men om det ar rökt lax pa smorgasen kallas det en "norrman".

Ytterligare ett exempel pa den skandinaviska profileringens framgang ar Tuborgs produkt Skøll.
Bakgrunden ar att det franska bryggeriet Fischer med stor framgang har lanserat ett "öl" (som smakar som lask) med smak av tequila och citron, som heter Desperado. Carlsberggruppen (som ager Tuborg) har kontrat med en "nordisk" variant pa samma produkt, men dar den produkten ar smaksatt med vodka. Da vodka inte har nagon utpräglad smak alls att tala om, har de aven lagt till citron, sa att slutprodukten ar forvillande lik konkurrentens produkt. Sa till karnpunkten: Produkten heter i Frankrike "Skøll", vilket for fransmannen utstralar skandinaviskhet och Vikingar, (vilket ar de enda de kanner till fran Skandinavien, forutom IKEA). I reklamen uttalas produktens namn "skåååål". Att det riktiga uttalet pa "ø" inte ens ar i narheten av reklamens uttal bryr man sig inte om, ty nordiska bokstaver saljer.

Annu ett exempel pa hur skandinaviskhet saljer ar den franska inredningsfirman "Høme" som har en slogan som lyder: "d'inspiration scandinave", dvs "skandinavisk inspiration".

Den som skapade namnet "Høme" har med all sakerhet privilegierat att potentiella kunder uppfattar logon som skandinavisk, oberoenda av hur en skandinav skulle uttala "Høme".

Ett avslutande exempel ar en fransk mobelforsaljare som kallar sig "Coctail Scandinave". Deras logo ar en antropomorfisk tallkotte som haller ett fang flaggor i handerna. Flaggorna ar Sveriges, Danmarks, Norges och Finlands! Finalnd ar forvisso en del av Norden, men sedan nar ar Finland en del av Skandinavien??

Den vanligast forekommande nordiska bokstaven i fransk marknadsforing ar utan tvekan "ø". Varfor ar det sa? Jo, "Ø" ar den bokstaven som folk spontant namner om man fragar om de har nagon uppfattning om vad som ar utmarkande inte bara for danska och norska utan aven svenska och finska(!!). Darfor ar det inte forvanande att marknadsforingsfolket som vill rida pa det skandinaviska vurmandet anvander sig av just "Ø". "å" ar pa satt och vis en bubblare, da den bokstaven ocksa ar lite exotisk och har borjat synas i media. Daremot har "ä", "ö" och "æ" betydligt lagre potential, da "ä" och "ö" forekommer som accentuerade bokstaver i normal franska, och "æ" ar vanligt forekommande pa latin, som flertalet fransman studerat i varierande omfattning nagon gang i skolan.

Nar jag laser igenom min artikel slas jag av att det jag skrivit kanske kan uppfattas som raljerande eller att jag forsoker fa fransmannen att framsta som dumma och okunniga, vilket absolut inte ar min avsikt. Exemplevis kan genomsnittsfransmannen utan problem kan namna huvudstaderna i tex Elefenbenskusten, Benin och Sénégal. (Hur manga svenskar grejar det? Det kanske vi svenskar ska ha i atanke innan vi utropar oss som mastare pa allmanbildning och innan vi klankar ner pa att andra folk inte kan peka ut var just vart land finns pa kartan ;) )

Kontentan ar, tror jag, att en av livets konstanter ar att det frammande och exotiska har en dragningskraft pa alla folk. Marknadsføring bygger i størt pa att kittla manniskørs nyfikenhet før det exøtiska, øch idag i Frankrike ar Skandinavien hett, øm än nästintill helt økänt. Faktafel øch sakfel vager latt nar det satts emøt viktiga saker sasøm hur malgruppen uppfattar det.

Nedrakning till varldsmasterskapet i schack...

Den 6:e november, om en knapp manad, kommer varldsmasterskapet i schack att ga av stapeln i Chennai i Indien. Jag foljer upptakten med spanning, da den regerande varldsmastaren, indiern Viswanathan Anand, utmanas av den nuvarande varldsettan pa den oficiella rankingen, norrmannen Magnus Carlsen.

Viswanathan Anand, 43
källa: wikipedia.org

Magnus Carlsen, 22
källa: wikipedia.org

En av de faktorer som gor motet mellan Anand och Carlsen sa spannande ar att de tva spelarna har sa olika bakgrund och stil. Anand som spelat i varldseliten sedan han blev stormastare vid 18 ars alder ar betraktad som en av de mest allsidiga spelarna i varlden. Carlsen a sin sida blev stormastare nar han var 13 ar gammal, men hade redan innan blivit uppmarksammad for sina framgangar och sin mycket agressiva spelstil.

Det finns ett festligt videoklipp fran Carlsens forsta match (2004?) mot davarande regerende varldsmastaren Garri Kasparov som ar betraktad av manga som tidernas starkaste schackspelare.

   

Matchen slutade oavgjord, vilket raknades som en skräll; Kasparov hade inte lyckats besegra en 13-arig grabb fran ett land som da inte ens existerade pa schackens varldskarta.

Ett annat festligt klipp ar matchen (Ar?) mellan Anand och Kasparov. Kasparovs ansiktsuttryck (spola fran till 5:01) ar obetalbart! Och nar Kasparov kastar in handduken i 8:53, kan man skymta ett karakteristiskt drag hos Kasparov (som man inte kan se ett uns av hos varken Carlsen eller Anand): den daliga forlorarens arrogans. Kasparov skakar pliktskyldigt Anands hand, och rusar ivag fran bordet.

Avant-garde stråkkvartett: The Balanescu Quartet

Pa jobbet har jag nagra synnerligen bullriga grannar, varav en dessutom har en lite knepig attityd vilket gor att det inte racker att vänligt men bestämt be henne tala lite tystare.
Enklaste losningen pa problemet ar att dranka bullret med lite trevlig musik. Pa sa vis "aterupptackte" jag en grupp jag lyssnade pa for manga ar sedan: The Balanescu Quartet. Gruppen spelar bade "vanlig" klassisk musik, men ocksa avant-garde strakmusik. Engelska wikipedia sager bla:

The quartet are mainly notable for their very distinctive style of music, which encompasses odd time rhythms, sound dissonances and complex arrangements. 

Bland kvartettens tidigare samarbeten finner man bl.a. de minimalistiska konstmusikerna Philip Glass och Michael Nyman, samt det epokgorande elektrosynthbandet Kraftwerk.

PikoKid I, med riktig last

Jag sydde fardigt den justerade versionen av PikoKid I i forrgar, och igar kvall kunde jag prova med "riktig" last.

Anton tyckte det var roligt att prova ny materiel

Det visade sig vara viktigt att barnets armar kan laggas over barremmarna. Annars blir barnet begransad i sina rorelser, och protesterar livligt.

Sitsen är lätt skålad för battre komfort.

 Jag ska lagga till tva "features" nar jag far lite tid:
- en "sovhuva" av mesh sa att barnet kan ta en tupplur pa bararens rygg
- tva stroppar pa barremmarna sa att barnet har nagot att halla fast i om han vill. Det ar inte nodvandigt ur bärsynpunkt, utan mer for att barnet ska kanna sig bade trygg och delaktig.

Anton tyckte det var extra roligt att sprattla med benen.

Jag har annu inte vagt barselen, men jag gissar att det ror sig om en 100g. Knolar man ihop den far den plats i en jackficka. Nasta modell syr jag av spinnakervav, vilket kommer gora den an lattare och kompaktare.

PikoKid I

Jag har lange tankt skapa en barsele for sma barn, och nu kom jag mig for och skapade PikoKid I. Det finns en uppsjo av barselar pa marknaden, men jag tycker att de alla har nackdelen att vara stora, bylsiga och otympliga. Min tanke ar att skapa en barsele som ar sa kompakt att man kan ha den i fickan, och sedan om ungen blir trott, tar man fram barselen och satter ungen pa ryggen.

PikoKid I

Erfarenheten jag fick av att sy PikoFiber I pekade emot att det inte skulle vara sa svart att fixa till en hyfsad barsele, nastan helt sydd i samma prototyptyg. Viker man fiberduken 4-dubbel kan man latt ersatta de nylonremmar jag brukar anvanda. Totalt kostade prototypen ca 5€ i material och tre timmar i arbete, mönsterkonstruktion och tillklippning inraknad

Nar jag provade med Anton som forsokskanin, sa han "pappa, jag tror att ryggdelen ar ca 17,5cm for hog, och att det vore bra att atgarda det har ergonomiska problemet innan jag utsatter mig for att vara forsokskanin igen". Sedan gick han och lade sig, sa jag far prova imorgon kvall nar jag har fixat till det hela.

Ny UL-ryggsäck, PikoFiber I

Forra helgen tog jag och Anton en svang till Barbès i norra Paris, dar det ligger ett helt kvarter med tyg- och syaffarer, Le Marché St-Pierre. Till min besvikelse hittade jag inte nagon Tyvek, men istallet hittade jag ett intressant tyg som ar ett slags fiberduk. Tyget ar precis som Tyvek inte vävt, utan laminerat pa nagot vis och bestar givetvis av nagon konstfiber (polyester?). Jag ar inte saker pa att tyget ar sarskilt lampat for friluftsbruk, men det var oerhort billigt (mindre an tva € per meter) och lampar sig utmarkt for prototyper. Efter att ha anvant Tyvek-sacken jag sydde for ett tag sedan markte jag att jag behovde anpassa mönstret lite till mina matt. Darfor kopte jag nagra meter fiberduk for att sy upp den har säcken, och darmed validera det nya mönstret.

Jamfort med PikoTyvek I har jag gjort nagra andringar:

• Smalare och hogre sack (PikoTyvek I lider av "päron"-effekten och ar for kort for min rygg)
• Rullstangning istallet for dragskostangning
• Smalare och hogre sidofickor, optimerade for att bära lattillgangliga (vatten)flaskor
• Barremsinfastningen har jag forstarkt inuti sacken med en sk knapphalsrem, dvs en nylonrem som har vavda knapphal. Vitsen med detta ar att kunna fästa ett eller flera innerfack for tex planbok, verktyg eller annat som man inte vill ska vandra runt i sacken. 

PikoFiber I vager in pa 272g och rymmer ca 50l, vilket ger ett vikt/volymforhallande pa ca 5,4g/l. Skillnaden i vikt jamfort med PikoTyvek I beror i huvudsak pa det lite tyngre tyget (70g/m² istf 44g/m²)

Frontvy: horisontellt och vertikalt kompressionssystem. 

Figerduken ar mycket hallfast (sarskilt rivfast) for sin ringa vikt. Dessutom visade det sig att den ar betydligt lattare att sy i an Tyvek, vilket passar fint for prototypbygge. Daremot tror jag att fiberduken slapper igenom vatten pa nolltid, vilket gor den har säcken till ett slags hybrid mellan PikoMesh-familjen och PikoTyvek. Enklast ar att vattenskydda innehallet genom att kla sacken invandigt med en vanlig sopsack (vilket man anda brukar gora med sackar som tillverkaren havdar ar "vattentata".)

Ryggsidan: Barremmar och avbararbalte. 

Tva sidofickor for 1,5l vattenflaskor. Notera rullstangningen med kardborrefaste.

Till kompressionssystemet och nedre delen av barremmarna har jag anvant en billig nylonlina, mest for att den lag latt tillganglig och for att jag inte orkade leta efter den betydligt battre polyesterlinan.

Barhandtaget och barremsinfastningen ar gjorda av fiberduk istallet for nylonrem, inte for att optimera vikt (försumbart) utan for att testa hallfasteheten av 4 lager fiberduk. Resultaten ar an sa lange lovande.

Precis som med PikoTyvek har den har sacken ingen armatur, utan det kravs att man packar smart och utnyttjar vissa utrustningsdetaljer sasom liggunderlag och talt till att ge styrsel at sacken.