Röster från en annan plats
fyller mina nerver
till den grad att jag
förflyttas i tiden,
bort till en plats
som inte finns.
I bubblan som skapas
bor en människa som säger
att ljuset försvunnit
och att kråkorna
slukat näktergalen,
om och om igen.
Trädens rötter pekar
mot den molniga himlen
när brev efter brev
trillar med en ljudlig duns
i golvet gjort av kisel,
gallium och arsenik.
Jag åkallar hans minne,
hans verk, hans arv
hans pigment på sträva fibrer
för att Remington
ska materialiseras
och återfinnas.
Vore han vad han blev?
Om det som hände,
inte hänt,
i Villeblevin?
Otvivelaktigt,
ja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar