Mandag i Ottawa

Jag var pa jakt efter nagra dokument pa foretagets natverk och snubblade over nagot jag inte sett tidigare: operation Moonshield, som ar ett civilizationliknande spel gruppen tagit fram i publicitetssyfte(?). Jag har inte tagit tid till att spela spelet, men jag skulle inte vara forvanad om det gick ut pa att bygga infrastruktur (satellitkommunikation, radar, trafikledning, spaning, ...) som stark paminner om vad gruppen saljer. Nya tider kraver nya medel for att na ut till saval kunder som framtida medarbetare.

Sondag kvall i Ottawa

Helgen har varit full av aktiviteter. Pa fredag kvall akte jag och Charlie efter jobbet till Gatineau pa andra sidan floden och hajkade uppfor berget genom snarskogen for att sedan campa pa toppen. Jag hade kopt ett talt pa MEC och kande for att prova det och Charlie hakade pa.

Lordag morgon, pa vag nerfor, hittade vi en stig som gjorde farden betydligt lattare. Hade vi kant till stigen kvallen innan hade den besparat oss en hel del moda, men no pain no gain sags det.

Lordag morgon at vi brunch tillsammans pa Elgin street med Charlies flickvan, Melodie. Det var trevligt, men med tiden borjar jag bli lite trott pa den ytterst stampiga och flottiga maten man oundvikligen far vartan man gar. Allt ar stekt eller friterat, och i synnerhet brunchen ar allt annat an latt.

Under lordagen passade jag pa att besoka Ottawas konstmuséum, Gallerie de Beaux-Arts, som jag hittills inte tagit mig tid att besoka. Museet ar inrymt i en ganska imponerande och pampig glasbyggnad intill floden vid Napean Point och det ar vart att besoka inte bara for byggnaden man aven for den omfattande samlingen. Samlingen omfattar verk fran 1500-talet och framat, men med en tonvikt naturligt nog pa kanadensiska konstnarer fran 1800-talet till vara dagar. Dartill har det en hel del franska verk fran tre sekler. Till min stora gladje hade de en hall tillagnad min personliga favorit, Marcel Duchamp, som ar en av den moderna konstens absoluta forgrundsfigurer. Duchamps geni ligger i att han var den forste som frigjorde konsten fran estetiken.


Pa lordag kvall hade Charlie och Melodie ordnat grillfest och vi var ett tiotal som huttrade pa balkongen. Det hade varit varmt under dagen, men sa snart solen forsvann blev det svalt igen. Charlie visade sig vara duktig pa att blanda drinkar och jag fick smaka pa Chocolate Martini for forsta gangen. Riktigt gott.

Pa sondagen tog jag en tur ut pa landet till Carp, dar det ligger en relik fran det kalla kriget: the Diefenbunker.

The Diefenbunker var ett natverk av underjordiska bunkrar dar den kanadensiska regeringen skulle ta sin tillflykt i handelse av kris och karnvapenkrig. Det fanns sju bunkrar rut om i landet och den i Carp var den storsta. 1994 avvecklades bunkersystemet och idag ar det staden Carp som ager bunkern och som gjort den till ett museum. Bunkern ligger mellan 30 och 70 fot under jorden, och ar byggd i fyra vaningar. Det var tankt att 500 manniskor skulle leva har i upp till trettio dagar efter ett karnvapenanfall. (I Sverige finns en liknande bunker, dock av mindre omfattning, i Tiveden.) Det som ar lite intressant ar att bunkern pa sitt satt ar en tidskapsel som frusit ett stycke historia. Inredningen ar tidstypisk och ar fylld med vad som var hogteknologi pa 60-talet. Val vart ett besok.
Pa vagen ut fran bunkern berattade guiden att kommunen Carp haft olika projekt pa listan over tankbara anvandningsomraden av bunkern. Ett projekt som konkurrerade med museiprojektet var att fylla bunkern med vatten och halla dykutbildning i den! Det hade varit i min smak. Men nu blev det som bekant ett (torrt) museum istallet...

Kom tillbaka snart. Jag ska bifoga lite bilder sa snart jag hinner.

Tisdag i Ottawa

Pa jobbet ar det ungefar som vanligt och det senaste budet ar att mitt uppdrag i Ottawa slutar i slutet av april vilket betyder ytterligare tva veckor i "exil". Nu galler det att borja satta planer i verket for att haka pa ett nytt projekt.

I Frankrike ar det pasklov just nu och det verkar som att kontoret i Brétigny ar nastintill tomt. Aven om det jag som skriver "mina" dokument sa ar jag inte ensam om att skrapa ihop substansen. Det kommer att vara riktigt svart att fa svar fran Frankrike under de kommande tva veckorna, och det kan bli knepigt att skota underhallet av "mina" specifikationer pa ett vettigt satt. Vi far se hur det gar.

Efter Emelines och min nyliga vistelse i finkan fick jag lust att ater "skaka galler" och intog cell 8 pa 6:e vaningen pa Nicholas Street. Det ar onekligen mer komfortabelt pa The Westin, men det ar kontrasterna som gor att man uppskattar komfort, eller hur?

Jag laser med jamna mellanrum (och nar jag hinner) nagra franska nyhetsbrev. I ett av dem avhandlades den svenska energipolitiken och att svenska regeringen ska ha skrotat avvecklingsplanerna i februari iar. I Sverige har vi sedan 1980 varit noga med att gora allt for att ha ihjal var en gang framgangsrika atomindustri, och det kan vi fa betala dyrt. Den franska atomgruppen Areva lar gnugga handerna, da Sverige och kanske ocksa Italien ater sallar sig till gruppen av potentiella kunder.

Mandag i Ottawa

Semestern ar over, Emeline flog hem till Frankrike igar och jag ar tillbaka pa jobbet i Ottawa igen. Jag hade hoppats hinna skriva lite mer under den gangna veckan men pa nagot vis blev det inte sa mycket tid over vilket pa satt och vis ar ett gott tecken. I korta drag stannade vi tre natter i Montréal for att sedan aka vidare mot Québec. I Québec fick vi ett prov pa Kanadas mycket lynniga varvader med snostorm som bonus free of charge.

Till de trevligare sidorna hor att vi at middag pa Château Frontenac medan sno foll i drivor utanfor.

Pa Torsdagen var vi tillbaka i Ottawa dar jag hade bokat ett rum, forlat en cell, at oss pa "finkan". Emeline sa till en borjan att hon kande sig lite... instangd, men efter hand kandes det allt battre. En natt stannade vi i finkan, och tog sedan in pa det narliggande hotellet jag brukar bo pa.
Overlag tyckte Emeline ganska bra om Ottawa, men jag tror att det var Montréal hon gillade allra bast.

Sondag och Mandag i Montreal

sondagen den 5 april 2009

Emeline och jag promenerar runt stan i omsom ljumma flaktar omsom isande vintervindar. Sa fort solen tittar fram kanns det som att varen inte ar sa langt bort, men det ar aldrig sarskilt stabilt. Imorse snoade det nar vi tittade ut fran rummet.

Ikvall hoppas jag att vi kan ta en svang upp pa le plateau. Yves Beauchemins roman Le Matou utspelade sig dar och jag skulle garna aka dit for att insupa en smula av atmosfaren.

Ett annat kvarter jag garna skulle besoka ar St Henri, oster om stadskarnan, som Gabrielle Roy beskrivit i sin roman Bonheur d'occasion.

Under eftermiddagen gick Emeline och jag till the Bell Centre, den lokala hockeyarenan. Det ska visst vara en match mellan Montreal Canadians och Ottawa Senators imorgon. Det kan det vara val vart att forsoka fa biljetter till matchen. Tyvarr ar hockey ganska dyrt, och enligt mina kollegor i Ottawa maste man rakna med ca 100 dollar(!) for en ordinar plats.

Pa vagen fran Bell Centre tog vi en tur upp i the hotellet Château Champlan aven kallat "the cheese grater" (rivjärnet) pga formen pa fonstrena. Enligt Leif skulle det finnas ett café hogst upp, varifran utsikten skulle vara fantastisk. Uppe pa 36:e vaningen fick vi reda pa att caféet forsvunnit for ca 10 ar sedan, men att utsikten fanns kvar och nu kunde beskadas, dock utan kaffe.

Efter "Rivjärnet" promenerade vi langs med rue de la Guichétière. Vid nummer 1000 ligger ett shoppingcenter med en inbyggd skridskorink (det sags att kanadensarna fods med skridskor pa fotterna). Bland skrinnarna fanns en aldre herre som distingerade sig genom sin imponerande konstakningsteknik.
Emeline ar ingen stor skridskoakare men tyckte det var roligt att titta pa myllret av folk som roade sig med en sondagstur pa isen.

Vi mellanlandade pa "W" for att lagga ifran oss lite prylar och hamta bilen for att sedan aka upp pa "berget" for att besoka St Josefs Oratorium som kan sagas vara det lokala "Sacré Coeur" i den bemarkelsen att det ar en religios byggnad pa en kulle, byggdes pa 1800-talet och ser lite ut som en graddbakelse. St Josefs Oratorium byggdes av broder André som efter sitt varv dari fann sin sista viloplats.

Kryptan av kyrkan har rykte om sig att vara en plats dar mirakel ska ha skett och pa vaggarna hanger kryckor och proteser(!) som de helade lammen ska ha lamnat kvar efter sig, lite som i Lourdes. Pa oversta vaningen i bygget finns en rikt utsmyckad monter som visar broder Andrés hjarta(!) bevarat i en skal formalin. Creepy, really creepy... I souvenirbutiken kan man for $5 + skatt kopa tennamuletter med en epoxiingjuten RELIK av broder André. Har handlar det inte om hans organ, men en pyttelien bit tyg som kan gissningsvis hort till hans kladnad. Jag kunde inte lata bli att tanka pa hur den skaggiges son en gang for cirka 2000 ar sedan ska ha jagat ut manglarna ur templet.

En halvtimme senare stod Emeline och jag framfor den olympiska arenan oster om staden och forsokte fa en hyfsad bild i skymningen.


Pa vag tillbaka till downtown snubblade vi over Le pont Jacques Cartier som leder over St Laurentfloden till Ile Satnte Hélène dar bland annat stadens nojesfalt, La Ronde, ligger. Vinden var bitande men vi lyckades ta ett par bilder av saval Montreals skyline som av bron vi fardats pa.



Middagen at vi pa en legendarisk deli pa St Laurent street; Schwartz. Emeline hade fatt tips om Schwarts av en kanadensisk kollega som hade sagt att maten var val vard ett besok men att gasterna gjorde klokast i att inte titta for mycket pa golv, vaggar och tak. Mycket riktigt var den rustika maten - ett berg an rokt notkott pa ragbrod atfoljt av en cherry coke - var mycket god, och det var en lang ko av folk som vantade pa att fa en plats for att ata. Golvet var halt och klibbigt av diverse spill, men vad gor val det om bara maten och stamningen ar den ratta?

Lordag kvall i Montreal

Pa fredag eftermiddag kom Charlie och Jim och undrade om jag inte hade lust att ta en ol pa deras stamstalle, the Lieutenant's Pump ett stycke ner pa Elgin street. Jag hade forvisso en del jobb kvar att gora, men kande att jag utan nagra storre svarigheter kunde stuva om lite i planeringen och fa saval jobb som socialt umgange utrattat innan det skulle bli dags att aka till Montreal och hamta Emeline foljande dag. Vi satt saledes ett slag tillsammans och tog ett par ol. Efter en pint tog Jim och tva andra deltagare avsked, och jag blev kvar med Charlie. Efter en strategisk forflyttning at vi middag tillsammans och hade en riktigt trevlig kvall. Nar jag kom hem var det forvisso inte sa sent, men jobbet fick vara tills lordg morgon innan min avfard till Montreal.

Vid halv ett var det dags att aka och jag satte av mot Pierre Elliot Trudeau Airport for att hamta upp Emeline vars plan skulle landa straxt fore tre. Det var lange sedan jag statt pa en flygplats och vantat pa nagon, och det var inte utan att jag tankte pa Leif&Anita som utan tvekan statt manga ganger pa Arlanda och vantat pa mig, Johan eller nagon annan for hemtransport. Emeline kom efter en stund och sag ut att ha haft en bra flygtur.
Vi tog en tur upp pa "Berget" (La Montagne), som lokalbefolkningen sager. Regn och dimma lag over staden, sa vi sag inte sa mycket, men det gjorde inte sa mycket.


Med hjalp av ett par "miles" jag tjanat in pa mina resor fram och tillbaka mellan Frankrie och Kanada hade jag bokat ett ganska originellt hotell: "W". W ar ett slags koncepthotell dar de har satsat pa ganska annorlunda och lite futuristisk inredning.

Fargerna gar i elektriskt blatt och illrott pa en gra eller svart bakgrund. Det later kanske inte sa vackert, men det ar onekligen annorlunda och ser inte sa tokigt ut. En sake jag aldrig tidigare sett pa ett hotell ar att det pa rummet lag en iPhone, Apples senaste "smartphone" laddad med en programvara som guidar besokaren i den man han vill bli guidad. Pa W kallar de den har tjansten for "James", och trycker man pa en knapp pa telefonen talar den kackt om att den vill folja med dig overallt under din vistelse. Ganska praktiskt faktiskt. Dessutom har den en GPS, sa man riskerar inte att tappa bort sig.


Nagot jag inte ar sa fortjust i med hotellen i Kanada ar att de tar hurlost betalt for internetuppkoppling. Pa Westin i Ottawa kostar det $12.95 + skatt per dag, och har pa "W" gar det pa $19(!). Rena ranet. Med ny mobil teknik hoppas jag att det om inte alltfor langa ska vara ett minne blott att behova anvanda ett hotells ocker-tjanster.

Klockan ar nu ca halv tio och Emelien har tuppat av pa sangen. (klockan ar ca halv fyra for henne) Jag har forsokt koppla upp mig till Brétigny men det visade sig att den tjansten jag behover ar avstangde over helgen. Jag har gnallt om det vid upprepade tillfallen tidigare, och jaggnaller an; det ar riktigt irriterande att IT-snubbarna i Frankrike aldrig forvarnar om nar de stanger av tjansterna. Ibland funkar det, och iblan hafr de helt sonika stangt av eftersom det ar pa natten i Frankrike. Nar man ar pa resande for ar man for det forsta inte samma tidszon, och for det andra har man ofta lite annorlunda arbetstider. Men det verkar de inte vilja forsta eller ta hansyn till.

Onsdag morgon i Ottawa

Igar intraffade nagonting epokgorande i projektet. Projektledningen hos vara samarbetspartners skickade ett mail till projektledningen hos oss dar de uttryckte sin belatenhet over hur verksamheten i Ottawa fortloper och speciellt hur samarbetet fungerar val. Synd bara att det skulle ta sa lang tid som tre manader for att fa det att fungera pa ett rimpligt vis.

Nasta vecka ar jag pa semester och Emeline kommer hit for att tillbringa veckan tillsammans.