söndag 5 februari 2012
Köldvag over Paris
Det blev over en natt kallt över hela landet, med temperaturer ner mot 10-15 köldgrader i öster och i centralmassivet. I Paris har det thittlills inte blivit kallare an ca -5°C. Jag dammade av min vinterjacka som jag hade i Kanada for ett par ar sedan, och till min stora forvaning gjorde jag ett par "fynd" i jackfickan: nyckelknippan till eriksbergsvagen som jag trodde forsvunnit i flytten!
tisdag 31 januari 2012
Utrensning i ladorna pa Eriksbergsvagen
Nar jag flyttade fran Sverige sommaren 98 lamnade jag kvar en hel del prylar hos mina foraldrar pa Eriksbergsvagen, sasom man gor nar man inte vet riktigt hur lange man kommer vara borta. Sedan dess har det gatt manga ar och helt naturligt har jag rensat successivt for att nu endast ha kvar mina dykprylar i kallaren och ett par kartonger i ett horn. I hostas gav jag mig pa kartongen markt "fjallprylar" som fatt sta oantastad anda sedan jag lamnade landet. Det ar en marklig kansla att oppna en kartong med saker som man inte rort pa säg en tio ar. Kanslorna som kommer fram kan vara allt fran "Ja dar var den! Antligan har jag hittat den!", till "ja den ja, den kommer jag ihag" till "hur i hela fridens namn tankte jag nar jag sparade den har..." I sanningens namn hander det betydligt oftare det sistnamda snarare an det forra. Men a andra sidan ar det sa manniskor fungerar; nar man sorterar saker vet man inte sakert pa forhand vad som i framtiden kommer kannas meningsfullt. Darfor ar det lockande att spara "just in case". Men med vetskapen att det ar ytterst sallan gamla glomda undangomda prylar verkligen kommer till anvandning kan man gora sig fri fran ganska mycket.
Till de lite "roligare" grejerna jag slangde horde tva paket av kronans nodlivsmedel(!).
Nodlivsmedel, variant 1.
Det var givetvis i lumpen jag fick de paketen, och i nagot forvirrat ogonblick innan jag akte till Franskrike maste jag ha tankt "de dar kan jag ha nytta av nagon dag, om KRIGET KOMMER eller liknande". Som en logisk konsekvens av att ha sparat nodlivsmedel i snart 20 ar kande jag att jag var tvungen att smaka pa dem innan jag slangde paketen. Jag oppnade variant 1 forst, da den sag aldst ut. Dock sag jag inget tillverkningsdatum pa forpackningen. Kexen smakade fett och syntetisk vanilj, ungefar som forsvarets hudsalva. Ingen smaksensation direkt men klart atbart om man varit utan mat ett par dagar.
Arméns nodlivsmedel, variant 2. Notera skillnaden i forpackning.
Forpackningen till variant 2 sag betydligt nyare ut och var stamplad med forpackningsdatum (sa sent som i oktober 1983). Dock verkade innehallet lite mindre stabilt an den aldre forpackningen, och en frän doft spred sig fran kexen. Nar jag smakade pa kexet kande jag en omisskanlig smak av... härsket smör. Med en mustig smak av smörsyra i munnen gick jag till soptunnan och slangde hela rasket.
Rent allmant, om jag bortser fran just kexen/nodlivsmedlet, nar man rensar stoter man forr eller senare pa agodelar som man inte formar sig att slanga, trots att det rent objektivt ar mer eller mindre skrap. En viss del "nostalgiprylar" kan man val spara om man vill, sa lange som det ar en begransas till en rimlig kvantitet och volym. Men nar man regelmassigt spar bara for att man redan sparat prylen i en herrans massa ar kan man pa sikt raka ut for problem.
Jag brukar i de fallen fraga mig sjalv vad det ar det som gor att jag har svart att skiljas fran foremalet. Ofta ar svaret att det mentalt finns nagot mer eller mindre medvetet ouppklarat eller oavslutat med foremalet ifraga. Sist jag tittade pa kexen var som jag skrev kanske 10 ar sedan, och jag tror att jag da kande att jag inte kunde slanga nagot som jag da sparat i tio ar. Att slanga efter tio ar ar att erkanna for sig sjalv att tio ars sparande inte tjanat nagot till. Som alltid ar det svart att erkanna sina felaktiga beslut for sig sjalv, och darfor ar det for stunden bekvamare att lata grejen ligga i tio ar till. Nasta gang den kommer till ytan ar det an svarare att ta itu med det. Men nar jag accepterade for mig sjalv att mitt tidigare beslut var tveksamt, lattar "separationsangesten" och det ouppklarade uppklaras. Jag "blir klar" med foremalet, och kan forpassa det till soptunnan omedelbart. Det viktigaste ar att gora upp med en gang, och inte lagga tillbaka och "gora det sen", vilket oftast ar liktydigt med tio ar till...
Sensmoral: tio ar i mobforrad, tjugo ar i en kartong i mitt barndomshem, fem minuter "smakprovning", och en kvarts bloggskrivande. Sedan faller kronans nodlivsmedel i t o t a l glomska. Kanske borde jag ha tankt mig for innan jag bestamde mig for att spara just den har grejen?
måndag 30 januari 2012
Fransk Humor - Contrepétrie
Svensk och fransk humor skiljer sig at pa ett distinkt satt. Det som uppfattas som roligt i Sverige faller ofta platt till marken i Frankrike och vice versa. Ett av den franska humorns regalskepp ar ordlekarna, varav en s.k. Contrepétrie ar speciellt uppsakttad.
En Contrepétrie gar ut pa att en alldaglig fras genom permutation av vissa stavelser och fonem far en helt annan (och ofta snuskig, grov och anstotlig) mening. For en oinvigd later frasen helt banal och ibland meningslos, medan den som dechiffrerat frasen roas av "losningen". Traditionellt, nar en Contrepétrie berattas, sager man endast den banala frasen, och later sedan lyssnarna klura ut lösningen, eller forbli ovetande om den komiska forvanskningen. Darfor sags en Contrepétrie uppskattas allra bast i sallskap av tre personer; en som berattar, en som forstar, och en som inte forstar. Malet med Contrepétrie ar att det grova ska begripas av de invigda men forbli outtalat. Darfor ar Contrepétrie nagot frustrerande for utlanningar som inte beharskar begreppet och tekniken. Klassiskt for nykomlingen ar att nagon berattar en Contrepétrie varvid storre delen av sallskapet skrattar gott. Den som inte kanner till begreppet Contrepétrie fragar da irriterat vad som ar roligt, vilket foljs av en tystnad, da ingen vill bryta traditionen av att aldrig uttala den gomda frasen. Nar man val forstatt principen kan det ta en stund innan man hittar "losningen", och ibland hittar man den inte alls. A ena sidan ar det en form av skamt som accentuerar utanforskap, men a andra sidan blir fransman ofta djupt imponerade av utlanningar som faktiskt begriper skamtet.
Jag har inte funnit nagon direkt motsvarighet pa svenska, och de franska Contrepétrie ar i allmanhet ooversattliga. Men det fanns (finns fortfarande?) en svensk variant, om an lite mindre subtil: "Alla barnen..."-skamten fran borjan av nittiotalet:
Alla barnen leker pa gatan utom Rolf, for han sitter fast i grillen pa en Golf.
Alla barnen alskades av sina foraldrar utom Tea, for hon saldes pa rea.
"Alla barnen..."-skamten foljer principen om att skapa komisk effekt genom en makaber avslutning genom ett byte av ett fonem, men har ges losningen med en gang istallet for att lata ahoraren komma pa den sjalv.
Contrepétrie har gamla anor, dar sjalva ordet ska ha sina anor i 1400-talet. Beromda forfattare, politiker och religiosa ledare(!) har ofta genom arens lopp anvant Contrepétrie som komiska element i bocker, uttalanden och predikan. Den franska litteraturens gigant Victor Hugo skrev bl.a. "le vaincu de son coeur", dar "den som besegrats av hjartat" fick genom sin Contrepétrie en helt ny betydelse som kanske kan oversattas (om vi ska forbli rumsrena) som "den som fick henne/honom i sang".
Vissa Contrepétrie ar helt oavsiktliga, vilket gor dem an roligare for dem som kan utlasa dem. Till exempel ar min arbetsgivares personaldirektors namn(!) en Contrepétrie med en synnerligen grov betydelse...
Det finns pa engelska ett slags Contrepétrie, kallad Spoonerism, som ar mycket nara den franska varianten. Exempel:
- Pheasant Plucker,
- Those girls have a cunning array of stunts.
tisdag 17 januari 2012
Rolig artikel om grottdykning i Franska Lot
I dykarna.nu:s nyhetsbrev star det om ett gang svenska dykare som akte till franska Lot i somras. Lot ar regionen i sydvastra Frankrike som jag drommer om lite da och da. Varlden ar bra liten ibland, da jag sag att en av killarna i gruppen ar ingen mindre an den jag kopte min andra dykdator av; Mikael Fridholm!
De har killarna ar betydligt mer avancerade an vad jag ar, och gor rebreatherdyk med trimix och uv-moppe, och ligger i plurret upp till fem timmar, deko inraknad. Riktiga hardingar med andra ord. Dock tycker jag de ar lite svenniga som gnaller om hur det i Frankrike ar svart for icke franskatalande turister. Huruvida de forsokte men nagra franska ord och uttryck fortaljer inte historien, men min erfarenhet ar att ett eller tva franska ord racker langt for att vacka lokalbefolkningens valvilja och intresse. I Lot tycker jag dessutom att lokalbefolkningen ar vänligare och mer tillmötesgaende an genomsnittet i landet.
söndag 8 januari 2012
Ny dykutrustning...
Syslöjd pa Rue Velpeau... ett par "simfenor" at Anton!
Jag tyckte att Anton skulle borja trana fenteknik tidigt. Jag tog en kasserad vatdrakt som lag i en lada och klippte till nagra bitar som skulle bli fina "fenor" (eller ska jag snarare saga tofflor i fenform?). Efter lite mattagning och en halvtimme av själkstygn stod ett par techdyk-svarta babyfenor pa bordet! Kanske nagot att marknadsfora?
Det kan kravas lite ovning, men snart kommer han ha den perfekta "frog-kicken", som inte grisar till bottensedimenten! :)
lördag 7 januari 2012
Storkok Barnmat
Efter en tur till den lokala frukt- och gronsaksmarknaden kokade Emeline och jag mat till Anton, istallet for att kora med fardiga burkar fran snabbkopet.
Relativt nytt och "hett" pa den franska barnmatsmarknaden ar (i svenska ogon sett, ganska banalt) le panais, eller palsternacka pa svenska. Emeline hade kopt en palsternacka, och vi kommer inom kort fa veta vad Anton tycker om den.
Slutligen blev menyn:
- Zuccini & potatis
- Haricots verts & potatis
- Pumpa
- Palsternacka & potatis
- morotter
- apple & banan
- apple, paron och mandarin
Frukt och gronsaker for 13€ + 1 timme jobb + 25 burkar = 2-3 veckors middag och efterratt till Anton
Dagens dikt
Dagens vers,
kort eller lång,
är ingen pärs;
det ar min sång.
En vers pa rim som flyter,
utan stockning och stopp.
Bevis pa att inspirationen ej tryter,
eller bara hjarnan som loper sitt lopp?
kort eller lång,
är ingen pärs;
det ar min sång.
En vers pa rim som flyter,
utan stockning och stopp.
Bevis pa att inspirationen ej tryter,
eller bara hjarnan som loper sitt lopp?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

