Trekkingutrustning

Tidigare har jag haft uppfattningen att trekkingprylar ska vara "rejala doningar och slitstarka prylar", vilket sakert ar en rest av vad Kronan larde ut da det begav sig. Successivt har jag overgivit den idén och nu siktar jag istallet pa att utrustningen ska vara enkel och framforallt latt. De senaste 15 aren har jag kört med ryggsacken jag kopte straxt efter lumpen, en Berghaus Cyclops II, som till fullo anammar konceptet om slitstarka grejer, till priset av en hog vikt.

Berghaus Cyclops II ar komfortabel men tung.

Berghaus:en ar stor och rymlig (90l+20l), har mycket bekvamt bärsystem, ar i det narmaste outslitlig, men den vager bly. Tom vager sacken ungefar 3,2kg, vilket sakert var ok for 15-20 ar sedan. I dagslaget vager en  standardsack for fjallvandring i kommersen idag kanske 1 - 1,5kg mindre an min gamla Berghaus. Det finns aven mer specialiserade tillverkare och forsaljare som har modeller som utnyttjar till fullo nya material for att pressa vikten an lagre, under kilot. Nackdelen med dessa mer optimerade sackar ar att de än ar forhallandevis dyra, dels pga de hogteknologiska kompositmaterial som anvands och dels pga att det ar mer eller mindre en nischmarknad. Som en reaktion till dessa avancerade och kostsamma ryggsackar, har det vuxit fram en skara kreativa "hemmapulare" som bygger egna sackar med sikte pa att optimera vikt och prestanda till ett lagt pris. 

En av dessa hemmabyggare, kallad Denq, har en blogg dar han har lanserat ett intressant nytt(?) koncept som jag definitivt ville prova. Denqs idé ar att gora sacken och utrustningen sa enkel och sa latt att vadderade (och tunga) axelband och avbararbalten inte behovs. Vidare har han observerat att fa - om ens nagra - sackar pa marknaden ar verkligt vattentata. Tillverkarens och forsaljarens marknadsforingssprak brukar saga att sackarna ar "vattentata", men oftast betyder det att de ar "vattenskyddade", och forr eller senare slapper de in vatten (om man gar tex en hel dag i regn). Denq har kommit fram till att det inte spelar nagon roll om ryggsacken ar vattentat eller ej, eftersom allt som ar kansligt (sovsack, ombyte, etc) anda maste vara packat i en individuell vattentat stuvsäck. Om man helt overger idén att ryggsacken ska ge skydd fran regn, oppnas vida mojligheter att anvanda material som ar latta, billiga och starka. Ett sadant material ar sk "mesh", eller nät i polyester som liknar materialet i pasarna som ibland anvands for fintvatt i tvattmaskinen. Regnskydd av kanslig utrustning i sacken fixar man latt med antingen speciella, latta vattentata packpasar, eller om man vill gora det enkelt for sig kor man med vanliga svarta sopsackar... Att ha ett regnskydd som man drar over sacken ar givetvis ocksa ett alternativ, men det brukar vara bylsigt och fangar vind pa ett satt jag inte gillar.

Sagt och gjort, jag kopte mig lite "mesh", slaktade min gamla och utslitna Haglöfs-rygga (som slitit ont manga ar i katakomberna), och byggde/sydde mig en ultralatt rygga pa 45l.

PikoMesh#1: volym 45 liter, vikt ca 350g, kostnad 5€ + atervunna delar + lite syjobb. Latta men breda axelband, ultralatt sack, enkelt avbararbalte och mojlighet att satta ett aluminiumstag i ryggen om det skulle behovas.

Det tog ett par timmar med Emelines symaskin att sy till ryggan. Jag upptackte bl.a. att det var lite klurigt att sy ihop mesh och nylonremmar, da mesh:en ar ett tunt, lite stretchigt och sladdrigt material medan nylonremmar ar gjorda av ett stelt, tjockt och halvhart material. Men det gick, och i slutandan vagde sacken in pa endast 350g!

Storleksjamforelse mellan Berghaus Cyklops II och en ihopknolad PikoMesh#1. Staven i nederkant ar aluminiumstaget som kan passas in i en specialsydd kanal langs ryggen pa PikoMesh:en. 

Att jamfora a ena sidan en klassisk "softpack" som Berghaus:en pa 3,2kg och a andra sidan min PikoMesh#1 pa 350g ar onekligen att jamfora applen och paron. De ar inte bygda for samma anvandning, och ser darfor helt olika ut. Med Berghaus-sacken ar det bararen som satter begransningen, da sacken i sig klarar packvikter pa 40kg eller mer. PikoMesh:en a sin sida klarar sakert 20 kg ur hallfasthetssynpunkt men komfortgransen gar vid 10-12kg. Kontentan ar dock

• att Berghausen ar klart overdimensionerad for vad den vanlige dodlige (sommar)bergsvandraren normalt gor under en veckas vandring, och 
• att med lite list kan man latt optimera sin packning till att komma under 10kg.

Nar jag vandrat pa Korsika de senaste aren har jag haft ungefar 14kg pa ryggen (for en veckas vandring, inkl mat), varav 3kg var enbart for ryggsacken. Jag har sedan dess bantat ner min utrustning med ytterligare tva kg (lattare talt, lattare liggunderlag, lattare koksutrustning), och med en ryggsack som vager endast 350g istallet for tre kilo kommer jag sannolikt ner i en initial totalvikt pa 9kg inklusive mat for en vecka. Saledes ar vinsten av att optimera ryggsacken monumental!
  

PikoMesh#1 packad med sovsystem (talt, liggunderlag, sovsack), kok och varm troja.

De ultralatta ryggorna har en kanslig punkt: stuvning. "Klassiska" ryggor kan man stuva (nastan) lite hur som helst. En ultralatt sack maste man stuva pa sa vis att innehallet stoder formen och styvheten. Om man packar lite smart kan man fa en till synes formlos och sladdrig "pase" att bete sig pa ryggen ungefar som en ryggsack med inbyggd ram. Hemligheten ligger i att utnyttja naturligt styva utrustningsedetaljer (talt, liggunderlag) och kompressionsremmar sa att allt halls ihop till ett kompakt och ergonomiskt paket.

An har jag inte provat PikoMesh#1 i falt, men den kanns lovande.