Molnen hopar sig over Antony,
solen ar ytterst val gömd.
Fran lagtryck kan ingen fly,
Till väta ar var varld dömd.
Vattnet letar sig in i varje vra,
pa knä torkar jag vart golv.
Likt tunnbindaren som bytt skra
hor jag hur klockan slar tolv.
Vattnet ar ej som det brukar,
motstar alla upptorkningsforsok
av trasor, svampar och dukar,
Sprider sig obonhorligt i vart kok.
Mycket tidigt sag jag lackan,
alltfor sent borjade jag torka,
Missbedomde svart strackan
Sag nu hur ska jag orka?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar